Tävlingens roll

Som tidigare nämnt är tävlingen fortsatt den dominerande logiken i samband med

barnfotbollsmatcher. Samtliga intervjuade föräldrar uppger att det är viktigt för barnen om det blir vinst eller förlust. Det kan tänkas gå stick i stäv med resonemanget att tävlingen spelar olika stor roll på olika nivåer men kan också förklaras genom att definiera vad som åsyftas med att tävla i fotbollssammanhang. Klart står att alla barn går in i varje match för att försöka vinna den och därmed tävla. Den möjliga skillnaden kan ligga i intresset för att tävla i det långa loppet i en serie, vilket vissa barn kan ge uttryck för att vilja, medan andra inte verkar prata om det på samma sätt. Vidare uppger föräldrarna att det inte är så värst viktigt för egen eller andra föräldrars del om det blir vinst, oavgjort eller förlust när det är match. Däremot är det roligt när det blir vinst, inte minst för att barnen blir glada då.

”Sen så klart det alltid finns ett incitament av att man vill vinna, det vill ju, det finns ju ingen som tycker det är roligt att förlora, det vill ju barnen också. Jag tycker också det är jätteroligt när dom vinner, men det är ingen såhär jättekatastrof i min värld om dom förlorar. Då får man säga okej, vad gjorde vi som var bra då? Vad gjorde vi som inte var så bra då? Så tar vi med oss det till nästa gång, ungefär så.”

Vad citatets avslutning ger uttryck för är ett angreppssätt för föräldrarna då de pratar med sina söner efter en match, inte minst om det blivit en förlust. Istället för att diskutera resultatet i matchen kan prestationen få ligga i fokus i termer av vad som var bra och vad som kan förbättras. Föräldrarna vittnar även om att detta är ett vanligt sätt att ta sig an matchanalyserna från tränarnas sida som vanligen, likt beskrivet ovan, inte har resultatet som det primära måttet när lagets insats i matcherna utvärderas. För barnen själva verkar det dock vara resultatet i form av vinst, förlust eller oavgjort som avgör hur det känns efter matchen, det är det som räknas till största del. Ett par föräldrar kopplar ihop detta med vad barnen får lära sig, dels av vuxna såklart, men även när de ser elitfotboll eller spelar fotbollsspel på dator eller tv. ”Det hänger ju också ihop med hur föräldrar och tränarna beter sig, det är ju inget som de hittar på själva. Men jag tror också det är kopplat till, de

37

flesta av de här grabbarna spelar ju jättemycket Fifa och jag menar där går det ju givetvis ut på att vinna, så de har ju med sig…” Barnen har således med sig kunskaper om vad fotboll innebär och går ut på. Detta har inhämtats från andra håll, exempelvis genom att gå och se matcher på elitnivå eller spela tv-spel.

När det kommer till kopplingen mellan tävlingsstruktur och matchklimat, det vill säga tävlingens roll för klimatet kring matcherna, råder det lite delade meningar. Som tidigare nämnt finns åsikten att ett reducerat tävlingsmoment inte har någon inverkan på matchklimatet, att det inte är det som skulle vara lösningen. Eftersom att alla under matchens gång vet vad det står och hur det går, så blir det ingen skillnad i matchklimatet.

”Jag skulle säga att det finns problem i fotbollen, och i andra många sporter, men jag tror inte att resultatet är lösningen på problemet, utan folk måste kunna bete sig, man måste vara trevlig mot domaren, mot motståndare, mot de andra tränarna. Man måste förstå varför man är där, ibland vinner man och ibland förlorar man, när man vinner måste man vara en större människa och ändå kunna säga att de andra gjorde ett bra jobb.”

Andra föräldrar tänker att effekten av att inte ha någon serietabell kan vara ett lugnare matchklimat ”Jag tror ändå att det kan dämpa en eventuell lite hetsig ton, jag hoppas det i alla fall.” Om det faktiskt inneburit någon sådan skillnad för klimatet inom barnfotbollen är svårt för föräldrarna att uttala sig om, dels för att de inte haft serietabeller tidigare och dels för att det fortsatt är i ett tidigt skede. Däremot görs kopplingar till andra idrotter som tagit samma steg, och därifrån finns upplevelsen av att det blivit lite mer avslappnat. Flera av föräldrarna anser att barnfotbollen hade blivit mer spännande om det funnits en serietabell, det hade blivit roligare att vinna, men också tråkigare och tuffare att förlora. Det finns en positiv effekt när det går bra för laget, som hade kunnat förstärkas genom en serietabell, men den motsatta effekten bedöms i vissa fall som större i negativ bemärkelse.

”Det hade nog kunnat, åt båda håll kan man säga, hade de legat sist i tabellen och haft många förluster så hade det kunnat ge för mycket negativ energi och tankar och att de börjar sura på varann. Jag tror det är lättare det här att du bryter efter varje match, nu är det nya förutsättningar, ny match och det är liksom nu gör vi det bästa den här gången. […] Å andra sidan då, går det bra och man har vunnit tre matcher och ligger högt i serien så får ju det naturligtvis en positiv energi, men det tror jag att man får ändå, om laget känner att det gått jättebra dom senaste matcherna så har de med sig den känslan, oavsett om det är en serietabell eller inte, men den negativa sidan tror jag är större om du har det svart på vitt så. Så jag tror nog att det är ett bra drag att inte ha det så.”

38

Andra föräldrar anser att det något större allvaret det hade inneburit att ha en serietabell är en del av idrotten. ”Jag tänker att det finns jättemycket fritidsaktiviteter man kan ägna sig åt om man inte vill tävla och det måste vara en drivkraft i fotboll att vinna och vilja vara bättre än de andra.” Då är det återigen en definitionsfråga om när det är tävling och när det inte är tävling. Några av föräldrarna talar om dagens barnfotboll i termer av att det inte är tävling, även om de ser ett tävlingsmoment i respektive match. Att tävla innebär för deras del istället att det finns något större i ett längre perspektiv, där möjligheten finns att vinna något som innefattar mer än en match och det blir en rangordning i vilken lag mäter sig. Ett ifrågasättande resonemang kring vad det är som barnen ska skyddas ifrån och varför förs också bland några av föräldrarna.

”Så jag vet inte riktigt, vem är det man försöker skydda? Sen måste man ju även som barn lära sig, ibland förlorar man, ibland vinner man, det är en del av livet, så kommer det vara hela livet. Man kan ju inte bara vinna och man kan inte bara sätta kuddar heller runt allting så ”åh akta”, så de inte mår illa eller mår bra. Man måste få vara ledsen ibland, man måste få vara glad. Någonstans kan jag uppleva ibland att det blir lite väl mycket grejer.”

Föräldrarna kan ses som uppdelade i två läger gällande synen att förändra barnfotbollen. Ena sidan är mer tveksamma och tycker att barnanpassning är att förminska barnen, speciellt när de är tolv år. Det är också de som resonerar likt citatet ovan och menar att förändringarna blir något av att curla barnen och dölja hur det egentligen går till i livet. Den andra grupperingen representerar en syn av att det inte gör något eller rent av är bra att det allvar och resultatfokus som präglar seniorfotbollen får vänta lite till.

7.2 Analys

I följande del tolkas och analyseras det empiriska resultatet i förhållande till teori och tidigare forskning i syfte att nå djupare förståelse.