Tema 4 Analys och Diskussion

När vi diskuterar huruvida det kan upplevas som stigmatiserande eller ej för elever att läsa SVA och deras föräldrar får vi olika svar. Anders upplever att elever och/eller föräldrar ibland eller ofta upplever det som stigmatiserande att läsa SVA. Övriga informanter anser tror inte att deras elever upplever SVA som stigmatiserande.

Att svaren skiljer sig åt kan enligt oss ha olika anledningar. En rimlig förklaring skulle kunna vara att skolorna skiljer sig åt. Vi vet ungefär att 75 % av eleverna på Anders skola har svensk etnisk bakgrund och att 25 % av eleverna har annan kulturell bakgrund. Här är det alltså inte normalitet att läsa SVA. På Fredriks skola läser 60 % SVA och även om rektorn inte menar att hans elever kan uppfatta det som stigmatiserande att läsa SVA säger han att föräldrarna tyvärr ser SVA som något sämre. Skolan är en friskola med långa köer vilket betyder att de elever som går här har föräldrar som gjort ett aktivt val när eleverna sökt till skolan. Det skulle kunna vara så att föräldrarna till eleverna och även eleverna på Anders och Fredriks skolor och ”eleven” på Eriks skola är välutbildade, integrerade i det svenska samhället eller på annat vis har resurser till att vara delaktiga i sina barns skolgång på ett annat sätt än vad kanske till exempel en lågutbildad förälder har möjlighet att överblicka. (Jmf forskning om barn till föräldrar med hög utbildning som själva får en bättre utbildning).

Informanterna berättar att många föräldrar ser SVA som någonting sämre utbildningsmässigt och därför har frågor kring SVA. Detta ser vi som naturligt. Det visar på att föräldrarna är delaktiga och intresserade av sina barns utbildning. Vi anser dock att det borde vara av största vikt att skolorna går ut med information kring SVA, pekar på skillnader mellan ämnena SVA och svenska och berättar varför eleverna som har annat modersmål ibland har behov av en annan kursplan samt en annan bedömning. Detta tror vi skulle kunna leda till att färre elever och föräldrar känner sig stigmatiserade och istället lättare kan ta till sig det positiva i grundtanken kring SVA.

Även om 5 av 6 informanter inte anser att SVA är stigmatiserande förstår vi att vi förmodligen hade fått andra svar om vi ställt frågan till elever och deras föräldrar. Det är stor skillnad på vad lärare och rektorer anser vara bäst för eleven respektive hur den det berör uppfattar det, enligt oss. Anmärkningsvärt är ju att Erik själv inte anser att betygsformen SVA är stigmatiserande då vi tolkar hans svar som att det beror på att det ger samma behörighet som svenska. Faktum är att Erik har en elev som faktiskt bytt från SVA till svenska, på grund av förälderns önskan. Detta menar vi indikerar starkt på att det finns fler föräldrar som inte förstår syftet med SVA, inte anser att deras barn har behov av SVA, eller som anser att det på ett eller annat sätt är stigmatiserande.

Även om de flesta informanterna svarar att SVA inte är stigmatiserande så är det uppenbart att det upplevs stigmatiserande för en del elever och deras föräldrar. Där SVA inte är en normalitet, där ställer man frågor om vad SVA är och vad det är bra för, precis som vi själva gjorde vid studiens start. På Bengts, Carls, Daniels och Eriks skolor är SVA däremot normalitet och då är det heller inte någon (eller få) som ifrågasätter varför de läser SVA. Vad SVA är och vad det är tänkt till är utifrån våra informanter och Skolverkets mening något positivt. Det är för att möta elevens behov. Det är något som hjälper dem att få bättre betyg och ger dem samma chanser som elever med svenska föräldrar att ta sig in på gymnasium och universitet, få ett arbete och rent krasst ta sig in i det svenska samhället. Att denna ”biljett” är något positivt, det är de rörande överens om. Om vi lämnar ordet stigma för en stund skulle vi kunna kalla det för positiv särbehandling.

Positiv särbehandling är till för att utjämna skillnader i villkor mellan grupper (Nationalencyklopedin, 2014). Det kan alltså betyda att människor behandlas olika fast i ett gott syfte. Vi menar att SVA är en typ av positiv särbehandling där motivet är att ge elever med annat modersmål än svenska större chanser att klara skolan för att ha samma chanser som andra elever att söka vidare till gymnasium, universitet och så vidare.

Motiveringen till varför SVA inte är stigmatiserande från alla informanter utom Anders är att det ju blir enklare att få ett bättre betyg för eleven. Vi anser att informanterna förväxlar hur elever och deras föräldrar upplever SVA med deras egna positiva åsikter om ämnet. Det informanterna egentligen pratar om, enligt oss, är en slags positiv särbehandling i den mening

att eleverna bedöms annorlunda till skillnad från eleverna, i samma klass som dem själva, som läser svenska.

Goffman (2014) menar att det inte är själva egenskapen i sig som utgör stigmat, utan egenskapen relaterad till ett specifikt socialt sammanhang.Vi tror inte heller att någon är emot att få ett högre betyg, men det är klart att om man uppfattar SVA som något sämre, så gör det något med ens självkänsla och vilka krav man ställer på sig själv. På en skola där SVA är normalitet kanske inte eleven känner sig stigmatiserad men när samme elev är klar med sin skolgång och ska söka in till universitetet? Det är nämligen inte normalitet att läsa SVA på universitet. På Daniels skola berättade informanten att ett 60-tal elever, de så kallade hemvändarna, som gått på segregerade skolor och sökt till gymnasium i stan och på grund av olika anledningar känner sig som vilsna fåglar och inte klarar av att stanna kvar på skolan och blir så kallade hemvändare. Vad är det som säger att dessa elever kommer att ha självförtroende nog att stanna kvar på universitetet?

Goffman (2014) förklarar t.ex. att ”den stigmatiserade individen tenderar att hålla sig med samma föreställningar och värderingar som vi”. Goffman (2014) tar också upp att när normala och stigmatiserade ”kommer i varandras omedelbara närhet” kan den stigmatiserade individen komma att känna sig osäker på hur vi normala kommer att behandla honom (Goffman, 2014). För även om eleverna inte kände sig som avvikare när de inte var på samma ställe som de normala så kommer de kanske att göra det när de väl möts.

Problemet enligt oss är istället att eleverna och/eller deras föräldrar på skolor där SVA inte är normalitet känner sig avvikande. Problemet är också att det på alla skolor inte informeras om skillnaderna, oavsett om de är positiva eller negativa, så att alla elever och föräldrar kan tillåtas föra en diskussion kring detta i hemmet och själv ”vara med på noterna”.

En del skolor måste bli bättre på att informera elever/föräldrar om att och varför eleverna bedöms utifrån SVA. Rent krasst skulle en elev gå ut gymnasiet med SVA på sitt betyg, utan att ens veta om att denne haft det. Vill ni visa empirin som säger att eleverna inte vet om det, jag uppfattade det som att det var föräldrarna som inte blev informerade… de måste väl erbjuda utvecklingssamtal där de gör en bedömning av eleven? Eftersom SVA upplevs som ”något sämre”, av de som upptäcker att de läser SVA, måste fördelarna med SVA förmedlas

så att eleverna förstår att deras betyg inte bara väger lika tungt som ett betyg i svenska på papperet utan att det inte finns några tvivel på att SVA inte är något som förutbestämmer om en elev lyckas eller misslyckas på t.ex. ett universitet. Annars kommer bilden av SVA, som den som bedömts enligt SVA, leva kvar och vara tillräckligt för att sätta käppar i hjulen för personens framtida chanser.

Nå, är SVA stigmatiserande? Då vi inte har frågat varken föräldrar eller elever kan vi bara föra en diskussion kring frågan utifrån den information vi fått av våra informanter. Enligt oss beror det på vad som är normalitet på skolan. Läser alla SVA känner sig kanske inte eleven avvikande och tvärtom. SVA påverkar inte betygen eller chanserna att söka sig till vidareutbildning i någon negativ mening. Tvärtom tas hänsyn till att eleven har annat modersmål i botten för att jämna ut skillnaderna mellan en elev och en annan. I skolan kan det upplevas stigmatiserande men i samhället i stort påverkar inte SVA som betyg individen, annat än positivt. Vi tror inte att SVA har någon betydelse om eleven till exempel ska söka jobb utan att svenska och SVA är en pedagogisk fråga. Det finns dock en mängd andra faktorer som vi ser riskerar att drabba den elev som läser SVA. Även om SVA inte kan likställas med nivågrupperingar kan vi jämföra och se vissa likheter. Risker finns att kraven och förväntningarna på dessa elever blir lägre. Forskning har till exempel visat att lärare behandlar elever olika beroende på förutfattade meningar (Jmf Kernell 2002 & Schrank 1969). Risker finns också att dessa elever känner sig sämre och ställer lägre krav på sig själva vilket i sin tur påverkar resultaten negativt (Jmf Skolverket, 2009).