Tema 3: Föräldrarollen

I detta tema har vi kategoriserat in fem personer vars inlägg kretsar kring deras roll som förälder. Mannen och kvinnans roll som förälder ser olika ut och styrs utifrån vad som anses vara feminint och maskulint samt de förväntningar som finns på de olika könen. Även om inte alla inlägg innehåller bilder på personens barn syftar samtliga inlägg till att visa upp eller diskutera personens föräldraroll.

Bilaga 8. Jonna Lundell

Jonnas inlägg (bilaga 8) är en del av hennes arbete som influencer och bildtexten till detta är en instruktion till hur man deltar i en tävling som hon håller i tillsammans med ett märke för sminkprodukter. Att Jonna samarbetar med just ett sminkföretag är inte en slump utan företaget vill samarbeta med henne eftersom att hon är kvinna, har kvinnliga intressen som kretsar kring utseende och har en kvinnlig målgrupp.

I bildtexten visar Jonna en stor tacksamhet för att få göra samarbetet, vilket indikerar en ödmjukhet. Hon antyder samtidigt att man blir lycklig av att vinna produkterna och tävlingen riktar sig till kvinnor.

Denna antydan, tillsammans med den mjukhet som Jonna visar i sin tacksamhet och ödmjukhet anspelar på mjukhet som en icke-maskulin egenskap (Connell 2008). Detta förstärks av att Jonna har på sig ett urringat mjukisset, samtidigt som hennes långa hår är flätat. Visserligen är inte Jonna stylad, sminkad eller välklädd men hon har inte heller på sig maskulint kodade kläder, såsom t.ex. mörka oversize-kläder. Detta gör att hennes

framställning blir kvinnlig, enligt de kvinnliga normer som Hoskin (2020) definierat.

Det finns en lekfullhet i bilden, att fokus är på Jonna och hennes dotter och att stämningen är avslappnad. Det ser ut som att dottern försöker sminka Jonna, samtidigt som Jonna håller upp flera sminkborstar som tydligt syns i kameran. Även om bilden är tagen i syfte att förmedla en avslappnad stämning är det viktigt att komma ihåg att situationen också är iscensatt för ett betalt samarbete. Dotterns medverkan i bilden framhäver Jonnas roll som mamma, vilket därmed också sammankopplas med hennes yrkesroll som influencer. Det redan kvinnligt dominerade influenceryrket kodas således genom denna, och andra bilder, som feminint i ytterligare betydelse. Här förknippat med mammarollen och en femininitet som är omhändertagande och som indirekt har ett fokus på utseende..

Vi vet att Jonna dessutom har en son, men han är inte med på bilden. Detta visar att Jonna vill framställa sig själv och sin dotter som en enhet. De gör kvinnliga saker där män och pojkar är uteslutna. Hade Jonnas son varit med hade de brutit mot könsnormer, men när hon väljer att bara visa upp sin dotter i sammanhang där smink existerar upprätthåller Jonna genom performativitet de rådande könsnormerna som finns i det svenska samhället. Butler (2007) förklarar hur normer som sätts på män och kvinnor skapas och bevaras genom performativitet, dvs. upprepningar. Kvinnor och flickor är de som enligt könsnormer får ta del av smink, inte män och pojkar.

Bilaga 9. Ellen Bergström

Precis som Jonna gör Ellen (bilaga 9) innehåll av att visa upp sig själv i sin föräldraroll tillsammans med sitt barn. I inlägget syns hon tillsammans med sitt barn. Hon ler, tittar in i kameran och vilar ansiktet mot sitt barn som också kollar in i kameran och ler. Hennes ansiktsuttryck visar glädje och det ger ett mjukt intryck. I bildtexten skriver Ellen att hon hoppas att alla får en bra fredag och följt av fyra hjärtan. Hon avslutar med “kram från oss”. Bildtextens innehåll förmedlar egenskapen omhändertagande, dvs. att Ellen bryr sig om de som ser inlägget. Denotationer som att vara omhändertagande och mjuk, samt att ha smink och längre uppsatt hår är gör Ellen kvinnlig. Ellen vill framställa sig själv som en mamma som älskar att vara tillsammans med sitt barn. Att ta hand om familjen och sina barn är ett ansvar som tillfaller kvinnor i större utsträckning (Gustafson 2009), vilket förstärker konnotationer om att Ellen är kvinnlig. Både Ellen och hennes barn ser väldigt lyckliga ut, solen skiner och känslan är att de lever i en perfekt värld. Detta förstärks av att bilden inte ser iscensatt ut. Den känns genuin, mycket eftersom den ser ut att vara tagen av Ellen själv och den är inte helt perfekt eftersom hon själv knappt får plats i bilden.

Ellen upprätthåller likt Jonna, genom performativitet, de rådande normerna kring hur en kvinna ska vara. Kvinnor knyts i större utsträckning till hemmasysslor än vad män gör (Aarseth & Olsen 2004; Gustafson 2009; Goffman 1977) och eftersom att Ellen befinner sig i en hemmiljö tillsammans med sitt barn förstärks normen om kvinnan som

Bilaga 10. Margaux Dietz

Precis som Jonna och Ellen framställer sig Margaux (bilaga 10) som en ansvarsfull förälder. Men till skillnad från dem, som gör innehåll genom att visa upp sig tillsammans med sitt barn, gör Margaux ett ställningstagande i att göra det motsatta. Inlägget syftar fortfarande tydligt till henne som förälder, eftersom att det fokuserar på hennes graviditet, förlossning och hur hon tänker kring att visa upp sitt barn i sociala medier.

I Margaux inlägg tyder allt på att hon är på BB för att föda, eftersom hon är höggravid, har sjukhusarmband och mjukiskläder. Margaux är vit, har långt hår och är bortsett från sin gravida mage smal. Dessutom är hon munter och glad, trots att hon är i en förmodat fysiskt jobbig situation och framstår därmed som obesvärlig. Detta gör att man kan se en tydlig kvinnlighet i hennes framställning, mycket enligt Hoskins (2020) definition av kvinnliga normer, Goffmans (1977) redogörelse för kvinnan som vacker och oproblematisk samt det biologiska faktum att kvinnor föder barn.

Men det mest intressanta att fokusera på i Margaux inlägg anser vi vara bildtexten. Där förklarar hon att det bästa som hänt henne är att hon blivit mamma och att det är på grund av stolthet som hon visar upp sin son i sociala medier. Hon beskriver sedan att hon fått tänka om kring hur mycket man bör delge av sitt privatliv i sociala medier, och att hon numera inte visar sin son i kommersiella sammanhang.

Slutligen uttrycker sig Margaux passivt aggressiv, där hon genom att tacka vissa personer och medier pikar andra om att de gjort fel. Här menar vi att man kan se en kontrast till den medgörliga kvinnan vi ser på bilden. Den passiva aggressiviteten riktas även mot sonens pappa, som Margaux inte längre lever med. Hon skriver att familjeangelägenheter är privat och inte bör diskuteras över sociala medier, utan föräldrar emellan. Vi förstår att pappan

har tagit upp familjeangelägenheter på sociala medier och Margaux framställer sig själv genom denna pik som den bättre av de två föräldrarna.

Att kvinnor ges ett större ansvar för att ta hand om hem och familj (Gustafson 2009) ger konnotationer som att Margauxs föräldraroll är kvinnlig. Det är även tydligt att det är en känslig punkt för henne att bli anklagad för att vara en dålig förälder. Hon vill visa sig påläst och ansvarstagande och strävar efter att visa sig som den duktigare av de två föräldrarna. Dessutom vill hon få det att framstå som att hon på eget bevåg insett problematiken i att exponera sina barn på sociala medier, men faktum är att hon fått mycket kritik för att ha gjort detta och genom sitt barn tjänat mycket pengar. Nu läxar hon upp andra som inte förstått problematiken, med ambitionen att själv framstå som duktig och påläst, vilket utifrån Perski & Rose (2017) gör henne kvinnlig.

I Jonnas, Ellens och Margaux inlägg ser vi tydligt hur de följer de kvinnliga normerna som finns i den svenska kulturen kring hur en kvinna, men även mamma, bör vara:

ansvarstagande, attraktiv, mjuk och varm.

Bilaga 11. Carina Berg Bilaga 12. Carl Déman

I någorlunda kontrast till detta studerar vi Carinas inlägg (bilaga 11), för att sedan dra paralleller till Carls inlägg (bilaga 12). Till skillnad från ovan nämnda visar Carina inte upp en förskönad verklighet, utan hon ser snarare något sliten ut. På den språkliga nivån ser vi att hon halvligger i en soffa, har håret slarvigt uppsatt och har på sig en rutig uppknäppt skjorta. Hon tittar trött och likgiltigt in i kameran och gör tumme upp. Den överlag oputsade utstrålningen går emot det typiskt kvinnliga, skjortan och färgerna i soffan är maskulina, bilden känns oretuscherad och ser ut att visa ett äkta ögonblick.

Det som gör att vi på den mytologiska nivån ser maskulint kapital beror på att Carina inte fokuserar på att se attraktiv ut, något som Nikolajeva (2017) menar är viktigt gällande femininitet. Vi skulle kunna säga att hon delvis bryter mot de upprepningar som annars skapar de hegemoniska genusnormerna genom att hon faktiskt tar på sig manligt kapital. Butler (2007) förklarar hur det enda sättet som en person kan förändra de rådande genusuttrycken som finns i ett samhälle är genom att förändra de upprepningar som sker, lite i taget. Alltså, vi kan se hur Carina försöker förändra normerna om hur kvinnan som mamma kan se ut. Men vi kan samtidigt se hennes framställning som feminin, eftersom att hon är mamma, gör innehåll av detta och förklarar hur livet som förälder kan se ut.

Carl har på sig en svart skjorta, klocka, glasögon och har även skägg. Han sover med öppen mun med sin sovande son i famnen. I den korta bildtexten förmedlar Carl att han är trött och inte är redo för att ta sig an en ny vecka, men att det samtidigt inte gör något. På den språkliga nivån kan vi urskilja flera likheter i Carls och Carinas bilder och bildtexter. Båda framställer sig själva som sliten småbarnsförälder som halvligger i soffan, iklädd skjorta och utan större tanke om hur man utseendemässigt framställs.

Även på den mytologiska nivån kan vi se likheter i Carinas och Carls inlägg, mycket eftersom att båda två rent performativt gör små förändringar i sin framställning av sig själva. Detta betyder att det även kan ses som att Carl försöker bryta de normer som finns kring manlighet eftersom att han gör innehåll av just sin papparoll. Trots att vi ser

denotativa likheter hos Carina och Carl ser vi desto fler konnotativa skillnader, vilka förklaras av att de har olika kön. Skjortan, håret, klockan och skägget tillsammans med att Carl inte försöker vara attraktiv ger honom manligt kapital vilket blir positivt för honom; han kan anses framstå som manlig. Det är egenskaper och ett utseende som man ofta kan förväntas se hos en man. När vi ser Carina med samma egenskaper och utseende blir det något normbrytande, enkelt förklarat genom att hon är kvinna. Det kan alltså innebära att hon i vissa aspekter inte anses framstå som tillräckligt kvinnlig.

Carl vill även få oss att föreställa oss att han tagit hand om sitt barn under helgen och att det har varit slitsamt. Men hans skjorta är knäppt och han ser städad ut, vilket indikerar att han inte varit hemma med sitt barn hela helgen. Det ser snarare ut som att han kommit hem från en dag på jobb. I kontrast till detta ser Carina märkbart sliten ut och hon är mer trovärdig i sin framställning som ansvarstagande förälder.

Carl och hans försök till att framställa sig som en pappa som är hemma och tar hand om sitt barn kan ses som något feminint, eftersom att det kan anses kvinnligt att ta hand om barn. Därför kan det här diskuteras om han då bryter mot någon slags könsnorm eller åtminstone performativt gör en ansats till att förändra normerna som finns kring manlighet och föräldrarollen. Aarseth och Olsen (2004) förklarar att den moderna pappan till största delen väljer att vara hemma med sitt barn av personliga skäl. Detta skulle kunna vara en anledning till varför Carl vill förklara att han är hemma med sitt barn, för att visa att han är en modern pappa som tar sitt ansvar.

Det är dock fortfarande mannen som slipper välja bort arbetslivet (Aarseth & Olsen 2004) och därför fortsätter följa den manliga normen om att ha en högre position i arbetet. Vi ser inte att Carl bryter mot några manliga könsnormer eftersom hans strävan efter att

framställa sig som den “moderna pappan” och det kvinnliga kapital han tar på sig vägs upp av manlighet i form av att han har på sig skjorta, klocka och glasögon. Vi läser in att han precis kommit hem från jobbet och det är manligt att arbeta och tjäna pengar för att kunna försörja familjen (Fiske 2010, Aarseth & Olsen 2004).