Under 1950-talet började tankarna på en svensk anskaffning av helikoptrar ta form. Armestaben upprättade 1957 ett utkast för organiserandet av landets armeflyg. Förslaget innebar att totalt tre kompanier skulle sättas upp fram till 1965. De avsågs förläggas till VI. militärområdet (ÖVre Norrlands), till Il. militärområdet (Nedre Norrlands) och till I. militärområdet (Syd). Ytterligare uppsättningar av helikopterförband skulle ske i en påföljande etapp. Varje helikop terkompani skulle kunna lyfta motsvarande ett skyttekompani, ungefär 150 man. Chefen för armen äskade dock endast resurser till ett helikopterkompani. De höga kostnaderna. för helikopter tekniken och den aviserade snabba utvecklingen av så kallade V /STOL (vertikal/short take off and landing) flygplan minskade investeringsviljan. Armechefen avsåg istället att komplettera med nya förslag 1961 för den fortsatta uppbyggnaden. Något sådant förslag lämnades aldrig in till försvarsstaben.9
Däremot genomfördes 1959 en så kallad Armestudie. I studien angavs en utökning av armeflyget. Förutom ovanstående tre kom-
panier skulle varje brigad disponera två helikoptrar eller lätta flyg plan. Varje fördelnings- och försvarsområdesstab skulle disponera fyra-sex helikoptrar eller flygplan.
Ovanstående förslag visar en strukturell likhet med armeflygets utbyggnad i USA och Frankrike vid samma tidsperiod. Dels skulle ett trupptransportbehov av cirka 150-250 man kunna lösas och dels ett decentraliserat användande vid brigad, eller motsvarande, för rekognosering, sambandsflygning med flera uppgifter. Denna likhet framkom tydligare längre fram då artilleriinspektören för sitt underlag till materielplan 1966-76 hänvisade till amerikanska och franska armeflygorganisationer.10
Kunskaperna hade armen bland annat inhämtat genom att den blivande chefen för Helikopterskolan, kapten Gunnar Zackrisson, deltog i en armeflygkurs i USA 1958. Han besökte även helikop terbataljonen vid 8. amerikanska armen i Västtyskland.11
1961 utbildades 17 svenska helikopterförare vid USA's arme flygcentrum vid Fort Rucker inför det svenska FN-uppdraget i Kongo med helikoptrar.12 Även vid detta tillfälle torde kunskaper inhämtats om den amerikanska helikopterutvecklingen.
1962 genomfördes ytterligare studiebesök i USA av Gunnar Hasselrot som från 1965 till 1973 var chef för flygavdelningen inom armestaben.13
1961 bestod armens helikopterförband i krigsorganisationen av tre lätta transporthelikopterplutoner. De var utrustade med tolv stycken franska Alouette II och ett ospecificerat antal inhyrda ame rikanska Bell 47 från det privata företaget Ostermans. Plutonerna var fredsorganiserade vid Helikopterskolan i Boden.14
I januari 1962 var armetygförvaltningen värd för ett amerikanskt studiebesök i Sverige. Besökarna redovisade med hjälp av film ett skjutförsök med Bell 204 och SS-11. Amerikanerna hade uppnått en träffsannolikhet uppgående till 63% på 400 m skjutavstånd. Efter besöket orienterade armetygförvaltningen försvarets forsknings anstalt (FOA) och armestabens utrustningsavdelning om den då inledda amerikanska utvecklingen av en andra generationens pan sarvärnsrobot, TOW (Tube-launched Optically-tracked Wire guided).
I följande tabell (tabell 1) redovisas data för de olika pansar värnsrobotarna.15
Den franska helikoptern Alouette II (Hkp 2) ingick i armens helikoptertransport plutoner. (Bild: Ast/Info)
Tabell 1
Faktorer SS-11 Bantam TOW
Svensk beteckning rb53 rb54 rb 55 Skottvidd, max, m 3200 2 000 3 000 Skottvidd, min, m 800 350 65 Robotens vikt, kg 28 ,5 6 Robotgeneration/ strn 1 1 2 Flyghastjghet m/se " 135 85 350 till 2000 m 18 23 < 10 Robotgenerationer:
1 Skytten styr roboten via tråd och manövrerar med ett styrdon m/joystick. Skytten måste samtidigt övervaka mål och robot.
2 Skytten riktar kontinuerligt mot målet och roboten styrs auto matiskt via tråd.
(Uppgifterna är hämtade ur Lahtis utredning sidan 31, och avseende TOW i Armenytt 1972 nr 4 sid 16).
Den svenska armen hade således goda kunskaper om USA:s helikopterutveckling genom ett omfattande informationsutbyte. Ideerna hade omsats till svenska förhållanden. Helikopter anskaffningar var dock dyrbara varför ett lågprisalternativ i form av lätta flygplan i framtiden verkade rimligt med hänsyn till den teknikutveckling som förutspåddes.
Sverige prioriterade tran�porthelikoptrar för understöd åt mark förbanden i det vägfattiga Ovre Norrland. Armechefen fastställde 1962 uppsättandet av en armeflygbataljon om 30 helikoptrar inom VI. militärområdet färdigorganiserad 1964. De organisationsbestäm mande avdelningarna inom bataljonen planerades bli tre lätta och två medel tunga flygplutoner med vardera sex helikoptrar. Armen anskaffade den medeltunga transporthelikoptern, Agusta Bell 204, 1962.
Agusta Bell 204 (Hkp 3) ingick i armeflygbataljonen, vars uppgift bl a var att evakuera skadade från stridsfältet. (Bild: Ast/Info)
Armeflygbataljonen skulle utföra följande uppgifter:16 före strid - spaning och rekognosering
- flygtransporter och trafikövervakning
under strid - medverka i strids- och eldledningsverksamhet - transportera viktiga förband och evakuera skadade.17
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan konstateras att införandet av gasturbin motorn på helikoptrar medförde ett genombrott. Helikoptrar kunde beväpnas med tyngre utrustning och därmed utnyttjas för direkt riktat understöd från luften av markstridskrafter. Detta förändrade tidigare rollfördelning på stridsfältet. En konkurrens utvecklades mellan traditionella vapenslag. Ett totalt och odelat ansvar för en maximal stridseffekt gynnade införandet av ny teknik som exem pelvis inom den amerikanska marinkåren. Det inledande skedet i utvecklandet av det svenska armeflyget initierades från armestaben. Någon konkurrens försvarsgrenarna emellan uppstod inte i detta utvecklingsskede. Någon beväpning hade inte funnits med i de ursprungliga planerna.
Fransmännen var de som först utnyttjade beväpnade helikopt rar. Utvecklandet av beväpnade helikoptrar hade pågått i USA i fem år innan fältförband engagerades i Vietnamkriget.
Amerikanernas omfattande utbyggnad av helikopterorganisa tionen uppmärksammades givetvis, så även av svenskarna. Den svenska armen hade ett ambitiöst anskaffningsprogram som re ducerades efter hand. De höga materielkostnaderna för helikopt rarna kombinerade med den förväntade tekniska utvecklingen av billigare alternativ bidrog till reduktionen. De svenska erfarenhe terna härstammade från USA, Frankrike och egna prov. Svenska armen hade köpt en fransk helikopter, den modernaste för sin tid.