Avslutningsvis lät vi våra informanter fundera kring vad de tror att de nya skrivningarna i Gy11 kommer att få för effekter. Hur påverkas ämnet sexualitet och relationer av att ansvaret idag har fördelats på flera olika ämneslärare? Frågan är på sätt och vis hypotetisk och inte alltför lätt att besvara, men kan trots allt ge en hint om hur såväl förhoppningar som farhågor ser ut.
Det är positivt om fler lärare färgar in sex och samlevnad i sin undervisning. Men jag är rädd för att det behandlas ganska styvmoderligt faktiskt och att det fortfarande kommer att hänvisas till biologin, naturkunskapen och samhällskunskapen. Idrotten tar ju upp hälsofrågor ur ett allmänt perspektiv, så de är ju också med. (Bodil)
Jag kan hoppas att den stärks. Jag tycker personligen att det är viktigt. Jag tycker att vi borde prata mer med eleverna, framförallt om relationer. (Ditte)
Det är bara en fördel. För då påminner man varandra. Vi brukar också på våra arbetslagsmöten uppdatera varandra och se vilka beröringspunkter vi har. Nej, jag ser inga som helst svårigheter med det här. (Agneta)
Det kommer inte bli någon skillnad tror jag med de nya styrdokumenten. Till exempel har det stått om feminism i styrdokumenten hur länge som helst, men jag vet ju många samhällslärare som aldrig undervisar i jämställdhet eller ännu värre har en, enligt mig, helt skev bild av vad jämställdhet är. (Cecilia)
Agneta ställer sig odelat positiv till att ansvaret för undervisningen i sexualitet och relationer numera är fördelat på flera olika ämneslärare. Till viss del kan vi anta att detta hänger
49
samman med att hon redan arbetar i en organisation som har byggt upp ett fungerande system gällande ämnesöverskridande arbete. Övriga informanter är dock mer skeptiska inför framtiden. De ger uttryck för en oro över att ämnet lätt hamnar mellan stolarna eller marginaliseras. I övrigt är en vanligt förekommande åsikt bland våra informanter att styrdokumentens påverkan i verksamheten, i det här fallet, är marginell. De tror helt enkelt att undervisningen kommer fortsätta som tidigare.
50
Avslutning
Vårt syfte med den här uppsatsen har varit att undersöka hur gymnasielärare i samhällskunskap tolkar formuleringarna som rör undervisningen i sexualitet och relationer, hur de ser på ämnet i sig och vilka möjligheter eller svårigheter de upplever både i det ämnesintegrerade och i det ämnesöverskridande arbetet. Vi har intervjuat sju lärare, sammanställt deras svar och tolkat dessa dels utifrån Lipskys implementeringsteori och dels utifrån relevanta begrepp. Vi anser att vi på ett tillfredsställande sätt lyckats besvara vår frågeställning.
Slutsatser
Vi har funnit att lärarna ger uttryck för en tveksamhet över hur de nya styrdokumenten rörande sexualitet och relationer ska tolkas inom ramen för samhällskunskapen. Av de svar vi har fått kan vi dock se att lärarna har en relativt samstämmig syn på vad undervisningen i sexualitet och relationer faktiskt ska resultera i. Därav kan vi dra slutsatsen att lärarna trots allt har en ganska tydlig uppfattning och således gör rimliga tolkningar av styrdokumentens intentioner.
Gällande det ämnesintegrerande arbetet svarar våra informanter att detta är något de jobbat med tidigare. Just jämställdhetsfrågor, maktfrågor och synen på individen och hens rättigheter är alla exempel på områden som behandlas inom samhällskunskapen. Här menar många av våra informanter att om det är tänkt att de ska jobba mer med sexualitet och relationer inom ramen för det egna ämnet och att detta är ett perspektiv som ska genomsyra all utbildning, så behövs det fortbildning. Flera lärare efterlyser en mer drivande organisation som utmanar dem, såväl gällande fortbildning och utveckling men även gällande implementeringsuppföljning. Vår uppfattning är att det endast är de personer som benämner sig själva som ”eldsjälar” som också fått någon form av fortbildning. Med detta sagt kan vi dra slutsatsen att det krävs ett eget engagemang och egna initiativ för att få vidare utbildning.
Ett exempel på område som lärarna lyfte fram som svårhanterligt var frågor gällande homo- bi- trans- och queer-personer. Dels på grund av att området upplevs som relativt nytt,
51
och dels på grund av att elever i klassrummet kan ha starka känslomässiga kopplingar till frågan. Detta hindrade dock inte våra informanter från att diskutera hbtq-frågor, men några efterlyste fortbildning på området. Några upplevde hbtq-frågor som ”minerad mark”.
Samtliga informanter är positiva till ämnesöverskridande arbete, men flera ger samtidigt uttryck för farhågor angående den nya ansvarsspridningen och ifrågasätter hur implementeringen av de nya styrdokumenten ska gå till. Främst handlar det om lärarnas bristande möjligheter till samarbete. Villkoren för att ett ämnesöverskridande arbete ska fungera är att det finns en fungerande organisation som ger lärarna såväl möjligheter som incitament för att jobba med just det här arbetssättet. Några av lärarna uttrycker att det är ett problem att de inte vet vad andra lärare på skolan faktiskt gör. Risken finns att lärarna omedvetet går in i varandras områden och därmed blir det repetition för eleverna. Risken för motsatsen är också stor, att lärare som inte kommunicerar tror att någon annan tar upp de här bitarna och att ämnet därmed hamnar mellan stolarna. Flera av våra informanter är kritiska till hur gymnasieskolorna idag organiseras och efterlyser fler schemalagda mötestimmar för olika didaktiska diskussioner som en lösning på dessa problem. Utifrån detta kan vi dra slutsatsen att lärarna är positivt inställda till att arbeta ämnesöverskridande, men det finns en oro över att möjligheterna inte alltid finns. Ingen lärare menar att de inom ramen för samhällskunskapen vill lyfta sexualitet och relationer som ett enskilt arbetsområde, men alla anser trots detta att ämnet är viktigt och borde få mer utrymme. Flera påpekar också att arbetet med området bäst aktualiseras i tvärvetenskapliga projekt, och vi har fått flera konkreta exempel på hur detta har fungerat väl, men även sett organisationer där det inte fungerar. I linje med Skolverkets intentioner om ämnesöverskridande arbete kan vi se att lärarna också anser att det kanske är här ämnesområdet hör hemma.
Vissa av våra informanter ställer sig frågande till var deras ansvar för undervisningen i sexualitet och relationer börjar och slutar. Somliga undrar också om det överhuvudtaget är deras ansvar att faktiskt undervisa inom området, och efterlyser därmed fler externa lösningar. Våra informanter ser en fördel med att läraren slipper problemet med gränsdragningen mellan privat och personlig om de tar in extern hjälp. De ställde sig frågande till hur mycket av sitt privatliv man ska dela med sig av i sin yrkesroll. Läraren är även en myndighetsutövare som i längden ska sätta betyg på sina elever och flera av informanterna undrade då om det passade sig med så privata och kanske förtroliga samtal.
Alla skolor vi besökt plockar då och då in externa föreläsare från en representativ organisation, och de flesta av våra informanter upplever detta som en stor tillgång. Samtidigt
52
väcker detta frågor om dels indirekt styrning och dels skolornas förkunskaper gällande inbjudna organisationer. Det är ingen nyhet att olika typer av verksamheter (såväl skolor som socialtjänst) fått kritik för sitt anlitande av ifrågasatta organisationer. Ett exempel är de skolor i Sverige som nyligen köpt in undervisning om droger av en organisation tätt knuten till scientologerna.78 Just den här formen av indirekt styrning är något vi hade velat undersöka ytterligare om utrymme funnits.
Som vi tidigare nämnt råder en någorlunda samstämmighet i informanternas syn på vad sexualitet och relationer bör omfatta inom ramen för samhällskunskapen. Även om bara en informant faktiskt använder sig av begreppet normkritiskt tänkande, tolkar vi våra informanters svar som att de trots allt jobbar utifrån detta förhållningssätt. Av i princip samtliga informanter fick vi svar som omfattar identifikation, makt, grundläggande värden och normer. Generellt sett tolkar vi att ambitionen är att flytta fokus från toleranspedagogik till ett mer normkritiskt förhållningssätt, inom ramen för skolans värdegrund. Detta innebär att där skolan tidigare talade om ett vi som måste acceptera ett dom, till exempel vi heterosexuella måste visa tolerans och respekt mot dom homosexuella, riktas nu lampan mot de normativa strukturer som påverkar oss som individer.
Jämställdhetsarbetet både inom undervisningen i sexualitet och relationer, och på skolorna i stort, är det område våra kvinnliga informanter tycker är viktigast. De ger uttryck för såväl själva jämställdhetsbegreppet ska belysas på nytt ur ett modernt perspektiv och att det faktiskt ska få reellt genomslag i skolans verksamhet. Flera informanter ställer sig frågande till i vilken utsträckning det jobbas med det här perspektivet idag, och de menar att med flera olika perspektiv som ska genomsyra verksamheten, finns det risk för att jämställdhetsarbetet försvinner i mängden. Själva anser sig informanterna arbeta med de här frågorna, men de ifrågasätter om såväl kollegor som skolans organisation är kapabla och motiverade till att lyfta dessa tillräckligt.
Vi kan – redan innan vi påbörjade det här arbetet – konstatera att implementeringsprocesser tar tid, och måste få sjunka in innan man kan ta del av resultaten. Våra informanter har dock ringa förhoppningar om att skrivningarna gällande sexualitet och relationer kommer att få
78 Svenska Dagbladet, 2012-05-28:
53
någon större påverkan på verksamheten. Detta innebär inte att de vänder sig mot de nya styrdokumenten, utan snarare att deras arbetssituation upplevs som ett hinder för implementeringen.