6 Undersökning
6.1 Genomgång av gällande rätt i Sverige och Norge
6.1.2 Sveriges lagstiftning
I Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform 1 kap. § 2 står det att:
Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.
Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.
Dessa stycken visar är relevant ur ett diskrimineringssynpunkt eftersom samer inkluderas i alla människor samt att det samiska som identitet täcks in i etniskt ursprung och samiska i språklig tillhörighet, utifrån detta skall samer skyddas från diskriminering. Ytterligare relevans finns i relation till samer att delta och uppnå jämlikhet i relation till andra i samhället.
7 kap. 2 § ”Vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och
ytt-randen inhämtas från berörda myndigheter. Upplysningar och yttytt-randen ska också i den omfattning som behövs inhämtas från kommuner. Även sammanslutningar och enskilda ska i den omfattning som behövs ges möjlighet att yttra sig.”
Eftersom Sametinget är en myndighet omfattas den av denna paragraf. Fortsatt visar paragrafen att Sametinget har en viktig röst, liksom enskilda samer och/eller samiska intresseorganisat-ioner som täcks under sammanslutningar och enskilda.
6.1.2.2 Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk
Enligt 2 § i kapitel allmänna bestämmelser står det att Nationella minoriteter är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar i enlighet med Sveriges åtaganden enligt Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (SÖ 2000:2) och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (SÖ 2000:3).
Stycket erkänner samer som nationell minoritet.
I språklagen (2009:600) anges att de nationella minoritetsspråken är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.
Ovanstående visar på att samiska som språk har en särskild erkänd ställning i lagen.
Enligt 5 § Förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till
in-flytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med minoriteterna i sådana frågor.
Samråd enligt första stycket ska ske genom att förvaltningsmyndigheten för en strukture-rad dialog med de nationella minoriteterna i syfte att kunna beakta deras synpunkter och behov i myndighetens beslutsfattande.
Paragrafen är relevant för samiskt inflytande i frågor som berör samer.
Enligt 13 § har den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett ärende hos en förvaltningsrätt, tingsrätt, mark- och miljödomstol eller sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller delvis sammanfaller med kommunerna Arjeplog, Gällivare, Jokkmokk eller Kiruna rätt att använda samiska under ärendets handläggning om målet eller ärendet har anknytning till någon av dessa kommuner.
8 § beskriver att det finns en rätt att använda samiska i ärenden vid sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet vars geografiska verksamhetsområde helt eller delvis sammanfaller med minoritetsspråkets förvaltningsområde. Fortsatt gäller rätten i ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part, om ärendet har anknytning till förvalt-ningsområdet. Ytterligare har en individ vid ett sådant ärende rätt att få svar på samiska om frågan ställdes på samiska, fortsatt har enskilda som saknar juridiskt biträde har dessutom rätt att på begäran få en skriftlig översättning av beslut och beslutsmotivering i ärendet på finska, meänkieli respektive samiska. Myndigheten ska även i övrigt sträva efter att bemöta de enskilda på dessa språk.
9 § Utanför ett förvaltningsområde har enskilda rätt att använda finska, meänkieli re-spektive samiska vid muntliga och skriftliga kontakter i förvaltningsmyndigheters ären-den i vilka ären-den enskilde är part eller ställföreträdare för part, om ärendet kan handläggas av personal som behärskar minoritetsspråket.
8, 9 och 13 § § visar på att samiska språket har en särskild ställning i ett särskilt geografiskt område. Även 9 § är relevant ur ett diskrimineringsperspektiv eftersom rätten att använda sa-miska skiljer sig från olika områden.
6.1.2.3 Sametingslagen (1992:1433)
1 kap. § 2 Med same avses i denna lag den som anser sig vara same och
2. gör sannolikt att någon av hans eller hennes föräldrar, far- eller morföräldrar har eller har haft samiska som språk i hemmet, eller
3. har en förälder som är eller har varit upptagen i röstlängd till Sametinget. Vad som sägs i första stycket 3 gäller inte om länsstyrelsen har beslutat att föräldern inte skall vara upptagen i röstlängden på den grunden att föräldern inte är same.
Definitionen av same är relevant för rättigheter som är riktade till samer, exempelvis gällande behörighet att rösta i sametingsvalet.
2 kap. § 1 Sametinget ska verka för en levande samisk kultur och ta initiativ till
verk-samheter och föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till Sametingets uppgifter hör särskilt att
1. besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel som ställs till samernas gemen-samma förfogande,
2. utse ledamöterna i Sameskolstyrelsen,
3. fastställa mål för och leda det samiska språkarbetet,
4. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten,
5. informera om samiska förhållanden
Visar på mandat Sametinget har rätt att besluta om samt på ett samiskt deltagande på en sam-hällsnivå. I punkt fyra nämns särskilt och endast rennäringen, detta kan indikera en diskrimi-nering mor andra samiska behov.
1 a § Sametinget får ge ekonomiskt bidrag och annat stöd till de grupper, partier eller
liknande sammanslutningar som är eller har varit representerade i Sametinget (parti-stöd).
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om parti-stödets omfattning och formerna för det.
Stödet får inte utformas så att det otillbörligt gynnar eller missgynnar någon samman-slutning.
Visar på möjlighet till samiskt deltagande i beslut som har påverkan på samiska intressen.
2 kap. 2 § Sametinget ska bestå av 31 ledamöter, utsedda genom val. För ledamöterna
ska det utses ersättare.
Efter förslag av Sametinget förordnar regeringen ordförande i Sametinget. Ordföranden ska utses bland tingets ledamöter. Sametinget väljer en eller flera vice ordförande bland ledamöterna. Sametinget får återkalla vice ordförandes uppdrag.
Centralt för den samiska möjligheten att delta i beslutsprocesser som har direkt påverkan på samiska intressen.
2 kap. 3 § Sametinget bestämmer när ordinarie sammanträden skall hållas.
Samman-träde skall hållas också om styrelsen eller minst en tredjedel av tingets ledamöter begär det eller om ordföranden anser att det behövs.
Lagtexten visar på exempel där Sametinget har enskild självbestämmanderätt över.
2 kap. 3 c § Styrelsens sammanträden ska hållas inom stängda dörrar. Efter
medgi-vande från Sametingets plenum får styrelsen dock besluta att sammanträden ska vara offentliga.
Styrelsens sammanträden ska alltid hållas inom stängda dörrar i ärenden 1. som avser myndighetsutövning, eller
2. där det förekommer uppgifter som omfattas av sekretess.
Bristen på transparens bidrar till en relevans ur ett diskrimineringsperspektiv eftersom det kan möjliggöra diskriminering.
3 e § Sametingets plenum får besluta om skäliga ekonomiska förmåner för ledamöter
och ersättare.
4 § Sametinget ska bland sina ledamöter utse en styrelse som består av högst sju
leda-möter och lika många ersättare. Sametinget ska bland styrelsens ledaleda-möter välja en ord-förande. Styrelsen ansvarar för Sametingets verksamhet
4 a § Vid Sametinget ska det finnas ett kansli som leds av en kanslichef. Kanslichefen
anställs av styrelsen. Kanslichefen ska sköta den löpande verksamheten enligt de direktiv och riktlinjer som styrelsen beslutar.
Dessa tre styckena exemplifierar Sametingets självbestämmanderätt. Plenum är offentliga sam-manträden som hålls tre gånger per år av de 31 ledamöterna i Sametinget.110
5 § Sametinget ska tillsätta en valnämnd som ansvarar för Sametingets uppgifter vid val
till Sametinget. Sametinget kan därutöver tillsätta de nämnder som i övrigt behövs för verksamheten.
5 a § Sametinget får återkalla uppdragen för förtroendevalda i styrelsen eller i en
nämnd när den politiska majoriteten i styrelsen eller nämnden inte längre är densamma som i Sametinget.
Ovanstående är exempel på uppgifter som Sametinget har enskild självbestämmanderätt över.
3 kap. 3 § Rösträtt till Sametinget har den som är upptagen i sameröstlängd.
I sameröstlängden tas den same upp som anmäler sig till valnämnden och som är svensk medborgare och på den samiska valdagen fyllt eller fyller 18 år.
3 kap. 8 § Den som har rösträtt till Sametinget är valbar till Sametinget om inte annat
följer av 9 § .
Behörigheten att rösta i val påverkar den enskilda samens möjligheten att delta i beslut som rör samer.
6.1.2.4 Rennäringslag (1971:437)
1 § Den som är av samisk härkomst (same) får enligt bestämmelserna i denna lag
an-vända mark och vatten till underhåll för sig och sina renar.
Rätten enligt första stycket (renskötselrätten) tillkommer den samiska befolkningen och grundas på urminnes hävd.
Renskötselrätten får utövas av den som är medlem i sameby.
Relevant för att förstå vem som är berättigad till renskötselrätten, fortsatt kan definitionen av rättssubjektet vara diskriminerande gentemot icke-renskötande samer.
7 § Indelning i byområden görs av Sametinget.
Indelningen skall göras så, att områdena blir lämpade för sitt ändamål med hänsyn till betestillgång och övriga omständigheter.
Fortsatt i tredje och fjärde stycket beskrivs det att samebyar och fastighetsägare som kan komma att beröras av ett beslut av ändrad indelning skall få möjlighet att yttra sina åsikter. Sametinget skall hålla sammanträde med berörda samebyar, i dessa möten får fastighetsägare delta. Skäl när sammanträden inte är behövliga att genomföras är när berörd sameby samtycker till änd-ringen och berörd fastighetsägare inte önskar sammanträde. Paragraf 7 synliggör ett samspel mellan Sameting, sameby och fastighetsägare där som alla får vara delaktiga i beslutsprocessen. Ytterligare visar det på en form av jämlik politisk talan mellan samer och icke-samer.
9 § Sameby har till ändamål att enligt denna lag för medlemmarnas gemensamma bästa
ombesörja renskötseln inom byns betesområde.
Det åligger sameby särskilt att svara för att renskötseln drives på ekonomiskt bästa sätt och att utföra, underhålla och driva anläggningar som behövs för renskötseln.
Samebyar har ett särskilt ansvar att säkerställa de uppgifter som beskrivs. Följaktligen anser staten att ekonomiska aspekten är viktigast, exempelvis lyfts inte djurens rätt. I tredje stycket begränsas samebyarnas verksamhet.
11 § Medlem i sameby är
1. same som deltar i renskötseln inom byns betesområde,
2. same som har deltagit i renskötsel inom byns betesområde och haft detta som sta-digvarande yrke och inte övergått till annat huvudsakligt förvärvsarbete,
3. den som är make eller hemmavarande barn till medlem som avses under 1 eller 2 eller som är efterlevande make eller underårigt barn till avliden sådan medlem.
12 § En sameby får som medlem anta annan same än som anges i 11 §, om denne
av-ser att med egna renar driva renskötsel inom byns betesområde.
Dessa två paragrafer är relevanta för förståelsen om vem som är berättigade för samebyns rät-tigheter.
15 § andra stycket Länsstyrelsen bestämmer det högsta antal renar som får hållas på bete inom byns betesområde. Hänsyn skall därvid tas till andra intressen.
Stycket exemplifierar en ojämn politisk talan mellan samer och icke-samer vilket är intressant gällande huruvida samer äger ett jämlikt politiskt deltagande liksom för frågan om diskrimine-ring.
25 § första stycket En medlem i sameby får jaga och fiska på utmark inom de delar av
byns betesområde som hör till renbetesfjällen eller lappmarkerna, när renskötsel är till-låten där.
Stycket visar att det endast är en medlem i en sameby som har rätt till jakt och fiske, detta är relevant gällande diskriminering mot övriga samer.
32 § På sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara
disposition och på renbetesfjällen får nyttjanderätt upplåtas endast om upplåtelsen kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln.
Avser upplåtelsen rätt till jakt eller fiske, krävs dessutom att upplåtelsen är förenlig med god viltvård eller fiskevård och kan ske utan besvärande intrång i rätten till jakt eller fiske enligt 25 §. Upplåtelse av hela fisket i visst vatten får ske endast om samebyn medger det.
35 § Om det behövs med hänsyn till vad som bestämts om högsta renantal enligt 15 §
andra stycket eller om det behövs för att främja renskötseln, kan sameby bestämma hur många renar medlem högst får inneha eller besluta om andra villkor för innehavet.
Sameby får undanta visst område från medlemmarnas begagnande för jakt eller fiske, om det behövs av hänsyn till jakt- eller fiskevården eller av andra särskilda skäl.
32 § tydliggör att renskötseln har en särskild ställning, således tar inte lagen hänsyn till samer och deras intressen utöver rennäringen vilket är relevant ur en diskrimineringssynpunkt. Både 32 och 35§§ visar på mandat Sametinget äger enskild bestämmanderätt över.
36 § Om sameby medger det, får inom byns betesområde hållas renar som tillhör annan
än renskötande medlem i byn (skötesrenar). Fråga om sådant medgivande avgöres efter samråd med länsstyrelsen.
Stycket visar att både aktuell sameby och Länsstyrelsen är part i beslutstagandet.
48 § För sameby skall finnas styrelse.
Styrelsen skall i överensstämmelse med medlemmarnas beslut, i den mån dessa ej strider mot lag eller samebyns stadgar, leda renskötseln inom byns betesområde, ombesörja de gemensamma arbeten som behövs för byn, tillse att medlemmarnas gemensamma intres-sen tillvaratages utan att någon medlem missgynnas, uttaga de medel som renskötande medlem är skyldig att erlägga och i övrigt handha byns angelägenheter.
Styrelsen företräder samebyn mot tredje man och för byns talan inför domstol och andra myndigheter.
52 § Styrelsen får uppdra åt en särskild arbetsledare att under styrelsens inseende leda
renskötseln.
Styrelsen får uppdra åt en särskild person att företräda samebyn, om inte annat beslutats. Ett sådant uppdrag och återkallelse av det skall anmälas till Sametinget.
Ovanstående uttrycker Sametingets enskilda självbestämmanderätt.
6.1.2.5 Kulturmiljöförordningen (1988:1188)
23 § Den som vill föra ut ett kulturföremål ur landet ska enligt 5 kap. kulturmiljölagen
(1988:950) ha tillstånd till utförseln om 2. föremålet är ett samiskt föremål som
a) är äldre än 75 år och värt mer än 5 000 kr,
b) omfattas av 1, är arkeologiskt och härrör från tiden före år 1850 oavsett material och värde, eller
c) omfattas av 1, är gjort av trä, ben, keramik, metall eller textil och framställt i Sverige före år 1650 oavsett värde.
26 § Frågor om tillstånd till utförsel av kulturföremål enligt 5 kap. kulturmiljölagen
(1988:950) och om licens enligt rådets förordning (EG) nr 116/2009 om export av kul-turföremål prövas av Kungl. biblioteket, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, National-museum och Stiftelsen Nordiska museet (tillståndsmyndigheter) enligt den fördelning
som anges i 27-31 §§. Om det är fråga om föremål som innehas eller förvaltas av nå-gon annan av tillståndsmyndigheterna än Riksantikvarieämbetet, ska prövningen dock göras av Riksantikvarieämbetet.
När önskemål finns om utförsel av särskilda samiska kulturföremål skall detta ansökas till Riksantikvarieämbetet som är beslutsfattare för tillstånd.
6.1.2.6 Förordning (2018:1939) om invasiva främmande arter
Paragraf 15 och 17 informerar att:
Innan den ansvariga myndigheten föreslår vad som ska gälla för en art som bör tas upp i den nationella förteckningen eller beslutar att anta eller ändra en handlingsplan för en arts spridningsvägar ska myndigheten ge
1. Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk och andra berörda myndigheter tillfälle att yttra sig, och
2. Sametinget tillfälle att yttra sig, om förslaget kan antas ha betydelse för rennäringen eller samisk kultur.
40 § Innan den ansvariga myndigheten lämnar förslag eller beslutar enligt 38 § eller
meddelar föreskrifter enligt 39 § (vilket berör arter som inte skall utrotas eller som
spri-der sig kraftigt i Sverige) ska myndigheten ge
1. Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk och andra berörda myndigheter tillfälle att yttra sig, och
2. Sametinget tillfälle att yttra sig, om beslutet eller förslaget kan antas ha betydelse för rennäringen eller samisk kultur.
Ovanstående visar på exempel på Sametingets möjlighet att delta i beslutsprocesser som kan påverka samiska intressen.
6.1.2.7 Nationalparksförordning (1987:938)
3 a § När Naturvårdsverket tar fram underlag för beslut om att förklara ett mark- eller
vattenområde som nationalpark ska verket ge Sametinget tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart att området saknar betydelse för rennäringen och samisk kultur
4 § Innan Naturvårdsverket meddelar föreskrifterna ska verket ge länsstyrelsen,
kommu-nen och Havs- och vattenmyndigheten tillfälle att yttra sig. Om föreskrifterna kan antas ha betydelse för rennäringen eller samisk kultur, ska verket också ge Sametinget tillfälle att yttra sig.
Ovanstående visar på exempel på Sametingets möjlighet att delta i beslutsprocesser som kan påverka samiska intressen.
6.1.2.8 Förordning (1988:972) med instruktion för länsstyrelsen i Norrbottens län
52 § Andra stycket: Tre av ledamöterna i rennäringsdelegationen skall vara
Lagtexten visar på att samiska representanter får delta i valprocessen för att utse ledamöter. Totalt består rennäringsdelegationen av sju ledamöter.111 En fundering är därmed om tre leda-möter är ett rimligt antal för att säkerställa en rättvis representation.
6.1.2.9 Förordning (2009:1299) om nationella minoriteter och minoritetsspråk
3 § Sametinget ansvarar för uppföljningen av förvaltningsmyndigheters tillämpning av
lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk när det gäller samer och samiska.
Stycket exemplifierar Sametingets ansvarsområden.
5 § Statsbidrag enligt denna förordning lämnas, i mån av tillgång på medel, till de
kom-muner som ingår i förvaltningsområdena för finska, meänkieli och samiska enligt 6 § lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk.
Relevans finns gällande eventuell diskriminering gentemot samer. Det framställs av samiska har en status som medför att stöd ges när och endast om medel finns.
11 § Sametinget ska pröva frågor om statsbidrag till de kommuner som ingår i
förvalt-ningsområdet för samiska och till regionerna i Dalarnas län, Jämtlands län, Norrbottens län, Stockholms län, Västerbottens län och Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Stock-holms län ska pröva frågor om statsbidrag till övriga kommuner och regioner.
Relevans finns för att utröna vilka möjligheter Sametinget har till deltagande i beslutsprocesser samt om politisk jämlikhet föreligger.
6.1.2.10 Rennäringsförordningen (1993:384)
15 § Sametinget får meddela föreskrifter om 1. hur renmärken skall utformas,
2. verkställigheten av bestämmelserna i rennäringslagen (1971:437) om hur renmär-ken skall registreras
Ovanstående ger exempel på enskild bestämmelserätt för sametinget.
21 § Regeringen fastställer efter förslag av Styrelsen för samefonden för varje år det
högsta sammanlagda belopp som får lämnas ur samefonden.
Sametinget skall årligen före den 1 november till Styrelsen för samefonden lämna förslag till det belopp som påföljande budgetår bör användas till bidrag som avses i 19 § första stycket 3.
Paragrafen exemplifierar samisk möjlighet till deltagande genom inflytelse av Sametinget och Styrelsen för samefonden.
22 § Styrelsen prövar ärenden om bidrag för ändamål som anges i 19 § första stycket
1 och 2. Sametinget prövar ärenden om bidrag för ändamål som anges i 19 § första stycket 3.
35 a § I mån av tillgång på medel kan bidrag lämnas till en sameby för att till viss del
täcka sådana kostnader för utfodring som uppstått på grund av synnerligen svåra betes-förhållanden.
Frågor om bidrag enligt första stycket prövas av Sametinget. Närmare föreskrifter om bidraget får meddelas av Sametinget.
Exemplifierar ett beslut som samer i form av Styrelsen för samefonden och Sametinget äger självbestämmanderätt över.