3. Undersökning
3.7 Svensk historia
Berättelsen om Gustav II Adolf i Alf Henriksons verk fokuserar relativt lite på kungens barndomsår men han citerar ett par välkända och av tidigare historiker använda anekdoter från Gustav Adolfs halvbror Carl Carlsson Gyllenhielm. Dessa anekdoter visar tydligt på några av kungens ofta tillskrivna kvalitéer däribland hans tidiga militärintresse och han som barn var väl införstådd men sin ställning i samhället som Sveriges tronarvinge. Henriksson citerar bland annat en anekdot från när kungen var i femårsåldern som visar på kungens orädda natur. Då den kronprinsen, i en promenad med sin far på ängen vid Örstignäs nära Nyköping, varnades av sin sköterska att det kunde finnas ormar i busken så svarade den unge Gustav Adolf: ”Gif mig en käpp, så skall jag slå ihjäl dem!”. I övrigt sammanfattar Henriksson Gustav Adolfs allsidiga utbildning inom politik, teologi och språk, ämnen där kungen ska utvecklats i god riktning. Kungen ska ha haft särskilt goda kunskaper inom latin, dåtidens diplomatiska huvudspråk. 67
66 Ibid, 22-23.
33
Vid tillfället för Karl IX:s död var Gustav Adolf fortfarande, enligt Norrköpings arvförening från år 1604, för ung för att bestiga den svenska tronen. Men riksdagen som sammanträdde vid Karl IX:s död bestämde sig snart för att undanröja dessa bestämmelser i utbyte mot att kungen avlade en kungaförsäkran som begränsade hans egna maktbefogenheter och gav adeln nya och fylligare privilegier. Henriksson lyfter också fram ett annat skäl till riksdagen bestämde sig för att förklara Gustav Adolf myndig, nämligen hans goda förstånd. Riksdagen hoppades att det han saknade i erfarenhet skulle kompenseras av den skarpa intellekt och begåvning som han visat prov på i tidig ålder. Andra personliga kvalitéer som Henriksson tillskriver Gustav Adolf är hans frikostighet som exemplifieras genom det faktum att kungen donerade en stor del av sitt arvegods till Uppsala universitet, något som enligt Henriksson definitivt satte institutionen på fötter.
Inom det ekonomiska området visade kungen prov på hans uppfinningsrikedom då det av allt att döma var hans idé att införa kopparmyntfot i Sverige som ett sätt att hålla uppe priset på koppar som vid den tiden var Sveriges viktigaste exportvara. 68Ett annat utmärkande
karaktärsdrag hos kungens person är hans matfriskhet. I ett utdrag ur kungens måltid från en februarivecka år 1623 beskrivs den stora mängd rätter han kunde konsumera under en enda måltid. Denna matglada natur gjorde att Gustav Adolf med tiden blev en fet person men däremot så skriver Henriksson att detta inte hindrade kungens initiativkraft, arbetsförmåga eller hans mod.69 I skildringen av Gustav Adolfs person väljer Henriksson att återigen lyfta kungens språkkunskaper, särskilt i det tyska språket och menar på att han i själva verket var mer tysk än den tysk-romerska kejsaren och hans generaler. Gustav Adolfs tidvis tyska framförhållning jämförs med Kristian IV av Danmark som föredrog att tala danska och uppfattades av sina undersåtar som dansk. 70 Henriksson väljer likt, Andersson, att lyfta Gustav Adolf uppfinningsrikedom men mer som en personlig än en politisk egenskap. Exempel på andra återkommande egenskaper som lyfts fram är kungens skarpa intellekt och begåvning. Vad som är nytt i Henrikssons framställning är fokuset på den tyska framförhållningen Gustav Adolf ska ha haft samt den matfriskhet som tillskrivs honom.
68 Ibid, 519-522. 69 Ibid, 523. 70 Ibid, 526.
34
Politiska gärningar
Kungen verkar enligt Henriksson tidvis haft en svår relation till många av sina närmaste släktingar. Några år efter kungens trontillträde hamnade han i konflikt med flertalet släktingar då Gustav Adolf vid riksdagen i februari 1617 lät utfärda en ny religionsstadga som bland annat fastslog att det var landsförräderi att konvertera till katolicism och det blev förbjudet att besöka katolska skolor och universitet. Detta var, enligt Henriksson, en markering mot Gustav Adolfs kusin, kung Sigismund av Polen-Litauen, som hade avsatts som svensk kung i inbördeskriget mot hertig Karl (sedermera Karl IX). Stadgan riktade sig även mot den livliga och energiska katolska propagandan som hade sitt ursprung i Polen.
Kungen hamnade även i konflikt med sin omyndige bror, hertig Karl Filip, kusinen hertig Johan och sin mor änkedrottningen Kristina. Här handlade konflikten bland annat om räckvidden av hertigarnas rättigheter i sina respektive hertigdömen. Hertig Karl Filips intressen företräddes energiskt av änkedrottningen och missämjan mellan parterna var både stor och öppen. När Karl Filip försökte överlämna en skrivelse från Gustav Adolfs mor ska kungen visat på sitt heta temperament då han tappat tålamodet och ska ha kastat skrivelsen i spisbrasan. Henriksson exemplifierar ytterligare missämjan som rådde genom att beskriva hur kungen tillslut lät häkta en av änkedrottningens rådgivare och tvingade denna att göra en förödmjukande avbön om vad han på änkedrottningens och hertigens vägnar hade skrivit i tvisten. Konflikten löstes dock genom att både hertig Johan och Karl Filip avlidit kort efter konfliktens påbörjan.71
Gustav Adolf beskrivs av Henriksson som en begåvad politiker med stor personlig charm som utan att kränka eller kringgå föreskrifter och lagar fick igenom sin vilja. I hans avlagda konungaförsäkran lovade kungen att inte utfärda eller avskaffa lagar utan rådets och ständernas bifall och inte betunga ständerna med för många riksdagar. Kungen höll sitt löfte genom hela sin regeringsperiod och hittade istället sätt att vända dessa bestämmelser till sin fördel, framförallt i frågan om utrikespolitiken där kungens förhandlingar med ständerna var ett sätt att få slagkraft för hans nationella propaganda. Kungens relation med ständerna var förhållandevis bra, särskilt med adeln. Omedelbart efter kröningsriksdagen år 1617 lät kungen införa en särskild skatt för att lösa sista avbetalningen av Älvsborgs fästning till Danmark. Detta visade sig dock inte vara en lätt uppgift och alla samhällsklasser tvingades bidra vilket inte förvånansvärt också ledde till klagomål.
35
Men betala gjorde dem och kungen föregick med ett gott exempel genom att låta göra mynt av sitt bordssilver vilket bidrog till att hålla missnöjet nere.72
Henriksson väljer att lyfta fram Gustav Adolfs religionspolitik och hans politiska förhållningssätt gentemot katolicismen samt hans förhållande med kung Sigismund. Detta är ett trendbrott gentemot vad andra författare valt att betona i tidigare verk. Likt Fryxell så behandlar Henriksson även Gustav Adolfs förhållningssätt till sina föräldrar och andra släktingar men denna gång utifrån en politisk kontext.
I Henrikssons framställning får man dock en betydligt mer negativ bild av hur kungen betedde sig gentemot sina släktingar i kontrast med Fryxells skildring. En återkommande framställning av kungens politiska gärningar är hans förmåga att, om situationen krävde det, kunna ta till hårdhänta metoder för att åstadkomma hans mål samt hans Gustav Adolfs goda relationer med andra maktinstitutioner som goda. Att kungen ofta ledde genom sitt eget exempel är en typisk ledarskapsegenskap som tillskrivs honom. Även kungens förmåga att samla landet och få alla att bidra i tider av kris och nöd återkommer även i Henrikssons framställning.
3.8 Sveriges historia 1521-1809: Stormaktsdröm och småstatsrealitet