Attraktiva kvinnor och framgångsrika män : En semiotisk textanalys av konstruktionen av maskulinitet och femininitet bland Sveriges mäktigaste personer på Instagram

Attraktiva kvinnor och framgångsrika män

En semiotisk textanalys av konstruktionen av maskulinitet och femininitet bland Sveriges mäktigaste personer på Instagram

Emma Flotow & Agnes Lindquist

VT 2021

KK429A Examensarbete 2021 Medie- och kommunikationsvetenskap Examinator: Tindra Thor Handledare: Per Möller Konst, Kultur och Kommunikation Malmö universitet

Abstract

Studien behandlar konstruktionen och reproduktionen av normer kring maskulinitet och femininitet bland de 25 mäktigaste svenska Instagramanvändarna. Genom semiotisk textanalys och kritiska teorier om kön och genus som sociala konstruktioner, maskulinitet och myt undersöks hur dessa mäktiga personer anpassar sig, ifrågasätter eller bryter mot könsnormer.

Studien visar att väldigt få av de studerade personerna bryter mot olika rådande könsnormer, även om vi emellanåt ser tendenser till att vissa ifrågasätter dem. Detta förklaras genom att myten arbetar för att normer ses som naturliga. I det vardagliga livet ifrågasätts det alltså inte att studiens män på olika sätt framställer sig normativt manligt och kvinnor normativt kvinnligt. Mytens grundläggande uppgift är att upprätthålla dominanta samhällsgruppers makt, vilket vi i denna studie ser att myten i många fall gör.

Sökord: Kön, genus, Instagram, maskulinitet, femininitet, myt, normer, performativitet Rubrik: Attraktiva kvinnor och framgångsrika män - En semiotisk textanalys av

konstruktionen av maskulinitet och femininitet bland Sveriges mäktigaste personer på Instagram

Författare: Emma Flotow och Agnes Lindquist

Examensarbete i Medie- och kommunikationsvetenskap, 15 hp Konst Kultur och kommunikation (K3)

Fakulteten kultur och samhälle Malmö Universitet

Handledare: Per Möller Examinator: Tindra Thor Vårterminen 2021

English Abstract

The study deals with the construction and reproduction of norms around masculinity and femininity among the 25 most powerful Swedish Instagram users. Through semiotic text analysis and critical theories about sex and gender as social constructions, masculinity and myth, we look into how these powerful people adapt to, question or violate gender norms. The study shows that very few of the people studied violate various prevailing gender norms, even though we occasionally see tendences that some question them. This is being explained by the fact that myth works so that norms are seen as natural. It is thus not questioned in everyday life that the men in the study present themselves in normatively masculine ways and the women present themselves in normatively feminine ways. The myths basic task is to maintain the power of dominant social groups, which we in this study can see that myth in many cases do.

Keywords: Sex, gender, Instagram, masculinity, femininity, myth, norms, performativity Heading: Attractive women and successful men - A semiotic text analysis of the

construction of masculinity and femininity among Sweden's most powerful people on Instagram

Authors: Emma Flotow and Agnes Lindquist

Final Exam Project in Media and Communication Studies School of Arts and Communication (K3)

Faculty of Culture and Society Malmö University

Supervisor: Per Möller Examiner: Tindra Thor Spring of 2021

Innehållsförteckning

Abstract ... 2

English Abstract ... 3

1. Inledning ... 6

1.1 Uppsatsens disposition ... 6

2. Syfte och frågeställningar ... 7

2.1 Syfte ... 7

2.2 Frågeställningar ... 7

3. Kontextualisering ... 8

4. Forskningsöversikt ... 10

4.1 Femininitet ... 10

4.2 Kvinnor på sociala medier ... 11

4.3 Maskulinitet och hegemoni ... 12

4.4 Hegemonisk maskulinitet på sociala medier ... 13

4.5 Slutsats av forskningsöversikt ... 13

5. Teoretiskt perspektiv ... 15

5.1 Kön, genus och performativitet ... 15

5.2 Connells maskulinitetsteori ... 16

5.3 Semiotik och myt ... 17

6. Metod och material ... 20

6.1 Metodologi: Ståndpunktsteori ... 20 6.2 Metod: Semiotik ... 21 6.3 Materialet ... 22 6.4 Genomförande ... 24 6.5 Etisk diskussion ... 26 6.6 Validitet ... 27

7. Resultat och analys ... 28

7.1 Denotationer och konnotationer i de studerade inläggen ... 28

7.1.1 Tema 1: Kropp ... 28

7.1.2 Tema 2: Humor ... 31

7.1.3 Tema 3: Föräldrarollen ... 36

7.2 Myten om könen ... 45

8. Sammanfattning och slutdiskussion ... 49

8.1 Hur framställer sig personerna i sitt innehåll i förhållande till etablerade normer kring maskulinitet och femininitet? ... 49

8.2 Vilka likheter respektive skillnader går det att urskilja mellan de olika personernas innehåll utifrån om de bryter mot, ifrågasätter eller anpassar sig efter dessa könsnormer? ... 51

8.3 Slutdiskussion av Emma Flotow ... 52

8.4 Slutdiskussion av Agnes Lindquist ... 54

9. Referenslista ... 56

1. Inledning

Sverige är enligt FN ett av världens mest jämställda länder (Landin & Diamant 2016) och vi upplever att den allmänna bilden av Sverige är att man oavsett kön ges samma möjligheter att lyckas i livet. I kontrast till det mätningen visar menar vi att det absolut finns skillnader i hur män och kvinnor behandlas och blir betraktade i det svenska samhället.

En arena där könsnormer kan skapas, upprätthållas och förändras är på olika sociala medieplattformar som bygger på att skapa innehåll genom bildformat, inte minst på Instagram som idag är en av världens mest använda sociala medie-plattformarna. Hälften av de tillfrågade i den senaste rapporten från Svenskarna och internet svarade sig vara aktiva på dagligen (Svenskarna och Internet 2020).

I Medieakademins maktbarometer (Karlsten 2020) listas Sveriges mäktigaste

Instagramkonton och dessa personer har stor möjlighet att påverka sina följares attityder och handlingar (Frid 2020). Själva är vi uppväxta med utvecklingen av plattformen och har lagt märke till hur personer man följer påverkar ens värderingar och självbild. På grund av detta är vi numera selektiva när det kommer till vilka kända personer vi följer. Ett resultat av detta är att vi sedan tidigare gjort aktiva val i att inte följa de 25 personer vars innehåll vi ämnar att studera. Med anledning av detta ovan nämnda är vi intresserade av att undersöka hur dessa offentliga och mäktiga personer väljer att framställa sig själva samt hur de

förhåller sig till de könsnormer som i allra högsta grad verkar i ett av världens mest jämställda länder.

1.1 Uppsatsens disposition

Uppsatsen undersöker hur Sveriges 25 mäktigaste Instagramanvändare förhåller sig till könsnormer och inleds med en kontextualisering där vi sätter studien i en samhällelig kontext. Denna följs av studiens syfte och frågeställningar. Därefter presenteras

forskningsöversikt, följt av de teoretiska ramverk och metoder som vi använder oss av i analysen. Vidare beskriver vi materialet för att därpå föra en diskussion kring etik och validitet. Detta följs av en presentation av studiens resultat och analys som följs av två individuella diskussioner. Genom hela studien har vi, förutom i diskussionsdelen, kontinuerligt forskat och skrivit tillsammans.

2. Syfte och frågeställningar

Trots att Sverige anses vara ett jämställt land (Landin & Diamant 2016) finns det skäl att problematisera och undersöka de underliggande normerna om kön och genus bland makthavarna på Instagram. Listan med topp 30 mäktigaste på Instagram utgår inte enbart från följarantal, den är skapad genom att Medieakademin har mätt kontons räckvidd och snittengagemang (Karlsten 2020). Med tanke på att dessa konton är så mäktiga har de möjlighet att påverka sina följares självbild och värderingar, vilket innebär att det kontinuerligt bör forskas i hur de ständigt föränderliga medieteknologierna brukas. Därför anser vi det intressant att studera hur dessa personer förhåller sig till könsnormer, som i den svenska kulturen inte alltid är uttalade eller uppenbara. Vi vill se till det

underliggande och syftar till att läsa mellan raderna i de studerade personernas Instagram-inlägg för att få en större förståelse kring hur könsnormer tar sig uttryck.

2.1 Syfte

Syftet med examensarbetet är att kritiskt analysera mäktiga svenska Instagramanvändares innehåll för att nå en ökad förståelse för hur de anpassar sig till, ifrågasätter eller bryter mot könsnormer.

2.2 Frågeställningar

1) Hur framställer sig personerna i sitt innehåll i förhållande till olika typer av maskuliniteter och femininiteter?

2) Vilka likheter respektive skillnader går det att urskilja mellan de olika personernas innehåll utifrån om de bryter mot, ifrågasätter eller anpassar sig efter olika typer av könsnormer?

3. Kontextualisering

Det pågår ständigt debatter kring hur mycket individer påverkas av kända personers innehåll på sociala kanaler. Det finns undersökningar som pekar mot att 80 % av följare av kända konton anser att influencers bidrar till konsumtionshets, vilket framförallt unga påverkas av (Larsson 2019). Det har även visat sig att sociala medier har stor påverkan på konsumenters handlingar (Falasca u.å; Gilan u.å; Lundqvist 2020). Sociala mediers stora inflytande märks också i hur de omtalas som en stark tillgång i valkampanjer, där

plattformarna används som reklampelare snarare än för dialog (Falasca u.å). Diskussioner kring detta har vi kunnat följa bl.a. i svenska och amerikanska val (Gilan u.å; Lundqvist 2020) och vi kan konstatera att det finns ett utbrett samtal om sociala mediers och kändisars makt över individens tankesätt.

Det förekommer dessutom ofta diskussioner i dessa sammanhang om könsnormer, och då inte minst att barn och unga på olika sätt påverkas negativt av media (Hindström 2020). Claesson (2016) lyfter fram att kvinnor och män varken representeras i samma utsträckning eller på ett jämställt sätt när det kommer till det mediala innehållet som unga konsumerar. Hon menar att killar har ett bredare spektrum av manliga förebilder att se upp till gällande drömmar, mål, styrka och kapital. Ofta identifierar sig också tjejer med dessa manliga förebilder eftersom de mycket färre kvinnliga förebilderna ofta värderas utifrån sina utseenden och därmed inte ger tjejerna några stora valmöjligheter i sina egna liv (Claesson 2016).

Enligt Flemmich (2020) har kända personers innehåll på sociala kanaler en negativ påverkan på konsumentens kroppsideal och självbild. Var femte kvinnliga och var tionde manliga Instagramanvändare uppger att deras syn på sitt eget utseende påverkas av kanalen. Redigerade bilder och filter som förbättrar utseendet är också bidragande faktorer i

konsumenternas bristande självbild (Flemmich 2020). Vidare är skönhetsingrepp ett vedertaget knep till att passa in, något som framförallt kvinnor tar till och senare skuldbeläggs för (Däldborg 2020a).

Det finns höga krav på kvinnor att vara åtråvärda samtidigt som gränsen till att istället anses vara slampig eller billig är hårfin. Man kan anse att vi borde vara förbi en tid av hora/madonna-komplex (Wegerup 2021). Vi kan dock konstatera att fallet inte är sådant, även om dessa ideal ifrågasätts och debatteras. En sexistisk youtuber fördömdes av både män och kvinnor som stod upp för unga tjejers rätt att uttrycka och äga sin sexualitet (Wegerup 2021; Tanha 2021). Dessutom ruckas könsnormer i den mån att det blir vanligare för män att använda sig av traditionellt kvinnligt kapital i form av skönhetsingrepp

(Strömberg 2021; Däldborg 2020b; Fagerström 2017).

Vi kan helt enkelt se en samhällsdiskussion om hur stor påverkan sociala mediers

makthavare har på konsumenter, samt att diskussioner om könsnormer och hegemoni sker, även på en på många sätt problematisk plattform som Instagram. Hur denna påverkan tar sig uttryck är dock inte alltid uppenbart och speciellt intressant är det därför att se hur detta

yttrar sig i Sverige. Män och kvinnor kan fortsatt betraktas och behandlas olika, även om Sverige enligt FN:s utvecklingsprogram (Landin & Diamant 2016) anses vara ett av världens mest jämställda länder.

4. Forskningsöversikt

Studiens centrala ämnen som femininitet, maskulinitet och sociala medier innebär att olika forskningsområden integreras med varandra. För att ringa in vårt forskningsfält behöver vi förhålla oss både till aktuell forskning kring olika könsnormer och till hur dessa utspelar sig specifikt inom sociala medier.

Vi börjar därför redogöra för kvinnliga könsnormer för att sedan prata om hegemoni och manliga könsnormer.

4.1 Femininitet

Hoskin (2020) redogör för hur en feminin person genom den feministiska teorins utveckling har beskrivits som följande: vit, cis(gender), smal, icke-funktionsnedsatt, heterosexuellt tillgänglig och förhåller sig till hora/madonna-dikotomin (Bordo, 1993, Brownmiller 1984, Hoskin 2017b i Hoskin 2020). Tidigare har Goffman (1977) förklarat den västerländska synen på kvinnligheten som ett ömtåligt prydnadsföremål som är olämpligt för all aktivitet som kräver fysisk ansträngning, samt att hon är känslig och lättkränkt. Detta, menar Goffman (1977), sätter kvinnor i lägre rang än män vilket exkluderar henne från det offentliga rummet och knyter henne till hemmasysslor. Enligt Goffman (1977) vilar det här på kulturella grunder, vilket även Fiske (2010) hänvisar till när han beskriver industrialiseringens könsnormer som satte män i arbete och kvinnor i

hemmen.

En hel del av den forskning som vi här presenterar är skriven för relativt många år sedan och vi är medvetna om att det idag kan finnas fler syner på vad femininitet är. Vi väljer att använda denna forskning eftersom att den trots allt visar hur man tidigare sett, men även fortsatt ser på femininitet. Dessa tankar om vad kvinnlighet innebär är något som vi fortfarande bär med oss, även om vi dessutom vet att det numera finns flera olika sätt att betrakta femininitet.

Vidare har stressforskaren respektive vetenskapsjournalisten Perski och Rose (2017) visat hur allt fler unga personer mår dåligt och har kommit fram till att det framförallt är unga kvinnor som sjukskriver sig på grund av stress. De menar att det finns en “duktighetsfälla” som i synnerhet kvinnor (men självklart även män) fastnar i eftersom de ställer orimliga krav på sig själva och sina prestationer. Det gäller ofta vardagliga hushållssysslor som kvinnor tar större ansvar för, men även studier, arbete och en negativ självbild som ett resultat av ångest, oro och en rädsla för att inte räcka till (Perski & Rose 2017).

Nikolajeva (2017) som forskar om barnlitteratur har visat att pojkar och flickor i barnböcker uppvisar ett performativt genus, ett begrepp vi kommer att förklara mer ingående senare. Hon menar att vi ser på manlighet som en norm, vilket gör kvinnlighet till en slags avvikelse till detta. Om en person eller karaktär i text inte anses tillräckligt kvinnlig ser vi denne omedvetet som manlig.

Enligt det vi nu tagit upp är kvinnan således i flera avseenden underordnad mannen. De kvinnor som på ett eller annat sätt sätter sig eller hamnar utanför kvinnliga könsnormerna blir måltavlor för det som Hoskin (2020) kallar för “femmefobi”. Forskaren förklarar begreppet som att se ner på femininitet genom att se maskulinitet som norm och menar att det är den bakomliggande anledningen till hatbrott såsom HBTQ-hatbrott, incel-attacker, sexuellt våld och mord på transpersoner.

För att skydda sig är det därför inte ovanligt att försöka efterlikna de normer som tidigare beskrivits, bl.a. i sammanhang där (heterosexuella) icke-män ska hitta en partner. I detta sammanhang förklarar Goffman (1977) att män och kvinnor beter sig på olika sätt. Genom att kvinnor ger intrycket av att vara blyga, reserverade, rädda och inkompetenta, menar forskaren att de blir till objekt som männen kan “rädda”. Allt handlar om att kvinnan, för att få en man, ska visa upp sina svaga sidor. Samtidigt så kan det uppfattas som en sexuell inbjudan om kvinnan är framfusig, initiativtagande och aggressiv (Goffman 1977). Vi kan konstatera att, oavsett hur en kvinna framställs, eller vad hon gör så tycks hon vara ett objekt som mannen kan få användning av.

4.2 Kvinnor på sociala medier

Att cis-, transkvinnor, transmän och andra icke-cis-män är utsatta och ges mindre förutsättningar i samhället är inte en fråga alla är överens kring. Det har påståtts att hårt arbete, rätt inställning och entreprenöriellt tänk kan ta den post-feministiska kvinnan dit hon vill och ge henne “allt” (Gill 2007, McRobbie 2008 i Archer 2019). Med detta antas att kvinnor har samma individuella förutsättningar som män och att det därför inte finns något behov av den feminism som har bedrivits tidigare i historien (Butler 2013; Thorpe et al. 2017). Den nyliberala ideologin (dvs. den som omtalas ovan) har tillsammans med det ökande användandet av sociala medier skapat möjligheter att försörja sig som influencer. Det är framförallt unga kvinnor som i egenskap av exempelvis modebloggare strävar efter en sådan karriär, vilket också innefattar att upprätthålla en image som visar att man lyckats i livet i enlighet med idealet om den hårt arbetande postfeministiska kvinnan (Archer 2019). Kommunikationsforskaren Pruchniewska (2016) menar att den som vill försörja sig på att producera kreativt innehåll online måste lägga ner mycket arbete på att marknadsföra sig själv och att känna och engagera sig i sin publik, vilket också kräver god kunskap om de plattformar som man kommunicerar genom. Men den moderna tekniken utvecklas ständigt och språk, jargong och normer på internet skiljer sig mellan olika länder och kulturer samt över tid. Medie- och kommunikationsforskaren Keller (2019) har forskat kring unga kvinnor som använder sociala medieplattformar för att engagera sig i feminism och menar att forskning snabbt blir förlegad inom områden som dessa, eftersom att det ständigt uppkommer nya plattformar på marknaden. Det är därför viktigt att kontinuerligt forska kring detta för att hålla ämnet uppdaterat, vilket vi härmed ämnar göra.

4.3 Maskulinitet och hegemoni

Vi kan konstatera att det sker att kvinnor pressas till att förhålla sig till olika typer av kvinnliga könsnormer, något som självklart även gäller män. Maskulinitet är tillika en osynlig norm och dominerande identitet (Hanke 1998). Detta är en relativt grundläggande insikt inom feminismen, att relationen mellan män och kvinnor varken är fullt uttalad eller jämställd. Det är grunden till all förståelse kring begreppet hegemonisk maskulinitet (Donaldson 1993). Hegemoni handlar om att ta och bibehålla (outtalad) makt och hur majoriteten av befolkningen ser på institutionella strukturer, som ofta skapas genom media, som vanliga och normala (Donaldson 1993). Hegemonisk maskulinitet innefattar makt och auktoritet och beskrivs som den socialt dominerande könskonstruktionen (Courtenay 2000), inom vilken män utövar makt över kvinnor och andra män, samt över sig själva för att kunna leva upp till de krav som ställs på den manliga mannen (Mankowski & Maton 2010). Hegemonisk maskulinitet är positivt för de män som lyckas leva upp till de

hegemoniskt maskulina normerna och genom det får makt, men är i de allra flesta aspekter negativt. Dels för de män som inte lever upp till dessa normer (vilket är majoriteten av män), dels för personer i relation till den hegemoniska mannen (Courtenay 2000; Van Doorn et. al. 2021), bl.a. eftersom att dessa hegemoniska män ner på femininitet och alternativa maskuliniteter (Courtenay 2000).

Många studier har gjorts som intresserar sig för den hegemoniska maskuliniteten och dess utfall (Connell & Messerschmidt 2005; Donaldson 1993) och de visar bl.a. att homofobi och heterosexualitet är två av den hegemoniska maskulinitetens grundstenar (Donaldson 1993). Courtenay (2000) menar även att hegemonisk maskulinitet inkluderar vikten av fysisk styrka, okänslighet, känslomässig och fysisk kontroll, att aldrig vara i behov av hjälp m.m. En del av hegemonisk maskulinitet består av toxisk maskulinitet, som kännetecknas av strama könsroller och “behovet av att aggressivt konkurrera [med andra] och dominera andra” (Kupers 2005: 713 i Parent et al. 2019).

Ljung och Lennartsson (2004) menar att “machomannen” och den toxiska maskuliniteten inte framställs som norm i dagens samhällsdebatt, på den offentliga nivån eller i andra miljöer som undersökts. När en man är uppenbart toxiskt maskulin i sitt beteende får han också vara beredd på att ses som ett problem av övriga i samhället (Ljung & Lennartsson 2004). Forskarna kommer fram till att det finns en kritik mot det som tidigare har setts som manligt och att fler män har blivit medvetna om detta. Egeberg och Hearn (2009) menar att idén om jämställdhet är något som i den svenska kulturen är väletablerat och den svenska feministiska mannen har blivit hegemonisk i Sverige. Samtidigt som mäns medvetenhet har ökat kring problematiska manliga normer, så är det enligt Ljung och Lennartson (2004) svårt för män att hitta förebilder för nya, bättre manliga normer.

Självklart finns det forskning som inte håller med om att den jämställde mannen är den nya normen. Aarseth och Olsen (2004) har genomfört intervjuer och kommit fram till att den moderna pappan som är hemma med sitt barn främst är det av individuella och personliga skäl, inte i syfte att uppnå en förändring av den strukturella arbetsfördelningen mellan

könen. Den statistik som Aarseth och Olsen (2004) har tagit fram visar att det sker en sakta förändring i fördelning av pengar, tid och positioner i arbetslivet men att det fortfarande är kvinnan som får välja bort arbetslivet för att ta hand om barnen. Om just det sistnämnda instämmer Gustafson (2009), som menar att det är fortsatt vanligare att män åker på tjänsteresor m.m. medan kvinnor känner ett för stort ansvar för hem och barn för att kunna göra sådant. Kvinnor ges alltså rollen som projektledare för att familjelivet ska fungera, som ett resultat av att männen frånsäger sig sådant ansvar.

4.4 Hegemonisk maskulinitet på sociala medier

Maskulinitetsnormer blir just nu mer ifrågasatta och debatterade (Knudsen & Andersen 2020) och Marshall et al. (2020) påstår att många män idag har en större frihet att anamma stereotypiskt kvinnliga egenskaper. Det tydliggörs dock att denna frihet är begränsad och att män som t.ex. uttrycker sig emotionellt eller delar känslomässig intimitet med andra män på sociala medier väger upp detta genom att i övrigt anpassa sig efter det hegemoniska mansidealet, genom att t.ex. vara homofobiska eller misogyna (Marshall et al. 2020; Parent et al. 2019).

Även om män gärna ger komplimanger, peppar och öppet beundrar varandra på sociala medier, menar Marshall et al. (2020) att detta ofta sker enligt den hegemoniska manliga normen, dvs. de berömmer varandras muskulösa kroppar och socioekonomiska framgångar och tar samtidigt stort avstånd till icke-maskulina egenskaper. Vi tar dock hänsyn till att Marshall et al. (2020) studie fokuserar på just hegemonisk maskulinitet och vi håller öppna sinnen om att maskuliniteter i regel inte tar sig uttryck på detta sätt.

I samma studie har Marshall et al. (2020) sett att det bland träningsprofiler anses vara kvinnligt att använda en kudde som skyddar nacken om man använder skivstång och även homosexuellt att få hjälp vid tunga lyft för att undvika att skada sig. Homofobi, misogyni och ett behov av att dominera är kännetecken för toxisk, hegemonisk maskulinitet (Donaldson 1993; Parent et al. 2019), vilket innebär att den hegemoniska maskulina mannen ser ner på icke-manliga egenskaper, som att vara kvinnlig, homosexuell eller svag. Det kan därför tyckas att den hegemoniska maskuliniteten på sociala medier inte är

märkbart öppen eller nytänkande, sett utifrån Marshalls et al. (2020) forskning som visar att den manliga gemenskapen helt enkelt inte accepterar egenskaper som avviker från det stereotypiskt manliga. Parent et al. (2019), Tiggeman och Andeberg (2020) och Peng et al. (2019) påstår att sociala medier riskerar att bli ett slutet rum för män inom en viss mall, vilket bidrar till ökat dåligt psykiskt mående. Genom detta kan vi förstå att toxisk maskulinitet alltså florerar i allra högsta grad i den sociala mediesfären samt det finns en enorm problematik i detta.

4.5 Slutsats av forskningsöversikt

Vi ser att mycket studier är heteronormativa och fokuserar på att en man vill ha en kvinna och vice versa. Vi ser även att mycket studier enbart ser två kön, vilket kan förklaras av att

viss forskning är skriven relativt många år tillbaka. Utöver detta hade vi önskat en större öppenhet kring hur män respektive kvinnor beter sig och att detta inte är låst till vilket könstillhörighet man har. I denna forskningsöversikt ser vi mycket definitioner kring vad olika forskare anser vara maskulint och feminint. Vi ställer oss försiktigt kritiska till detta och anser inte att det finns en specifik definition kring vad som är feminint eller maskulint. I vår studie kommer vi att bära med oss dessa definitioner för att ha utgångspunkter till könsnormer, men strävar efter att vara öppna för att det finns flertalet könsnormer och att de inte bör hårddras. Även om det finns flertalet olika könsnormer för såväl män som kvinnor bär vi med oss dessa definitioner för att tydliggöra att förväntningarna på hur män och kvinnor bör framstå ofta skiljer sig åt.

Utifrån forskningsöversikten ser vi ett behov av att fortsätta studera manlighet och

kvinnlighet i relation till varandra, mycket eftersom att stor del av den tidigare forskningen huvudsakligen fokuserar på endera av de två. Dock ser vi framförallt luckor i tidigare forskning gällande svenska studier om hur mäktiga svenskar förhåller sig till olika typer av könsnormer på sociala medier. Eftersom könsnormer hela tiden reproduceras ser vi ett behov av ständig upplysning kring ämnet. Och trots att det finns studier kring hur sociala medier brukas är medielandskapet i ständig förändring och uppdaterad forskning kring sociala plattformar är därför alltid relevant.

5. Teoretiskt perspektiv

I vår studie kommer framställningen av maskulinitet och femininitet på utvalda

makthavande användare av Instagram analyseras och för att göra detta behöver vi ha ett teoretiskt ramverk att utgå ifrån. Vi kommer genom Butlers (2007) teori kring kön, genus och performativitet se på det utvalda materialet men också genom Connells (2003, 2008) maskulinitetsteori, där fokus ligger på hegemonisk maskulinitet och det att det finns flertalet maskuliniteter.

Slutligen kommer dessa teorier flätas samman med den semiotiska analys av materialet som vi valt att utgå ifrån. Som en effekt av de teoretiska perspektiv vi kommer att utgå från kommer vi inte sträva efter vare sig objektivitet eller en uteslutande sanning.

5.1 Kön, genus och performativitet

Feminism och poststrukturalism kommer i vår studie vara våra teoretiska utgångspunkter och vi kommer till stor del utgå från Butler (2007). Tidigare forskare har talat om kön och genus som två olika delar, där genus är det som är socialt konstruerat och kön är det biologiska. Butler (2007) kritiserar synsättet och menar att både kön och genus är socialt konstruerade och de kan inte existera var för sig, utan enbart tillsammans. Genom att se på genus och kön som två separata delar finns det en tendens till att vi återskapar tankar om att det finns en naturlig, förkulturell manlighet och kvinnlighet (Ambjörnsson 2016). Butler (2007) menar att genus skapas genom kulturen men att även kön skapas genom sociala konstruktioner. Genus med hjälp av kulturella medel skapar vad som anses vara det “naturliga könet”, på så vis skapas något som är fördiskursivt, alltså något som inträffar innan det kulturella (Butler 2007).

Butler (2007) beskriver hur genus och kön får förväntningar på hur de ska vara i olika sammanhang, vilket syns i form av olika normer. Det finns inte en uteslutande norm för hur en man eller kvinna ska vara, det finns olika normer och de ser olika ut beroende på kontexten (Ambjörnsson 2016). Kroppar och egenskaper är skapade ur kulturella och sociala sammanhang, tanken om det naturliga könet förkastas då den inte är en neutral sanning. Butler (Ambjörnsson 2016) förklarar hur det naturliga könet kan betraktas som ett normsystem, inom vilket regler skapas för hur vi ska vara som man eller kvinna men också att vi ska vara man eller kvinna. Handlingar där manligt och kvinnligt kategoriseras kallar Butler för den heterosexuella matrisen (Ambjörnsson 2016). Grundtanken är att

kategorierna man och kvinna bara existerar i en heterosexualiserad förståelseram, där mannen och kvinnan är de enda tänkbara könen. Matrisen innebär dessutom att manligt och kvinnligt står i motsats till varandra. En kvinna kan bara framstå som just en kvinna om hon har en kropp som kategoriseras som kvinnlig samt att hon beter sig som en kvinna ska enligt samhällets förväntningar (Ambjörnsson 2016). När en människa inte rör sig inom dessa ramar förstås hen som annorlunda och mindre lyckad vilket gör att Butler (2007) kritiserar den heterosexuella matrisen.

Begreppet man eller kvinna är något som hela tiden skapas och ombildas, det finns inte en enda sanning om vad som räknas som kvinna eller man och de normer som sätts på kvinnor och män skapas och upprätthålls genom performativitet (Butler 2007). Genom upprepningar skapas genusnormer, människan är inte fri att göra som hen vill, istället tvingas man att agera utifrån de normer som är hegemoniskt rådande i samhället. Det enda sättet att förändra de hegemoniska genusuttryck som finns i samhället är att förändra de upprepningar som sker, lite i taget, så att det slutligen kommer fram nya genusformer och att man då kan visa att det kan existera flera olika genusformer samtidigt (Butler 2007). Butler (2007) betonar vikten av det som även är grunden i den poststrukturalistiska synen, att det inte finns totaliserande diskurser dvs. att man kan finna en enda korrekt sanning. Istället menar hon, likt andra poststrukturalister, att genom den genealogiska metoden, kommer man fram till att det finns olika sanningar beroende på i vilken kontext något studeras (Butler 2007). Genomgående i vår studie betonar vi vikten av att det inte finns en sanning som är mer korrekt än någon annan, vi är dessutom medvetna om att allt är subjektivt.

5.2 Connells maskulinitetsteori

Liknande det Butler (2007) uttrycker om att det inte finns en uteslutande norm som säger vad kön innebär, menar Connell (2008) med sin maskulinitetsteori att vi måste komma ihåg att det finns multipla maskuliniteter, utifrån etnicitet och klass. Som vi tidigare tagit upp kommer vi därför inte att utgå från en specifik maskulinitet i denna studie. Vi måste förstå att det finns flera typer av t.ex. svarta maskuliniteter och arbetarmaskuliniteter, samt att vi får en större förståelse för detta genom att utforska maskulinitetens inbördes relationer, dvs. hegemoni, underordning, delaktighet och marginalisering. Det finns ingen mall för vad maskulinitet innebär, men det finns ett huvudmönster som skapar en högre stående

maskulinitet i västvärlden (Connell 2008).

Vi har tidigare redogjort för begreppet “hegemoni” som innebär att en grupp besitter outtalad makt (Donaldson 1993). Denna makt är historiskt föränderlig och kan ständigt utmanas av utomstående grupper och gällande genus är denna utmanande grupp kvinnor. Genom hegemoni legitimeras patriarkatet och mäns överordning av det kvinnliga könet (Connell 2008).

Det är dock inte alltid uppenbart vilken individ som enligt den hegemoniska maskuliniteten är den mäktigaste, även om det kan anses självklart att denna individ är av manligt kön. Trots att det ofta är sambandet mellan kulturellt ideal och institutionell makt som kännetecknar hegemoni kan en person som besitter stor institutionell makt stå långt utanför det hegemoniska mönstret. Det är lättare att se till den kollektiva bilden av hegemonisk makt. Connell (2008) beskriver att det är det framgångsrika hävdandet av auktoritet som främst kännetecknar hegemoni (Connell 2008). Enligt författaren är detta inte utmanat av egenskaper hos det kvinnliga könet eller män utanför könsnormerna.

Återigen vill vi tydliggöra att det när som helst är högst möjligt för nya grupper att utmana den aktuella hegemonin.

De män som inom hegemonin ses som underordnade är i första hand homosexuella män (Connell 2003, 2008). Exempel på detta kan vi kan se genom homofobiska lagstiftningar (att det t.ex. är förbjudet att sprida “propaganda för icke-traditionella sexuella relationer” (Embassy of Sweden 2021) i Ryssland), kulturell exkludering och på andra sätt våld och personlig diskriminering riktat mot just homosexuella. Grunden till denna underordning är det feminina kapitalet, vilket gör att även heterosexuella män som på något sätt kan anses vara feminina ingår i den underordnade maskuliniteten (Connell 2008) och anses inte vara “riktiga män”.

I (någorlunda) kontrast till detta finns den deltagande maskuliniteten, där majoriteten av män som grupp ingår (Connell 2003). Connell (2008) tydliggör att det är ovanligt med män som lever upp till den hegemoniska maskuliniteten till fullo, eftersom det är en idealbild som är nästintill omöjlig att efterlikna. Desto vanligare är det alltså att män efterlever den patriarkala strukturen som vinner på att kvinnor är underordnade mannen, dvs. de utövar delaktighet i hegemonisk maskulinitet i den mån att de får utdelning för sin position utan att på något sätt vara extrem (Connell 2003, 2008).

Återigen gäller denna patriarkala utdelning män som grupp och är inte sett till individen. En man kan få större utdelning av löneskillnader mellan könen och dessutom kan kvinnor få utdelning av patriarkatet genom att gifta sig med en ekonomiskt framgångsrik man.

Utdelningen är inte enbart ekonomisk, utan inkluderar auktoritet, service, respekt, trygghet samt makt och kontroll över sitt eget liv (Connell 2003). Det kan göra det svårt för den enskilde mannen att se hur patriarkatet verkar, eftersom att han personligen inte märker av det.

Utöver genusaspekten behandlar Connell (2008) även klass- och rasfrågan gällande hegemonin genom “marginalisering”. Författaren menar att underordnade klasser (arbetarklass) och etniska grupper (icke-vita, framförallt svarta) hamnar utanför den

hegemoniska maskuliniteten. Enskilda framgångsrika individer inom dessa kategoriseringar kan ändå stå som förebilder för den hegemoniska maskuliniteten, men det ger inte någon allmän effekt per automatik. Svarta män får generellt inte större social auktoritet för att enskilda svarta män är socialt framgångsrika (Connell 2008). De marginaliserade männen står utanför den manliga normen och anses inte heller vara “riktiga män”.

5.3 Semiotik och myt

Maskulinitet och femininitet konstrueras och upprätthålls med hjälp av normer, och begreppet “myt” hjälper oss att förstå varför vi ser på vissa saker som samhälleliga normer. Semiotikern Barthes (2007) utformade begreppet och det är från honom vi kommer att utgå i vår teori om myt. Han menar att myt är ett yttrande som ger en specifik betydelse åt något. Myten är därmed inte något föremål. Den definieras inte av vad den innehåller, utan av hur den uttrycks. Lindgren (2009) förklarar att Barthes huvudtanke är att “verkligheten

är en konstruktion som förmedlas genom kulturellt bestämda meningssystem” (Lindgren 2009: 77). Myt som begrepp är användbart i en analys av maskulinitet och femininitet då Barthes (2007) beskrivning av begreppet förklarar att det kan ses som en del i ett

normsystem, och det är inom normsystem vi vill studera hur just könsnormer tar sig uttryck i tecken.

Begreppet myt kommer från semiotiken där många teoretiker har en strukturalistisk syn. Barthes har däremot en mer poststrukturalistisk syn. Poststrukturalister avvisar idén om att mening skapas av strukturer, istället tror man att mening ständigt förändras (Storey 2006). Lindqvist (2001) menar att två olika tolkningar som personer gjort utifrån deras olika världsuppfattningar är lika korrekta eftersom de uppfattar saker olika beroende på vilken kultur vi lever i. Genom att ha ett poststrukturalistiskt synsätt kommer resultatet av den analys vi gör av materialet förstås utifrån den kultur vi lever i och de kulturella grunder som vi förstår och tolkar världen genom.

Vi kommer att diskutera semiotiken mer utförligt i uppsatsens metodavsnitt, men för att definiera myt närmre kommer vi att redogöra för det semiotiska system som Barthes (2007) menar att meningsskapande är uppbyggt av. Det finns två nivåer: en språklig nivå (även kallad denotativ nivå eller denotation) och en mytologisk nivå (även kallad konnotativ nivå eller konnotation). Meningsskapande i båda dessa nivåer består av det betecknande och det betecknade, som tillsammans skapar det vi kallar mening. För att tydliggöra detta har vi bifogat Barthes (2007) modell där han demonstrerar ett schema över de semiotiska nivåerna:

Barthes schema för det semiotiska systemet (Barthes 2007: 207).

Utifrån detta schema förstår vi att en analys av ett material enligt Barthes (2007) ska utgå från den språkliga nivån, den mytologiska nivån och sedan myt. Först bör man studera det uppenbara i tecknet (denotation). Detta innefattar det vi kan se med det blotta ögat, men också det vi kan se genom våra förkunskaper. Sedan ser vi till samspelet mellan tecken, känslor och kulturella värden (konnotation).

Slutligen ska myt studeras och begreppet kan förklaras som det som gör att vi ser på vissa saker i världen som självklara. Den verklighet vi upplever är uppbyggd av kulturella konstruktioner, som vi vanligtvis inte ägnar större reflektion åt. I förhållande till vår studie

kan vi exemplifiera att kort hår, skägg och muskler är attribut som i västvärlden kan ses som manligt, medan långt hår, smink och kurvor kan ses som kvinnligt. Det sitter inpräntat i oss att världen ser ut så, men den är också föränderlig och det finns alltså inga eviga myter (Barthes 2007).

6. Metod och material

I detta avsnitt kommer vi att först presentera vår metodologi, för att sedan redogöra för vår valda metod. Därefter presenteras det material som analyserats och med hjälp av materialet har vi utformat ett analysschema. Avsnittet avslutas sedan med en diskussion kring etik och validitet.

6.1 Metodologi: Ståndpunktsteori

Vi har till viss del att utgått från ståndpunktsteorin i vårt arbete, eftersom att vi är medvetna om att vi inte kommer kunna, och inte heller strävar mot, objektivism i

kritiserandet av könsstrukturer och frågor kring genus. Om forskare ska sträva efter att vara fria från värdering kan ingen som berörs av eller är känslomässigt påverkade av ett ämne ses som kvalificerade forskare i den frågan. I ett sådant fall kan en förtryckt grupp aldrig forska om frågor gällande det förtrycket och forskningen skulle enbart lämna plats åt en socialt och kulturellt dominant forskargrupp som inte kan se ett förtryck de inte heller upplever (Harding 1991).

Inom ståndpunktsteorin anser man att ens värderingar och intresse för frågan ger en ett viktigt perspektiv i forskningen, vilket vi menar att vi får. Dels som feministiska kvinnor och dels som aktiva användare av Instagram. Vi färgas av våra erfarenheter som kvinnor, vi påverkas av vår kultur och vi ser på världen genom våra feministiska glasögon, vilket vi bär med oss genom hela forskningen. Om forskare som är kvinnor, av lägre klass eller icke-vita systematiskt exkluderas, så kan forskning bedriven av personer som rentav tjänar på

klassamhället, sexism och rasism aldrig kritiseras, eller ens klassas som problematisk (Harding 1991).

Ståndpunktsteorin kritiserar idén om att vetenskap är valid enbart om man kan skaka av sig sin kultur och att man på därmed ser på världen “som den verkligen är” (Harding 1991). Detta rimmar väl med Butler (2007), Barthes (2007) och semiotiken i stort som menar att det inte finns en specifik sanning som vi ska ta reda på.

Dock är vi medvetna om den kritik som har framförts mot ståndpunktsfeminism, där vissa menar att teorin inte hanterar flera olika definitioner av människan vilket leder till att stora grupper kan exkluderas. Poststrukturalister menar att kvinnor inte kan ses som en

homogen grupp då det finns mer än könet att ta hänsyn till när det kommer till identitet (Butler 2007). Dessutom fördömer de tanken om att det ska finnas en enda sanning utifrån någons erfarenhet eller att någon kvinna är mer legitim kunskapsbärare än någon annan eftersom att varje individs erfarenheter är lika äkta (Edenheim 2014). Detta är en effekt av det poststrukturalistiska förhållningssätt som Butler och Barthes har, men som även Connell inom maskulinitetsteorin landar i. Vår studie har därför tagit utgångspunkt i vissa poststrukturalistiska begrepp i vår analys där kön, genus, makt och maskuliniteter är några centrala begrepp. För att förstå dessa begrepp utgår vi från Butler (2007) och Barthes (2007) gällande poststrukturalism och Connell (2003; 2008) inom maskulinitetsteorin.

6.2 Metod: Semiotik

Eftersom att vi vill studera bakomliggande faktorer till hur de studerade förhåller sig till könsnormer är semiotisk textanalys en passande metod. Genom denna metod kan vi utläsa tecken som inte är direkt uppenbara vid första anblick och läsa mellan raderna i de

studerade inläggen. Vi kommer att se på hur konstruktionen av könsnormer sker i form av gestaltning, i text, bild och tecken. Fiske (2010) beskriver hur semiotiken studerar tecken på tre olika sätt. Det första handlar om tecknet i sig och hur det skapar mening för och

relaterar till människorna som använder dem. Det andra sättet som tecken kan studeras är när man ser till hur koder eller system organiseras. Syftet med att studera koder eller system är för att se hur dessa har utvecklats för att anpassa sig till ett visst samhälle eller kultur (Fiske 2010). Slutligen studeras kulturen där koderna används, detta för att se hur kulturen är beroende av koder och tecken för att existera (Fiske 2010).

Med tanke på att vi har det poststrukturalistiska synsättet genomgående i studien kommer vi att utgå från Barthes (2007) poststrukturalistiska definition och teorier om

meningsskapande och myt i vår analys. Han ingår i samma “teoretiska hus” som Butler vilket gör att hans begrepp och metod är mer relevant i vår studie än andra teoretiker inom semiotiken.

I teoriavsnittet presenterade vi de semiotiska nivåerna. Låt oss gå igenom den språkliga nivån, även kallat denotation. Lindgren (2009) menar att det i praktiken inte är möjligt att vara helt objektiv när man studerar ett tecken. Vi färgas trots allt av vilka vi är och våra förförståelser, men mycket kan vi enas kring. Låt oss säga att vi studerar en bild på en bil. Vid analys av den språkliga nivån tittar man på det betecknande (vilket uttryck som finns, t.ex. att bilen är dyr) och det betecknade (vilket innehåll som finns, att vi ser en bil). Att bilen är dyr är något vi ser, eftersom att vi bär med oss våra förförståelser om bilar när vi studerar den, likväl som vi skulle kunna enas kring att den t.ex. är snabb, svart eller

italiensk. Barthes (2007) menar att det betecknande och det betecknade fanns på varsitt håll innan de svetsades samman i detta tecken, men de kan nu inte separeras. Vi kan inte se bilen utan att tänka att den är dyr. Tillsammans bildar detta tecken (Barthes 2007; Lindgren 2009), vilket alltså är det denotativa i bilden på bilen. Vi kan alltså här ha kommit fram till att vi ser en bil och inte bara en plåtlåda på hjul, eftersom att vi har förförståelse för vad en bil är för något. Vi kan också förstå innehållet i bilden utifrån våra förförståelser, dvs. att bilen kanske ser dyr ut. Sammanfattat ser vi en dyr bil och det är detta som är tecknet i den språkliga nivån.

Det är först när man studerar den mytologiska nivån, även kallat konnotation, som en bild kan få flera betydelser. När konnotation studeras kan vi förstå samspelet mellan tecken, känslor och kulturella värden (Fiske 2010). Vi tar med oss det vi vet från den språkliga nivån in i den mytologiska nivån. Även i denna nivå skapas tecken genom det betecknande och det betecknade. Det som varit tecken på språkliga nivån, dvs. att vi ser en dyr bil, blir här enbart det betecknande i denna nivå (Barthes 2007; Lindgren 2009).

Om vi tar med oss den dyra bilen från den språkliga nivån kan vi t.ex. förstå att eftersom att bilen är dyr ger den bilägaren status, eftersom att pengar och socioekonomiskt kapital visar på framgång och därigenom ger status. Det betecknade är det som är kodat i bilden, dvs. det som vi förstår genom våra erfarenheter. Fiske (2010) instämmer att vi i den mytologiska nivån kan studera hur ett tecken uppfattas i förhållande till personers uppfattningar och erfarenheter, men också i förhållande till den kulturella kontext man befinner sig i (Fiske 2010). Den värld vi lever i och så som vi ser på den påverkar i allra högsta grad vad som blir det betecknade i det vi analyserar. Det är alltså på grund av våra kulturella kontexter och erfarenheter som vi kan konstatera att det ger status att äga en dyr bil.

Det är alltså de semiologiska nivåer som Barthes (2007) menar att meningsskapande består av. För att koppla tillbaka till myt är begreppet helt enkelt förutsättningen för att vi

överhuvudtaget kan tolka tecken och det är så mycket mer än det vi ser framför oss. Myt sägs inte rakt ut, men det är det som gör att dessa konnotationer ses som grundläggande, självklara, naturligt och fakta. Det har en stor funktion i att vi inte ska ifrågasätta det självklara, vilket självklart inte enbart gäller utseende och attribut i olika kön och används av dominanta grupper för att upprätthålla samhällets rådande maktordningar (Barthes 2007; Lindgren 2009). Barthes (2007) menar att Frankrikes borgerliga styre (som var den rådande makten då boken Mytologier skrevs år 1957) sågs som så naturligt att det inte ens hade något namn, detta tack vare myten. Att vi genom myter förväntar oss att världen ska se ut på ett visst sätt gör att vi accepterar många rådande maktförhållanden som naturliga och därmed står dominanta grupper stadigt vid makten.

Vi kommer att ta med oss Barthes (2007) användande av denotation och konnotation för att förstå den mytologi som gör att vi ser saker som självklara. Vår analys kommer att göras utifrån dessa begrepp. Med stöd av hjälpmedel såsom analysschema kommer vi att

analysera vad vi kan se i de mäktiga personernas Instagraminlägg rent denotativt, vad detta innebär rent konnotativt samt vad det säger om de kulturellt uppbyggda meningssystem vi lever i.

6.3 Materialet

Medieakademin har listat Sveriges 30 mäktigaste Instagramkonton, sett till räckvidd och engagemang. Av dessa konton kommer vi, genom vår kvalitativa metod, att studera 25 av dessa. Detta urval har gjorts eftersom att fem av de mäktigaste kontona inte är personer, utan anonyma redaktörskonton eller s.k. “meme-konton” vilket gör det svårt att analysera hur de förhåller sig till olika typer av könsnormer. Vi ämnar oss enbart att studera de konton där upphovsmannen i fråga producerar mer eller mindre personligt material och är öppen med vem som driver kontot.

Vi har valt att studera samtliga av dessa personliga konton, män som kvinnor, för att normer inte är knutet till kön och därmed är resultatet inte förutsägbart. Dessutom är vi

inte så bekanta med dessa makthavare eftersom att vi sammanlagt enbart följer tre av dessa konton och därmed inte har speciellt mycket förutfattade meningar om resultatet.

Anledningen till att vi utgår från denna lista är för att personerna har stor räckvidd och mycket interaktion på sina konton vilket därmed genererar en viss typ av makt (Karlsten 2020). Det blir då intressant att studera vilka bilder av maskuliniteter och femininiteter som de väljer att reproducera och som deras följare får ta del av.

Materialet som vi kommer att studera på dessa konton är deras senaste Instagraminlägg som är i bildform och som föreställer personen i fråga, samt bildtexten som hör inlägget till. Vi har valt det inlägg som enbart består av en bild och därmed valt bort de inlägg som varit s.k. bildserier bestående av flera bilder i samma inlägg. Det har vi gjort för att få lika stort material från samtliga personer, dvs. en enda bild med tillhörande bildtext. Det gör att varje persons inlägg ges lika stort utrymme i vår analys. Detta gäller bortsett från Jonas Fagerströms inlägg eftersom att han har gjort en bildserie bestående av samma bild två gånger. Materialet är insamlat 2021-03-15.

Nedan följer vårt urval utifrån den lista som Medieakademin tagit fram på de 30 mäktigaste kontona på Instagram:

Nr För- och efternamn Användarnamn

1 Lucas Simonsson lucas_simonsson

2 Therése Lindgren therese

3 Joakim Lundell joakimlundell

4 Jonna Lundell jonnalundell

5 Carl Déman carldeman

6 Filip Dikmen filipdikmen

7 Jonas Fagerström jonasfagerstrom

8 Greta Thunberg gretathunberg

9 Mia Skäringer Lázár miaskaringerlazar

10 Klas Eriksson claerence

11 Ben Mitkus benmitkus

12 Samir Badran samirbadrans

13 Einar Grönberg ns1einar

14 David Hellenius davidhellenius

16 Felix Kjellberg pewdiepie

17 Ellen Bergström ellenbergstrom

18 Linnéa Claeson linneaclaeson

19 Diyari Mahmoud diyarimahmoud

20 Margaux Dietz margauxdietz

21 Carina Berg carinalillyberg

22 Helen Torsgården helentorsgarden 23 Kristina ’Keyyo’ Petrushina keyyo

24 Nathalie Danielsson nattid

25 Magnus Uggla kunguggla

6.4 Genomförande

Vår analys har vi gjort i flera steg. I det första steget analyserade vi och tog fram olika återkommande attribut som kunde vara till hjälp fr att kunna svara på frågeställningen om inläggens likheter och skillnader, dvs. Faktorer som vi kunde se i de flesta inlägg och som därigenom kunde användas för att tolka inläggen och eventuellt koppla dem samman. Attributen var följande: utseende, kläder, kroppsspråk, språkbruk och sändarens syfte med inlägget. Dessa valdes eftersom att de på olika sätt kan användas för att uttrycka olika typer av maskuliniteter och femininiteter och de var därigenom bra verktyg för att kunna svara på våra frågeställningar.

I det andra steget tog vi med oss nämnda attribut och gjorde sedan återigen en analys av materialet. I detta steg analyserade vi fortfarande samtliga Instagraminlägg, dvs. 25 stycken bilder och bildtexter. Inläggen analyserades nu mer utförligt på både språklig och

mytologisk nivå, där vi observerade vilka maskulina och feminina attribut som uttrycks i bilderna samt vad detta betyder för dess innehåll. Vi tittade t.ex på hur den analyserade personen ser ut, har för kläder och uttrycker sig i sin text, samt vilka maskulina och feminina drag vi därigenom kan se hos denne.

Efter detta steg kunde vi börja urskilja återkommande mönster hos personernas framställning som vi kunde koppla till femininitet och maskulinitet. Vissa personer

fokuserade mycket på utseende, andra på att vara roliga. En del fokuserade på föräldralivet och andra på karriär och prylar. Kontinuerligt genom detta studerade vi hur detta gjordes i förhållande till olika typer av rådande könsnormer.

Genom dessa mönster kunde vi ta fram teman som vi kunde placera inläggen inom. Dessa teman blev kropp, humor, föräldraroll och socioekonomiskt kapital. Vi valde i detta steg att så mycket som det går bortse från de olika kontexter som inläggen kan finnas i och vi analyserade enbart vad vi kunde se i just detta inlägg. Dock kan vi inte helt och hållet blunda för våra förförståelser och vad vi vet om de studerade personerna, eftersom vår analys bygger på våra tolkningar. Eftersom vi inte ser till kontexten så placerade vi t.ex. inte en komiker i humortemat om inte inlägget handlade om just humor.

Vi studerade samtliga 25 inlägg både denotativt och konnotativt vilket gav ett enormt material. För att göra studien mer hanterbar valde vi att vidare fokusera på de inlägg där vi tydligast kunde urskilja olika uttryck av femininiteter och maskuliniteter som passade in i våra teman. De flesta personerna som vårt material består av skulle kunna placeras i temat “socioekonomiskt kaptial”, eftersom de är framgångsrika, har mycket pengar och status, vilket gjort att de överhuvudtaget hamnat i listan över Instagrams mäktigaste. Även om vi ser tydliga tendenser till socioekonomisk kapital i t.ex. Bianca Ingrossos inlägg tolkar vi inlägget som att det absolut största fokuset ligger på att hon visar upp sin kropp. Av den anledningen ingår inte samtliga personer i kategorin “socioekonomiskt kapital” även om det går att argumentera för att de skulle kunna göra det. Vi placerade alltså inlägget i det tema som vi tydligast kunde analysera att det studerade inlägget fokuserade på och det gav ett mindre och mer lätthanterligt material som vi kunde analysera djupare.

Vi kunde många gånger se tendenser till de olika mönster och teman i de 9 inlägg som inte är med i den slutliga analysen. Däremot såg vi detta mycket tydligare i övriga 16 inlägg, vilket gjorde att vårt fokus i analys av inläggen hamnade på dessa och de fick ta plats i den slutliga analysen. Kvar stod alltså de 16 mest intressanta Instagraminläggen, utvalda och placerade i kategorier utifrån vilka som tydligast följer de mönster vi kunde urskilja. I den slutliga analysen studerade vi varje tema var för sig, sett till det denotativa och konnotativa med fokus på det tema inläggen ingick i. Vi valde t.ex. att rikta in oss på vad som på olika sätt kan anses maskulint och feminint gällande familjekonstellationer när vi studerade inläggen i temat “föräldraroll” och fokuserade inte på t.ex. socioekonomiskt kapital i detta fall. Vi diskuterade hur inläggen hänger samman samt vilka likheter och skillnader som kunde urskiljas.

Efter att vi diskuterat denotation och konnotation i varje enskilt tema avslutade vi analysen med att redogöra för hur myt tar sig uttryck i samtliga av dessa. Avsnittet om myt har separerats från avsnittet om denotation och konnotation. Detta för att analysera vad det vi kommit fram till tidigare i analysen betyder i ett större perspektiv, men främst för att ställa samtliga inlägg mot varandra, vilket vi inte gjort när vi delat in inläggen i teman och diskuterat denotation och konnotation. Detta är av största vikt för att kunna se till vilka skillnader och likheter vi kan se i samtliga inlägg. Denotation och konnotation förklarar vad vi ser, myt förklarar varför vi ser det, dvs. varför vi tolkar vissa attribut som maskulint och feminint samt varför det ses som “naturligt”, vilket vi inte kan diskutera utifrån enbart denotation och konnotation. Eftersom att sättet man betraktar och använder mytbegreppet

skiljer sig så pass mycket från hur man använder denotation och konnotation ansåg vi att det skulle ge texten en bättre struktur att dela upp dessa avsnitt i analysen.

6.5 Etisk diskussion

Det finns en hel del etiska förhållningssätt att ta hänsyn till vid forskning och särskilt bör man ta hänsyn till de fyra huvudkraven: informationskravet, konfidentialitetskravet, samtyckeskravet och nyttjandekravet (Lindstedt 2017). För att vår studie ska vara etiskt försvarbar har vi utgått från att följa samtliga av dessa krav.

Dock är det så att allt material vi ämnat att studera är öppet för allmän beskådning och är producerat och delat på mer eller mindre kända personers offentliga konton. Ingen enskild individ har deltagit i vår forskning och inget nytt material har skapats för att vår studie ska vara möjlig. Vi har, som tidigare nämnt, studerat 25 offentliga personers Instagraminlägg. Syftet med vår forskning är inte att kritisera personerna i fråga, utan det vi ämnat

undersöka är hur olika typer av könsnormer syns på utvalda inlägg på dessa personers konton. Det innebär att ingen individ har tagit skada av de resultat vi kommit fram till och med detta i åtanke anser vi att det inte krävs något samtycke från de personer vars bilder vi har studerat. Vi anser att det inte heller har krävts att vi informerat personerna om att deras bilder skulle studeras, eftersom inläggen är offentliga. Detsamma gäller för

konfidentialitetskravet. Vi har inte genomfört några intervjuer, inte samlat in personliga uppgifter eller annat känsligt material som bör hållas hemligt. Det material vi samlat in har enbart nyttjats till vår studie, i enlighet med nyttjandekravet och kommer inte att delas på några utomstående plattformar.

En etisk problematik är att det förekommer barn i de inlägg vi har studerat, men samtliga upphovsmän bakom kontona är myndiga personer över 18 år. Vi vill trycka på att det är budskapet, motivet och avsikten med innehållet som upphovsmannens producerar som vi har studerat, och i dessa fall inte barnet i fråga. En annan aspekt att ta hänsyn till är att hålla god forskningssed med tanke på att studien bygger på våra tolkningar. Vi har strävat mot att göra rättvisa och rimliga tolkningar av materialet och har också varit öppna för att det finns andra tolkningar än de vi gjort baserat på vad man har för förförståelser och vem man är. För att kunna ge en rättvis bild av materialet har vi haft som ambition att ständigt visa en transparens i vilka olika tolkningar som görs och vilket slutligt resultat som vi ser som det rimliga. Vi visar alltså att vi kan se på samma bild på olika sätt och att inget är svart eller vitt.

Under hela forskningsprocessen har vi tagit hänsyn till de etiska regler som

Vetenskapsrådet (2011 i Lindstedt 2017) tagit fram. Metoder och resultat har öppet

redovisats, inget plagiat har förekommit och vi har varit rättvisa i vår bedömning om andras forskning.

6.6 Validitet

I detta avsnitt presenterar vi studiens validitet genom att titta på huruvida frågeställningarna är besvarade, om arbetet uppfyller syftet samt om teori, metod och material kontinuerligt genom studien hänger ihop.

Vi har använt oss av tidigare forskning som fokuserar på ämnen såsom maskulinitet, femininitet och sociala medier, vilka är centrala för vår studies syfte. Det gav oss inblick i hur ämnet hade studerats tidigare och vilka kunskapsluckor som fanns, vilket gav oss vägledning i vad vår studie borde fokusera på i ambition att fylla dessa luckor. Denna litteratur har varit högst användbar och ständigt varit närvarande i vår studie.

Kontinuerligt genom arbetsprocessen har vi återkommit till och förhållit oss till våra frågeställningar. Detta för att försäkra oss om att studien syftar till att besvara dem. I vår analys har vi studerat hur varje person väljer att framställa sig, med fokus på just kön, dvs. det maskulina respektive feminina vi kan utläsa i deras framställning. Genom att vi hittade mönster och sedan satte de mest intressanta inläggen under specifika teman har vi ställt personerna mot varandra och därigenom kunnat urskilja skillnader och likheter i deras innehåll. Återigen har detta skett i förhållande till könsnormer.

Genom att vi besvarat våra frågeställningar uppfyller vi även vårt syfte, vilket är att genom en semiotisk textanalys undersöka inläggen för att nå en ökad förståelse för hur mäktiga personer anpassar sig, ifrågasätter eller bryter mot könsnormer. För att överhuvudtaget kunna göra detta borde vi rimligtvis ta fram de mäktigaste personerna på Instagram som vårt material, vilket vi även gjort.

För att nå hög validitet har vi även sett till att våra teorier och vår metod matchar och därigenom kan användas som verktyg för att svara på våra frågeställningar. Butler och Barthes är båda poststrukturalister, vilket gör att vi med Butlers synsätt kan studera

könsnormer genom Barthes semiotiska metod. I fortsatt enlighet med teoretikernas syn på vetenskap strävar vi inte efter en uteslutande sanning. Strävan efter objektivitet och en enda sanning är något vi, som ett resultat av det teoretiska synsätt vi kommer utgå ifrån,

förkastar.

Detta synsätt har även Connell och Harding vars teorier om hegemoni och

ståndpunktsteori används för att uppfylla vårt syfte och svara på våra frågeställningar. Vi kan konstatera att de teoretiker vi använt i studien har liknande teoretiska synsätt, vilket ger studien hög validitet.

7. Resultat och analys

För att kunna utföra vår analys har vi, utifrån vårt teoretiska perspektiv och

forskningsöversikt, tagit fram fyra teman inom vilka vi analyserat hur olika typer av maskuliniteter och femininiteter kan utläsas. Dessa teman är “kropp”, “humor”,

“föräldrarollen” och “socioekonomiskt kapital”. Vi kommer i detta avsnitt presentera vilka denotationer och konnotationer vi har kunnat urskilja i de olika teman och vad detta innebär i ett större sammanhang för att sedan redogöra för myten om könen.

7.1 Denotationer och konnotationer i de studerade inläggen

denotationer respektive konnotationer som vi kan urskilja i de olika inläggen. Vi kommer även att presentera vad dessa denotationer och konnotationer säger om vilka olika maskuliniteter och femininiteter som personerna framställer sig genom.

7.1.1 Tema 1: Kropp

Ett mönster som vi urskiljer i fyra inlägg är att vissa har publicerat bilder som enbart syftar till att visa upp sitt utseende. Som vi tagit upp tidigare finns det samhällsdiskussion kring hur konsumenter av sociala medier påverkas av kända personers innehåll, speciellt gällande kroppsideal och självbild (Flemmich 2020). Kroppen har en viktig funktion i skapandet av femininitet och maskulinitet och här ser vi några exempel på hur innehållet i inläggen helt eller till stor del fokuserar på personens yttre.

Biancas och Nathalies inlägg (bilaga 1 och 2) syftar till att vi ska se på deras kroppar och även känna hur attraktiva de är. Detta förstår vi eftersom att de döljer sina ansikten, vilket gör att fokus dras till kroppen och bidrar till att vi ser på dem som objekt snarare än personer. Denotationer som vi urskiljer i Biancas inlägg är bl.a. att hon är smal, har långt hår, bär kjol, korsar benen och gör sig liten samt visar upp brösten eftersom hon är något avklädd, vilket är attribut som passar in i kvinnliga normer. Nathalie har på sig beiga läderbyxor och ett svart linne, hennes hår täcker hennes ansikte och hon sitter bortvänd från kameran och putar tydligt med rumpan för att visa upp sin normativt kvinnliga kropp.

Bilaga 3. Helen Torsgården

Det som är i fokus i Helens inlägg (bilaga 3) är visserligen inte hennes kropp, men definitivt hennes utseende och hon syftar till att visa sig attraktiv och passar därför väl in i detta tema. Denna tolkning kan vi göra utifrån att hon är sminkad, har långt, blont och stylat hår men också att hon döljer delar av sitt ansikte, kanske för att uppfattas som mer attraktiv. Detta förstärks av att vi kan skymta en plattång och hårborste bakom Helens spegel. Att dessa prylar är placerade där de är kan också ha skett av ren slump, men vår känsla är att hon precis har stylat sig och passar på att fånga ögonblicket där hon känner sig attraktiv. Bianca, Nathalie och Helen blir mer objekt än personer när de döljer sina ansikten och på så sätt blir de objekt som mannen (och alla andra) ska finna attraktiv. Vi ser tendenser till osäkerhet kopplat till att kvinnorna valt att dölja sina ansikten, samtidigt som vi ser en självsäkerhet i att visa upp sitt yttre med ambitionen att det ska uppskattas av mottagaren.

Bilaga 4. Ben Mitkus

Ben (bilaga 4) syftar, precis som kvinnorna, att visa upp sin kropp i fokus, vilket vi kan se eftersom att han enbart är klädd i svarta shorts och hans överkropp är bar. Även om dessa fyra personer alla syftar till att visa sig attraktiva kan vi urskilja tydliga och relativt

uppenbara skillnader. Ben framställer sig inte på samma sätt som kvinnorna gör eftersom att han visar upp sig som en man och på ett sätt som kan tolkas som manligt. Bens kropp passar in i en maskulin norm, eftersom att den är stark och muskulös (Marshall et al. 2020). Detta förstärks av denotationer som att han ser ut att befinna sig på ett gym är svettig och precis har tränat. Att vara aktiv, stark och muskulös ger hög maskulint kapital (Nikolajeva 2017) och därmed hög status bland både män och kvinnor. Det blir därför begripligt hur viktigt det är för Ben att visa upp sin kapital, då han vill passa in i den hegemoniska maskuliniteten som Marshall et al. (2020) beskriver. Vi tolkar det som att Bens maskulina fysiskt starka kropp ger honom ett självförtroende att visa upp sig på detta sätt.

Vi ser även självförtroende hos Bianca. Att hon inte förklarar vad det är för liveshow hon ska delta i tyder på att hon förutsätter att man som mottagare redan vet detta. Vi ser en självsäkerhet i detta, vilket Courtenays (2000) beskriver som en maskulin egenskap. Biancas märkes-bh, att hon är och provar kläder som hon förmodligen ska köpa, hennes nyare modell av iPhone samt att hon är en del av en show tyder på ekonomiskt och

socioekonomiskt kapital, något som konnoterar att hon ges det manliga kapital som Marshall et al. (2020) beskrivit. Att Biancas inlägg fokuserar så tydligt på att visa sin kropp och utseende gör att vi trots allt väljer att placera henne i detta tema. Vidare visar hon upp sin glammiga livsstil i text och bild när hon förklarar att hon ska bli stylad, och att sätta värde i just stylingen är något som däremot ses som kvinnligt.

Trots att vi ser hur Bianca ges visst manligt kapital kan vi i övrigt inte se mycket tendenser till att någon i detta tema bryter mot olika rådande könsnormer. Dessa fyra personer framställer sig själva inom ramen för vad Butler (2007) förklarar som den heterosexuella matrisen då de inte bryter mot de könsnormer som finns i det svenska samhället. Å ena sidan ser vi en framgångsrik och rik kvinna, men å andra sidan ser vi mycket långt hår, stora tendenser till att visa sig attraktiva och åtråvärda, samtidigt som mannen i temat visar sig stark och aktiv, vilket talar för att de passar in i den heterosexuella matrisen. Genom att alla fyra ständigt gör upprepningar av kvinnliga och manliga normer, så är de med och bidrar till att vissa rådande genusnormer upprätthålls.

7.1.2 Tema 2: Humor

Ett av de teman som vi har kunnat kategorisera in inläggen i är humor. Vi har kunnat urskilja att flera inlägg syftar till att vara roliga, på bekostnad av sig själva, men vi ser även tendenser till att de gör humor på bekostnad av underordnade samhällsgrupper. Lucas, Jonas och Carl är en humorgrupp som jobbar tillsammans, vilket förklarar varför Carl syns i Lucas och Jonas inlägg. Klas hör däremot inte ihop med de andra personerna, men även han fokuserar på humor i sitt inlägg. Samtliga konton vi kategoriserat som humor-inlägg drivs av män, vilket vi tänker är av stor vikt att bära med sig.

Bilaga 5. Lucas Simonsson

I Lucas inlägg (bilaga 5) sitter personerna i bilden i ett ett badhus, i bar överkropp och badbyxor. Å ena sidan ser vi ett kompisgäng som har kul ihop och firar födelsedag. Att de

äter korv med bröd och dricker slush-ice, har partyhattar och -masker på sig gör att vi å andra sidan förstår att de har arrangerat barnkalas för Lucas, vilket också ska indikera en slags humor. Carls (personen längst till vänster) leende ser påklistrat och fånigt ut, som att det ska föreställa ett barn. Samtidigt ska Lucas se besviken ut, också på ett barnsligt sätt. Det förklaras i bildtexten att Lucas, i kontrast till sin vän som firade sin födelsedag

utomlands, blir överraskad med firande på badhus. Han tackar, följt av uteslutningstecken och vi får känslan av att det finns en tydlig sarkasm i tacket. Dessa denotationer

tillsammans med att de som vuxna människor arrangerar barnkalas för sig själva gör att vi kan urskilja konnotationer som barnslighet och ett avstånd till ansvarstagande. Det ska också indikera en typ av humor som vi tänker att kvinnor hade haft svårt att lyckas med. Man kan tänka att personerna i bilden bryter mot den maskulina normen, eftersom de inte framställer sig själva enligt Connells (2003, 2008) beskrivning av den hegemoniska

maskuliniteten. Man skulle kunna se det om att Lucas, Carl och Jonas visar sig som

attraktiva, eftersom de är väldigt avklädda. Däremot syftar inte bilden till att männen ska se snygga ut, utan de är avklädda av den anledningen att de är på ett badhus. De spänner inte några starka muskler eller fokuserar på nakenheten i stort, vilket gör att vi tolkar det som att vi ska se inlägget, och nakenheten som hör bilden till, som humor.

Vi får en förstärkt känsla av att man ska se på männen som barn, och inte som avklädda attraktiva män, eftersom att Carl har på sig speedos vilket inte är så vanligt i den svenska kulturen utan snarare kan ses som roligt. De strävar inte efter att ses som attraktiva, vilket enligt Nikolajeva (2017) kan anses feminint och de försöker göra sig roliga genom att vara avklädda.

Bilaga 6. Jonas Fagerström

I Jonas inlägg (bilaga 6) kan vi se att han, tillsammans med sina två vänner Carl och Lucas, ligger tätt samman, åtminstone barbröstade. Jonas häller upp bubbel till Lucas och hans vänner lutar sig mot hans axlar. Samtliga ges manligt kapital genom att vara barbröstade, vita, ha kort hår och skägg. Kroppsspråket säger dock något annat, eftersom att de tre männen ligger tätt samman, något avklädda under ett täcke. Vi skulle kunna se på inlägget som att tre vänner ligger tillsammans, dricker mousserat vin och har det trevligt, även om detta inte är en vanlig förekommande sak att se tre heterosexuella män göra. Det som gör att vi inte tolkar inlägget så beror till stor del på att Jonas i bildtexten skriver att den perfekta dejten inte existerar, men avbryter sig själv med uteslutningstecken. I själva verket antyder han att situationen på bilden föreställer den perfekta dejten.

När vi placerade Jonas i detta tema strävade vi fortsatt efter att bortse från den kontext som inlägget finns i. Dock har vi haft väldigt svårt att blunda för de förförståelser vi har om att de flesta av Jonas, Carls och Lucas Instagraminlägg på olika sätt syftar till att vara roliga. Det gör att vi tolkar denna bild som ett försök till att skapa humor, vilket till viss del grundar sig i nämnda förförståelser och motiverar att inlägget är placerat i detta tema. Vi vet att dessa tre män är i heterosexuella relationer, men de agerar ändå väldigt intimt på bilden. Genom att antyda att Jonas och hans vänner är på dejt ges de kvinnligt kapital och sätts därmed i det som Connell (2008) definierar som en underordnad maskulinitet.

Vi menar att man kan se tendenser till att Jonas, tillsammans med sina vänner, i detta inlägg nedvärderar kvinnor. Vi kan tolka att han hävdar att det krävs just män för att få till den