Mitt syfte är att få förståelse för hur några människor som handlar på second-handaffärer tänker kring identitet och second-hand samt få förståelse för om och på vilket sätt second-hand har betydelse för dessa människors identitetsskapande. Jag syftar främst på identitetsgestaltning som uttrycks genom konsumtion, i detta fall av kläder och stil. Det som skiljer second-handaffärer från vanliga affärer är att de säljer kläder som redan är använda. Jag undrar om och på vilket sätt denna skillnad har betydelse för människor som handlar på second-handaffärer. Jag undrar också om dessa människor upplever att det finns fler skillnader mellan second-handaffärer och vanliga affärer och vilka de i så fall är.
Till hjälp har jag följande frågeställningar: Hur ser människor som handlar på second- handaffärer på sambandet mellan identitet och val av stil och kläder? Vill de säga något med sina kläder och stilar, och på vilket sätt uttrycker de i så fall det? Varför väljer de att handla sina kläder i second-handaffärer?
Metod
Metoden jag har använt mig av är Grundad Teori. Eftersom teorin förklaras i antologins inledning väljer jag att inte gå in närmare på den här. Min undersökning bygger på två observationer och fyra intervjuer. Dessa har jag analyserat och försökt förstå utifrån mitt syfte. Till hjälp har jag haft olika teorier om konsumtion, identitet ochsecond-hand.
Informanter
Jag har intervjuat fyra tjejer i åldern 20-25 år. Tre av dem är studenter och en arbetar. Jag ville inte använda mig av den målgrupp som kan kallas ”ungdomar”. För mig är ungdomar människor i tonåren alltså mellan ca 13 år och 20 år. Jag ville att mina informanter skulle vara lite äldre då jag har en föreställning om att de kanske är mer säkra och inte söker sin identitet på samma sätt som ungdomar kanske gör.
Eftersom jag har förhållit mig till Vetenskapsrådets forskningsetiska principer som bland annat innefattar konfidentialitetskravet,82 har jag valt att skydda mina informanters identitet. Jag
har valt att använda fingerade namn på informanterna vilka är: Elin 22 år, Maria 23 år, Vera 21 år och Sanna 22 år.
Jag valde att intervjua enbart tjejer därför att jag har en föreställning om att mode framförallt vänder sig till tjejer. Jag upplever också att det finns fler klädaffärer som enbart vänder sig till tjejer än det finns affärer med syfte att sälja kläder till bara killar. Angela McRobbie universitetslektor i sociologi, skriver också att kvinnor länge har kopplats till konsumtion och att det har ansetts vara en kvinnlig aktivitet.83 Även Mike Featherstone, professor i sociologi, skriver att en föreställning är att kvinnor ofta har huvudansvaret för organiseringen av inköp och konsumtionen av varor.84
Min tanke var att söka informanter genom att gå tillbaka till mitt fält. Detta var dock svårare än jag trott. Det kändes svårt att gå fram och avbryta människor i deras shoppande. En tjej jag frågade blev dock intresserad och verkade positivt inställd till att delta i en intervju. Då hon inte hörde av sig skaffade jag istället informanter via mina vänner och deras vänner.
Det ”krav” jag hade på mina informanter var att de någon gång brukar besöka second- handaffärer. Alla informanter har också handlat minst ett plagg där samtidigt som ingen av dem enbart handlar på second-handaffärer.
Intervjuer
Intervjuerna gjordes enskilt under några veckors tid. Då tre av mina informanter är studenter kändes det naturligt att genomföra intervjuerna i universitetets lokaler. Även informanten som inte var student intervjuades på Campusområdet. Tre av intervjuerna genomfördes i grupprum vilket gjorde att inga störande moment fanns. En intervju gjordes i en korridor. Där passerade ibland grupper med människor vilket kunde störa koncentrationen och flytta uppmärksamheten från intervjun. Ibland var även ljudnivån en aning för hög, även om det inte var några problem att höra vad den andre sa varken vid intervjutillfället eller under transkriptionen.
Tiden för intervjuerna ligger mellan 30 – 40 minuter. Alla frågor har då hunnit besvarats utan stress men utan att det har blivit alltför utdraget. Undantaget var sista intervjun som blev ca 25 minuter. Detta berodde dels på att informanten hade en tid att passa men också på att jag själv till viss del kände att jag inte längre hade samma nyfikenhet att ställa frågor som vid de första intervjuerna vilket gjorde det svårare att komma på följdfrågor.
För att formulera frågor till intervjuerna, utgick jag från mitt syfte och från mina fältanteckningar. Intervjuerna var som tidigare nämnts semistrukturerade85 och bestod av två
delar. Första delen behandlade frågor om identitet och stil medan andra delen handlade om second-handaffärer och konsumtion.
83 Angela McRobbie, Postmodernism and popular culture, (London1994), s. 136 84 Mike Featherstone, Kultur kropp och konsumtion, (Stockholm 1994), s. 114 85 Se antologins gemensamma inledning, s. 2
Före intervjuerna informerade jag informanterna om deras rättigheter och mina skyldigheter och mitt ansvar som forskare. Även detta enligt Vetenskapsrådet etiska riktlinjer angående intervjuer.86
Jag bandade intervjuerna genom att använda mig av en mini-disc vilket fungerade bra. Efter att ha och blivit varnad för problem och missöden med tekniken under intervjuerna var jag extra uppmärksam på detta vilket förmodligen också bidrog till att det gick bra.
Intervjuerna transkriberade jag sedan samma dag för att lättare kunna komma ihåg hur intervjuerna kändes och på vilket sätt informanterna svarat på intervjuerna.