Alla tjejer i studien har slutat att använda våld och ingen har hittills återfallit till denna destruktiva livsstil. De flesta av tjejerna har nya umgängen och Nora, Vendela, Ellinor och Filippa studerar vid folkhögskola eller universitet. Detta ses som väldigt positivt då kamrater och en meningsfull sysselsättning av bland andra Chylicki (1992) och Farral (2005) anses ha stor inverkan för att en person inte ska återgå till en destruktiv livsstil. Enligt tidigare forskning är framtidsutsikterna för en tjej som slagits av negativ art (Moretti & Odgers, 2002; Pajer, 1998). Dock bedöms dessa tjejers nuvarande tillvaro som ljus och det viktiga steget, att upphöra att använda sig av våld, är redan taget. De har hittat andra sätt att få bekräftelse och de har fått en annan identitet än att vara en tjej som slåss. Berglund (2000) menar också att individen måste blir bra på något annat än att avvika. Värdet av att tjejerna exempelvis har ett arbete eller en utbildning kan inte underskattas, individen måste ha något att säga ja till för att säga nej till något annat. I dagsläget överväger således de positiva delarna av tjejernas liv men ingen kan säga hur det kommer att se ut i framtiden eftersom det inte är länge sedan uppbrottsprocessen vidtog.
Tjejerna har främst positiva erfarenheter att ha varit en tjej som slåss. Dock kan detta ifrågasättas då många berättar om grova våldshändelser som är svåra att bära på och som ständigt finns närvarande för dem. Detta tyder på att det inte enbart är positivt och det blir motsägelsefullt då de glorifierar sin roll som våldsutövare. Detta kan ses som en försvarsmekanism och ungdomar som använt våld på olika sätt har en tendens att också tillämpa olika neutraliseringstekniker. Det innebär att man kan förneka eller förminska skadan för sin handling som en ursäkt för att må bra och slippa skuldkänslor. Man kan skylla på exempelvis uppväxtförhållanden eller andra människor och individen neutraliserar på så sätt sina tidigare våldshandlingar (Sarnecki, 2003).
De bilder som tjejerna förmedlar om vad de tror att samhället anser om en tjej som slåss är till stor del desamma som de idéer man hade under 1800-talet. En kvinna som begår brott har betraktats som okvinnlig och onormal och den bilden verkar kvarstå än idag. En mans brottsutövande däremot anses många gånger förstärka den manliga identiteten. Detta kan ha orsak i att tjejer och killar redan i barndomen uppfostras olika. En tjej uppfostras att vara fin och lugn medan en kille uppmuntras att vara tuff och busig (Ungmark, 1992; Walldén, 2000). Denna studie visar dock att
våldsbrottslighet inte enbart är tillägnat något specifikt kön. Till skillnad mot den allmänna uppfattningen kan kvinnor och tjejer bli arga, frustrerade och de kan slåss.
7.4.1 Teorin om sociala band
Precis som vid vägen in i brottslighet, under tiden och vägen ut, kan teorin om sociala band användas som förklaringsmodell till att vissa personer klarar sig bra i livet efter ett uppbrott. För tjejerna i studien har det även här varit betydelsefullt med vänner utanför våldets arena och de är delaktiga i samhället genom att de bland annat studerar och arbetar. De har således, som teorin benämner det; anknytning, åtaganden och delaktighet till det etablerade samhället (Mason & Windle, 2002). De känner alla ånger för det våldshandlingar de utfört och det torde tyda på att de har en övertygelse om att det är viktigt att följa samhällets lagar och att exempelvis inte utsätta någon för våld.
8. DISKUSSION
Syftet med denna studie var att undersöka fenomenet tjejer som slåss. Avsikten var också att återspegla hur tjejerna beskriver sina personliga erfarenheter av att börja använda våld och av att aktivt ha utövat det. Syftet var vidare att förstå vad som ligger bakom deras uppbrott och hur livet ser ut efteråt. Författarna anser att syftet är besvarat och det som avseddes att undersökas har lyfts fram. Studien har haft ett stort syfte vilket kan vara en nackdel, författarna anser emellertid att en fördjupad förståelse har erhållits. En ännu djupare förståelse hade eventuellt kunnat erhållas om fokusering istället lagts på enbart ett område, exempelvis vägen in i våldsbrottslighet. En av studiens styrkor är att informanterna kommer från olika delar av Sverige och att deras åldrar till viss del varierar. De har själva erfarenheter av att ha varit tjejer som slåss och de har på så vis kunnat förmedla en fördjupad förståelse. Personer som själva har upplevt något är ofta de som till största delen innehar värdefull kunskap. En annan styrka är att denna studie exempelvis kan fungera som en vägledning för de professionella som kommer i kontakt med detta fenomen. Studien utgör också ett viktigt bidrag då de flesta studier som finns om ungas våldsbrottslighet främst behandlar killar. Studier om enbart tjejer är mycket ovanligt.
8.1 Konklusioner
Ensamhet och utanförskap är faktorer som på något sätt tenderar att spela stor roll både vid vägen in i, under tiden, vägen ut ur våldsbrottslighet och livet efter. Ensamhet och utanförskap har visat sig ha stor betydelse för att en tjej ska söka sig till avvikande miljöer. Liknande tendenser går att tyda under tiden våldet utövas. Våldet blir då ett sätt att hantera och försöka motverka ensamhet och utanförskap genom att i gruppen finna gemenskap. För att en individ ska kunna lämna en negativ arena krävs det, i det flesta fall, att han eller hon har någon slags gemenskap att återvända till som inte innebär ensamhet. För att på nytt inte återfalla till våldsbrottslighet krävs det att inte ännu en gång bli ensam och utanför det etablerade samhället. Detta resonemang kan kopplas till teorin om sociala band. Då en individ inte har tillräckligt starka band och har ett utanförskap till det etablerade samhället ökar risken för utveckling av ett våldsamt beteende. De sociala banden är en viktig motivationskälla till allt handlande, ingen kan leva i tomrum. Teorin om sociala band går således att applicera på de medverkande tjejerna och deras erfarenheter av att ha varit en tjej som slåss. Teorin har varit till hjälp för att förstå vad som kan ha påverkat tjejernas väg in i, tiden under,
vägen ut ur och livet efter våldsbrottslighet. Studien har dock funnit att de sociala banden till familjen tenderar att spela mindre roll än banden till jämnåriga kamrater. De sociala banden till familjen har enbart haft inverkan vid vägen in i våldsbrottslighet, främst då familjen utgjort en riskfaktor. De problem familjen levde under kom att prägla tjejerna. De sociala banden till kamrater har däremot haft inverkan vid hela processen, från vägen in i våldsbrottslighet till livet efter.