Tema fyra: Att läka

Det dåliga måendet är inte slut när relationen är det. Nu börjar den ofta långa och krokiga vägen tillbaka.

Socialt nätverk

Kvinnorna berättar om vikten av att få prata, mycket. En kvinna pratade med sin mormor upp till fem timmar per dag efter uppbrottet. Många vittnar om att vännerna har funnits där, men att de inte alltid orkat lyssna då det finns ett stort behov av att få älta och att bli förstådd. Ofta har kvinnorna haft sporadisk eller ingen kontakt med sina vänner under tiden relationen pågick, detta för att mannen har isolerat henne eller för att vännerna har tagit avstånd på grund av mannens beteende. De flesta av kvinnorna upplever ändå att vännerna fanns kvar och kom tillbaka efter uppbrottet, att de förstod varför kvinnan hade dragit sig undan och oroat sig i tysthet. Angelica berättar att hon efter uppbrottet inte förstod hur illa behandlad hon hade blivit, att hon skulle kunna fortsätta leva sitt liv som om inget hade hänt. Under en sjukskrivning ringer en kollega upp henne för att fråga om hon fortfarande är kvar i relationen. När Angelica säger att det är slut så berättar kollegan att hon har förstått vad för typ av relation det varit, och antyder att hon varit i liknande situation och hjälper Angelica vidare.

Hon var den första som sa ordet trauma till mig, hon sa “men Angelica, du måste bearbeta det här, för det här är ett trauma du har varit med om, du måste ta tag i det här, för annars kommer inte du orka mer.”

Alla har inte det stöd de skulle önska. Linda känner inte att hennes föräldrar förstår vad hon gick igenom trots att hon berättat en del om relationen, efter uppbrottet umgås de fortfarande med hennes förövare och menar på att han aldrig gjort dem illa. Linda menar att de säkert hade reagerat

annorlunda om hon kommit hem blåslagen, samtidigt säger hon att det han gjort mot henne i form av psykiskt våld känns så mycket mer. Därför är det extra viktig för Linda att känna att människor lyssnar och bekräftar att det är han som är sjuk och inte hon. Kvinnorna berättar således om vikten av att vänner visar att de ser, att de finns och att de finns kvar efter uppbrottet trots att kvinnan varit

frånvarande. Samt att man som våldsutsatt behöver bli förstådd och få bekräftelse på att det är mannen som gör fel och inte de. Det behövs även människor som säger ifrån och hjälper till i svåra stunder.

Efter att Åsa blivit synnerligen grovt misshandlad av sin förövare får hon hjälp av sin granne:

Hon tvingade mig, hon sa jag kommer fota dig, för hon visste också att han raderade min telefon och då hade jag ingen tanke på att anmäla men sen när anmälan blev gjord så hade hon ju dom sparat.

Vikten av kunskap

Många av kvinnorna använder begrepp som gaslighting, lovebombing och narcissism och några förklarar att de har ett behov av att läsa på och förstå varför mannen använde våld och vad som hände med dem själva. Det hjälper dem i processen att må bättre. Genom att läsa på om narcissister och känna igen sin förövare är det lättare att förstå att det inte handlar om dem själva, utan om honom.

Shideh har blivit hjälpt av att i efterhand förstå hennes förövare, och menar att han förmodligen är narcissist och psykopat.

Alla de här dragen som är typiska för en narcissistisk psykopat men som jag inte fattade då.

Det var otrohet, lögner konstant, dricka en massa. Slåss.. allt sånt där..

Jasmina började läsa på om strukturer i samhället och våldets mekanismer efter att hon fick barn, det hjälpte henne att lämna relationen.

Jag blev mycket mer medveten så jag började efterforska mer.… om kvinnors vill... alltså våld mot kvinnor generellt, eller hur kvinnor blir behandlade generellt liksom, av män. Så jag visste liksom att... det här kommer eskalera. Intellektuellt, och då tänkte jag att... jag kan inte chansa.

Ida blev medveten om vad hon varit med om långt efter uppbrottet, hennes dåliga mående bestod mest i att hon inte förstod varför hon mådde så dåligt, hon blev rädd och ville ta sitt liv. När hon fick vetskap om att hon hade gått igenom ett trauma och att det var anledningen till att hon mådde dåligt var det lättare att hantera depressionen och försöka gå vidare. När Maria pratade med

familjefridsteamet fick hon nya insikter.

Vad menar du, att detta är misshandel? Är det psykisk misshandel? Jag visste inte vad psykiskt, ekonomisk, sexuell misshandel var. Liksom, kan man bli våldtagen av den man är tillsammans med?

Sociala medier

En majoritet av kvinnorna vi pratade med har ett eget Instagramkonto, antingen i eget namn eller anonymt. Där får de möjlighet att skriva av sig, att dela sina upplevelser och bli trodda och förstådda.

De läser om andra kvinnor som varit i liknande situationer och det minskar ensamheten och skammen.

Maria vill ha ett anonymt konto där hon inte blir ifrågasatt som tidigare, hon vill ha möjlighet att skriva exakt hur hon känner utan att någon påpekar att det är fel. Hon tycker fortfarande att det är jobbigt att prata med anhöriga om det hon har varit utsatt för. Hon vill även dela med sig av det hon har lärt sig för att hjälpa andra, det hjälper henne att läka. Angelica känner sig också trygg av att vara

anonym, hon vill inte att familj och anhöriga ska veta allt hon varit med om. Hon har, som Maria, fått nya insikter om att en del av det han har utsatt henne för skulle klassas som våldtäkt. Hon vill

förmedla den kunskapen och hjälpa andra som inte vet, sociala medier får henne att känna sig mindre ensam.Ida är inte anonym på sitt Instagramkonto, hon kommunicerar mycket med sina följare och hon säger själv att det kan underlätta att prata om svåra saker med personer hon inte känner.

Det är lättare, låter helt sjukt, att prata med er om det här än att ringa till mamma och säga att

*förövarens namn* har våldtagit mig liksom. - Ida

Det är även på sociala medier som många av kvinnorna har kommit i kontakt med feministiska frågor, kunskap om mäns våld mot kvinnor och narcissister som nämnts tidigare. Kvinnorna har utbildat varandra genom egna erfarenheter och lärt sig från kvinnor med en feministisk profil som skriver om strukturer i samhället. Detta har varit en stor bidragande faktor till att stärka kvinnorna i att de inte har någon skuld i att de blev utsatta för våld. En kvinna berättar att de fyra till fem månaderna hon lagt på sitt konto på Instagram har fått henne att känna sig mer hel än på länge. Det som hjälper kvinnorna är att få skriva om sina erfarenheter, att lyssna på och hjälpa andra. Nästan alla kvinnorna har ett eget engagemang i frågan mäns våld mot kvinnor. Ida berättar:

Jag vill lyfta det på mitt Instagramkonto också såhär, jag skäms också, jag känner också skuld, jag gråter också, alltså att det inte ska vara: WOHO, nu är jag värsta powerkvinnan, som bara liksom, allt är superbra! Det har hjälpt mig jättemycket att läsa på och ta del av andras historier.

5.5.1 Analys av tema fyra: Att läka

Flera av kvinnorna uppger att vännerna försvann under relationen, både på grund av mannens beteende och för att kvinnorna inte ville släppa in dem och berätta om våldet. Kvinnorna är relativt förstående och i vissa fall tacksamma att vännerna funnits där vid relationens slut. Att vännerna försvinner i en situation där kvinnorna har det som värst borde rimligtvis ses som ett svek. Vi tolkar det som att kvinnornas internalisering av mannens syn på dem själva och normalisering av våldet gör att de inte kräver det stöd och hjälp de borde få från sina nära och kära. Kanske känner de inte att de förtjänar stödet förrän efter de har lämnat relationen.

Även om kvinnan mådde dåligt i relationen kan känslan av att han är den enda som tycker om henne eller att hon är den enda som förstår honom vara så pass stark att hon egentligen hade velat stanna kvar för att minska risken att någon ska förstå hur värdelös hon är (Lundgren, 2012). Efter uppbrottet infinner sig vanligtvis ett tomrum och svårighet att finna en mening med sitt liv. Det som fanns tidigare var tryggt, även om det inte var bra (Ebaugh, 1988). Angelica trodde att hon skulle må bättre när relationen var slut, istället var hon tvungen att sjukskriva sig för utmattning. Hon förstod inte att hennes mående berodde på ett trauma efter att ha levt med våld. Ida förstod inte varför hon mådde sämre och gick in i en depression efter uppbrottet. Konsekvenserna av den psykiska misshandeln har gjort att gränserna mellan deras egen vilja och tvång har suddats ut, de har genom anpassning till hans krav och önskemål sakta utplånat sig själva (Lundberg, 2012). Både Ida och Angelica beskriver sig som starka kvinnor, Angelica var van vid att arbeta mycket som chef men efter

uppbrottet är de båda orkeslösa och självkänslan är i botten. Att leva i den här tomheten och hopplösheten kan ofta leda till krisreaktioner och psykisk ohälsa, därför är det i den här fasen störst risk för återfall. Familj, vänner och kontakt med professionella är nu ännu viktigare för att hjälpa kvinnan att hitta en ny identitet och stärka hennes självkänsla (Ebaugh, 1988). Hydén (2015) fann i sin studie att kvinnor som hade en öppen dialog med sitt nätverk om våldet lättare kunde gå vidare och släppa offerrollen. De hade en distans till våldet och kunde se att de inte själva hade någon del i det de var utsatta för. Det gjorde att de insåg att de haft otur och träffat fel man, till skillnad från de kvinnor som inte berättat för sitt nätverk eller haft en negativ respons från dem. De kvinnorna såg sig själva som offer och särskiljde inte på våldet och dem själva, de trodde att det var fel på dem. Varken Ida eller Angelica berättade om våldet för någon annan under relationens gång. Andersson och Saunders (2003) fann att just depression men också PTSD var något som en betydande del av kvinnorna drabbades av efter separationen. De såg även att vissa av kvinnorna, precis som Angelica och Ida, mådde ännu sämre efter relationen än de gjorde under tiden relationen pågick.

Enligt Ebaugh (1988) är det vanligt att individen efter uppbrottet söker sig till personer som har genomgått en liknande förändring, gemenskapen kan stärka individen att fortsätta utvecklingen i förändringsprocessen. Majoriteten av de kvinnor vi intervjuade har sökt gemenskap med likasinnade genom att skapa egna konton på Instagram där de berättar om sina erfarenheter och vad de blivit utsatta för, de kan även läsa om andra kvinnor som delar deras historia. Att anpassa sig, vara isolerad, internalisera mannens perspektiv, känslan av att vara galen, värdelös, allt som ingår i våldets

normaliseringsprocess, det är svårt att förstå för de som inte varit i samma situation. Att kunna dela dem känslorna med andra där du blir förstådd och trodd kan förstås som det som läker kvinnorna. På Instagram stärker kvinnorna varandra och lär sig ännu mer om våldets mekanismer och om

personlighetstypen de blivit utsatta av. Att bli medveten om våldets normaliseringsprocess och få nya begrepp gör att skammen släpper då de inser att de inte är ensamma, att det inte var dem det var fel på.

Det här är information som de tidigare inte kunde eller ville ta del av då de inte hade insett vad de var med om. Ebaugh (1988) menar att det inte är ovanligt att uppbrott medför ett utvecklande av positiva styrkor hos individer, som kan vara en bidragande faktor till att kvinnan inte går tillbaka till mannen.