Technological Content Knowledge (TCK)

Det här avsnittsområdet behandlar huruvida lärarna har kunskap om olika

programmeringsverktyg och programmeringsmiljöer och huruvida dessa kan möjliggöra eller begränsa typen av innehållsidéer som ska läras ut. Därtill beskriver lärarna hur deras

undervisningspraktik ser ut i en visuell programmeringsmiljö, vilket var ett undertema som togs fram utifrån det empiriska materialet.

Samtliga lärare har erhållit någon fortbildning om programmering, främst i visuella

programmeringsmiljöer. Kristoffer har en bakgrund som civilingenjör och anser sig på grund av denna ha en hög TK som han menar förhöjer hans TCK:

”Insikten i hur man programmerar ger ganska mycket att kunna bygga ut ett syfte med vad jag skulle vilja lära ut till eleverna. Vad vill jag att de ska läras sig? Vad vill jag att de ska få med sig och vad ska helst ha satt sig?”

De tre övriga lärarna har inte samma bakgrund då de mestadels läst sig till kunskapen. De tar gärna del av fler utbildningsinsatser och uttrycker en brist i TK. Madelen säger:

”Jag hade gärna gått någon mer rejäl kurs för att fylla på med kunskap. Däremot ser jag inget behov av att ta steget längre fast jag är sugen. Jag kan göra det för min del för att jag

ska utvecklas, men om jag inte ska undervisa i det så är det bättre att jag satsar på vad jag vill med det jag gör. Jag tycker inte om när man sumpar grejer för nästa stadier”.

Amanda menar att hon behöver utveckla sin TK till att inkludera kunskaper som sträcker sig bortom det som hon ska undervisa eleverna: ”Det blir smalt att enbart lära sig det som jag ska lära ut, jag måste veta vart eleverna kommer ifrån men även vart de är på väg”. Även Matilda uttrycker en önskan om utbildningsinsatser som möjliggör progression: ”Jag skulle gärna ta del av mer det här stegvisa, progressionen vidare”. Min tolkning är att Matilda visar en brist i hennes TCK när hon förklarar med ett exempel eftersom det utgjorde en begränsning i hennes undervisningspraktik:

”I en före detta omgång i fyran fick jag elever som hade fått väldigt mycket

programmering i trean. Så de hade gjort mer än vad jag kunde och då hamnade jag i en situation där jag inte kunde arbeta så mycket mer med dem”.

6.1.1 Visuell programmering

Alla fyra lärare är eniga om att textprogrammering är för svårt för mellanstadiet och att det är blockprogrammering i grafiska programmeringsmiljöer som lämpar sig bäst. De menar att den är lättast att förstå genom färgade block som hjälper att gruppera logiskt. Detta exemplifieras när Amanda säger: ”Det kan man klara av, att koppla ihop saker. Men att producera det själv tror jag är för svårt för de flesta”.

Scratch och Code.org är de program som används flitigt av lärarna. Madelen använder mestadels Scratch och Code.org: ”Ja, Code och Scratch använder vi ju eftersom det är

komparativt med deras Cromebooks”. Kristoffer beskriver programmeringsverktyget Scratch: ”Där har du en liten figur som du styr till att exempelvis gå i en kvadrat eller triangel”.

Matilda och Amanda tillägger att de även använder mycket analog programmering i form av BeeBot. Amanda förklarar att det ger mycket perspektiv, att kunna se saker från olika håll, som de kan dra nytta av i andra matematikuppgifter också:

”Ska du programmera något som ska röra sig i en bana så måste du tänka dig hur du vänder och vrider, du följer inte med runt själv. När den svänger så måste du veta hur den står vänd så att den svänger åt rätt håll”.

Till skillnad från de andra lärarna anser Kristoffer att ett textbaserat programmeringsspråk med fördel används i undervisningen då de möjliggör att tänka logiskt. Han belyser däremot vikten av att det skrivs i en visuell miljö. Han använder Turtle Graphics: ” Det är egentligen en analogi från den gamla tiden där man körde en liten robot med en penna som på en bit papper kunde rita en figur. Idag har man digitaliserat denna roboten som fått namnet Turtle”. Det innefattar alltså att styra en sköldpadda så att den formar någonting, vilket sker i en visuell miljö men genom det textbaserade språket Python i stället för att gruppera block. Kristoffer säger att principen är densamma som Scratch: ” Du ska styra någonting som formar någonting annat”. Han anser däremot att övrig textprogrammering är för abstrakt:

”Det har jag introducerat i högstadiet men då har de blockprogrammering med sig in. Då har de gjort programmering, de förstår det här med instruktioner, med repetitioner, med alternativ att kunna se hur de ska kunna lösa problem på olika sätt. Sedan realiserar man det i en annan miljö som är textbaserad i stället”.

De tre övriga lärarna instämmer i att programmering ska utvecklas i en progression. Madelen utmärker blockprogrammering som en mellanvariant: ”Först ska man jobba med kod och instruktioner analogt i lågstadiet för att sedan gå över till block i mellanstadiet för att sedan ta textprogrammering i högstadiet”. Hon anser att eleverna därmed inte är redo för det

textbaserade språket Python på grund av att det är för stor nivåskillnad mellan

textprogrammering och blockprogrammering: ”Det är lättare att bli duktig och att inte tappa orken”. Min tolkning är att Madelen inte har lika hög TCK som Kristoffer, då hon inte har kunskap om att ett textbaserat språk kan förenklas. På så vis skulle det textbaserade språket kunna möjliggöra och inte begränsa att innehållsidéer som exempelvis att skriva sekvenser lärs ut genom att det används i en visuell miljö.

Matilda förklarar att hon känner sig mest bekväm i blockprogrammering och att det är anledningen till att hon inte går steget längre till textprogrammering. Här beskriver Matilda själv en brist i hennes TCK. Kristoffer förklarar att han ser denna problematik hos många lärare att ta steget vidare: ”Då bygger det väldigt mycket på att läraren har en förståelse för själva verktyget”.