Tema 5 Analys och Diskussion

Den bild vi får av informanterna är att “det fattiga språket” eller “förortssvenskan”, som Bijvoet och Fraurud (2014) kallar rinkebysvenskan eller invandrarsvenska egentligen inte beror på skolan utan på elevens miljö. Samtliga informanter menar att även etniskt svenska elever drabbas av att bo i segregerade områden och att även de lär sig ett mindre nyanserat svenska språk. Det spelar ingen roll om eleven har en etnisk svensk bakgrund eller inte. Trots att många av eleverna på de undersökta skolorna är födda i Sverige och en del av dem har svenskfödda föräldrar och en del till och med svenska som modermål är de svaga i språket, med dåligt ordförråd och så vidare.

Daniel menar även att flerspråkiga elever på dennes skola inte har någon egentlig språklig grund och inte har ett nyanserat modersmål heller. Informanterna berättar om nyanlända som bott i andra delar av Sverige och har lärt sig det svenska språket och sedan flyttat till Göteborg, så regredieras deras svenska till följd av att ha flyttat till en segregerad stad. Hur rikt och korrekt svenska språk eleverna lär sig är beroende på vilken miljö de vistas i. Växer man upp i ett invandrartätt område så får man ett betydligt fattigare språk än vad man hade fått i ett ”svenskt” bostadsområde. Det är alltså miljön eleverna lever i som avgör vilket språk de förvärvar, inte deras modersmål. Rent krasst kan vi anta att flera av eleverna på de skolor vi studerat förmodligen inte skulle vara i behov av SVA om de gått på en ej så multikulturell skola. En annan aspekt som informanterna berör när vi pratar om segregationen, är

föräldrarnas utbildningsbakgrund och sysselsättningsgrad. Föräldrarnas utbildningsbakgrund spelar en väsentlig roll i elevernas studieresultat och i språkutvecklingen berättar studiens informanter. Detta bekräftar även forskningen (Hallerdt, 1995).

Skolverket skriver att elever ska läsa SVA ”om det behövs” och då ska eleven uppfylla en av de tre kriterierna som nämns i skolförordningen, 1. elever som inte har svenska som modersmål, 2. elever som har svenska som modersmål men som läst utomlands, 3, invandrarelever som har svenska som dominerande språk med en vårdnadshavare (riksdagen, 2011). Men eleven ska också ha behov av att läsa SVA, det ska inte ske enbart för att eleven uppfyller en av kriterierna, som det verkar vara på de undersökta skolorna. Behovet av SVA ska styrkas med ett språktest. Men dilemmat är att inga tester görs på de flesta skolorna, enligt Alfas undersökning (2012) som visar att endast 48 % av de tillfrågade skolorna gör språkbedömningar på sina elever med annan språklig bakgrund (Alfa, 2012). En elev kan ha behov av att läsa SVA på en segregerad, mångkulturell skola då kontexten föder behovet av att läsa ämnet. Vi menar att områden med hög andel utrikesfödda gör att nya begrepp och nya dialekter skapas och även att det enbart används ett begränsat ordförråd som syftar till att göra individen förstådd och inte ett syfte att berika språket för att klara skolan. Våra tankar om att kontexten påverkar språket bekräftar även informant Carl då han berättar att han tidigare jobbat på flera skolor i innerstan där det inte var så många elever med annan etnisk bakgrund och där det inte var aktuellt med SVA överhuvudtaget.

Vi menar att segregationen föder ett “platt språk” och att “det platta språket” är en följd av segregationen, inte av att eleven i grunden har ett annat modersmål. Vi anser inte att SVA är en dålig lösning men att det är något som “sätts in” när eleverna behöver lyftas, för att de inte når godkänt i skolans ämnen. Skolans sätt att möta segregationsproblemen blir SVA. Rent krasst skulle man kunna säga att eleverna, svenska som med invandrarbakgrund, i starkt segregerade skolor, inte har behov av SVA utan att integreras i samhället och har behov av att gå i skolan där en större del pratar svenska. Graden av segregation kan vara en faktor till urvalsmönstret. Vi ser segregationen som en slags förklaringsvariabel till att det blir SVA. Det kan också vara oreflekterat. Bunar (2001) skriver om en lärare med lång erfarenhet i en mångkulturell skola som berättar att om en ”invandrarelev”, som hon utrycker det, har en form av svårighet så försöker inte skolan utreda vad problemet bottnar i, utan man låter eleven läsa SVA. Hon hävdar att SVA är ”[…] den enda medicinen man stoppar in om något behövs” (Bunar, 2001, s. 83).

Undervisningen i SVA är till för elever som har annat språk än svenska som modersmål, elever som har svenska som modersmål och som har tagits in från skolor i utlandet samt invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en vårdnadshavare (Riksdagen, 2011). Vi har tidigare pratat om positiv särbehandling. Metoden får endast tillämpas utan att skapa ny diskriminering (Nationalencyklopedin, 2014). Här anser vi att det skulle vara rimligt att lägga till ytterligare en kategori för de elever som har svenska som modersmål och som övervägande läser tillsammans med elever som följer kursplanen i SVA för att även kompensera dem för segregationen.

Just bostadspolitiken och dess konsekvenser är någonting två av våra informanter tar upp i studien. Carl säger att den dåliga bostadspolitiken bidrar till ett flertal problem i förorterna. Segregationen är skapad av bostadspolitiken och är inte slumpmässigt skapad menar Bunar (2001) som skriver att ”Segregation är någonting som aktivt skapas och upprätthålls […]” s. 276. Därmed är ju segregationsproblemen något man faktiskt skulle kunna göra någonting åt, menar vi. I USA gjorde man ett försök att minska på segregationen med bussning (Nationalencyklopedin, 2014).

Vi har i tidigare teman diskuterat urvalsprocessen och att SVA lätt blir per automatik på de segregerade skolorna. Goffman (2014) talar om tribala stigman och att dessa kan föras vidare från generation till generation. Det är precis det som händer här, menar vi, att SVA befäster det sociala arvet.

6 Slutdiskussion och slutsatser

Under vår explorativa studie om SVA har vi fått en större förståelse för ämnet SVA. Informanterna anser att skillnaderna är små mellan ämnena SVA och svenska och att skillnaderna ligger i vad man lägger fokus på i klassrummet. Vi har kommit fram till att SVA är ett förhållningssätt som genomsyrar all undervisning, inte bara det specifika ämnet. SVA är snarare ett sätt att bedöma på och ett sätt att arbeta gentemot eleverna, inte bara ett eget ämne. Den stora fördelen med SVA är att elever ges chans att kompenseras för språkmässiga svagheter och få tillräckligt goda betyg för att komma in på gymnasium. Skolan löser på detta vis problemet med att elever inte klarar betygskriterierna här och nu. Samtidigt anser vi att detta är ett sätt att skjuta problemet framför sig. På eleverna som läser SVA är kraven enligt informanterna lägre, desamma och på en skola t.om högre för SVA-elever enligt våra informanter.

Vi gick in i studien med uppfattningen om att urvalet sker per automatik. Dessa antaganden har stärkts under studiens gång. Däremot har vi stor förståelse för att detta sker. Det finns till att börja med inga bestämda riktlinjer för hur urvalet ska ske. Vi ser också att en så kallad inlåsningseffekt uppstår, har eleven en gång haft SVA fortsätter den med det. Vi tycker oss skönja ett mönster: på skolor med flest invandrare/mångkulturella skolor - blir urvalet lättare per automatik. På skolor med flest elever med svensk etnisk bakgrund läser inte alla med annan kulturell bakgrund per automatik SVA.

Studien visar att varken föräldrar eller elever har något egentligt val huruvida barnen ska läsa svenska eller SVA. Delaktigheten och frågor från föräldrarna skiljer sig åt från skola till skola. Informationen kring SVA från skolan är generellt dålig eller saknas helt. På de skolor där inga föräldrar har haft synpunkter kring SVA har man inte gått ut med information kring detta. Informanterna menar att det beror på föräldrarnas socioekonomiska bakgrund. Vi menar att det beror på språkhinder samt dålig kommunikation mellan skola och hem. Sedan SVA bytt namn från tidigare svenska 2 har färre ifrågasatt ämnet. Informationsbristen från skolan leder enligt oss till att en del föräldrar inte ens vet om att deras barn läser SVA.

Att våra informanter inte tycker att SVA är stigmatiserande betyder inte att föräldrar och elever inte tycker det, av de som vet om att de har SVA det vill säga. Att man har bytt namn på svenska 2 till SVA verkar ha minskat upplevelsen att SVA riskerar att vara något sämre. Beroende på vilket ämne som är normalitet på en skola bestämmer huruvida det är stigmatiserande eller ej. På skolor där de flesta elever läser svenska vill elever samt deras föräldrar tillhöra normen och därmed inte läsa SVA. Där kan SVA sägas upplevas stigmatiserande. På skolan där majoriteten läser SVA är SVA istället normalitet. Hemvändarna är en stark indikation, enligt oss på att elever kanske inte känner sig stigmatiserade i sin nuvarande miljö men är en trolig/naturlig reaktion när de senare möts i en annan konstellation. Stigmatiserande eller ej beror på den enskildes upplevelse. Det är dock inte stigmatiserande i samhället som stort då betyget väger lika mycket som ett betyg i svenska. Det stigmatiserande är snarande elevernas platta språk som gör att eleverna blir begränsade och att många yrken på det viset faller bort.

SVA är enligt oss en följd av segregationen, inte en följd av ett annat modersmål. Segregationen föder rinkebysvenskan eller det platta språket. Vi har kommit fram till att det inte har någon betydelse om man har invandrarbakgrund eller är född i Sverige, eftersom språket är starkt kopplat till den kontext eleven växer upp i. Vi menar i vår studie att SVA är en slags positiv särbehandling som dels är till förmån för eleverna (ett sätt att rädda upp dem) i multikulturella skolor, dels är ett slags “plåster på såren” för samhällets egentliga segregationsproblematik. Svenska och SVA är en pedagogisk fråga och lösningen ligger på strukturell nivå.