Svårigheter med att konkretisera innebörden av jämställdhetsfrågan

Av intervjusvaren kan man utläsa att arbetet med jämställdhetsfrågan är en komplicerad fråga som därför kan framkalla svårigheter vid implementering. Jämställdhetsarbetet är ett

förändringsarbete som berör samtliga inom förskolan och ledningen förväntas leda processen (John & von Sabljar, 2007).

4.2.1 Demokrati och inflytande

Pedagog C menar att uppdraget egentligen handlar om att alla ska få säga vad de tycker och tänker, att man som barn och pedagog både har rättigheter och skyldigheter, och att man måste lära sig att anpassa sig till det majoriteten tycker, men att man har rätt att ha sin åsikt och uttrycka den (jmf. Svensson, 2008). Då jag frågar om varför dessa självklara saker behöver finnas med i Lpfö98 svarar pedagog C att det inte är självklart för alla och att detta även gäller begreppet jämlikhet. Något annat som tas upp är vikten av inflytande, både som barn och pedagog. Skolledare 1 menar att barnen ”… måste ha möjlighet att påverka sin dag, alltså ha

inflytande… och då menar jag att de ska kunna påverka sin dag över tid, inte vilken lekplats ska vi gå till idag, för det är inte inflytande för min del då…” och vidare när det gäller personal är

denne ”… väldigt noga med att ta in allas åsikt och synpunkt om saker och ting…” innan beslut fattas. Pedagog A tar upp en annan aspekt, att genus för denne förknippas mer med ett

likabehandlingsperspektiv än ett jämställdhetsperspektiv, att man kan få in genus i allt man gör och i allt man pratar om (jmf. Schömer, 2003). Pedagog D menar att demokratiuppdraget är den viktigaste biten i Lpfö98, den sociala biten, att det inte har någon betydelse hur man håller en penna eller en kniv och gaffel, utan att det är det andra som är så viktigt. Detta stämmer återigen överens med det Svensson (2008) säger om att demokratiuppdraget i första hand handlar om förskolans roll i att förmedla grundläggande värden, och märks tydligt då jag är på förskola 2 och observerar pedagog D;

Jag märker att pedagog D vill att barnen ska ha inflytande över sin vardag (leken i detta fall), i och med att då en av flickorna frågar pedagog D om hon får vara med och leka, hänvisar pedagog D till pojken som dragit igång leken och flickan frågar honom istället. Pojken okejar och flickan får vara med. Detta agerande känns positivt. (Observation förskola 2, pedagog D, 100302)

Även på förskola 1 är det tydligt att demokrati och inflytande är en del av vardagen. Då jag observerar pedagog Blägger jag snabbt märke till;

att pedagog B vill att barnen ska lära sig klara sig själva, det märks tydligt. Pedagog B ställer något högre krav på flickorna än pojkarna när det gäller att ”kunna själv”, detta märks hela tiden, men främst i

badrummet. Inne i kapprummet låter pedagog B samtliga barn ta av sig ytterkläderna själva i den mån det går, när de verkligen behöver hjälp får de hjälp. (Observation förskola 1, pedagog B, 100301).

4.2.2 Det står ju i styrdokumenten

Skolledare 2 ser arbetet med jämställdhet som förskolans stora skyldighet och tycker egentligen inte att det skulle behöva finnas en lagstiftning kring det. Men trots mål och rättsliga

styrdokument har jämställdhetsarbetet dålig genomslagskraft och skolans huvudmän har därför ett stort ansvar i att initiera kompetensutveckling i genus- och jämställdhetsfrågor som når ut brett (SOU 2006:75). Flera informanter tar i intervjun upp en diskussion kring

likabehandlingsplanen och menar att den endast verkar finnas för att den ska finnas. Alla vet att den finns och alla vet att det är den som gäller framöver, men det sker ingen uppföljning, det

pratas inte om den. Målen är otydligt formulerade och arbetet med jämställdhet blir svårt (SOU 2005:66). Pedagog D berättar t ex. att denne inför intervjun i januari 2009 med mig blev lite nyfiken på just detta och därför gick runt bland sina kolleger och frågade hur de arbetar med jämställdhet eftersom pedagogen inte tycker att likabehandlingsplanen hålls levande. Flera av informanterna påpekar att likabehandlingsplanen tas fram centralt av en mindre grupp, och att denna sedan går ut på remiss på avdelningarna där pedagogerna får möjlighet att tycka till. Informanterna uttrycker också behovet av en egen, lokalt förankrad likabehandlingsplan.

Skolledare 1 säger ”ju närmre det är en själv, desto lättare är det att följa det sen, det betyder ju

någonting för en, än om det har kommit uppifrån”. Detta skulle också göra det enklare att

redogöra för de åtgärder som avses påbörjas eller genomföras under det kommande året (Diskrimineringslag 2008:567, 3kap 14§).

Pedagog D har varit inblandad i arbetet med revideringen och nämner att föräldrarna nu vet att den finns. På den andra förskolan råder det olika åsikter om hur eller vilket arbete som görs med likabehandlingsplanen. Skolledare 1 menar att likabehandlingsplanen är något man måste jobba med kontinuerligt, men pedagog A säger att man på avdelningen vet att det finns en lag som ska skydda barnen att bli utsatt för kränkning eller trakasserier (läs SFS 2008:567

Diskrimineringslag 3 kap 14§), att de vet att de har ett stort ansvar i detta, ” … men hur ska vi göra, och när ska vi orka och vem ska hjälpa oss med det… det vet vi inte riktigt…”. Samtidigt

finns det informanter som säger att det har skett vissa förändringar i positiv riktning sedan arbetet med frågan inleddes.

En annan aspekt som kommer upp i samtal med informanterna är antalet styrdokument som pedagoger och skolledare ska förhålla sig till. Läroplanen innehåller uttryckligen text kring jämställdhetsfrågor (Lpfö98) vilken ses som en del av förskolans värdegrund (Tallberg Broman, 2002). Att pedagog A tycker att det finns för många olika planer märks tydligt då denne säger;

… det ser lite olika ut, det finns ju så många olika planer, jag tycker det är för många planer, ofta… och väldigt mycket mål och… och allt ska vi… och på olika plan, och verksamhetsplan och lokal arbetsplan, och (områdets) plan… och ja ... så att … förskolan har en liten plan, sen finns det väl en lokal arbetsplan, där finns det nånting som står… och i läroplan står det nåt… så… ja… (Individuell intervju pedagog A, 090210)

Alla dessa planer gör det svårt att hålla ordning på vad som står i de olika och vad man

egentligen ska prioritera, trots detta kan pedagog A kort redogöra för vad likabehandlingsplanen innehåller. Pedagog B har tittat på likabehandlingsplanen och tycker att den ser bra ut, men att ”

… det är ju samma ord hela tiden…”. Sedan den nya Diskrimineringslagen kom har Malmö

stads jurister stöttat verksamheter i framtagandet av likabehandlingsplaner.

4.2.3 Prioritet, förankring och långsiktighet

Flera av informanterna ser på jämställdhetsarbetet som en del i en hållbar skolutveckling, men pedagog D säger att det är svårt, det står på ett papper, de ska behandla flickor och pojkar lika men att man inte väger in detta i det praktiska arbetet kring hur ytorna används, hur man

möblerar, hur man tänker, ”… vi har ju kvar det här med dockevrå, vi har byggrum…” (jmf. Lif, 2008). Att man har en tanke om att pojkar och flickor ska behandlas lika bekräftar det Löf & Söderman (2010) säger om att man inom Malmö stads genussatsning har ett kompensatoriskt angreppssätt, eller i alla fall att det upplevs kompensatoriskt (ibid.). Jämför även med det de los Reyes & Mulinari (2007) säger om variationen av femininiteter och maskuliniteter. Även förskola 2 tar upp lokalernas utseende så att man på de bägge förskolorna funderat över hur lokalerna ser ut är tydligt. När jag observerar pedagog D på förskola 2 ser jag t.ex. att

”Lokalerna är stora och ljusa, väggarna vitmålade och massor med grejer som barnen gjort finns uppsatta, hela stället känns ombonat”. Detta är bra om man ser det i förhållande till det Lif

(2008) säger om att förskolor ofta delar upp leksaker efter kön alternativt dekorerar rummen i särskilda färger som ska locka till viss typ av lek.

Pedagog C menar att för att hållbar skolutveckling ska komma till stånd bör jämställdhetsarbetet alltid stå med i målsättningen, och göras någon slags utvärdering för att det ska kunna ske någon förändring i deras arbetssätt (jmf. Almers, 2009). Pedagog A menar att jämställdhet är det hållbar skolutveckling handlar om, att allt ingår däri, allt som ett samhälle behöver. Pedagog C menar också att jämställdhet krävs för att nå målet (läs en hållbar skolutveckling), att vissa grupper annars skulle ta över vilket skulle leda till att andra inte får chansen. Men arbetet måste ske på rätt sätt, direktiv uppifrån ogillas av flera informanter. Pedagog A säger t ex. ” … man får

ett papper ifrån chefen… läs den här planen här… eller det här ska ni läsa… ja, det kan vi göra, men sen händer det inget mer…”.

Pedagog A och C påpekar behovet av uppföljning, att få igång diskussioner och samtal om värderingar, att arbetet måste få ge ringar på vattnet. Pedagog A påpekar dock att det måste avsättas tid till arbetet och att det ska prioriteras, och att det måste finnas någon som håller i trådarna, någon som kan och vet. Att det ska prioriteras är självklart, i läroplanen (Lpfö98) står det att förskolan ska motverka traditionella könsmönster och flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller (ibid.).

I skollagen (1985:1100) står det uttryckligen att personer som arbetar inom skolan (inkl. även förskolan) ska främja jämställdhet mellan könen och motverka kränkande behandling. Men på frågan om hur de i praktiken arbetar med jämställdhet är det tydligt att arbetet är lågprioriterat. Detta kan tolkas ur flera av informanternas svar. Skolledare 1 säger i januari 2009 t ex. ”Nu kan

jag inte säga hur faktiskt… riktigt hur personalen jobbar…” och skolledare 2 menar i januari

2009 att jämställdhet är ” en fråga som jag inte hunnit med så himla djupt…”. Pedagog C, som tillhör förskola 2 bekräftar och berättar att även om de (läs pedagogerna) fått gå på föreläsningar kommer de inte vidare, att det saknas tillräckligt stöd från ledningen, att de ibland fått någon artikel att läsa, men att det sedan inte blir mer, ingen uppföljning. Någon riktig planering eller dokumentation som sades skulle öka i samband med den nya Diskrimineringslagens (2008:567) ikraftträdande existerar således inte. Man tar inte riktigt tag i det utan allt kommer bara plötsligt,

”… jämställdhet kolla här liksom, sen är det matte, sen nånting annat… allt bara rullar på, jag tycker inte det är någon fördjupning i nånting…”. Att jämföras med det John & von Sabljar

(2007) tar upp om att en arbetsgivare säger att denne tycker det är viktigt att arbeta med frågan men att man sedan ändå inte avsätter tid och resurser för att arbetet ska kunna utföras inom ramen av förskolepedagogernas arbetstid.