1 Fakulteten för lärande och samhälle
Institutionen Idrottsvetenskap
Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
Barnen tävlar för fullt -
För
äldraupplevelser av den tabellfria barnfotbollen
The children goes all in – Parents´ perceptions of football for
children without league tables
Simon Löf 940729
Idrottsvetenskapligt program 180 hp Sport Management
2018-05-29
Examinator: Tomas Peterson Handledare: Kutte Jönsson
3
Förord
Så var det dags att summera tre år på det idrottsvetenskapliga programmet, det gör jag med detta arbete. Att bli idrottsvetare har inneburit att se saker ur nya perspektiv, att kritiskt granska idrotten, uppfattningar och mig själv. Det har jag haft med mig i det arbete som resulterat i denna uppsats.
Det finns några som förtjänar ett tack för diverse insatser som möjliggjort studiens
genomförande. Tack ni föräldrar som tog er tid att bli intervjuade. Tack till Kutte Jönsson som verkat som handledare och bollplank. Tack till Lars Helmersson på Svenska
Fotbollförbundet och Mats Hansson på Skånes Fotbollförbund för tillhandahållande av dokument och information. Tack till mina klasskamrater och vänner Anton och Robin för humor, diskussion och gemenskap. Slutligen tack Bea för att du alltid backar upp mig.
Innan jag låter er hugga in på resonemang om matchklimat och tävlingshets vill jag lyfta en konversation tagen från Ivar Lo-Johanssons klassiska Jag tvivlar på idrotten från 1931. Redan då fanns det kritik mot vad tävlingsidrott gör med folks beteenden:
- Såg du de dräglande djuren där inne, frågade han häftigt. - Menar du de tävlande, kom jag att svara med en motfråga.
- De tävlande ska vi inte tala om. Men publiken? Det värsta med idrotten är att
publiken blir djur.
5
Abstract
The purpose of this study is to understand how parents perceive the climate in competitive football for children in southwestern Skåne, Sweden, in relation to the changes in the competitive structure the Swedish football association have implemented. In front of the season of 2017 the league tables for children up to twelve years were removed by The Swedish football association. The aim was to make the football for children more customized to the children. The decision was followed by a public debate with many opinions. In this study the phenomenon is investigated empirically. The results are based on interviews with seven parents from four different football clubs in southwestern Skåne. To understand the parents’ perceptions of football for children without league tables on a deeper level, the results were analysed with a theoretical framework from the sociology of knowledge. The results revealed that the decision to take the league tables out of the children’s football does not mean that the children do not compete anymore. What it could have contributed to is a perception among parents and coaches that the results in the children’s games not is the most important thing.
7
Sammanfattning
Syftet med den här studien är att förstå det tävlingsklimat som upplevs av föräldrar inom barnfotbollen i sydvästra Skåne i förhållande till Svenska Fotbollförbundets intentioner med de tävlingsstrukturella förändringar de genomfört. Svenska Fotbollförbundet tog inför säsongen 2017 bort serietabeller för barn upp till och med 12 år i syfte att göra
barnfotbollen mer anpassad efter barnen. Beslutet motiverades med att det skulle motverka toppning samt stress och oro. Vidare skulle det leda till att fokus förflyttades från resultat till prestation. Efter beslutet följde en offentlig debatt där de som var emot tyckte att det fattade beslutet om reducerat tävlingsmoment var fel väg att gå medan beslutsfattarna hänvisade till forskning om barns idrottande. Härmed undersöks fenomenet och dess effekter empiriskt. Resultatet grundas på semistrukturerade intervjuer med sju föräldrar från fyra olika fotbollsföreningar i sydvästra Skåne. För att nå djupare förståelse för hur föräldrarna uppfattar den tabellfria barnfotbollen analyserades resultatet med en
kunskapssociologisk begreppsapparat. Detta teoretiska perspektiv skapar möjligheten att förklara hur barnfotbollen konstrueras socialt av Svenska Fotbollförbundet på makronivå i kombination med föräldrar, ledare och spelare på mikronivå. Resultaten berättar att
Svenska Fotbollförbundets beslut att ta bort serietabellerna för barnfotbollen inte innebär att barn inte längre tävlar, tävlingslogiken i den enskilda matchen är fortsatt dominerande. Vad det däremot kan ha bidragit till är att en uppfattning bland föräldrar och tränare om att resultatet inte är det viktigaste i barnfotboll etablerats. Föräldrarna beskriver vidare
matchklimatet kring barnfotbollen som bra, detta med nämnda uppfattning om resultatets vikt och ett barnrättsperspektiv som utgångspunkter.
9
Innehållsförteckning
1. Inledning 11
2. Bakgrund 13
3. Syfte och frågeställningar 16
3.1 Syfte 16 3.2 Frågeställningar 16 4. Tidigare forskning 17 5. Teori 21 5.1 Kunskapssociologi 21 5.2 Begreppsapparat 22 5.2.1 Externalisering 22 5.2.2 Objektivering 22 5.2.3 Internalisering 23
5.3 Teorival och användning 23
5.3.1 Barnfotboll ur ett kunskapssociologiskt perspektiv 24
6. Metod 25 6.1 Metodval 25 6.2 Urval 26 6.3 Genomförande 28 6.4 Forskningsetik 29 6.5 Tillförlitlighet 30 7. Resultat 32 7.1 Empiriskt resultat 32 7.1.1 Matchklimat 32 7.1.2 Tabellfri barnfotboll 33 7.1.3 Tävlingens roll 36 7.2 Analys 38 7.2.1 Barnrättsperspektiv på matchklimat 38
7.2.2 Resultatet inte det viktigaste 39
10 8. Diskussion 42 8.1 Resultatdiskussion 42 8.2 Kritiska reflektioner 44 8.3 Slutsats 45 Referenser 47
Bilaga 1: Motion från Dalarnas FF till SvFF 2014 50
11
1. Inledning
Till mitt examensarbete har jag valt barn- och ungdomsfotbollen som forskningsområde. Barn- och ungdomsidrott är mitt huvudsakliga intresseområde sedan tidigare och just fotbollen är extra intressant efter all den uppmärksamhet den fått de senaste åren och i den förändring den nu genomgår. Svensk barn- och ungdomsfotboll delas in i
barnfotboll för barn mellan 6 och 12 år och ungdomsfotboll för ungdomar mellan 13 och 19 år (Svenska Fotbollförbundet, 2014a). Den genomförda studien rör barnfotbollen med fokus på pojksidan och de senare åren inom barnfotbollen då barnen är 11-12 år. Jag har vidare valt att rikta mig mot tävling, tävlingsstuktur och tävlingsklimat och hur detta konstrueras. Med ordet tävlingsstruktur menar jag hur tävling organiseras, med tävlingsklimat syftar jag till den atmosfär och stämning som råder i tävlingssituationer. I mitt arbete kommer fotbollsföräldrarnas perspektiv intas, empirin som samlas in
kommer vara föräldrarnas upplevelser av dagens barnfotboll med fokus på
tävlingsklimat och tävlingsstruktur. Föräldrarnas upplevelser kommer därtill ställas mot och analyseras i förhållande till Svenska Fotbollförbundets intentioner med att ta bort serietabeller för barn upp till tolv år.
Barnfotbollen uppmärksammas i media då och då, möjligen mer frekvent de senaste åren efter ett beslut ifrån Svenska Fotbollförbundet, SvFF, om slopade serietabeller för barn upp till och med 12 år, mer om det nedan. Vad som enligt medierna föregick beslutet var återkommande larm om vuxna som betett sig illa kring barnens fotboll, om än vanligare då barnen blivit ungdomar. Barnidrott i allmänhet och barnfotboll i synnerhet rör upp känslor och åsikter, det går det inte säga något annat om. Känslorna och åsikterna verkar också ha potential att leda till beteenden som alla verkar vara överens om inte passar sig i samband med att barn idrottar. I min studie är jag intresserad av den verklighet som utspelar sig i samband med att barn spelar fotboll. Hur upplever föräldrar tävlingsklimatet? Hur beter sig vuxna kring barnfotbollsmatcher? Vilken roll har tävlingen i det hela? Vad innebär det att det inte längre finns
serietabeller?
Ämnet blir intressant att studera ur föräldrarnas perspektiv, föräldrar som själva är en del av verkligheten, som själva är med och konstruerar den barnfotboll som
12
bedrivs. Analysens fokus kommer kretsa kring just hur barnfotbollen konstrueras av de människor som är i och kring verksamheten, detta i förhållande till Svenska
Fotbollsförbundets sätt att vara med och styra konstruktionen i önskad riktning. Ur det sociologiska perspektiv som intas ses barnfotbollen som en social konstruktion som konstrueras i ett förhållande mellan barnen, föräldrarna och ledarna på mikronivå och fotbollförbundet på makronivå. Den huvudsakliga forskningsfrågan om hur
barnfotbollen och dess tävlingsklimat konstrueras innefattar även kunskap om förbundets möjligheter att styra gräsrotsverksamheten.
Att serietabeller tas bort för att dämpa resultathets är ett relativt nytt medel som idrottsförbunden tagit till. Vissa idrotter tog beslutet längre tillbaka, men det är först efter att fotbollen gjorde det som frågan verkligen kommit upp till ytan. På grund av detta är forskningen kring fenomenet klart begränsad, inte minst gällande vilka effekter av olika slag denna typ av förändringar ger. För idrottsvetenskapen är det av högsta intresse att ta reda på mer om tävlingsstrukturella förändringar och hur det påverkar idrotten. Riksidrottsförbundet, specialidrottsförbund och distriktsförbund verkar vara tydligt överens om att barnidrotten ska anpassas efter barnen och bedrivas på deras villkor. För att i framtiden kunna organisera barnidrotten till barnens bästa krävs forskning som likt denna studie behandlar matchklimat och tävlingsstruktur inom barnidrotten.
13
2. Bakgrund
Till Svenska Fotbollförbundets representantskapsmöte i november 2014 skrev Lars Norman vid Dalarnas Fotbollförbund en motion om att slutsegrare inte skulle få utses i föreningsarrangerade tävlingar i åldersklasser upp till och med 11 år (Norman, 2014).1 Norman motiverade förslaget genom att referera till SvFF-dokumentet Fotbollens Spela,
Lek och Lär efter vilket tävlingsbestämmelserna för 2014 fastslog att fotboll för barn
och ungdomar ska bedrivas. I broschyren som utgör Fotbollens Spela, Lek och Lär från 2014 står det att dokumentet tar sin utgångspunkt i Idrotten Vill, som i sin tur slår fast att idrott för barn ska bedrivas ur ett barnrättsperspektiv och följa FN:s konvention om barns rättigheter. Begreppet barnrättsperspektiv definieras av Riksidrottsförbundet (2016) som att i all verksamhet ha barnets bästa för ögonen, med respekt för barnet och dess åsikter. Budskapet i Fotbollens Spela, Lek och Lär sammanfattas vidare i följande citat;
”Barn uppskattar och har behov av en positiv idrottsmiljö där de kan känna sig trygga. En miljö där de inte känner rädsla för att få kritik eller där de blir negativt bedömda för sina prestationer. Det handlar lika mycket om tränarens förhållningssätt som lagkamraternas. Inget barn ska behöva bli diskriminerat på grund av prestationsnivå. Alla ska behandlas lika oavsett mognad. I en positiv idrottsmiljö tas hänsyn till barnets mognad och behov, till exempel känslan av trygghet. I den miljön får barnen också möjlighet att utvecklas både idrottsligt och socialt” (Svenska Fotbollförbundet, 2014a).
Norman menade till stöd för sitt förslag att alltför många tävlingar inom barnfotbollen inte tog Fotbollens Spela, Lek och Lär som utgångspunkt. Tävlingsmomentet tar överhanden på bekostnad av spelarutvecklingsperspektivet och barns välbefinnande. Enda lösningen är att sätta gränser genom övergripande bestämmelser, vilka också kommer verka som stöd för ansvarsfulla föreningar och ledare som idag utsätts för påtryckningar från föreningar och ledare som inte inriktar sig på spelarnas utveckling utan endast tävlingsmomentet (Norman, 2014).
14
Vid representantskapsmötet i november 2014 beslutades det att en utredning skulle tillsättas som även avsåg att innefatta distriktsarrangerade tävlingar (Svenska Fotbollförbundet, 2014b). Ett år senare, vid representantskapsmötet för 2015,
presenterades Förbundsstyrelsens förslag; att införa ett förbud mot att kora segrare i all tävlingsverksamhet för barn till och med 12 år, såväl vad avser föreningsarrangerade cuper som SDF-tävlingar. Det vill säga ett förbud som gäller en åldersklass högre än den ursprungliga motionen, och därtill även för specialdistriktsförbundens
tävlingsverksamhet. Förbundsstyrelsens förslag röstades igenom av representantskapet och bestämmelsen började gälla den 1 januari 2017 (Svenska Fotbollförbundet, 2015). Till detta kan det noteras att dispenser för undantag har varit en del av bestämmelsen men senare också ändrats. Detta har jag valt att utelämna då det inte är relevant för studien.
Efter beslutet tagits, men före det faktiskt verkställts, drog debatten igång. Motståndet mot förbudet organiserades bland annat i nätverket ViLirare som består av en stor mängd tidigare elitspelare och kända fotbollsprofiler. I ett öppet brev som Aftonbladet publicerade kritiserades SvFFs tilltag. ViLirare är överens med beslutsfattarna om att barnidrott ska vara till för barnen och tar avstånd ifrån det fenomen som benämns som resultathets. Däremot anser de att ett förbund mot att kora segrare i serier och cuper är fel väg att gå. De ser det som ett stort misslyckande att tanken på att påverka vuxet ledarskap med värderingar, utbildning, policys,
handlingsplaner och ett aktivt värdegrundsarbete har övergivits till förmån för fler regler (Sportbladet, 2015, 8 december).
I andra fall har kritiken kretsat kring att beslutet fråntagit barnen det de menar är anledningen till att alla spelar fotboll – att tävla och vinna. Att vinna och förlora är något som alla barn måste få lära sig, och nu får de inte det. ”Det får aldrig bli fult att vinna eller vara bäst. Det är direkt kontraproduktivt att förklara för en 11-åring att det kanske är bäst att han eller hon skjuter i stolpen istället” skriver Patrick Ekwall i en krönika i Expressen 2017 (Ekwall, 2017, 24 september). Om det är en verklig tanke eller främst i provocerande syfte kan jag inte avgöra. Här får det representera den mer radikala delen av debatten som handlat om att tävlingen är borta med frånvaron av serietabeller. Påståenden av det slaget har också fått mothugg av de som istället säger att den enda
15
skillnaden blir att varje match blir en ny tävling för sig, tävlingsmomentet och viljan att vinna är fortsatt kvar (Brenning, 2015, 24 november). En sak som båda parter verkar vara överens om är att det inte är barnen i sig som givit upphov till det beslut som tagits, utan vuxna människor i form av föräldrar och ledare. Ekwall (2017, 24 september) skriver till exempel att barnen inte bör straffas för att vuxna inte kan bete sig. Stefan Lundin som är sportdirektör på Svensk Elitfotboll, SEF, har uttalat sig enligt följande; ”Där är det istället föräldrar och vuxna som alltid frågar om resultat och om hur många mål som barnen gjorde. Därför tror jag att det här beslutet är riktat emot föräldrarna egentligen. Barnen går därifrån och är nöjda och släpper resultatet direkt, det gör inte de vuxna.” (Persson, 2015, 28 november). Per Widén, chef för utbildningsavdelningen på SvFF, bekräftar att beslutet är tagit i linje med den tanken i ett förtydligande om vad beslutet innebär i ett odaterat förtydligande. Barn ska få fortsätta tävla, men på sina egna villkor utan vuxnas värderingar. Tabeller och system för hur vinnare utses i turneringar är det vuxna som skapar, inte barn menar Widén. Att ta bort serietabellerna tänker SvFF ska sända signaler till alla vuxna att resultatet inte bör ligga i fokus vilket i sin tur ska leda till positiva upplevelser för fler barn. Beslutet ska motverka toppning, stress och oro, fokus ska skifta från resultat till prestation och glädje (Widén, u.å.).
Säsongen 2017 var den första då förbudet gällde på nationell nivå, tilläggas bör dock att flertalet distrikt redan tidigare valt att inte redovisa resultat och serietabeller för olika åldersklasser (Widén, u.å.). Sedan den 1 januari 2017 gäller regeln alltså över hela landet, men hur etablerat det är sedan tidigare varierar mellan distrikt. Skåne är ett av distrikten som delvis tagit bort serietabeller redan innan 2017, vilket i allra högsta grad påverkar förevarande studie. Mats Hansson som är tävlingsansvarig på Skånes
Fotbollförbund uppgav i telefonsamtal att serietabeller för 9-åringar i Skåne togs bort för längesen medan de för 10-åringar togs bort 2013 eller 2014. För 11- och 12-åringar togs tabellerna bort i samband med den nationella bestämmelsen som trädde i kraft 2017 (M. Hansson, personlig kommunikation, 18 april 2018). Att Skånes Fotbollsförbund tog bort serietabeller för 9- och 10-åringar för mer än två år sedan innebär att de barn som spelar barnfotboll i Skåne idag aldrig har spelat med serietabell, vilket är viktigt att ha i åtanke när studiens resultat presenteras.
16
3. Syfte och frågeställningar
3.1 Syfte
Syftet med studien är att förstå det tävlingsklimat som upplevs av föräldrar inom barnfotbollen i sydvästra Skåne i förhållande till Svenska Fotbollförbundets intentioner med de tävlingsstrukturella förändringar som genomförts.
3.2 Frågeställningar
1. Hur upplever fotbollsföräldrar i sydvästra Skåne klimatet i och kring barnfotbollen? 2. Hur upplever föräldrarna den tabellfria barnfotbollen, har Svenska Fotbollförbundets
förbud av serietabeller inneburit några förändringar för detta?
3. Vilken roll spelar tävlingsmomentet och vikten av att vinna för hur föräldrarna upplever barnfotbollen?
17
4. Tidigare forskning
Det har forskats en del på området barnidrott och då ofta med just fotbollen som studerad idrott. Den befintliga forskningen har en rad olika inriktningar som redovisas nedan, dock sällan med tävling, tävlingsklimat eller tävlingsstruktur i centrum. Vanligare områden som ändå bedömts som relevanta för studien är motivationsklimat och ledare och föräldrars beteenden kring barns idrottande samt studier om varför barn idrottar. I det följande presenteras forskningsartiklar som framkommit i min litteratursökning utifrån vad som undersökts, hur de gått tillväga och vilka resultat som presenteras.
En återkommande inriktning i de valda artiklarna är förhållandet mellan föräldrar respektive ledare och idrottande barn. Förhållandet har studerats i termer av vilka
beteenden barnen helst ser hos de vuxna och i vilket motivationsklimat barnen trivs bäst. Fry och Gano-Overway (2010) har studerat hur ett omtänksamt klimat påverkar den idrottsliga upplevelsen för idrottande barn och ungdomar. De genomförde en enkät med 184 fotbollsspelare mellan 10 och 17 år, 145 flickor och 39 pojkar. Frågorna berörde demografi, påståenden att ta ställning till gällande omtänksamt klimat, attityder gentemot tränare och medspelare samt glädje (enjoyment) och hängivenhet till fotbollen. Resultaten visar att spelare som upplevde ett omtänksamt klimat generellt också uppgav att de kände mer glädje och hängivenhet till fotbollen och var mer positiva till ledare och lagkamrater.
Sanchez-Miguel, Leo, Sanchez-Oliva, Amado och Garcia-Calvo (2013) har istället studerat idrottsföräldrarnas roll för barns glädje (enjoyment) kontra amotivation kopplat till idrottande. Föräldrarnas beteende är i fokus med en åtskillnad mellan stödjande och
pressande beteenden. 723 idrottande barn och ungdomar mellan 11 och 16 år och 723 föräldrar deltog i undersökningen, könsfördelningen för föräldrarna var jämn medan det var fler idrottande pojkar (561) än flickor (162). Deltagarna höll på med antingen basket, fotboll, handboll eller volleyboll. En enkät genomfördes med barnet och den mest involverade föräldern. Motivation, föräldrainvolvering, glädje och amotivation var de teman som frågorna behandlade. Resultaten visar ett positivt samband mellan stödjande föräldrabeteende och glädje och ett negativt samband med amotivation. Gällande pressande föräldrabeteenden fanns det ett positivt samband med amotivation och ett negativt med glädje.
18
Bailey, Cope och Pearce (2013) har i en litteraturstudie sammanställt en forskningsöversikt kring vad som gör att barn idrottar och stannar kvar inom idrotten. Sammanställningen resulterar i fem huvudsakliga faktorer som främjar barns idrottande; upplevd kompetens, glädje, föräldrar, att lära sig något nytt samt vänner. Vidare skriver de att tränarnas beteenden är avgörande för om barn fortsätter med sitt idrottande eller inte, för att barnen ska fortsätta behöver tränarnas beteenden matcha barnens behov. Tränare bör vara mer positiva än negativa i beteende och kommunikation, glädje, laganda och ansträngning bör få större utrymme än strävan efter att vinna.
Ytterligare ett exempel som kan nämnas kort är en studie av Ommundsen, Roberts, Lemyre och Miller (2006). Deras resultat uppvisar ett positivt samband mellan pressande beteenden från föräldrar och ledare och maladaptiv prestationssträvan, lägre upplev kompetens och överdriven oro för misstag bland spelarna. Forskningen ger således en entydig bild gällande hur de vuxnas beteenden påverkar barnens upplevelser av att idrotta. Stödjande beteenden och omtänksamt klimat främjar glädje och motivation och pressande beteenden främjar det motsatta. Så långt om konsekvenserna av olika klimat och
beteenden. Gällande orsaker till dessa oönskade fenomen härleds de genomgående till tävlingsmomentet i allmänhet och attityden att vinna till varje pris i synnerhet. Walters, Payne, Schluter och Thomson (2015) identifierar i sin studie tre olika diskurser när barn pratar om sitt idrottande; tävlingsdiskursen, glädje-diskursen och fair play-diskursen. Tävlingsdiskursen är den dominerande men den verkar uppfylla föräldrar och ledares mål snarare än barnens. Resultaten visar att tränare som styrs av tävlingsdiskursen utnyttjar sin maktposition på ett sätt som frångår de riktlinjer för barnidrott som satts av
idrottsorganisationer som åberopar ett barnperspektiv på idrotten.
En annan diskursanalys på ett liknande tema är genomförd i svensk kontext, analysen bygger på intervjuer med barn som deltar i fyra olika lagidrotter med frågor om laguttagning (Lindgren, Hildingh & Linnér, 2017). I den studien finner författarna två olika diskurser, prestations- och exkluderingsdiskursen samt deltagande- och
inkluderingsdiskursen. Den förstnämnda innebär att ledare väljer ut de spelare som maximerar lagets chanser att vinna medan den sistnämnda konstruerar idrott som något
19
roligt som involverar alla deltagande barn. Vidare menar författarna att barnens anledningar att utöva idrott harmonierar med deltagande- och inkluderingsdiskursen.
Choi, Johnson och Kim (2014) har genomfört en studie som har tävlingens roll för barns utveckling i centrum. De skriver att tävling kan ha en viktig positiv inverkan på barns utveckling såväl fysiskt som socialt och kognitivt. Vidare kan tävlingen också ha en negativ inverkan på barnen. Vilken inverkan tävlingen får beror på hur tävlingen är
utformad och upplevelserna uppfattas och återigen är det influenser ifrån tränare och familj som har en avgörande roll. Artikelförfattarna menar att tränare och föräldrar i
tävlingssituationer kan lära barnen samarbete, att hjälpas åt och dela med sig samt att hantera förluster. Dessa positiva aspekter går dock förlorade om de vuxna använder
barnens idrottande för egen vinning, blir aggressiva i sitt beteende och sin kommunikation. Meisterjahn och Dieffenbach (2008) har genomfört en studie i syfte att konfirmera tidigare forskningsresultat som säger att barn som idrottar värdesätter deltagande och glädje högre än att vinna. Därtill undersöktes barnens uppfattningar om deras föräldrars åsikter i frågan. En enkätundersökning genomfördes med 75 idrottande barn mellan 8 och 11 år. Resultatet bekräftade att barnen värdesätter deltagande och glädje högre än att vinna samt att de trodde att deras föräldrar höll med. Hur barnen svarade gällande sina egna uppfattningar stämde starkt överens med deras uppfattningar om sina föräldrars åsikter.
Barn- och barnrättsperspektiv på barnidrott är ett återkommande tema.
Barnrättsperspektivet kan ses som en motpol till ”vinna till varje pris”-perspektivet. Några artiklar vittnar om ett pågående paradigmskifte ifrån en barnidrott där fokus ligger på att vinna, ett vuxenperspektiv, till en barnidrott som ska utgå ifrån barnen, inkludering och lika värde. Fenoglio och Taylor (2014) beskriver den förändringsprocess som några barn- och ungdomsledare genomgått då de lämnat vinna till varje pris till förmån för en
barnfokuserad barnidrott. Intressant gällande det paradigmskifte som eventuellt pågår inom barnidrotten är att det finns forskningsartiklar från så tidigt som 1979 som uppmanar till reducerat tävlingsmoment. Studien som Pooley (1979) genomförde handlar om
barnfotbollen i Kanada. Av naturliga skäl är jämförelsen mellan Kanada 1979 och Sverige 2018 svår, men med det i åtanke är framtoningen förvånansvärt likartad. Artikeln kritiserar den fotboll för barn som bedrevs i Kanada då, den avvek ifrån parollen fotboll för alla och riktades istället endast mot de mest talangfulla. Tävling och utslagning dominerade och
20
verksamheten tillgodosåg inte barnens behov utan de vuxnas. Artikelförfattarens lösning var som sagt att tävlingsmomentet skulle reduceras, något speciellt tillvägagångssätt presenteras dock inte, det ansvaret ska idrottsledare och administratörer ta (Pooley, 1979).
Ett nyare begrepp för att uppnå ett bättre tävlingsklimat inom barn- och
ungdomsidrotten är competitive engineering, CE. Burton, Gillham och Hammermeister (2011) redogör för en ännu icke validerad modell som alltså behandlar hur barn- och ungdomsidrott bör organiseras för att upplevelserna ska bli så bra som möjligt. Målet med CE är att barnen ska drivas av inre motivationsfaktorer snarare än yttre enligt
självbestämmandeteorin. Till skillnad från motivationsklimat som det är tränare som har störst påverkan på, är det administratörerna, idrottsförbunden, som har möjlighet att styra genom CE. Competitive engineering innefattar bland annat det idag ganska givna att storlek på planer, bollar och mål anpassas efter spelarna. Men CE innefattar även en modell för tävlingsstruktur som går ut på att spelarna själva, allt enligt
självbestämmandeteorin, väljer på vilken nivå av tävling de vill delta. Det finns ett par olika nivåer där tävlingen spelar olika stor roll, eftersom att barn, även om de är i samma ålder, önskar olika saker. Competitive engineering och dess möjliga effekter är som
tidigare nämnt dock inte validerat ännu. Artikelförfattarna skriver att mer forskning krävs. När det kommer till svensk forskning om barnidrott finns det en rad avhandlingar som är eller kan vara av intresse. För Redelius (2002) respektive Karp (2000) ligger fokus till stor del på fostran ur ett pedagogiskt perspektiv. De ser jag främst som kompletterande litteratur. Hertting (2007) har även han en pedagogisk inriktning och fokus på ledarskap, tävlingsmomentet och tävlingens kraft är dock en av hans tematiseringar från empirin, vilket kan bli användbart för mig som en utgångspunkt. Eliassons (2009) avhandling fokuserar på hur barn, ledare och föräldrar i barnidrotten bidrar till socialisation mellan generationer och mellan kön.
21
5. Teori
I detta avsnitt presenteras och förklaras det teoretiska perspektiv som intas då studiens resultat analyseras. Utifrån det intagna perspektivet redogör jag vidare för de
nyckelbegrepp som teorin vilar på. Avslutningsvis motiveras valet av teori och knyts an till det studerade ämnesområdet.
5.1 Kunskapssociologi
Det teoretiska ramverket för studien utgörs av begrepp som Berger och Luckmann (1998) presenterar i deras perspektiv på kunskapssociologi. Boken skrevs i original 1966,
upplagan som används för studien skiljer sig endast genom att ett nytt personregister ingår (Berger & Luckmann, 1998). Det bör nämnas att det finns olika uppfattningar om vad
kunskapssociologi är och borde förklara. Jag lägger dock den diskussionen åt sidan och
väljer att inta Berger och Luckmanns perspektiv, det är således deras synsätt jag syftar till när jag i fortsättningen använder begreppet. Berger och Luckmann (1998) menar att kunskapssociologin sysslar med analysen av den sociala konstruktionen av verkligheten. Begrepp som ”kunskap” och ”verklighet” blir aktuella och inom citationstecken just för deras sociala relativitet.
En grundläggande påminnelse när perspektivet intas är att samhället är ett resultat av mänsklig handling. Samhället, eller samhällen, bygger inte på naturlagar utan är produkter av institutioner som människor skapat och upprätthållit. Vad som individen uppfattar som verkligt och kunskap om samhället hör samman med specifika sociala kontexter, en sanning i vårt samhälle kan alltså vara en lögn i ett annat. Vad
kunskapssociologin intresserar sig för är de processer varigenom något etableras som kunskap eller verklighet i ett samhälle. Eftersom att mänsklig ”kunskap” utvecklas, vidarebefordras och bevaras i sociala situationer måste kunskapssociologin även söka förstå processen hur detta sker så att en ”verklighet” som tas för given för individen skapas (Berger & Luckmann, 1998).
22
5.2 Begreppsapparat
För att förklara de processer genom vilka kunskap och social verklighet produceras
använder sig Berger och Luckmann (1998) av en begreppsapparat. Jag kommer i huvudsak hålla mig till de tre begreppen externalisering, objektivering och internalisering då
studiens resultat analyseras. I det följande förklaras begreppen var för sig och sedan i termer av deras förhållande till varandra.
5.2.1 Externalisering
Det har tidigare klargjorts att människans förhållande till samhället inte bygger på några biologiska betingelser, samhället konstrueras istället socialt. Samhällsordningen är således heller inget som enskilda individer skapar, det är en process som sker tillsammans med omgivningen. Det är processen av ständigt pågående mänskligt skapande av
samhällsordning som Berger och Luckmann (1998) benämner externalisering.
Samhällsordningen har uppkommit genom mänsklig aktivitet, men överlever också enbart genom att ständigt reproduceras av människor. Samhället är en mänsklig produkt. Ett enklare exempel på externalisering vore att två människor kommer på att de ska hälsa på varandra genom att skaka hand. Deras interaktion är till en början objektivt klen och kan fortsatt enkelt förändras, även om det blir till en vana.
5.2.2 Objektivering
Objektivering är den process då externaliserade produkter av mänsklig aktivitet når en objektiv status i det mänskliga sinnet. Vi människor producerar således institutioner och en samhällsordning som vi sedan tar för givna då de objektiverats. Mänskligheten skapar ting som vi sedan uppfattar som något annat än mänskliga produkter. Den verklighet och
kunskap vi möter i samhället om samhället tenderar att stelna och uppnå status av objektiva sanningar. Samhället är en objektiv verklighet (Berger & Luckmann, 1998). För att
fortsätta på det påbörjade exemplet ovan kan handskakningen objektiveras genom att de två människorna lär sina barn, alltså nästa generation, att det är så man hälsar.
23
en vana ”nu gör vi det igen”, till att bli en sanning ”så gör man”. Därmed minskar även möjligheten att förändra hur man hälsar.
5.2.3 Internalisering
Internalisering är när den objektiverade sociala världen förs in i individens medvetande då denne socialiseras in i samhället. Det tredje momentet är därmed en djupare form av objektivering där socialisering även är ett nyckelord. Kunskap och verklighet överförs till nya generationer då saker lärs in som objektiva sanningar under socialisering. Berger och Luckmann (1998) menar att internalisering av samhället är grundläggande för att individen ska förstå sina medmänniskor och uppleva världen som meningsfull. Människan är en social produkt. En internalisering av exemplet med handskakning blir det för de barn som föds in i en verklighet där man hälsar genom att skaka hand, det är en etablerad objektiv sanning. Handskakning som metod för att hälsa är ett passande exempel på något som är internaliserat, åtminstone i västvärlden. Med handskakning i åtanke förstår en även hur svårt det är att byta ut eller förändra något som är internaliserat i samhället.
Sambandet mellan de tre begreppen ska inte betraktas som en linjär process. De pågår snarare parallellt och samhället kännetecknas av de alla samtidigt. Externalisering kan leda till förändringar i samhället, något objektiverat är svårare att förändra och för att en förändring överhuvudtaget ska vara möjlig krävs det att internaliseringen i fråga inte är fullständig. Utöver socialisering kan legitimering ses som ett kompletterande begrepp till de huvudsakliga tre. Legitimering krävs för att de rådande kunskaperna och verkligheten ska förklaras och rättfärdigas (Berger & Luckmann, 1998).
5.3 Teorival och användning
I arbetet med att välja teori valde jag tidigt det sociologiska spåret för att finna en
förklaringsmodell för mänsklig handling och nå förståelse för ett idrottsfenomen på en nivå som går bortom idrotten. Sociologiska teorier delas vanligen upp i makrosociologi och mikrosociologi, så jag försökte först välja mellan dem och riktade mig mot mikrosociologi. Det resulterade dock inte i något jag ansåg passade, mikroteorier kritiseras ibland i termer av att förklaringarna tappar värde då de inte relateras till strukturella faktorer (Molnar &
24
Kelly, 2013, s. 129). Det innebar även ett problem för min studie då jag var intresserad av hur barnfotbollen konstrueras socialt i en syntes mellan föräldrar, ledare och barn på mikronivå och Svenska Fotbollförbundet på makronivå. Berger och Luckmanns kunskapssociologi valdes i egenskap av att kunna kombinera strukturalistiskt och interaktionistiskt tänkande, det vill säga en slags sammankoppling av makro- och
mikrosociologi. Efter inläsning såg jag möjligheter att nå djupare i förklaringar kring hur barnfotbollen uppfattas och formas genom teorins perspektiv på samhället och dess viktigaste begrepp. Applicering av denna teori gör att det studerade fenomenet kan ses ur ett större perspektiv och slutsatser om olika komponenter såsom tävling kan dras.
5.3.1 Barnfotboll ur ett kunskapssociologiskt perspektiv
Fotbollen är likt idrotten i stort en del av samhället och därmed även en produkt av mänskligt skapande, en social konstruktion. Idrott, fotboll och senare barnfotboll har skapats, utvecklats och förändrats via idéer om vad som skänker mening åt människan. Barnrättsperspektiv och tävling kan ses som exempel på influenser som styr den mänskliga externaliseringen, idéer som påverkar en barnfotboll som i vårt medvetande är objektiverad i ett visst läge. Hur den objektiverade barnfotbollen spelas kan ses som en etablerad, objektiv sanning. Genom den ständigt pågående externaliseringen reproduceras den och kan genom nya influenser förändras i individens medvetande. Idéer såsom att
fotbollsmålen som barn spelar med bör vara anpassade efter barnens storlek kan få fäste och legitimeras för oss genom goda argument. Det sker då en förändring och nya sanningar om hur barnfotboll spelas etableras. I något läge blir detta så självklart att ingen har en tanke på att barnfotboll kan spelas på något annat sätt, kunskapen om barnfotboll har förändrats. Att barnfotboll spelas med mindre mål än seniorfotboll blir då objektiverat, en sanning som vi uppfattar som objektiv. Andra kunskaper om fotboll och barnfotboll kan ha etablerats för oss individer redan då vi socialiserades in i samhället. Exempel på detta kan vara att fotboll spelas med en boll, i matcher mellan två lag. De kunskaperna är
25
6. Metod
I detta avsnitt presenteras hur studien genomförts och de metodval som ledde dit förklaras och motiveras. Därtill följer resonemang om forskningsetiska åtgärder samt
undersökningens tillförlitlighet.
6.1 Metodval
Den genomförda studien är av kvalitativt slag med målet att få rika beskrivningar av tävlingsklimatet kring barnfotbollen samt genom tolkning nå djupare förståelse för den verklighet som föräldrarna upplever. Valet att göra en kvalitativ studie och inte en
kvantitativ var enkelt och logiskt sett till vad som väcker mitt intresse kring barnfotbollen samt att det på området inte finns tidigare kvalitativ forskning att utgå ifrån i en kvantitativ studie. Kvalitativa studier likt denna behövs för att dra slutsatser om den tabellfria
barnfotbollen. Dessa slutsatser kan senare undersökas kvantitativt och då konfirmeras eller bestridas. Som grundläggande skillnad bygger kvalitativ forskning resultat utifrån ord till skillnad från kvantitativ dito som kvantifierar i insamling och analys. I och med det
vägvalet blev även en induktiv ansats det naturliga, precis som en interpretativistisk syn på kunskap, vilket Bryman (2011) även skriver är delar som definierar kvalitativ forskning.
Utifrån det formulerade syftet och frågeställningarna återstod två tänkbara metoder för insamling av empiri: enskilda intervjuer eller så kallade fokusgrupper. De tänkbara fördelarna med att välja fokusgrupper var dels den diskussion i föräldragruppen som förväntades kunna uppstå samt att studien hade blivit mindre individstyrd då fler hade fått komma till tals. Med enskilda intervjuer såg jag fördelar i det rent praktiska då det kräver klart mindre organisering och logistik, i min förmåga att intervjua samt möjligheten att föräldrarna skulle bli mer öppna i enskilda samtal och inte hålla inne på något. Valet föll på enskilda intervjuer, förmodligen allra främst på grund av att det hade blivit klart utmanande att hinna organisera fokusgrupper inom den begränsade tidsramen. Intervjuerna var
semistrukturerade, jag hade en rad teman jag ville skulle behandlas, se intervjuguide bilaga 2. Samtidigt var min inställning att de intervjuade skulle få utrymme att ta samtalet vidare utifrån egna associationer, vilket Bryman (2011) menar kännetecknar semistrukturerade intervjuer.
26
Utöver intervjuerna har information samlats in genom dokument som Svenska Fotbollförbundet lämnade ut efter förfrågan. Dessa har genererat kunskap om beslutet om att förbjuda serietabeller för barnfotbollen och intentionerna med det.
6.2 Urval
Att uppnå generaliserbarhet för någon population var aldrig målet för studien. Det hade krävt ett representativt urval utifrån en fastställd population (Bryman, 2011, s. 176). Det hade kanske varit möjligt med mer tid och resurser, men i mitt fall kostat mer än det smakat. För att ändå stärka representativiteten i mitt urval valde jag ett strukturellt
tillvägagångsätt för att olika serier skulle bli en del av studien. Urvalet byggde även på val som andra gjorde åt mig utifrån uppsatta kriterier vilket jag återkommer till.
Allra först togs beslut om kön och ålder på de spelare vars föräldrar skulle
intervjuas. Avvägningen mellan flickor, pojkar eller möjligen båda delar landade i att jag valde pojkar och således föräldrar med insyn i pojkfotbollen. Valet grundades i en tanke från min sida om att tävlingsklimatet kan vara hårdare på pojksidan, en tanke som i någon mån stärks av Lindgren m.fl. (2017) som i sin diskursanalys finner prestations- och exkluderingsdiskursen tydligare bland killar än bland tjejer. Gällande ålder på spelarna valde jag att rikta in mig på de spelare som fyller tolv år under säsongen 2018 och således spelar i P12, pojkar 12. Detta fanns det flera motiv till, det är den äldsta åldersgruppen som spelar utan serietabell och kan därför tänkas befinna sig i någon slags brytpunkt, dessutom är de gamla nog att kunna ha erfarenheter av cuper med slutsegrare innan beslutet att förbjuda detta togs. Fotbollsföräldrar till pojkar som spelar i P12 blev således mina intervjumål.
Tillvägagångsättet för att komma i kontakt med sådana föräldrar blev efter överläggning med handledare att gå via kontaktpersoner eller tränare för lagen vars kontaktuppgifter finns tillgängliga på Skånes fotbollförbunds hemsida, skaneboll.se. I det skedet föll även den geografiska avgränsningen till sydvästra Skåne, detta utifrån
Skånebolls serieindelning. Anledningen till att jag valde sydväst istället för nordväst, nordöst eller sydöst är att intervjupersonerna skulle finnas på ett rimligt geografiskt avstånd. Våren 2018 finns det nio olika ”P12 kompisligan sydvästra” i Skåne. De är
27
C-serier. Jag valde att kontakta en förening ifrån varje serie, på så vis skulle jag kunna få föräldrar som tillhör olika serier och olika nivåer. Valet av förening från respektive serie genomfördes utan någon speciell tanke bakom vilka föreningar det blev. Dock valde jag föreningar med geografisk spridning samt med olika storlek på ort. Några föreningar ifrån vad som kan kallas stad, några från vad som kan kallas land och några som hamnar någonstans i mitten av den skalan. I något fall fick jag byta ut en vald förening mot en annan i samma serie då mailadressen som fanns var inaktiv, men ett mail gick ut till nio olika representanter för nio olika föreningar i nio olika P12-serier i sydvästra Skåne. I mailet förklarade jag förutsättningarna för kontaktpersonerna och frågade om de kunde ge mig kontaktuppgifter till fyra föräldrar i laget, två mammor och två pappor. Kriterierna var, förutom att sonen skulle ha spelat i laget under föregående säsong, att föräldern skulle ha varit närvarande vid minst fem matcher under förra året. Detta för att kunna besvara frågor om matchklimatet. Anledningen till att jag bad om fyra namn från varje kontaktperson var att ha lite utrymme om det var föräldrar som tackade nej till medverkan, tanken var aldrig att ha mer än en mamma och en pappa ifrån samma förening som mest, vilket det heller inte blev. Svarsfrekvensen ifrån kontaktpersonerna var till en början låg, men blev sedan
tillfredställande efter påminnelse, sex av nio kontaktpersoner återkom.
I nästa skede valde jag vilka föräldrar som jag skulle kontakta och fråga om intervju, det valet skedde i stort sett slumpmässigt med tillägget att jag utifrån namn inte bara tog traditionellt svensk-klingande namn utan även valde namn som indikerade någon form av utländsk bakgrund i ett försök att öka mångfalden i studien. Urvalet resulterade till slut i sju intervjuer med föräldrar, fyra mammor och tre pappor. Föräldrarna kommer ifrån fyra olika föreningar, antalet är tillfredställande även om ytterligare någon intervju inte hade skadat. De deltagande föräldrarna representerar lag på alla tre nivåerna i
serieindelningen; A, B, C. Stad, land och mellanstora orter representeras utifrån min tanke om det och viss geografisk spridning i sydvästra Skåne uppnåddes.
28
6.3 Genomförande
Intervjuerna genomfördes mellan den 18 april och den 3 maj 2018. Föräldrarna ombads välja plats själva och intervjuerna utfördes i intervjupersonernas hem, arbetsplatser eller i klubbhus på föreningens idrottsplats. Att respondenterna fick välja intervjuplats såg jag dels som ett sätt att få dem att känna sig bekväma och skapa en tillitsfull relation, vilket Bryman (2011) menar är grundläggande. Dessutom försökte jag skapa så bra förutsättningar för respondenterna som möjligt, med logiken att om det är enkelt att delta så är chansen större att jag får ett ja. I det mail med förfrågan om deltagande försökte jag inkludera all tänkbar information, så föräldrarna säkert visste vad de gav sig in på.
Intervjuerna varade alla mellan 35 och 45 minuter. Jag utgick från min
intervjuguide, men intervjuerna kom att bli ganska annorlunda då jag delvis följde de spår föräldrarna ledde samtalen mot. Hassmén och Hassmén (2008) belyser vikten av att som intervjuare inte styra svaren i någon riktning. De skriver att det finns en avgörande skillnad mellan ledande frågor och frågor som syftar till att sondera och hjälpa respondenten att bättre förmedla sina tankar, men att gränsen kan vara skör. Jag försökte inta en så objektiv position som möjligt och att även anta så lite som möjligt. Det blev gånger jag tolkade det föräldern sa i sonderande syfte för att ta resonemanget vidare, jag upplevde även att de intervjuade förstod det på det sättet och inte lät sig styras åt något de inte själva stod bakom. Vidare finns det alltid risker kring svarandets psykologi, till exempel att respondenter kan tänkas svara i linje med vad de tror intervjuaren förväntar sig, vilket Hassmén och Hassmén (2008) också beskriver. Min upplevelse av intervjuerna är dock fortsatt att respondenterna var trygga nog i situationen för att inte påverkas av den typen av fenomen.
Vid intervjuns slut erbjöds alla respondenter att ta del av intervjun i transkriberad form i efterhand för att kontrollera och godkänna så allt var korrekt uppfattat, en så kallad respondentvalidering (Bryman, 2011, s. 353). Av de sju intervjuade var det en som tackade ja till denna möjlighet, övriga sex kände inget behov av det. Intervjuerna spelades in med respondenternas medgivande och transkriberades sedan. Inspelningarna fungerade bra bortsett ifrån en intervjuupptakt som inte kom med. I det tidskrävande arbetet med att transkribera intervjuerna understöddes jag av min sambo som transkriberade en och en halv intervju. För att det inte skulle uppstå någon lucka mellan vad som förståtts under intervjun
29
och i transkriberingarna lyssnade jag i efterhand igenom de inspelningarna med transkriberingarna framför mig.
Det samlade empiriska materialet i form av transkriberingarna gicks sedan igenom i flera omgångar. Svar som jag värderade som intressanta för studiens frågeställningar och återkommande teman markerades och sammanställdes i vad som bör ses som en tematisk analys (Bryman, 2011, s. 528). Utan vidare tolkning skrevs de teman som var mest framstående och relevanta för studien ihop till ett empiriskt resultat, i detta avsnitt återges således vad som framkommit i intervjuerna rakt av. Det empiriska materialet analyserades och tolkades sedan i förhållande till det teoretiska ramverk som valts för studien. Avsnittet innefattar även återkoppling till tidigare forskning. Det kunskapssociologiska perspektivet gav möjligheten att förstå föräldrarnas uppfattningar om den verklighet de beskrev på en djupare nivå.
6.4 Forskningsetik
Etiska principer är grundläggande för vetenskaplig forskning med människor. När det som i mitt fall handlar om uppgifter som människor lämnar finns det principer i syfte att skydda uppgiftslämnarna och andra som berörs av forskningen mot otillbörlig påverkan (Hassmén & Hassmén, 2008, s. 382). Helsingforsdeklarationen är World Medical Associations
samlade etiska principer för medicinsk forskning med människor. Ett par av paragraferna är applicerbara på samhällsvetenskaplig forskning, paragraf 20 slår fast att deltagande måste vara frivilligt samt att deltagarna måste vara informerade, detta har jag varit noga med och informerat om i både mail och intervjuernas upptakt. Den påföljande paragraf 21 behandlar integritet för deltagarna, i mitt fall handlar det om att personuppgifter samt uppgifter om vilka föreningarna som deltar är ska behandlas konfidentiellt (Milton, 2002). Uppgifter av det slaget är inte en del av uppsatsen, varken i verklig eller anonymiserad form. Det är således inte möjligt att ta reda på vilka som deltagit.
För humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning finns även fyra forskningsetiska krav från Vetenskapsrådet: Informationskravet, Samtyckekravet, Konfidentialitetskravet och Nyttjandekravet, vilka också i stort behandlar samma ämnen (Hassmén & Hassmén, 2008, s. 389-390). Dessa har jag utgått från i kontakten med
30
någon skulle ta skada av den. Oavsett vilket så har det varit grundläggande för mig att behandla personuppgifter och insamlat material så det inte går att härleda till specifika personer. Information om studiens natur har framgått till deltagande föräldrar, detta för att undvika falska förespeglingar och missuppfattningar om undersökningens syfte. I
intervjuerna har det inte funnits något intresse från min sida att få fram svar i någon speciell riktning. De har genomförts förutsättningslöst utan någon dold agenda.
Kort kan även det som skett efter att materialet samlats in diskuteras etiskt. Det empiriska materialet har sammanställts och tolkas, detta återigen utan intresse för att komma fram till specifika resultat i någon riktning. I de fall det råder delade meningar i materialet har detta presenterats. Bryman (2011) lyfter även frågan om etik i kombination med undersökningars kvalitet. Studier av dålig kvalitet som ändå presenteras som forskning kan ses som oetiskt. För att undvika att felaktiga slutsatser dras utifrån förevarande studie diskuteras nedan dess tillförlitlighet.
6.5 Tillförlitlighet
Tillförlitlighet är ett begrepp som kan användas för att diskutera och bedöma kvalitativa studier. Begreppet är uppbyggt av fyra delar, trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt
möjlighet att styrka och konfirmera (Bryman, 2011). I det följande diskuteras
tillförlitligheten i förevarande studie utifrån nämnda kriterier.
Trovärdighetskriteriet utgår ifrån det faktum att en social verklighet kan beskrivas och förstås på olika sätt. Vad som avgör trovärdigheten för en studie likt denna är således hur pass acceptabel den verklighetsbeskrivning jag återger är i andra människors ögon. Respondentvalidering är ett sätt att stärka trovärdigheten, då de personer som är en del av den studerade verkligheten kan bekräfta att den uppfattats korrekt (Bryman, 2011). Mina respondenter erbjöds att konfirmera att allt blivit korrekt uppfattat i respektive intervju utifrån transkribering. Detta var det dock bara en av sju som önskade. Vad de än mindre kontrollerat och konfirmerat är min beskrivning av verkligheten efter tolkning och analys, vilket får ses som en brist för studien. För att öka studiens trovärdighet har jag istället säkerställt att undersökningen utförts vetenskapligt korrekt och varit transparent med hur detta gått till. Det resultat som återges är de delar som varit mest framstående och
31
ett sätt att säkerställa att föräldragruppen som helhet ska känna igen sig i beskrivningarna, vilket i sin tur ökar trovärdigheten.
Överförbarhet handlar om huruvida resultaten kan överföras till en annan miljö. Kvalitativ forskning återger ofta rika beskrivningar av en unik kontext, vilket skulle kunna sägas stämma in på min studie. Vidare menar Bryman (2011) att avgörandet om en studies överförbarhet är en empirisk fråga i sig. Oavsett vilket har jag varit noga med att poängtera att slutsatser av generaliserande slag bör dras med stor försiktighet. Jag kan uttala mig om förhållanden utifrån de intervjuade föräldrarnas samlade perspektiv, men inte utifrån fotbollsföräldrar i generella termer.
Pålitlighet kan ses som en motsvarighet till reliabilitet inom kvantitativ forskning. En transparent framställning över hur forskaren gått till väga och kommit fram till sina resultat ökar pålitligheten för den som granskar studien. Undersökningen blir då upprepbar och dragna slutsatser kan förstås genom att gå tillbaka i processen (Bryman, 2011).
Noggranna och strukturerade genomgångar av studiens olika moment och övervägningar har varit ett ideal jag eftersträvat i framskrivningen av metodkapitlet. Vidare förstärker flera oberoende tolkningar en studies pålitlighet då den enskildes subjektiva föreställningar får mindre utrymme (Bryman, 2011). Gällande förevarande studie har inblicken från andra kritiskt granskande ögon varit begränsad, men inte obefintlig. Diskussioner med handledare och studiekamrater har förekommit för att öka antalet perspektiv och stärka studiens
pålitlighet.
Kriteriet möjlighet att styrka och konfirmera innebär enligt Bryman (2011) att forskaren, sett till att full objektivitet är ouppnåelig när samhället studeras, försöker säkerställa att denne agerat i god tro. Tydligt ska vara att forskaren inte medvetet låtit personliga värderingar styra slutsatserna för studien. I arbetet med studien har jag som tidigare avhandlat varit prestigelös och genuint intresserad av att ta reda på vilken riktning föräldrarnas svar skulle ta. Jag försökte lägga förväntningar och antaganden om hur det skulle vara åt sidan och fokusera på de intervjusvar som framkom. Det faktum att jag inte vet något om det fenomen jag studerar har varit en grundläggande insikt och utgångspunkt.
32
7. Resultat
I detta avsnitt presenteras studiens empiriska resultat utifrån de genomförda intervjuerna. Resultatet läggs fram genom teman som är relevanta för studiens syfte och
frågeställningar. Intervjuerna utgör ett kollektiv i framställningen och presenteras inte var för sig. Tematiseringarna är således produkter av svar som återkommit i intervjuerna, de teman som framkommer är de som varit mest framträdande och återkommande i
intervjusvaren. Avsnittet är tvådelat, resultatet presenteras först som ren empiri, det vill säga så som det framkommit i intervjuerna. Därefter följer ett avsnitt vari resultatet analyseras i förhållande till teori och tidigare forskning.
7.1 Empiriskt resultat
I det följande redogörs för teman som framkommit utifrån intervjusvaren. I vissa fall är alla sju intervjuade föräldrar överens, i andra fall råder det delade meningar, förtydliganden om vad som är fallet i olika frågor är utskrivet. Eftersom resultatet presenteras utifrån föräldrarna som en grupp och inte som individer finns det ingen förteckning över föräldrarna och deras egenskaper. Detta innebär även att jag inte gör någon skillnad på föräldrarnas kön.
7.1.1 Matchklimat
De intervjuade föräldrarna upplever i generella drag matchklimatet kring sönernas fotboll som bra. Med bra menar de att föräldrar, ledare och barn i regel uppvisar trevliga och respektfulla beteenden. Kommunikationen mellan de olika aktörerna verkar främst vara av uppmuntrande och positiv karaktär. ”Våra föräldrar är jättetrevliga och vi hejar och
försöker vara positiva, de andra föräldrarna är oftast samma sak, även i motståndarlagen.” Dock har samtliga intervjuade föräldrar därtill även antingen egna erfarenheter eller hört talas om beteenden som avviker ifrån det trevliga och positiva klimatet. I vissa fall har tränare sagt olämpliga saker till barnen på plan, exempel ges även på när föräldrar blivit hetsiga i form av intensivt påhejande och instruktioner från sidlinjen. Än vanligare verkar det vara att domaren blir utsatt för kommentarer av domslut från föräldrar eller ledare i påtryckande syfte. ”Allra oftast är det domaren som kommer i kläm. Domaren är ju oftast
33
inte mer än två år äldre än vad de här [barnen; min anm.] är så det blir ju en ganska tuff uppgift.” Föräldrarna upplever det som problematiskt när sådant kommer ifrån andra vuxna, det vill säga andra föräldrar eller ledare. Om det istället skulle komma från barnen så beskrivs det inte som lika problematiskt, men däremot som något som ledare och föräldrar ska stävja och lära barnen att sluta upp med. De negativa beteenden som
förekommer bland vuxna förklaras i regel i termer av att det är enstaka individer som inte uppfattar barnfotbollen på samma sätt som den breda massan. ”Olika syn om vad idrotten handlar om”, ”Olämpliga tränare som är tillsatta”, ”Jag tror det är lite engagemang i det, men man uttrycker sig på fel sätt, och förstår inte.” Gällande dessa individer tror
föräldrarna inte det spelar någon roll hur barnfotbollen organiseras. Beteenden som bryter mot normer och policydokument förekommer, och kommer fortsätta förekomma oavsett vilket.
Men även om det förekommer avvikande beteenden verkar matcherna vanligen fortgå i linje med vad föräldrarna anser är rimligt och sunt. I frågor om vad tränarna i lagen fokuserar på under matcherna uppger föräldrarna att det är andra saker än det sportsliga resultatet som hamnar i huvudsakligt fokus. Vanligt är att tränarna vill att barnen ska spela så bra fotboll som möjligt med instruktioner om olika moment i spelet, detta i kombination med den uppmuntran som nämnts tidigare och glädje.
”Naturligtvis det rent spelmässiga, att de ska prata med varandra, att de ska titta vart de befinner sig och liksom röra på sig och så där, men också att inte hitta syndabockar i det egna laget, alla gör så gott de kan, det är bättre att fokusera på det som är bra och som går och bita ihop och kämpa och springa och liksom om alla kämpar och gör sitt bästa så blir det bättre.”
I linje med detta verkar heller inte toppning vara en del av den vanliga tränarens agerande. Idealet är att alla spelare spelar ungefär lika mycket under matcherna, avvikelser från detta kan förekomma men då kopplat till hur mycket spelarna orkar eller hur mycket de tränat. Flera av föräldrarna ser även detta som ett syfte med att serietabellerna tagits bort, att fler ska få vara med längre genom mindre resultatfokus och därigenom mindre toppning.
7.1.2 Tabellfri barnfotboll
Eftersom Skånes Fotbollförbund tog beslut om att ta bort serietabellerna för 9- och 10-åriga barn för mer än två säsonger sedan så har inte de intervjuade föräldrarnas barn spelat
34
fotboll med serietabeller. Svenska Fotbollförbundets beslut innebar i detta fall att
serietabellerna sköts på ytterligare två säsonger istället för att bli en nyhet då spelarna blev 11 år under 2017. Därmed finns det heller inget direkt före och efter beslutet att diskutera på det sättet som det hade varit om barnen hade haft serietabeller för två år sen då de var 10 år. Av den anledningen var det även inte så förvånande att föräldrarna uppger att Svenska Fotbollförbundets beslut inte väckt någon större debatt kring lagen, då det inte blev en nyhet i den bemärkelsen. Vad SvFF:s beslut däremot inneburit är en verklighet utan serietabeller för barnfotbollen, nyhet eller inte. De intervjuade kan inte uttala sig i någon större utsträckning om beslutet inneburit någon förändring, utan främst om vad den rådande situationen innebär och vad de anser om den tabellfria barnfotbollen.
I frågor om tävlingsmomentets vara eller icke vara i nuvarande struktur uppger samtliga intervjuade föräldrar att det i allra högsta grad är tävling varje gång det är match. Även om målen inte räknas till något officiellt resultat och sedan presenteras någonstans så räknar barnen hur många mål det blir, håller koll på ställningen och vet därmed mycket väl om det blir vinst, förlust, eller oavgjort i matchen. Hur det går uppger även föräldrarna är viktigt för barnen, det är fortsatt förluster som ska hanteras och lärdomar om hur en god vinnare agerar att ta. Föräldrarna menar i stor utsträckning att det är viktiga saker att lära sig hantera. Förluster verkar kunna ta hårt på vissa barn, men bara för en begränsad tidsperiod, sedan går de vidare. Till viss del kan föräldrarna känna att regeln att resultat inte presenteras och placeras i en serietabell blir märklig då alla inblandade ändå vet precis hur matchen har gått, men där går åsikterna isär. Vissa menar likt citatet nedan, att en serietabell inte fyller något syfte.
”Barnen har ju ändå koll på vem som har vunnit och vem som förlorat och hur många mål det blev. Sen att man inte har en lista på det, det tycker jag väl är jättebra, alltså jag kan inte se någon, ja, jag kan inte se något mervärde egentligen i att man måste hålla på och rangordna lagen så tidigt, men däremot match för match har de ju stenkoll på hur det har gått.”
De som istället är kritiska kopplar sin kritik till det som går förlorat för barnen och refererar då till de barn som kommit långt i sin utveckling och är väl medvetna om de förutsättningar som präglar seniorfotbollen. Barnen saknar då möjligheten att titta och jämföra såsom de kan göra genom serietabeller som finns på elitnivå.
35
”Ja, jag tycker ju att de förminskar barnen. Alltså barn tittar ju jämnt, om du är tolv år, min son han har ju koll på tabellerna, både de svenska tabellerna och så även i Premier League eller vad han tittar på. Han har koll på vem som leder, vem som möter vem och spelare hit och dit, så han har… De har full koll. Jag känner väl lite så att genom då att ta bort det här med att… nu ska vi skydda dem, de tittar ju på hur fotbollen fungerar, och det är ju det de gillar.”
Det finns således barn som gärna hade sett ett större allvar i sin fotboll genom serietabeller som hade ökat matchernas betydelse då det funnits en serie att vinna. Det finns även föräldrar som stödjer denna linje. Vad ett par av föräldrarna också ger uttryck för är att det finns stora skillnader inom grupper i fråga om hur viktigt det är med resultat och att vinna. Bland de tolvåriga killar som spelar fotboll i sydvästra Skåne finns det allt ifrån de som tar fotbollen på högsta allvar till de som spelar fotboll för att träffa sina kompisar och sparka lite boll. Föräldrar ifrån de lite större föreningarna med många fotbollsspelande barn berättar att den stora gruppen är nivåindelad i olika mindre grupper. De olika grupperna representerar föreningen i olika serier i Skånes Fotbollförbunds seriesystem med A- B- och C-serier där A är de svåraste. Indelningen sägs inte bygga så mycket på kompetens utan snarare på intresse och hur mycket spelarna vill träna. En förälder med insyn i lag på alla de tre olika serienivåerna menar att det är stora skillnader mellan grupperna. De som spelar i A-serien, den svåraste, är väldigt tävlingsinriktade och hade gärna haft en serietabell. De som istället spelar i C-serien är inte alls lika intresserade av tävlingsmomentet och verkar mer nöjda med verksamheten såsom den är idag.
”Jag tror det handlar mer om i vilken serie man spelar, faktiskt. Jag tror många i vår är ganska nöjda med att inte tävla, men tittar man på svåra laget, de hade gärna sett en serietabell där de vet var de är och hur många mål har de gjort och vem ska vi slå för att vinna.”
Fler föräldrar vittnar också om svårigheten med en modell som passar alla barn. Barnen är olika och har olika viljor menar de, dessutom är de på olika nivå med olika förutsättningar. De föräldrar med barn som kommit långt i sin utveckling och spelar i den svåraste serien tycker det är synd att systemet inte kunde vara lite mer flexibelt för att erbjuda olika utmaningar till de olika nivåerna. De betonar att det är viktigt att alla barn ska få vara med och att de tror att det är därför beslutet tagits, vad som däremot är mindre bra är att det ska vara samma modell för alla. Alla barn behöver få sina utmaningar och få möjligheten att utvecklas på sin nivå för att inte utvecklingen ska stanna av. Andra
36
föräldrar är mer av åsikten att allvaret kommer in i idrotten tids nog ändå och att det inte är fel om det kan få vänta något år extra. ”Då kommer det automatiskt in att man toppar lagen inför serier och cuper och gud vet allt, jag tror det kan vara rätt så bra att vänta med det om man kan.”
7.1.3 Tävlingens roll
Som tidigare nämnt är tävlingen fortsatt den dominerande logiken i samband med
barnfotbollsmatcher. Samtliga intervjuade föräldrar uppger att det är viktigt för barnen om det blir vinst eller förlust. Det kan tänkas gå stick i stäv med resonemanget att tävlingen spelar olika stor roll på olika nivåer men kan också förklaras genom att definiera vad som åsyftas med att tävla i fotbollssammanhang. Klart står att alla barn går in i varje match för att försöka vinna den och därmed tävla. Den möjliga skillnaden kan ligga i intresset för att tävla i det långa loppet i en serie, vilket vissa barn kan ge uttryck för att vilja, medan andra inte verkar prata om det på samma sätt. Vidare uppger föräldrarna att det inte är så värst viktigt för egen eller andra föräldrars del om det blir vinst, oavgjort eller förlust när det är match. Däremot är det roligt när det blir vinst, inte minst för att barnen blir glada då.
”Sen så klart det alltid finns ett incitament av att man vill vinna, det vill ju, det finns ju ingen som tycker det är roligt att förlora, det vill ju barnen också. Jag tycker också det är jätteroligt när dom vinner, men det är ingen såhär jättekatastrof i min värld om dom förlorar. Då får man säga okej, vad gjorde vi som var bra då? Vad gjorde vi som inte var så bra då? Så tar vi med oss det till nästa gång, ungefär så.”
Vad citatets avslutning ger uttryck för är ett angreppssätt för föräldrarna då de pratar med sina söner efter en match, inte minst om det blivit en förlust. Istället för att diskutera resultatet i matchen kan prestationen få ligga i fokus i termer av vad som var bra och vad som kan förbättras. Föräldrarna vittnar även om att detta är ett vanligt sätt att ta sig an matchanalyserna från tränarnas sida som vanligen, likt beskrivet ovan, inte har resultatet som det primära måttet när lagets insats i matcherna utvärderas. För barnen själva verkar det dock vara resultatet i form av vinst, förlust eller oavgjort som avgör hur det känns efter matchen, det är det som räknas till största del. Ett par föräldrar kopplar ihop detta med vad barnen får lära sig, dels av vuxna såklart, men även när de ser elitfotboll eller spelar fotbollsspel på dator eller tv. ”Det hänger ju också ihop med hur föräldrar och tränarna beter sig, det är ju inget som de hittar på själva. Men jag tror också det är kopplat till, de
37
flesta av de här grabbarna spelar ju jättemycket Fifa och jag menar där går det ju givetvis ut på att vinna, så de har ju med sig…” Barnen har således med sig kunskaper om vad fotboll innebär och går ut på. Detta har inhämtats från andra håll, exempelvis genom att gå och se matcher på elitnivå eller spela tv-spel.
När det kommer till kopplingen mellan tävlingsstruktur och matchklimat, det vill säga tävlingens roll för klimatet kring matcherna, råder det lite delade meningar. Som tidigare nämnt finns åsikten att ett reducerat tävlingsmoment inte har någon inverkan på matchklimatet, att det inte är det som skulle vara lösningen. Eftersom att alla under matchens gång vet vad det står och hur det går, så blir det ingen skillnad i matchklimatet.
”Jag skulle säga att det finns problem i fotbollen, och i andra många sporter, men jag tror inte att resultatet är lösningen på problemet, utan folk måste kunna bete sig, man måste vara trevlig mot domaren, mot motståndare, mot de andra tränarna. Man måste förstå varför man är där, ibland vinner man och ibland förlorar man, när man vinner måste man vara en större människa och ändå kunna säga att de andra gjorde ett bra jobb.”
Andra föräldrar tänker att effekten av att inte ha någon serietabell kan vara ett lugnare matchklimat ”Jag tror ändå att det kan dämpa en eventuell lite hetsig ton, jag hoppas det i alla fall.” Om det faktiskt inneburit någon sådan skillnad för klimatet inom barnfotbollen är svårt för föräldrarna att uttala sig om, dels för att de inte haft serietabeller tidigare och dels för att det fortsatt är i ett tidigt skede. Däremot görs kopplingar till andra idrotter som tagit samma steg, och därifrån finns upplevelsen av att det blivit lite mer avslappnat. Flera av föräldrarna anser att barnfotbollen hade blivit mer spännande om det funnits en serietabell, det hade blivit roligare att vinna, men också tråkigare och tuffare att förlora. Det finns en positiv effekt när det går bra för laget, som hade kunnat förstärkas genom en serietabell, men den motsatta effekten bedöms i vissa fall som större i negativ bemärkelse.
”Det hade nog kunnat, åt båda håll kan man säga, hade de legat sist i tabellen och haft många förluster så hade det kunnat ge för mycket negativ energi och tankar och att de börjar sura på varann. Jag tror det är lättare det här att du bryter efter varje match, nu är det nya förutsättningar, ny match och det är liksom nu gör vi det bästa den här gången. […] Å andra sidan då, går det bra och man har vunnit tre matcher och ligger högt i serien så får ju det naturligtvis en positiv energi, men det tror jag att man får ändå, om laget känner att det gått jättebra dom senaste matcherna så har de med sig den känslan, oavsett om det är en serietabell eller inte, men den negativa sidan tror jag är större om du har det svart på vitt så. Så jag tror nog att det är ett bra drag att inte ha det så.”
