Systemlösningar

Hammarbymodellens ambition och resultat avseende energi- försörjning, avfallshantering, dagvattenhantering och gröna ytor beskrivs i det följande.

4.2.1 Energi

Då Hammarby Sjöstad är färdigbyggt ska de boende stå för hälften av produktionen av den energi de själva utnyttjar. Genom nya tekniska lösningar ska de förbrukade resurserna i hemmet tas tillvara på och omvandlas till nya resurser (Hammarby Sjöstad, 2006).

Fjärrvärme och fjärrkyla

I Högdalens kraftvärmeverk omvandlas hushållsavfallet, det brännbara avfallet, från Hammarby Sjöstads bostäder till fjärrvärme och el. Också genom att utvinna spillvärmen från Hammarby Sjöstads renade avloppsvatten i Hammarby värmeverk ökas fjärrvärmeproduktionen (Hammarby Sjöstad, 2006:18). I Hammarby värmeverk används också det renade avloppsvattnet efter att det har kylts ner som spillkyla. Detta används för att kyla vattnet i fjärrkylanätet i området och används exempelvis för att kyla kontor och kylrummet i mataffären på området (Intervju Freudenthal, 2009-04-08).

Solen som el- och värmekälla

I Hammarby Sjöstad finns solceller uppsatta på flera fasader och tak. Dessa fångar solens ljusstrålar och omvandlar dessa till elektrisk ström (Hammarby Sjöstad, 2006:19). Användandet av solceller i stadsmiljö är fortfarande endast ett försök. Solceller används oftast på platser som har svårt med kontakt till det traditionella elnätet så som på satelliter och fyrar med mera. Tekniken för solceller gör denna energikälla till en relativt dyr sådan i jämförelse med andra el- och energikällor men vid storskaligare produktion kommer solceller senare att kunna bli ekonomiskt lönsamma (Nationalencyklopedin, 2009d).

I Sjöstaden används också solfångare för att ta till vara på solens energi. På kvarteret Vikens tak finns 390 kvadratmeter solfångare som är vända mot söder för att fånga så mycket som möjligt av solens ljus. Solvärmen används här till uppvärmning av varmvatten och täcker halva kvarteret Vikens årsbehov (Hammarby Sjöstad, 2006:19).

Bild 20: Kvarteret Viken med solfångare på taket. Fotograf Eva Frennered.

4.2.2 Avfall

I broschyren Hammarby Sjöstad – en unik miljösatsning i Stockholm skriver de att avfall inte längre ses som sopor utan som resurser (Hammarby Sjöstad, 2006:27). De menar att de utifrån att återvinna produkter kan skapa nya produkter och på så vis spara på naturens tillgångar. I kretsloppssamhället Hammarby Sjöstad ställs sopsortering på sin spets. Genom att ordentligt sortera våra sopor minskar vi farliga ämnen i vårt brännbara avfall och kan istället arbeta bättre med materialåtervinning och energiutvinning. I Stockholms stads miljömål för Hammarby Sjöstad menar man att 99 viktsprocent av allt hushållsavfall i området ska återanvändas, materialåtervinnas eller energiutvinnas år 2010 (Hammarby Sjöstad, 2006:27).

I Sjöstaden sköts avfallshanteringen på tre olika nivåer: fastighetsnära, kvartersnära och områdesnära.

Den fastighetsnära källsorteringen tar hand om vad vi konsumerar i vår vardag. Här inräknas:

Brännbart avfall som papper, plast, och annat som inte •

är förpackningar. Detta transporteras till Högdalens kraftvärmeverk där det genom förbränning utvinns värme och el.

Matavfall, organiskt avfall läggs i speciella nedbrytningsbara •

påsar av majsstärkelse. Matavfallet komposteras i Sofielund i Huddinge där det blir jord som används i parker och planteringar i Stockholm stad. Senare är det även tänkt att matavfallet ska kunna omvandlas till biogas och biogödsel. Tidningar och annat pappersavfall blir till nytt papper •

genom returpappersföretag och pappersbruk. (Hammarby Sjöstad, 2006:28)

Den fastighetsnära sorteringen tas omhand genom det sopsugssystem som har installerats i Hammarby Sjöstad. Intill fastigheterna i stadsdelen finns sopnedkast utplacerade, ett nedkast för varje avfallsämne. I området använder man sig av både stationärt sopsugsystem och mobilt sopsugsystem. Det stationära systemet transporterar avfallet genom ett vakuumsystem genom rör under marken till uppsamlingscontainrar där de sedan blir upphämtade. Avfallet kan färdas cirka 2 kilometer från sopnedkastet genom detta system. Det mobila systemet använder sig också utav rör under marken. Här sitter vakuumtekniken i ett specialfordon som tömmer lagringstankarna som finns under sopnedkasten. Bilen har speciella dockningspunkter i området där den suger åt sig avfallet, dessa dockningspunkter kan vara belägna max 300 meter från själv nedkastet (Handbok för avfallsutrymmen,

det krävs dessa specialfordon som också kan skapa buller i området och kräver utrymmen. Vid intervjun med Erik Freudenthal på GlashusEtt i Hammarby Sjöstad var detta också något som han tog upp. Han menar att det hade varit bättre att helt ha använt sig utav det stationära systemet som enligt honom har fungerat bättre i stadsdelen. I Stockholm ses det stationära systemet som så pass positivt att det nu planeras att byggas i ett nytt stadsbyggnadsprojekt på Djurgården (Intervju Erik Freudenthal, 2009-04-08).

Den kvartersnära sorteringen består av återvinningsrum. De avfallsslag som här kan lämnas är:

Förpackningar av glas, papper, metall och plast som sedan •

återvinns till nya förpackningar eller produkter.

Grovavfall som exempelvis möbler. Ämnen som metall •

återvinns och det som är brännbart förbränns och återvinns till energi och värme. Det som inte är brännbart läggs istället på deponi.

El-avfall är produkter som drivs genom sladd eller batteri. •

Även lampor ingår i denna avfallsdel. Dessa plockas isär och återvinns eller läggs för förvaring.

Textilier kan tas om hand i vissa utav återvinnings- •

rummen.

(Hammarby Sjöstad, 2006:28)

Bild 21: Sopnedkast i ett kvarter i Hammarby Sjöstad. Fotograf Eva Frennered.

Bild 22: Sugbilen vid dockningsstation för det mobila sopsugssystemet. Fotograf Eva Frennered.

I området finns också en miljöstation där farligt avfall kan lämnas in. I Hammarby Sjöstad utgör GlashusEtt en miljöstation dit boende kan gå för att få hjälp med detta avfall som inte kan lämnas i sopnedkasten eller i återvinningsrummen.

Farligt avfall innebär exempelvis färg, lim, batterier och •

kemikalier. Dessa förstörs eller återvinns. (Hammarby Sjöstad, 2006:28)

4.2.3 Avlopp och dagvattenhantering

I Sverige har vi ingen brist på vatten, detta betyder dock inte att ett slöseri av denna produkt bör förekomma. I Hammarby Sjöstad arbetas det för att halvera vattenkonsumtionen hos de boende. I Stockholm använder varje person cirka 200 liter vatten per dag, i Hammarby Sjöstad finns en vision av en halvering utav den mängden. Idag är konsumtionen 150 liter per person och dag, en minskning som miljövänliga installationer har bidragit till. I lägenheterna har maskiner med energiklass A installerats tillsammans med lågspolande toaletter och luftinblandande filter i kranarna (Hammarby Sjöstad, 2006:21).

I Hammarby Sjöstad finns ett nytt reningsverk - Sjöstadsverket-, detta är ett testreningsverk som endast har arbetat med avloppsvatten från bostäderna i Hammarby Sjöstad. Här renades tidigare vattnet samtidigt som resurser ur vattnet återvanns.

Idag används Sjöstadsverket endast till forskning och avloppsvattnet från Hammarby Sjöstad tas omhand vid Henriksdals reningsverk (Pandis & Brandt, 2009:37).

Då dagvattnet och avloppsvattnet i området är separerade kan ett så rent avloppsvatten som möjligt komma från hushållen till reningsverket. Detta innebär att vattnet enklare går att rena samtidigt som också näringsämnen från vattnet kan utvinnas och användas i jordbruket. Vid reningsverket tas slammet (det organiska materialet) bort från avloppsvattnet och rötas. Under rötningen bildas biogas som används främst som fordonsbränsle för bussar och bilar men också till de 900 biogasspisar som finns i installerade i vissa bostäder i Hammarby Sjöstad. Slammet som blir över efter rötningen är väldigt näringsrikt och kan då användas som gödning på jordbruken (Hammarby Sjöstad, 2006:22-23). Bönderna är dock oroade för att farliga ämnen trots allt kan ha hamnat i avloppsvattnet och därför används inte biomullen i så stor utsträckning i jordbruket ännu (Miljöredovisning, 2003:25).

I Sjöstaden, som Hammarby Sjöstad har kommit att kallas, tas allt dagvatten hand om lokalt. Detta kallas LOD, lokalt omhändertagande av dagvatten. Dagvatten kan innehålla olika typer av farliga ämnen som kommer från trafikens och

system för att ta hand om hushållens avloppsvatten och dagvattnet. I Sjöstaden finns ett dagvattensystem där vattnet från gårdarna och husen infiltreras i marken och sedan leds till Sickla kanal, Hammarby kanal respektive Danvikskanal. I området Sickla Kaj finns en öppen dagvattenkanal som rinner genom Sjöstadsparterren (en central park och plantering) dit vattnet från de kringliggande kvarteren kommer genom rännor för att sedan rinna ut i Hammarby sjö. På vissa byggnader i området finns också gröna tak som är beväxta med sedumväxter. Det är främst det regnvatten som faller på gatorna som kan innehålla farliga ämnen. Detta vatten renas genom att det leds till magasin där det får stå stilla i flera timmar så att föroreningar får sjunka till botten. Detta kallas sedimentering. Det renade vattnet leds sedan ut i det öppna dagvattensystemet (Hammarby Sjöstad, 2006: 24-25). Förutom att bidra till miljöförbättringar bidrar också öppna dagvattensystem till att skapa ett spännande uttryck i stadsmiljön.

4.2.4 Gröna ytor

Grönområdena i Hammarby Sjöstad uppskattas mycket. Att bo centralt i Stockholm och samtidigt ha nära till rekreationsområden och grönytor är attraktivt för de boende (Intervju Freudenthal, 2009-04-08). I Sjöstaden har arbetet med gröna ytor lett till att de hårda ytorna har minskat och en levande stadsmiljö har vuxit fram.

Bild 23 & 24: Här ser vi Sjöstadsparterren med sin kanal som går genom Sickla Kaj. Fotograf Eva Frennered.

Naturen i Hammarby Sjöstad kan beskrivas som naturpark istället för parknatur (Dahlgren, 2001:14). Vattnet i stadsdelen utgör en viktig del av upplevelsen i Hammarby Sjöstad. Detta är en del av naturen som skiftar från dag till dag, från att vara isbelagd på vintern till en central badplats på sommaren. En plats som är viktig både för de boende och för Stockholm stad är den ekskog som är belägen på Sickla Udde. På en höjd breder denna ut sig med sina hundraåriga gamla ekar. Vid planeringen av Sickla Udde var det dessa ekar som utgjorde anledningen till att bostäderna lades längs vattnet istället för på höjden. Ekarna var viktiga att bevara (Dahlgren, 2001:16). Genom hela Hammarby Sjöstad går den långa esplanaden mellan Mårtensdal och Danvikstull. Denna kantas av träd som binder ihop stadsdelen som ett grönt stråk. Där Sickla Udde möter vattnet har de vildvuxna vassruggarna bevarats. I dessa har labyrinter skapats av bryggor och spångsystem som binds ihop till promenadstråk ute i vattnet. Hammarbybacken, som var den tilltänkta platsen för OS arenan, hamnar lätt i blickfånget då man befinner sig i Hammarby Sjöstad. Detta är en plats för rekreation på sommaren såväl som på vintern. Ett stenkast från Sjöstaden ligger också Nackareservatet. För att binda samman dessa två områden har ekodukter byggts över den nedsänkta Söderleden, detta för att naturen ska kunna överskrida den barriär som leden skapar (Hammarby Sjöstad, 2006:10).

Bild 25: Hammarbybacken och en ekodukt över mot Nackareservatet. En man står och fiskar vid vattendraget. Fotograf Eva Frennered.

Bild 26: Bryggor i vassen där man kan promenera ut över vattnet.

5. Analys

5.1 En jämförelse mellan Hammarby Sjöstad och Bo01