Svenska folket genom tiderna

Andersson inleder sin berättelse om Gustav Adolf genom att kort redogöra för kungens ungdomsår. Här lyfts kungens breda undervisning inom en rad olika ämnen fram och Andersson pekar särskilt inom språkkunskaper då kungen redan som tioåring fått hålla en latinsk oration. Gustav Adolf hade i samtal med svenska och utländska officerare fått sin utbildning inom krigskonsten. Inom detta ämne hade kungen ett livligt intresse, särskilt för den nederländska härföraren Mortiz av Oranien. Överhuvudtaget hade kungen alltid en stor nyfikenhet i frågan om andra länders förhållande. Andersson lyfter också fram att kungen i tidig ålder satt sig in i statsangelägenheterna. Som hertig av Västmanland fick han tidigt i ungdomen praktisk erfarenhet av förvaltningsärenden och han fick även följa förhandlingar med främmande makter. När Karl IX senare drabbades av slaganfall var det Gustav Adolf som fick representera kungen vid riksdagarna 1609-10. Vid hans trontillträde år 1611 var de ingen som kunde veta vad man kunde förvänta sig av den unga regenten förutom men att han var synnerligen lovande, begåvad och mångsidigt intresserad ungdom var det ingen tvekan om.63

Gustav Adolf visade även prov på fast beslutsamhet när han, vid den riksdag som sammanträtt efter Karl IX:s död, ställdes inför två möjligheter. Rikets bestämmelser gjorde gällande att kungen skulle vid 18 års ålder få tillträda halva regeringsmakten och först vid 24 års ålder hela. Fram till dess skulle en förmyndarregering sköta rikets styrelse. Antingen kunde han acceptera detta, eller så skulle han omedelbart få tillträde till regeringsmakten i utbyte mot han avlade en kungaförsäkran. En sådan kungaförsäkran skulle innebära att högadeln och rådsaristokratin skulle få betydande inflytande på rikets styrelse. Men för Gustav Adolf tycktes det inte finnas någon tvekan då han kände att det prekära utrikespolitiska och militära läget, med Sveriges pågående krig mot Danmark, Polen och Ryssland, krävde hans omedelbara makttillträde. År 1617, i samband med den fördelaktiga freden med Ryssland vid Stolbova, så hade kungen visat prov på stor mognad under hårt prövande omständigheter. Andersson menar på att Gustav Adolf redan nu, några få år efter hans trontillträde, blivit en framgångsrik politiker och krigare.

63 _{Wrangel, Ewert (red.). Svenska folket genom tiderna: vårt lands kulturhistoria i skildringar och bilder. D. 4,}

31

I samband med denna framgång höll kungen ett tal till riksdagen som visade prov på ett annat av hans typiska karaktärsdrag, nämligen hans vältalighet. Hans personlighet kom att bli som sådan, att han hade en stark förmåga att vinna över och även överväldiga människor av alla olika slag.64

Andersson skriver förhållandevis lite om Gustav Adolfs person med bara en kortfattad presentation av kungens liv och intressen. Att kungen beskrivs som vältalig samt att hans personlighet var överväldigande är ingen nytt men det får en starkare betoning här. Han betonar också att kungen var en beslutsam person som inte var rädd att fatta svåra beslut. Outtalade karaktärsdrag som Andersson lyfter upp är kungens förmåga att korrekt bedöma politiska och militära situationer samt hans fosterlandskärlek då han medvetet försämrade sin egen maktposition och såg till landets bästa i första hand.

Politiska gärningar

Emellertid blev Gustav Adolfs styrelse inte det som riksrådet och högadeln hade hoppats då kungen väldigt snabbt blev landets mest framträdande politiska gestalt som snabbt tog ledningen av så gott alla statsangelägenheter. Särskilt den inrikespolitiska arenan präglades av en bubblande och rastlös verksamhet som vågade att pröva nya möjligheter. Detta är något som kom att känneteckna hela Gustav Adolfs regeringsperiod. Kungen lät, under ledning av rikskansler Axel Oxenstierna, påbörja ett omfattade arbete med att omorganisera den centrala statsförvaltningen under 1610-talet. Arbetet präglades, enligt Andersson, av en fullkomligt enastående uppfinningsrikedom och intensitet men även av radikal hänsynslöshet gentemot den tidigare gamla ordningen. Ordnandet av centralförvaltningen slutfördes i samband med utfärdandet av kansliordningen år 1626, med föreskrifter om hur kansliets arbete skulle se ut, och var särskilt viktigt då både Gustav Adolf och Axel Oxenstiernas närvaro i allt högre utsträckning krävdes utanför rikets gränser. Även kammaren, som hanterade rikets finanser, och lokalförvaltningen var föremål för en nyordning.65

För att kunna bedriva den allt mer komplexa statsapparaten lät kungen omskola adeln från godsägare till ämbetsmän och krigare. Denna nya civila och militära ämbetsmannaklass organiserades genom Gustav Adolfs utfärdande av 1626 års riddarhusordning.

64 _{Ibid, 12,14, 16.} 65 _{Ibid, 21-22.}

32

Men att finansiera det interna reformarbetet och den krigiska utrikespolitiken var en stor utmaning för Gustav Adolfs regering och kungen tvingades till extraordinära och ibland tuffa åtgärder för att garantera landets finansiella stabilitet. Andersson nämner ett antal tullar och skatter som kungen lät införa, något som sällan var populärt. Men på det stora hela samlade sig befolkningen runt kungens person och hans förda politik. Denna faktor kombinerat med den nya statsförvaltningen gjorde att regeringen hade starkt grepp om rikets affärer och gav oppositionella lite utrymme att protestera och skapa oroligheter.66

Sett till helheten så lyfter Andersson här inga nya utmärkande drag som kännetecknar Gustav Adolfs politiska gärningar. Flera likheter med föregående författare kan observeras däribland att kungen var landets ledande politiska gestalt och att hans inrikespolitiska verksamhet präglades av mycket energi och rastlöshet. Omorganisationen av centralförvaltningen lyfts fram som en särskilt viktig politiska gärning där den uppfinningsrikedom och radikala hänsynslöshet som ska ha präglat arbetet är nya attribut som framkommer i framställningen av kungens politiska gärningar. Andersson lyfter fram Gustav Adolfs förmåga att både leda och ena landet i tider av svår kris.

3.7 Svensk historia