Tankar kring resultat

Vi ser den smarta staden som ett givet verktyg i beslutsfattares verktygslåda i hanteringen av kommande samhällsförändringar. Vi ser positivt på beslutsfattarnas entusiasm och framtidstro i samband med utvecklingen av den smarta staden, men tror att viss nyansering behövs för att skapa en smart stad som är effektiv och integritetsfrämjande. I dagsläget smarta staden att betrakta som experimentell och utforskande, digitaliseringen fortskrider så snabbt att varken juridik, lag, allmän konsensus eller i vissa fall beslutsfattarna själva hänger med. Därför ser vi ett behov av eftertänksamhet och försiktighet. Utifrån litteraturgenomgången ser vi att smarta städer medför utmaningar bortom de “klassiska” problemen som budget, organisering, upphandling, IT-säkerhet, dataklassificering och dylikt; något som beslutsfattarna inte tycks ta hänsyn till. Fortsatt i litteraturen ser vi att många författare är vaga i beskrivningar av den smarta staden, tillämpningar av den och dess effekt. Vi ser att det kan bero på den bristande praktiska tillämpning där det i många fall handlar om att den smarta staden är i en idéfas. Vagheten skapar en ovisshet kring vad det smarta är och vad den ska åstadkomma, där tydligare konkretisering skulle kunna lyfta denna studie och fortsatt forskning. Vidare identifierar vi att strategin och respondenterna inte beaktar integritetsfrämjanden bortom de krav som kodifierats i lag, men ifall lagen är otillräcklig så blir även den smarta stadens integritetsfrämjande det. Vi tror att den personliga integriteten prioriteras lågt eftersom:

1. juridisk utveckling rör sig vanligtvis långsammare än teknisk utveckling, alltså finns en risk att den integritetsrelaterade kravställningen på smarta städer inte håller jämna steg med den tekniska förmågan till integritetskränkning

2. infrastruktur är kostsam att implementera och svår att få gehör för underhåll eller förändring av (se svenska järnvägar som ett exempel), integritetshöjande arbete kan upplevas som kostnadshöjande och prioriteras därför inte lika högt som mer traditionella aspekter såsom upphandling

3. allmänheten saknar kunskap om vad den smarta staden (eller digitaliseringen i allmänhet) innebär. Trots att integritet är centralt för demokratin är det svårt för beslutsfattare att vinna väljare på att prioritera integritet

4. nackdelarna med nedsatt integritet är relativt abstrakta jämfört med nackdelarna som kommer av traditionella risker såsom en dåligt genomförd teknisk implementation eller otydliga upphandlingskrav

Det är viktigt att ta hänsyn till integritetsfrågan från början eftersom utveckling av den smarta staden till stor del är av infrastrukturell karaktär. En potentiell konsekvens av att prioritera den personliga integriteten lågt är att det utvecklas en smart stad som är integritetskränkande, vilket kan skada

120

demokratin. Genomförda infrastrukturella satsningar riskerar att försvaras även om de visar sig vara ofördelaktiga ur ett integritetsperspektiv, infrastruktur utgör ofta en grund för kommande beslut, dessutom är det ofta dyrt och impopulärt att byta ut eller häva existerande infrastruktur. Vi tror det finns en högre risk att det genomförs satsningar som i ett senare skede bedöms vara skadliga för integriteten och demokratin om satsningarna implementeras utan en diskussion om integritet i den smarta staden som engagerar medborgarna och beslutsfattarna på ett meningsfullt och nyanserat sätt. Således skulle det vara till Stockholms stads fördel att utbilda befolkningen om digitaliseringens för- och nackdelar, inte för att styra opinionen åt något håll utan för att få till ett samhällsklimat som kan ha en mognare diskussion om digitaliseringen än den rådande diskursen som ofta står mellan Orwellianska betongmardrömmar och teknikoptimitiska blomsterängar. Därigenom kan offentlig sektor förebygga resursslöseri på infrastrukturella satsningar som kan komma att anses vara skadliga för integriteten och dessutom få en befolkning som är bättre rustad för en allt mer digitaliserade samtid.

En stor del av de samhälleliga förändringar som har uppkommit har gjort det utifrån att folk har kunnat tala fritt, bryta mot existerande normer och ibland rent av mot lagen. Samtidigt behöver samhället viss insyn i individers privata affärer för att trygga och effektivisera samhället. Utan en nyanserad diskussion om integritet riskerar den smarta staden att skapa ett så effektivt övervaknings- och beslutsfattandesystem att dissidens försvåras på ett sätt som kan få samhällsutvecklingen att stagnera runt befintlig status quo och normer. Konceptet "slippery slopes" är som bekant en vanföreställning, det ena behöver inte leda till det andra. Men utifrån vad vi sett av respondenternas förhållningssätt till den smarta stadens satsningar som isolerade, riktade tjänster utan koppling till en större kontext där integritetsfrämjandet till stor del går ut på att följa lagen; finns det en risk att den smarta staden bidrar till en samhällsutveckling som nedsätter demokratin. Detta är inte att betrakta som en alarmistisk, teknikpessimistisk slutkläm, vi tror den smarta staden har en betydande roll att spela i bemötandet av flertalet samhällsutmaningar. Men genom utbildning, mogen diskurs och eftertänksamhet kan såväl beslutsfattare som samhället i dess helhet vinna mycket och höja chansen att den smarta stadens utformning finner en god balans mellan personlig integritet och effektivisering. Vi ser inga tendenser till att samtiden blir mindre digital, därför hoppas vi att beslutsfattare antar utmaningen att utbilda medborgare i digitaliseringens för- och nackdelar för att främja ett demokratiskt och konkurrenskraftigt Sverige, där bland annat Folkbildningsrådet utpekas som en lämplig kandidat av Statens offentliga utredningar (2017:52) för att bedriva folkbildningen.

121