Tjejer som slåss - en studie om tjejer som varit aktiva våldsutövare

MITTUNIVERSITETET

Institution för Socialt Arbete

ÄMNE: Socialt arbete, C-kurs HANDLEDARE: Susanne Strand

SAMMANFATTNING: Ungdomsvåldet, framförallt bland unga tjejer, har

under de senaste åren ökat. Tjejer är idag i högre grad involverade i våldshandlingar än tidigare och våldet blir allt hårdare. Det övergripande syftet med denna studie var att belysa och undersöka fenomenet ”tjejer som slåss”. Avsikten var att återspegla hur tjejerna i denna studie beskriver sina personliga erfarenheter av att börja använda våld och av att aktivt ha utövat det. Vidare var avsikten att förstå vad som ligger bakom deras uppbrott och hur livet ser ut efteråt. För att uppnå syftet genomfördes en personlig kvalitativ intervju och fem kvalitativa intervjuer via e-mail. Resultatet var att tjejerna har gemensamma erfarenheter av att börja använda våld och ett antal återkommande riskfaktorer identifierades, exempelvis uppväxtmiljö präglad av våld och någon form av utanförskap bland jämnåriga. Tjejerna har också likartade erfarenheter av att aktivt ha utövat våld. Under tiden som våldsutövare kom många att hamna i brottsliga gäng. Eftersom tjejerna under sin uppväxt upplevt utanförskap uppfattades den gemenskap som de fann i dessa gäng som väldigt positiv. Vägen ut ur våldsbrottsligheten skedde på olika sätt, dock kunde likartade uppbrottsprocesser tydas. Uppbrottet från våldsutövandet karaktäriserades av en process som skedde under en lång tid. Tjejerna angav att de idag lever ett bra liv och att de till största delen har positiva erfarenheter av att ha varit en tjej som slåss. Dock ansåg de också att det är en erfarenhet som är svår att bära på. Studiens främsta fynd var att ensamhet och utanförskap tenderar att spela stor roll både vid vägen in i, under tiden, vägen ut ur våldsbrottslighet och livet efter.

NYCKELORD: Tjejer, våldsbrottslighet, ungdomsbrottslighet, aggressivt beteende.

TITEL: ”Tjejer som slåss” – En studie om tjejer som varit aktiva våldsutövare.

FÖRFATTARE: Emma Berg

FÖRORD

Författarna vill rikta ett stort tack till de tjejer som deltagit i denna studie. Deras medverkan har varit mycket betydelsefull och hjälpt författarna att få en fördjupad förståelse av deras erfarenheter av att ha varit en tjej som har slagits. Ett tack också till handledaren Susanne Strand som har visat ett stort engagemang och intresse. Denna studie är ett resultat av båda författarnas gemensamma ansträngningar och hela studien har genomförts i ett nära samarbete.

Östersund, januari 2008 Emma Berg Genua Sultan

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING

1.2 Syfte

1.3 Frågeställningar

1.4 Avgränsning

1.5 Definition av begrepp

1.5.3 Kvinna och tjej 8

2. TIDIGARE FORSKNING

2.1 Våldsbrott

2.2 Förklaringar till det ökade våldet bland tjejer

2.3 Vägen in i våldsbrottslighet

2.3.1 Riskfaktorer 11

2.3.2 Skyddsfaktorer 12

2.4 Livet som våldsam

2.5 Vägen ut ur våldsbrottslighet

2.6 Livet efter våldsbrottslighet

3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

3.1 Teorin om sociala band

4. METOD

4.1 Sökmetod

4.2 Val av informanter och bortfall

4.3 Kvalitativt metodval och studiens intervjuguide

4.4 Tillvägagångssätt vid den personliga intervjun

4.5 Tillvägagångssätt vid e-mailkontakterna

4.6 Transkribering

4.7 Analysmetod

5. METODDISKUSSION

5.1 Metoddiskussion och metodproblem

5.2 Kvalitetskrav

5.2.1 Reliabilitet 23

5.2.2 Validitet 24

6. RESULTAT

6.1 Presentation av studiens informanter

6.2 Tema 1 – Vägen in i våldsbrottslighet

6.2.1 Ensamhet och utanförskap 27

6.2.2 Våld i hemmet 28

6.2.3 Missbruksproblematik 28

6.2.4 Bristande impulskontroll 29

6.3 Tema 2 – Livet som våldsam

6.3.1 Våldsutvecklingen 30

6.3.2 Gemenskap 30

6.3.3 Balansen mellan det egna valet och påverkan från kamrater 31

6.3.4 Alkohol och våld 31

6.4 Tema 3 – Vägen ut ur våldsbrottslighet

6.4.1 Process 32

6.4.2 Personlig mognad 32

6.4.3 Yttre händelser 32

6.5 Tema 4 – Livet efter våldsbrottslighet 33

6.5.1 Erfarenheter 33

6.5.2 Skuld och ånger 33

6.5.3 Samhällets syn 34

7. ANALYS

7.1 Tema 1 – Vägen in i våldsbrottslighet

7.1.1 Teorin om sociala band 36

7.2 Tema 2 – Livet som våldsam

7.2.1 Teorin om sociala band 38

7.3 Tema 3 – Vägen ut ur våldsbrottslighet

7.3.1 Teorin om sociala band 39

7.4 Tema 4 – Livet efter våldsbrottslighet

7.4.1 Teorin om sociala band 41

8. DISKUSSION

8.1 Konklusioner

8.2 Differentiella associationer

8.3 Gängteori

8.4 Preventivt arbete

8.5 Förslag till fortsatt forskning

8.6 Slutord

KÄLLFÖRTECKNING

Bilaga 1 – Annons

Bilaga 2 – Informationsbrev

Bilaga 3 – Intervjuguide till den personliga intervjun Bilaga 4 – Intervjuguide till e-mailkontakterna Bilaga 5 – Följdfrågor till e-mailkontakterna Bilaga 6 – Tabell 1

1. INLEDNING

”Först var det mest ord, vi stod och skrek åt varandra, och så började vi knuffa på varandra. Det var hotfullt men inte våldsamt just då. Sen var det en i det andra gänget som knuffade en i vårt gäng så att hon ramlade baklänges. Hon flög upp och drog den andra tjejen i håret, och då gick den andra tjejens kompisar in också. Då gick vi in. Jag drog undan en av hennes kompisar och drog henne i håret, hon försökte sparka mot mina smalben men jag fick undan mina ben. Jag gav henne ett extra ryck i håret och hon började dra mig också i håret. Sen fick jag en spark i ryggen av nån och vände mig om men såg inte vem som hade sparkat mig för dels var det mörkt och dels var det flera bakom mig” (Sabina).

1.1 Bakgrund

Under de senaste tjugo åren har unga tjejers våld fått ett ökat utrymme i media och i samhällsdebatten (Estrada, 1999). I exempelvis Aftonbladet kunde man 4/11-07 läsa en artikel med rubriken; ”Tjejerna slogs vilt – Flicka svårt misshandlad av gäng”. Av artikeln framgick att två tjejgäng hade bestämt träff för att göra upp om tidigare gräl. En fjortonårig flicka blev bland annat slagen i huvudet och sparkad (Åberg, 2007). En annan artikel på Aftonbladets hemsida belyser hur två tjejer i början av december 2007 gick till attack och misshandlade en kille med sparkar och slag (Öhman, 2007). Ungdomsvåldet, framförallt bland unga tjejer, har under de senaste åren ökat. Kunskapsområdet om kvinnligt våld i allmänhet och unga tjejers våld i synnerhet är bristfälligt. Sociologen Jerzy Sarneckis förklaring till varför så lite forskning görs på tonårstjejer är att; ”...det är så svårt att göra spännande forskning om flickor...pojkarna, i motsats till flickorna, är aktionsorienterade, det ska hela tiden hända saker” (Wiklund, 1990, s. 37). När det gäller våldsbrottslighet är det få som förväntar sig ett angrepp från en kvinna och den allmänna uppfattningen är att en kvinna inte ska slåss eller vara våldsam. En kvinna som begår brott betraktas som onormal och okvinnlig, till skillnad från en man där brottsligheten förstärker hans manlighet (Walldén, 2000). Varför ses det inte som en självklarhet att kvinnor kan utöva våld och inta en subjektposition? Lander et al (2003) diskuterar att våld inte bara är en form av iscensättning av maskulinitet, utan även femininitet. Hon menar därmed att det är viktigt att våld inte beläggs med en maskulinitetsstämpel.

förståelse om varför en tjej slåss. Detta bland annat för att professionellt kunna möta problematiken och att kunna arbeta i förebyggande syfte. I Barnpsykiatrikommitténs slutbetänkande (SOU 1998:31) anges att ungdomspsykiatrin saknar adekvata behandlingsmetoder för barn och ungdomar som har ett våldsbeteende. Det noteras vidare att longitudinella studier har visat att allvarlig våldsamhet bland barn och ungdomar innan mitten av tonåren ofta medför en dålig långtidsprognos. Detta pekar på vikten av att tidigt uppmärksamma ungdomsbrottslighet, förstå dess konsekvenser och kunna vidta adekvata åtgärder. Görs ingenting för de aggressiva och våldsamma ungdomarna kommer det troligen att få allvarliga negativa konsekvenser i framtiden. De kan till exempel komma att utveckla psykiska problem, missbruk och problem med sociala relationer, skola och arbete.

Kvinnors brottslighet har inom forskningen länge varit alltför marginaliserad och det råder idag bristfällig kunskap både hos professionella och hos samhället i övrigt. Det är således viktigt att studier som berör ämnet görs och att kunskapen på så vis ökar. I en artikel på Sveriges Radios hemsida betonas att tjejers brottslighet inte tas på allvar, trots att den ökar. Socialtjänsten har inte de kunskaper som behövs för att bemöta tjejerna och deras problematik. Detta leder till att dessa tjejer uppmärksammas efter en lång tid av brottslighet och de får således hjälp och stöd alltför sent (Reckman, 2003). Detta är också något som Pajer (1998) påpekar. Samhället har inte de kunskaper som fordras för att kunna förebygga och behandla detta fenomen.

Det är även intressant att studera kvinnlig våldsbrottslighet då forskning som finns tillgänglig kring kvinnor och våld främst har fokuserat på frågor kring kvinnan som offer, och då särskilt som offer för manligt våld. Avslutningsvis är det viktigt att uppmärksamma detta samhällsproblem så att vi tillsammans kan utforma ett samhälle som är tryggare för oss alla.

1.2 Syfte

Det övergripande syftet med studien är att belysa och undersöka fenomenet ”tjejer som slåss”. Avsikten är att återspegla hur tjejerna i denna studie beskriver sina personliga erfarenheter av att börja använda våld och av att aktivt ha utövat det. Vidare är avsikten att förstå vad som ligger bakom deras uppbrott och hur livet ser ut efteråt.

1.3 Frågeställningar

Det övergripande syftet kan indelas i fyra specifika frågeställningar. • Hur kan vägen in i våldsbrottslighet se ut för en tjej? • Hur kan livet för en aktiv våldsutövande tjej se ut? • Hur kan vägen ut ur våldsbrottslighet se ut för en tjej? • Vilka är erfarenheterna av att ha varit en tjej som slåss?

Frågeställningarna har i studien strukturerats till fyra övergripande teman; vägen in i våldsbrottslighet, livet som våldsam, vägen ut ur våldsbrottslighet och livet efter våldsbrottslighet. Dessa teman återkommer i studiens olika avsnitt.

1.4 Avgränsning

Kriminologi är en vetenskap som till stor del har varit och är inriktad på manlig brottslighet (Blum et al, 2003). För att frångå detta mönster föll det naturligt att göra en studie som enbart behandlar kvinnlig brottslighet. Eftersom kvinnlig brottslighet i sig är ett stort och brett ämne avgränsades studien till kvinnlig våldsbrottslighet i Sverige, med fokus på tjejer som slåss. Studien fokuserar på tjejer som under en period i sitt liv har utövat våld och som inte längre är aktiva.

1.5 Definition av begrepp

Vad som är brott enligt lagen varierar mellan olika kulturer, tidsepoker och samhällets struktur. Ändrade samhällsförhållanden leder till uppkomsten av nya brottstyper och det finns således inget absolut brottsbegrepp (Wittrock, 2006; Ekbom et al, 2006). I studien används begreppet brottslighet som ett samlingsnamn för handlingar som är belagda med straff enligt brottsbalken, oavsett om personen är dömd för detta eller inte. Tjejernas handlingar i denna studie avser brott mot brottsbalkens tredje till sjunde kapitel (brott mot person; till exempel misshandel, ofredande och rån) samt brottsbalkens tolfte kapitel (skadegörelsebrott) (Gregow, 2007).

örfil, lättare knuffar eller slag och grovt fysiskt våld som sparkar, knytnävsslag, strypgrepp eller användande av tillhyggen. Psykiskt våld innebär psykningar, kränkningar, ofredande, olaga hot och mobbing. Materiellt våld i sin tur innebär skadegörelse.

1.5.3 Kvinna och tjej

Begreppen flicka, tjej och kvinna har förorsakat problem då användningen av begreppen inte är konsekvent. I den litteratur som författarna tagit del av och i de flesta studier görs ingen åtskillnad på begreppen. I denna studie används ordet kvinna då det handlar om allmänna beskrivningar av kvinnlig våldsbrottslighet. Det som i forskning och annan litteratur benämns för flicka, ung kvinna och tjej benämns konsekvent i denna uppsats för tjej, trots att det av vissa kan uppfattas som talspråk. Denna definition används även för studiens informanter. Begreppet tjejer som slåss är i studien återkommande och innebär personer av kvinnligt kön, som idag är i åldern 20 till 29 år. Dessa tjejer har tidigare utövat någon form av de fyra ovan beskrivna våldsdefinitionerna.

2. TIDIGARE FORSKNING

2.1 Våldsbrott

Den traditionella bilden världen över är att färre tjejer än killar utövar våld. Ett aggressivt och våldsamt beteende hos tjejer är dock vanligare än vad man tidigare trott (Odgers & Moretti, 2002). Statistiken visar att arrestering på grund av våldsbrott för tjejer ökat kraftigt, mellan åren 1990-1998 ökade den med hela 64,3 procent. Den största ökningen har skett vid våldsbrott i åldersgruppen 15 till 17 år, såsom misshandel, våld mot tjänsteman, personrån och olaga hot. Både kriminalstatistik från USA och Canada pekar på denna ökning (Chesney – Lind, 2001). Liknande tendenser går även att tyda i Norden. Det norska forskningsinstitutet har konstaterat att tjejer idag i högre grad är involverade i våldshandlingar än tidigare och att våldet blir allt hårdare (Natland, 2006). Även finska forskare kan skönja denna utveckling (Weizmann-Henelius, 2006). När det gäller utvecklingen i Sverige har antalet misstänkta för misshandel ökat mest bland tjejer (Hillborg, 1999). Detta gör att glappet mellan tjejers och killars våldsbrott minskar allt mer då killars våldsutövande har varit stabilt. Däremot är det samtidigt viktigt att påpeka att killar står för den allra största delen av våldsbrott och jämfört med killarna är tjejernas ökning inte dramatisk (Odgers & Moretti, 2002). Tjejer är således starkt underrepresenterade vad gäller våldsbrott och könsskillnaderna tenderar att vara störst inom detta brott (Molnar et al, 2005).

Antisocialt beteende i ungdomsåren är ofta det första steget mot en brottslig karriär i vuxen ålder. Ungefär 60-80 procent av alla kvinnor som utfört brottsliga handlingar har haft någon form av tidigt antisocialt beteende och brottsligt beteende tenderar att vara stabilt över tid (Mason & Windle, 2002; Pajer, 1998). Många menar dock att ungdomsbrottsligheten vanligtvis avtar med stigande ålder. Därmed brukar två klassificeringar av aggressivt våldsbeteende hos ungdomar urskiljas. Beteendet delas antigen upp i något som består hela livet eller i något som ungdomen ägnar sig åt under en viss tid i tonåren. Den förstnämnda anses främst bero på individuella faktorer och riskfaktorer i omgivningen medan den andra tycks bero på brottsliga

2.2 Förklaringar till det ökade våldet bland tjejer

De alltmer ökade våldstendenserna hos tjejer har förklarats med en ändrad kvinnoroll. Tjejers sätt att hantera ilska och aggressivitet har förändrats och är idag inte lika bundna till könsrollerna som tidigare. Våld har därmed blivit ett allt mer accepterat sätt att hantera ilska och frustration på. Förklaringar handlar också om att våldet i allmänhet har ökat i samhället och att tillfällena till brott är flera. Den ökade användningen av alkohol och droger bland ungdomar anses också ha betydelse för ungdomsbrottslighetens utveckling (Estrada & Flyghed, 2001). Förändringar har skett i nöjeslivet och antalet krogar ökar, antalet alkoholtillstånd blir fler och krogarna håller öppet längre. Denna utveckling har lett till att alkoholkonsumtionen bland tjejer har ökat och de dricker sig oftare berusade jämfört med tidigare. Oavsett kön är sambanden mellan alkohol och våld kända och det uppskattas att cirka 80 procent av dem som begår våldsbrott är alkoholpåverkade (Hillborg, 1999; Ekbom et al, 2006; Stout, 1991; Weizmann-Henelius, 2006).

2.3 Vägen in i våldsbrottslighet

Risk- och skyddsfaktorer är av vikt för utvecklingen av ett aggressivt våldsbeteende bland ungdomar. Den vetenskapliga forskningen om faktorernas innebörd är omfattande. Även om omfattande forskning klarlagt olika risk- och skyddsfaktorer för utveckling av och kvarstående våldsamt beteende hos killar vet vi mindre om sådana bland tjejer. Vissa forskare har dock visat att skillnaden mellan faktorerna för killar och tjejer inte är alltför stor. Det är dock inte säkert att likheterna mellan könen kvarstår när den mest extrema gruppen av tjejer med aggressivt och brottsligt beteende studeras (Blum et al, 2003; Odgers & Moretti, 2002).

Unga tjejers våld måste förstås i sitt sammanhang. Ett antal individuella, sociala och familjerelaterade risk- och skyddsfaktorer samverkar i komplexa processer vid utvecklingen av aggressivt våldsbeteende. Ingen enskild riskfaktor är nödvändig eller tillräcklig för en negativ utveckling och då flera riskfaktorer samverkar hos en individ ökar risken för en olycklig prognos (Blum et al, 2003; Carr & Vandiver, 2001; Odgers & Moretti, 2002; Natland, 2006). De risk- och skyddsfaktorer som internationell forskning har identifierat har också visat sig vara desamma som i svensk forskning (Fishbein & Pérez, 2000).

2.3.1 Riskfaktorer

Kön anses vara en av de främsta riskfaktorerna för brottsligt beteende. Att vara kille innebär större risk än att vara tjej (Benda, 2005; Landsheer & van Dijkum, 2005). Tjejer kan dock också utveckla ett våldsbeteende och exempelvis låg impulskontroll och låg självkänsla kan innebära en ökad risk. Många av dessa tjejer lider även av depression och detta utgör således en risk för ett våldsamt beteende (Blum et al, 2003; Caspi et al, 2005; Moretti et al, 2001). En otrygg skolmiljö är en annan riskfaktor och dålig prestation i skolan anses dessutom öka våldets frekvens (Blum et al, 2003; Ellickson & McGuigan, 2000).

En annan betydande riskfaktor är familjeförhållanden. Att som barn eller ungdom bli utsatt för, eller bevittna, våld inom hemmet ökar risken för våldsamt beteende (Carr & Vandiver, 2001). Ett samband mellan föräldrars och ungdomars aggressivitet har också påvisats. Vissa menar att ungdomen lär in den vuxnas beteende genom modellinlärning (Blum et al, 2003). Om en tjej bevittnar sin moders våld, antingen mot sin partner eller mot sitt barn, ökar risken för att tjejen tar efter samma beteende. Killar däremot har främst visat sig ta efter faderns våldsbeteende (Moretti et al, 2006). Ytterligare riskfaktorer som finns inom familjen kan exempelvis vara låg socioekonomisk status, omsorgssvikt, föräldrars skilsmässa, alkoholism, drogmissbruk inom familjen et cetera (Carr & Vandiver, 2001; Natland, 2006).

En annan stark riskfaktor för aggressivt våldsbeteende, som är specifik för tjejer, är att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp i barndomen. Sexuella övergrepp är vanligare bland tjejer än killar och kan få allvarliga konsekvenser och ju tidigare övergreppen börjar desto större risk. Tjejers våld hör ofta samman med övergrepp eller någon form av trauma och dessa faktorer anses kunna bidra till att hon kan ta till våld i olika sammanhang (Goodkind et al, 2006; Molnar et al, 2005; Natland, 2006).

Det är även en riskfaktor att ha få, eller helt sakna, kamrater i positiv bemärkelse. Tjejer som saknar positivt umgänge kan söka detta i negativa kretsar, exempelvis i

2.3.2 Skyddsfaktorer

De skyddande faktorerna är viktiga för god utveckling och forskare menar att det har riktats för lite fokus mot dessa. Uppmärksamhet har istället lagts på att identifiera riskerna, dock får skyddsfaktorerna idag allt större uppmärksamhet (Blum et al, 2003). Studier har framlagt individuella faktorer såsom lugnt temperament, god självkänsla, empatisk förmåga, engagemang i olika aktiviteter, positiva attityder samt högt IQ som främjande för att en ungdom inte ska utveckla ett aggressivt våldsbeteende. Skyddsfaktorer som finns i familjen är till exempel en god relation mellan barnet och åtminstone en förälder. Det är även viktigt att det inom familjen finns tydliga regler och att föräldrarna har insyn i sina barns liv. Det är vidare av stor vikt att relationen mellan föräldrar och barn är välfungerande och finns det ingen förälder att tillgå, eller om föräldraförmågan är otillräcklig, är det av betydelse att det finns minst en annan vuxen som bekräftar ungdomen och tillgodoser dess behov. Jämnåriga vänner som inte har ett antisocialt beteende är också betydelsefullt (Carr & Vandiver, 2001). Ett hem som ligger i ett bra socioekonomiskt område där det finns en bra skola och goda fritidsmöjligheter är slutligen en ytterligare skyddsfaktor (Moretti et al, 2006).

2.4 Livet som våldsam

Då killar och tjejer är involverade i samma typ av brott, till exempel våldsbrott, förekommer vissa skillnader mellan deras våldsmönster. Killars våldsbrott är ofta grövre än tjejernas och äger till största delen rum på allmänna platser. Tjejers våld däremot utövas ofta på privata och dolda platser, till exempel i hemmet eller i skolan. I närvaro av kamrater tenderar dock även tjejer att använda våld på allmänna platser (Miller, 2007; Molnar et al, 2005). Tjejers våld är ofta impulsartat och sker vanligen mot personer som de känner eller har en nära relation till. Tjejer är således mer benägna att angripa föräldrar, syskon eller andra jämnåriga tjejer (Chesney-Lind, 2001; Natland, 2006). En finsk studie visar liknande resultat men påpekar också att då det gäller misshandel bland tjejer är offer och förövare inte nödvändigtvis bekanta (Weizmann-Henelius, 2006). Även Hillborg (1999) menar att fördelningen mellan bekanta och obekanta offer inte skiljer sig särskilt mycket mellan könen.

När kvinnor brukar våld använder de sig sällan av tillhyggen och när det ändock gör det använder de sig främst av knivar. Det är sällan en kvinna använder skjutvapen och forskare menar att det är häpnadsväckande. Ett skjutvapen anses vara lätt att använda

då det inte kräver någon fysisk styrka och då man inte behöver komma nära offret för att orsaka skada (Stout, 1991).

Forskare är överens om att ungdomsbrott är ett typiskt gruppfenomen. Det finns ett stort antal undersökningar som visar att brott begångna av ensamma ungdomar är sällsynt. Forskning har även observerat att det är ovanligt med kriminella tjejgäng. Bjerregård och Smith (1993) har däremot funnit i sin studie att tjejer idag, i lika stor utsträckning som killar, ingår i gäng. Då tjejer ingår i gäng och begår våldsbrott består gängen ofta av både killar och tjejer, och tjejerna anses inta en passiv roll (Hillborg, 1999; Miller, 2007). Lander et al (2003) har, till skillnad mot tidigare forskning, kommit fram till att när både tjejer och killar deltar i våldsbrotten är det huvudsakligen tjejerna som är aktiva i den våldsutövning som sker.

Avundsjuka, svartsjuka och hämnd ligger ofta bakom tjejers våldsbrott och ett huvudsakligt motiv tenderar att vara gräl, ofta i kombination med alkoholbruk (Weizmann-Henelius, 2006). Det relationella våldet mellan tjejer kan förstås som att det har en konkret funktion för dem. Fyra olika funktioner som kan knytas till våldsbrotten är identitetssökande, spänningslösare, underhållning och ritualer (Natland, 2006). Män och killar använder i stor utsträckning våld för att demonstrera sin manlighet. När en tjej tillgriper våld ser hon det snarast som ett misslyckande, hennes självkontroll har inte räckt till. Tjejers och kvinnors aggression är inte heller till för att skada utan främst för att få utlopp för aggressivitet eller frustration. Andra orsaker som har lyfts fram är att ”det bara blev så”, ”det var den enda lösningen” eller att de ”hade druckit för mycket alkohol” (Wiklund, 1990). Tjejers tendens att ge sig på andra tjejer kan också tolkas som en strategi för att sätta dem på plats och på så vis överordna sig dem (Lander et al, 2003). Många kvinnliga förövare tenderar att uppvisa förvånansvärt lite skuldkänslor i relation till de våldsbrott de begått (Weizmann-Henelius, 2006).

period (Claezon, 2004; Hedin & Månsson, 1998). Denna process är dock individuell och det är svårt att dra några enkla slutsatser om vägen ut då mänskligt beteende är komplext och olika för alla individer (Haggård et al, 2001).

Processen att upphöra med brott innehåller ett samspel mellan inre förändringar och yttre händelser. Den inre förändringen handlar vanligtvis om begreppet ”maturing out”. Det innebär att individen uppnår mognad och därmed tröttnar på sitt levnadssätt. Uppbrottet rör sig således om en långdragen och komplicerad process, som närmast kan jämställas med en mognadsprocess. De yttre omständigheterna kan handla om konkreta händelser av chockartad eller traumatisk karaktär som leder till ett beslut om att upphöra med brott. Det kan exempelvis vara att någon nära anhörig dör, drabbas av någon sjukdom eller att viktiga personer tar avstånd från individen (Chylicki, 1992; Haggård et al, 2001).

Forskning om vägen ut ur brottslighet har även lett till kartläggning av en rad andra yttre faktorer. Det betonas i olika studier att de sociala relationerna är betydelsefulla vid upphörandet av brottslighet. Personer som har god förankring i ett socialt nätverk har lättare att lämna brottsligheten och bygga upp ett nytt liv. Ungdomar som upphört med brott har ofta betydelsefulla kontakter och relationer även utanför den kriminella kretsen. Andra faktorer av stor vikt är om personen exempelvis får ett arbete eller att den bildar familj. Detta gör att han eller hon får en känsla av att det finns en framtid (Chylicki, 1992; Farral, 2005). Berglund (2000) och Claezon (2004) beskriver hur vändpunkterna för de brottsaktiva tjejerna i deras studier ofta var kopplade till intimitet. Många av dessa tjejer blev gravida eller påbörjade ett kärleksförhållande.

2.6 Livet efter våldsbrottslighet

Prognosen för de tjejer som använt våld och haft ett antisocialt beteende i ungdomsåren är ett outforskat område och den forskning som finns handlar till största delen om killar. Pajer (1998) har dock gjort en litteraturgenomgång av studier som behandlar framtidsutsikten för tjejer med antisocialt beteende. Framtidsutsikterna tenderar att inte vara alltför gynnsamma och slutsatsen är att beteendet ofta får långvariga individuella och samhälleliga konsekvenser. Dessa tjejer fortsätter ofta med brottsligt beteende och har i vuxen ålder högre dödlighet, psykiska problem, dysfunktionella familjerelationer, missbruk av något slag, lägre utbildning, tillfälliga arbeten och är i högre grad än andra beroende av samhällets sociala skyddsnät. Även

Odgers och Moretti (2002) har noterat ovannämnda utsikter för en tjej som har haft ett våldsbeteende.

3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

Inom kriminologisk forskning är kvinnor och tjejer som förövare ett eftersatt forskningsområde. De kriminologiska teorierna som försöker förklara brottslighet utgår från mannen som norm. Någon allmän eller generaliserande teori om kvinnors och tjejers brottslighet finns egentligen inte. De förklaringsteorier som ändock förekommer gör inte heller anspråk på att vara heltäckande (Snare, 1991; Ungmark, 1992). En teori då det gäller förklaring av ungdomsbrottslighet är teorin om sociala band och tjejers brottslighet kan förklaras med hjälp av denna teori, utvecklad av Travis Hirschi. Empirisk forskning har visat att teorin är användbar både vid processen in i, under och ut ur brottslighet (Mason & Windle, 2002). Detta gör det intressant att i denna studie undersöka om teorin går att applicera på de medverkande tjejerna och deras erfarenheter av att ha varit en tjej som slåss.

3.1 Teorin om sociala band

Teorin om sociala band fick ett stort genomslag bland kriminologer under 1970- och 1980-talen. Relationer inom grupper, till vilka individen tillhör, benämner Hirschi för sociala band. Teorin utgår från att det är en av människans centrala drivkrafter att skapa och upprätthålla sociala band och att människor utvecklar en identitet genom social interaktion (Skårner, 2001). Risken för brott ökar när individens sociala band till det etablerade samhället försvagas. Hirschi särskiljer fyra övergripande brottsreducerande band:

a) Anknytning; nära och varma relationer till andra.

b) _{Åtaganden; individens strävan att nå mål i fråga om samhällelig framgång,} exempelvis utbildning, arbete et cetera.

c) _{Delaktighet i konventionella aktiviteter; till exempel engagemang i skola,} arbete och fritidsaktiviteter.

d) _{Övertygelse; en inre övertygelse om att det är viktigt att följa samhällets regler} (Estrada & Flyghed, 2001; Lilly et al, 1995; Mason & Windle, 2002; Sarnecki, 2003).

För en ung individ antas (a) bra relationer till personer i dennes omgivning, (b) investering i utbildning, (c) engagemang i konventionella fritidsaktiviteter samt (d) en stark övertygelse om att det är viktigt att följa samhällets regler vara viktiga faktorer som verkar dämpande på en individs möjlighet att begå brott. Kyliga eller ytliga relationer till föräldrar liksom till kamrater, bristande föräldrakontroll, svag

anknytning till skolan, låg skolprestation samt en tillåtande inställning till lagöverträdelser minskar den sociala kontrollen. Om en person har mycket att förlora på att bryta mot lagen är sannolikheten mindre att han eller hon begår brott. De som inte har tillräckligt starka band försöker att på olika sätt finna nya band. Individen kan då söka sig till avvikande personer eller grupper, till exempel brottsliga gäng, där den egna personen värderas högre än vad den gjorde i tidigare relationer. De sociala banden är inte statiska utan påverkas av interaktionen med andra människor och kan bevaras, stärkas eller förstöras (Estrada & Flyghed, 2001; Lilly et al, 1995; Mason & Windle, 2002; Sarnecki, 2003).

4. METOD

4.1 Sökmetod

För att få en översikt om vad som fanns forskat kring fenomenet tjejer som slåss gjordes en sökning av vetenskapliga artiklar i databaserna vid Mittuniversitetet i Östersund. De svenska databaserna LIBRIS och MIMA användes. Vidare användes också PubMed, Academic Search Elite och Social Services Abstract (CSA). Fokus har i huvudsak varit att använda CSA, detta för att med säkerhet komma åt vetenskapligt granskade verk (peer-reviewed). Gemensamt för sökningarna vid samtliga databaser är att olika sökord använts. För att finna rätt sökord utnyttjades ordlistan Tesaurus. Följande huvudsakliga svenska och engelska sökord har använts och kombinerats på ett antal olika sätt:

Kvinnor, tjej, flicka, kvinnlig brottslighet, brott, kvinnliga brottslingar, våldsbrott, brottslighet, girl/s, female, woman/en, crime, offender/s, violence, delinquency, juvenile delinquency, antisocial behavior, desistance, termination, the decision to give up crime.

4.2 Val av informanter och bortfall

Deltagare till studien söktes via en annons (bilaga 1) som sattes upp på anslagstavlor på Mittuniversitetet i Östersund. Vidare lades annonsen också ut på Mittuniversitetets studentportal (https://portal.miun.se). Därmed kunde samtliga studenter vid de fyra studieorterna; Härnösand, Sundsvall, Örnsköldsvik och Östersund, ta del av annonsen. Ett personligt e-mail skickades även ut till alla studenter vid socionom-, sjuksköterske- och rehabiliteringsprogrammet. Detta på grund av att det finns många kvinnliga studenter vid dessa program. Som komplettering till detta lades samma annons ut på ett forum på Internet (Passagen, 2007). Detta för att inte enbart nå universitetsstuderande och för att få en utvidgad bild av olika personers upplevelser av fenomenet. De ovan beskrivna tillvägagångssätten är vad Halvorsen (1992) bland många andra författare och forskare benämner som självselektion. Denna urvalsmetod innebär att individer själva avgör om de vill delta eller inte, till exempel genom att svara på en annons. Dessa eftersökningar resulterade i att sex personer anmälde sitt intresse av att delta varav två stycken ville vara anonyma och enbart ha kontakt via e-mail.

Det bestämdes att intervjuerna och e-mailkontakterna skulle äga rum någon gång under vecka 46-49, 2007. De som anmält intresse av att delta kontaktades efter någon

vecka för att boka tid för en enskild intervju, alternativt bestämma hur e-mailkontakten skulle se ut. Två intervjuer bokades in. En av dessa fick dock förhinder och kunde inte träffas under den angivna tidsperioden varav hon fick besvara frågorna via e-mail. Vidare upprättades e-mailkontakter med de två som angivit att de ville vara anonyma. En av dessa visade sig känna två personer som också ville delta anonymt via e-mail. Detta, att en informant informerar andra informanter, kallas snöbollsurval (Bryman, 2002). Två av de tidigare intresserade hörde aldrig av sig, varav de automatiskt exkluderades. Flera påminnelser skickades ut, dock utan resultat. Att de inte gick att nå dem och att de inte svarade kan ha flera orsaker. Det kan dels bero på att de ångrat sig angående att delta eller att de av tidsbrist inte hade möjlighet att medverka. Sammanfattningsvis baseras denna studie på sex deltagare.

4.3 Kvalitativt metodval och studiens intervjuguide

Insamling av empiriskt material har gjorts genom kvalitativa intervjuer. Studien baseras på en personlig kvalitativ intervju och fem kvalitativa intervjuer via e-mail. Intervjuerna via e-mail har genomförts på grund av att flertalet av de intresserade ville vara helt anonyma eller att de inte hade möjlighet att träffas på grund av tidsbrist eller långa avstånd.

Intervjufrågorna konstruerades på egen hand, detta för att få med det som är relevant för denna studie. Viss hjälp togs dock från litteratur gällande kvalitativ intervjumetodik i allmänhet, främst olika metodböcker (Bryman, 2002; Kvale, 1997; Lantz, 1993; Widerberg, 2002). Dessutom användes Hedin och Månssons (1998) studie som vägledning då de gjort kvalitativa djupintervjuer om kvinnors väg in i, och ut ur, prostitution.

Den valda intervjuformen är halvstrukturerad med relativt öppna och breda frågor för att informanterna inte skulle bli alltför styrda eller hämmade i sina svar. Poängen med den halvstrukturerade intervjun är att den utförs i form av en dialog, vilket innebär att frågornas utformning och ordningsföljden inte måste följas till fullo (Kvale, 1997).

4.4 Tillvägagångssätt vid den personliga intervjun

Informanten fick innan intervjun de två övergripande frågeställningarna i intervjuguiden (bilaga 3) för att få möjlighet att förbereda sig. Detta diskuterades innan huruvida det skulle vara till fördel eller nackdel. Dock ansågs det av relevans att hon fick förbereda sig på vilka områden intervjun skulle behandla. Detta ansågs även komplettera intervjuerna via e-mail då dessa informanter fått lång tid på sig att svara. Om alla frågor skulle ha tilldelats informanten innan, skulle intervjun ha riskerat att bli alltför styrd. Intervjun genomfördes i ett grupprum på Mittuniversitetet i Östersund. Detta för att denna plats ansågs vara neutral. En välkomnande miljö försökte skapas och intervjun inleddes med gemensam fika som inramning för samtalet. Därefter informerades informanten om studiens syfte och de etiska riktlinjer som studien följer. Vid intervjun inleddes varje tema genom att en öppen fråga ställdes vilket sedan utmynnade i ett samtal om informantens berättelser och ett antal följdfrågor kunde ställas. Intervjun spelades in på band, något som Patton (2002) förespråkar då denna metod minimerar missförstånd och felcitering. Detta godkändes i förväg av informanten. Båda författarna var med vid intervjutillfället och båda var aktiva med att ställa frågor samt anteckna eventuella följdfrågor. Vad det kan betyda för maktbalansen att vara två personer som intervjuar en har diskuterats. Detta ansågs dock inte vara något stort problem då informanten i förväg fått godkänna att bli intervjuad av båda författarna. Dessutom turades författarna om att ställa frågor och undvek att prata samtidigt. Även valet av sittplatser beaktades och författarna undvek att inta förhörsplatser mittemot informanten. Totalt varade intervjun i ungefär en timme inklusive fika. Efter intervjun delgav författarna varandra de första reflektioner och tankar som erhållits under intervjun. Detta bland annat för att kontrollera om samma saker uppmärksammats.

4.5 Tillvägagångssätt vid e-mailkontakterna

Även de personer som deltagit via e-mail har inledningsvis fått intervjuguidens två övergripande frågor (bilaga 4). Detta för att informanterna inte heller skulle bli styrda i sina svar och för att få en dialog med dem. Informanterna fick en vecka på sig att svara. Därefter ställdes ett antal följdfrågor beroende på vad deras berättelser innehöll (bilaga 5). Även denna gång fick de en vecka på sig att svara. Vid första kontakten delgavs de information om studiens syfte och etiska principer. Då svaren inkommit har de lästs igenom en gång av båda författarna för att sedan sparas till analys. Det har tagit tid att få svar på följdfrågorna och i vissa fall har flera påminnelser skickats ut.

Ingen av tjejerna har avstått från att svara på någon fråga och studien har således inget internt bortfall (Patel & Davidsson, 2003).

4.6 Transkribering

Den personliga intervjun skrevs ut direkt efter att den genomförts. Den skrevs ut ordagrant med pauser, talspråk och ljud såsom skratt och harklingar för att den skulle bli så sanningsenlig som möjligt. E-mailsvaren var givetvis redan utskrivna och behövdes således inte transkriberas. Allt som i denna studie återges i form av citat från informanterna är deras egna ord och exempelvis talspråk, skrivspråk och stavfel har inte ändrats. Efter transkriberingen påbörjades analysarbetet och det utskrivna materialet, både den personliga intervjun och e-mailsvaren, har varit underlag för analysen.

4.7 Analysmetod

I början av analysarbetet lästes intervjutexterna igenom och därefter gjordes en kort sammanfattning av varje tjejs berättelse. Detta för att få en tydligare helhetsbild av vad tjejerna beskrivit av att ha varit en tjej som slåss. Den valda analysmetoden är kvalitativ innehållsanalys. Graneheim och Lundmans (2004) beskrivning av hur intervjutexter kan analyseras med innehållsanalys har använts. Alla texter lästes igenom ett antal gånger för att få känsla för helheten. Meningar eller fraser som svarade på syfte och frågeställningar valdes ut. Dessa meningsbärande enheter kondenserades i syfte att korta ned texten men ändå bibehålla innehållet. De kondenserade meningsenheterna kodades därefter i olika kategorier som ger en bild av det centrala och återkommande budskapet i intervjutexterna och det är dessa kategorier som resultat- och analysdelen baseras på.

5. METODDISKUSSION

5.1 Metoddiskussion och metodproblem

Studien består inledningsvis av en litteraturgenomgång och en existerande teori som utgör grunden för den empiriska studien. Studien har med andra ord en deduktiv ansats (Halvorsen, 1992; Patel & Davidsson, 2003). Förförståelse i ämnet har också funnits då författarna har tagit del av tidigare forskning. Denna förkunskap ses som något positivt då den ger ett naturligt tillträde till forskningsfältet. Förförståelse kan medföra en risk då det kan vara svårt att vara objektiv till materialet, dock anses medvetenheten om detta ha minimerat denna risk.

Studien har automatiskt utan författarnas inverkan blivit avgränsad till en viss åldersgrupp. Detta tros dels bero på att informanter har sökts på ett universitet, via dess studentportal och via ett forum på Internet. Det kan även bero på att tjejer som slåss är ett relativt nytt fenomen som inte många äldre kvinnor har erfarenhet av. Det anses dock inte utgöra något problem att informanterna tillhör en specifik åldersgrupp eftersom dessa ändå representerar fenomenet som författarna avsett att undersöka. De tjejer som valde att svara på frågorna via e-mail kan ha upplevt detta tillvägagångssätt som underlättande. Det kan vara ett känsligt ämne och det kan således kännas bättre att svara på frågorna ensam än att träffa två okända människor. Fastän författarna inte har träffat dessa tjejer har de, precis som vid den personliga intervjun, med egna ord kunnat förmedla sina erfarenheter av att ha varit en tjej som slåss. Det kan vara en brist att inte kunna kontrollera vilka personer som svarat på e-mailfrågorna. Det finns en risk att i en sådan typ av kontakt bli förd bakom ljuset. Dock har de kontakter som upprättats med dem, antingen via telefon eller e-mail, bedömts vara seriösa. Dessutom är de svar som erhållits överensstämmande med den personliga intervjun som genomförts och tidigare forskning vilket tyder på att det är sanningsenligt. En av studiens informanter har valt att inte svara på frågor som kan komma att avidentifiera henne. Detta påverkar presentationen av henne i resultatdelen då den, i jämförelse med de andra informanternas presentation, blir kortfattad.

För att en informant ska öppna sig och dela med sig av sin livshistoria krävs ett gott samspel mellan denne och forskaren. Vem forskaren är har säkerligen inverkan och människor har med stor sannolikhet olika sätt att presentera sig beroende på om de berättar om sig själv för en kvinna eller en man. Även om det inte går att säga något

generellt är det säkerligen lättare för en tjej med just dessa erfarenheter att dela med sig till en person av samma kön. Åldern torde också ha stor inverkan. Denna studie har haft fördel av att författarna är tjejer och åldersmässigt nära informanterna. På så sätt har informanterna kunnat känna en viss samhörighet och vågat öppna sig. De har troligen upplevt att tjejer i deras egen ålder har en större förståelse för deras tidigare situation än vad en äldre person skulle kunna ha.

5.2 Kvalitetskrav

I vetenskapliga sammanhang nämns ofta reliabilitet, validitet och generaliserbarhet som viktiga krav för en väl genomförd studie (Lantz, 1993). En del kvalitativa forskare vill dock avfärda reliabilitet och validitet eftersom dessa anses vara svåra att tillämpa på kvalitativa studier. Alternativa begrepp anses exempelvis vara trovärdighet, pålitlighet samt äkthet (Bryman, 2002; Kvale, 1997). Denna studie avser dock att redogöra för de klassiska begreppen reliabilitet och validitet då de alternativa begreppen bedömts som likvärdiga. Dessutom förespråkar olika forskare olika alternativa begrepp, som alla är liktydiga, vilket gör det svårt att redogöra för samtliga.

5.2.1 Reliabilitet

Reliabilitet handlar om studiens tillförlitlighet och om undersökningen skulle ge samma resultat om den gjordes ännu en gång (Bryman, 2002). För att öka reliabiliteten har författarna noggrant redogjort för hela förloppet i studien. Intervjun i denna studie spelades även in på band och e-mailsvaren sparades så att de kunde läsas vid flera tillfällen. Detta för att minimera slump- och slarvfel. Utskriftens reliabilitet bör också ha påverkats positivt då intervjun skrevs ut ordagrant. E-mailsvaren var redan nerskrivna av informanterna själva vilket garanterar att deras berättelser är korrekt återgivna. Det kan vara svårt att i en kvalitativ studie säkerställa att andra forskare ska kunna göra om studien med lika resultat. Detta kan bland annat bero på att studien baseras på ett fåtal personer med unika erfarenheter och för att göra om studien krävs att samma personer intervjuas igen. Dessutom har man som forskare

är vad bland andra Bryman (2002) samt Patel och Davidsson (2003) kallar interbedömarreliabilitet.

5.2.2 Validitet

Validitet berör frågan om det som var avsett att undersökas verkligen har undersökts, med andra ord giltigheten (Kvale, 1997). För att få en god validitet gjordes bland annat en intervjuguide som överensstämde med det huvudsakliga syftet med studien. Dessutom har den litteratur, forskning och teorier som använts kopplingar till syftet. Kvale (1997) menar att det är bra om intervjuaren försöker bekräfta sina tolkningar av intervjupersonens svar under själva intervjun, så kallad dialogisk validering. Detta är något som i stor grad beaktades under den personliga intervjun. Däremot kunde inte detta göras vid e-mailkontakterna. För att säkerställa dessa informanters svar har dock ett antal följdfrågor, som de i sin berättelse redan berört, skickats ut. Detta för att på så sätt kontrollera att inga missförstånd skett.

5.2.3 Generaliserbarhet

Generaliserbarhet handlar om i vilken grad en undersöknings resultat kan generaliseras till andra sammanhang och levnadsförhållanden än de som har undersökts. Syftet med en kvalitativ studie är dock inte att kunna generalisera resultaten utan snarare att exemplifiera (Bryman, 2002; Kvale, 1997). Denna kvalitativa studie omfattar exempel på individuella berättelser mer än sanningar om hur det verkligen är. Det som framkommit är uttryck för hur dessa tjejer har erfarit sin situation och eftersom resultatet även kunnat knytas till tidigare forskning tyder detta på att det finns ett visst mått av generaliserbarhet. Samtliga informanter har erfarenheter av det undersökta området, vilket gör deras berättelser representativa i det avseendet. Det är viktiga kunskaper som erhållits då varje enskild människa och hennes erfarenheter har något att lära om oss själva. Det är dock viktigt att ha i åtanke att alla upplevelser är individuella och att detta inte är ett homogent fenomen.

5.3 Etiska överväganden

Etiska överväganden har gjorts under hela uppsatsens genomförande. Informationskravet har beaktats genom att informanterna i förväg informerades om undersökningens syfte och studiens tillvägagångssätt (bilaga 2).Samtyckeskravet har uppfyllts genom att informanterna också underrättades om att deras medverkan var helt frivillig och att de hade rätt att avbryta deltagandet i studien. De fick även

möjlighet att avstå från att svara på frågor som de inte kände sig bekväma med. Informanterna fick i början veta att uppgifterna som kom fram genom studien skulle behandlas konfidentiellt. Konfidentialitetskravet har därmed uppmärksammats och informanternas namn, bostadsort med mera är fingerade och uppgifter som skulle kunna avslöja deras identitet har ändrats eller uteslutits. De fick även löfte om att inspelningsband, utskrifter samt mailsvar skulle hanteras och förvaras enbart av författarna till studien för att slutligen förstöras. Nyttjandekravet har uppfyllts på så sätt att den information som insamlats för denna studie inte kommer att användas i annat syfte.

Innan studiens början var författarna medvetna om att intervjufrågorna kunde medföra att informanterna kände obehag när känsliga erfarenheter av att ha varit en tjej som slåss kom upp. Trots detta ansåg författarna att nyttan med studien övervägde de eventuella obehag som kunde uppstå. Författarna var beredda att stanna kvar efter den personliga intervjun ifall informanten skulle vilja prata mer. Vidare undersöktes när kuratorn på universitetet hade mottagningstid så att informanten vid behov skulle kunna hänvisas dit. De som endast ville ha mailkontakt och vara anonyma kunde dock inte erbjudas denna möjlighet. För att inte påtvinga dem en personlig intervju respekterades ändå deras önskan. Hade inte deras önskan tillgodosetts är det mycket troligt att dessa tjejer överhuvudtaget inte skulle ha medverkat. Detta ämne har även hos författarna väckt känslor av olika slag. Många berättelser har varit starka och inrymt råa beskrivningar av våldshändelser och författarna har därmed haft stöd av varandra.

6. RESULTAT

I detta avsnitt presenteras studiens informanter samt resultatet av intervjuerna med dem. Informanternas citat har fått ta relativt stor plats för att i möjligaste mån göra materialet levande och sanningsenligt. Med hjälp av innehållsanalys har olika kategorier inom varje tema funnits. En sammanfattande tabell av kategorierna återfinns i en tabell (bilaga 6). Denna tabell innehåller andra citat än de som visas i resultatet, detta för att påvisa samstämmigheten i informanternas svar.

6.1 Presentation av studiens informanter

Sabina är 20 år gammal och uppvuxen i en storstad där hon även är bosatt i dagsläget.

Det var i denna storstad som våldsutövandet skedde och då var Sabina mellan 13 till 17 år. Vid 16-års ålder var hon dock som mest aktiv. Hon använde sig av både lättare fysiskt våld och grovt fysiskt våld. Hon bor idag i en lägenhet tillsammans med sin dotter. Sabina är mammaledig och arbetslös, men har haft en del vikariat, bland annat som servitris.

Vendela är 25 år gammal och kommer från ett mindre samhälle. Hon pendlar idag

mellan att bo i en mindre by och i en storstad. Vendela är sambo, studerar och arbetar heltid. Vendela utövade lättare och grövre fysiskt våld i ett mindre samhälle då hon var 14 till 16 år gammal.

Ellinor är 26 år gammal och kommer från en mindre stad där hon även bor idag. Det

var i denna stad som våldet utövades. Ellinor har till största delen utövat materiellt våld i hemmet. Någon gång har det även förekommit lättare fysiskt våld mot en tidigare pojkvän. Våldet började användas vid 17-års ålder, eskalerade i 22- till 23-års ålder och avtog efter 24-års ålder. För närvarande studerar Ellinor och hon bor tillsammans med sin pojkvän i ett hus.

Filippa är 21 år gammal och bor i samma stad som hon kommer ifrån (storstad). Hon

läser på folkhögskola för att i framtiden kunna arbeta med ungdomar i samma situation som hon själv har varit i. Filippa arbetar även extra på ett café ibland. Filippa använde lättare fysiskt våld i storstaden under cirka ett halvår då hon var 16 år.

Klara är 21 år gammal och bor idag i en förort till en större stad. Där har hon bott

våld i åldrarna 13-18 år, i samma förort som hon idag bor i. Klara utövade lättare fysiskt våld och grovt fysiskt våld. Klara är idag sjukskriven för att delta i ett behandlingsprogram mot droger. Hon planerar att i framtiden eventuellt studera på Komvux.

Nora är 29 år gammal och kommer från en mindre stad där hon även är bosatt idag.

Hon studerar och arbetar deltid. Nora använde lättare fysiskt våld då hon var aktiv våldsutövare.

6.2 Tema 1 – Vägen in i våldsbrottslighet

Kamrater, eller avsaknad av vänskapsrelationer, har i denna studie visat sig ha stor inverkan för de våldsutövande tjejerna. Alla tjejer utom Ellinor beskriver ett utanförskap präglat av ensamhet och en känsla av att inte passa in bland jämnåriga. Av några berättelser framgår att den dåliga relationen till kamrater har avsatt sig i tjejernas självbild. De har känt sig mindre omtyckta och underlägsna. Känslorna av ensamhet och utanförskap är också något som skolmiljön präglas av. Klara, Sabina och Nora anger att de varit mobbade och Sabina och Nora berättar om hur de använt våld i skolan som ett sätt att skydda sig från de jämnårigas mobbing.

”Det har varit vid tillfällen i skolan ex vis när någon retat upp en och man då till slut känt sig så underlägsen och arg så att man tagit till våld, Detta har hänt vid flera tillfällen” (Nora).

Att ta till våld som reaktion mot jämnårigas förtryck har för Sabina och Nora lett till ännu större utanförskap.

”I min skolmiljö var våld inte accepterat. Jag var rätt udda eftersom jag var tjej och slogs och det gjorde att jag rätt snabbt blev utanför och utfryst. Jag blev retad/mobbad i skolan, och en gång i mellanstadiet smällde jag till en tjej på näsan så att hon fick näsblod och fick gå till skolsköterskan och i och med det var jag stämplad som "konstig". Ingen retade mig öppet sen, men jag var alltid utanför och ensam. Sen var det liksom som att alla förväntade sig att jag skulle slåss” (Sabina).

6.2.2 Våld i hemmet

Filippa anser sig ha blivit utsatt för psykiskt våld av båda föräldrarna, i form av ironi, spydigheter och glåpord. Klara, Sabina och Nora beskriver dock erfarenheter av att ha bevittnat fysiskt våld i hemmet och av att själva ha blivit utsatta. Dessa tjejer har bevittnat faderns, eller andra mäns, fysiska våld mot modern. Tjejerna har också själva blivit slagna i hemmet, antingen av en eller båda föräldrarna.

”…våld var accepterat i min familj när jag växte upp. Pappa slog mamma och oss barn, och mina bröder och jag bråkade utan att mina föräldrar sade ifrån. Mamma brukade försöka gå emellan när pappa slog oss men ofta började han slå henne då. Ibland slog hon oss men inte lika ofta” (Klara).

Dessa erfarenheter är också något som Klara och Sabina ser som en möjlig orsak till att de började använda våld. Erfarenheterna av våld i hemmet gjorde det naturligt för dem att ta efter det våldsamma beteendet.

”…jag hade lärt mig hemifrån att det var så man fick sin vilja igenom. Jag hade blivit slagen själv och nu slog jag andra” (Sabina).

6.2.3 Missbruksproblematik

I Filippas och Sabinas berättelser framträder andra faktorer som kan kopplas till risken att börja utöva våld, närmare bestämt föräldrarnas missbruk. Missbruket medförde stundtals att föräldrarna kunde tappa kontrollen och använda våld mot sina barn.

”Mamma slog mig framför allt när hon var påverkad av nåt, ofta var det alkohol och tabletter” (Sabina).

Filippa berättar också om hur hennes föräldrar periodvis drack mycket alkohol utan att någon utanför hemmet visste om det. De lyckades hålla fasaden uppe och Filippa har först på senare tid insett att de har alkoholproblem. Klara har själv haft en beroendeproblematik som inleddes under högstadiet, under samma tidsperiod som våldet tog fart.

”Jag började dricka i sjuan, i nian prövade jag hasch för första gången och sen började jag med amfetamin nåt år senare. I början tog jag det för att kunna hålla mig lugn och skärpt och för att kunna göra saker, det hade jag inte kunnat innan. Men sen så blev det att jag behövde mer och mer och mådde dåligt om jag inte fick det”(Klara).

6.2.4 Bristande impulskontroll

Ellinor och Klara ser bristande impulskontroll som orsak till deras våldsutövande. Klara beskriver att hon alltid varit explosiv av sig och att hon kunde bli riktigt ursinnig då hon blev arg. Ellinor beskriver hur det var för henne:

”…det trappades upp under en kort stund, alltså det kunde handla om bara några minuter eller en halvtimme ja. Och så sen att det bara liksom rann över och då var det bara…och då slog jag liksom så där. Och då var det ju inte menat att förstöra någonting utan det vart så bara då – i stundens hetta liksom” (Ellinor).

Ellinor ser vidare andra förklaringar till våldet. Hon berättar att hon under den här perioden inte var psykiskt välmående. Hon tog till våld för att få ur sig de inneboende negativa och aggressiva känslorna hon bar på.

6.3 Tema 2 – Livet som våldsam

”Det här var ett rätt typiskt rån, jag var sexton. Gänget bestod av kanske tio tjejer i högstadie- och gymnasieåldern och tio killar som var lite äldre. En del var i gymnasieåldern och en del 19-20 år. Vi är ute i syfte att råna, och har hittat ett lämpligt offer, en kille i kanske 14-årsåldern. Det är killarna i gänget som har utsett just honom. Jag, [X] och några andra tjejer spärrar av vägen för honom och säger att vi ska ha hans plånbok och mobil. Jag hoppas att han ska protestera så att det ska bli lite slagsmål, och det gör han. Han försöker knuffa undan mig för att komma förbi. Killarna i gänget står bakom och ser på, så jag vet att jag inte bara kan låta det passera. Jag lägger min arm om hans nacke och låser fast hans huvud under min arm, mot min sida. Det blir en kort brottningsmatch som jag vinner när jag tvingar ner honom. Jag känner mig stor, oövervinnlig. Han ligger på rygg och jag håller fortfarande fast honom. [X] sätter sig grensle på hans mage och börjar göra så att han ska svimma…” // ”Killarna jublar i bakgrunden, mest åt [X] men också åt mig. Jag håller mest fast honom och väntar ut tiden, det tar kanske nån minut innan [X] har fått honom att svimma och så reser vi oss upp och länsar hans fickor på pengar och mobil och drar iväg snabbt. Efteråt har jag en pirrig känsla inom mig och både jag och [X] har plötsligt blivit mer populära, åtminstone för ett tag kommer vi att vara det. En av de äldre killarna blev intresserad av [X] efter det det minns jag, så det styrde sen hur andra tjejer i gänget slogs också, för att de också skulle bli populärare bland killarna” (Sabina).

Ovanstående citat representerar en typisk våldshändelse bland tjejerna. Författarna har fått tagit del av liknande berättelser och erfarenheter av Filippa, Klara och Vendela innehållande strävan efter popularitet, befrielse och att få visa makt. Våldsutövandet skedde i gäng och gemenskapen hade en stor betydelse för tjejerna. Citatet belyser även andras, främst killars, inverkan på tjejernas våldshandlingar. Då författarna har tagit del av varje tjejs berättelse om en typisk våldshändelse har fyra återkommande

6.3.1 Våldsutvecklingen

Våldet har för de flesta börjat med lättare former av fysiskt våld mot tjejer, exempelvis hårdragningar, knuffar och hot. Detta våld har för flertalet börjat i skolan, för att senare flyttas ut på offentliga platser. Sabina, Filippa, Vendela och Klara hamnade i gäng och gängen var ofta könsblandade och höll till på gatan. Där blev det fysiska våldet grövre och då handlade det mest om misshandel och rån. Offrens karaktär förändrades och de tre tjejerna från en storstad anger att offren, från att tidigare ha varit tjejer, nu blev obekanta yngre killar. Dessa valdes ut på grund av att risken ansågs vara minimal att de skulle gå till polisen och berätta att de blivit slagna av tjejer.

”I början var det mest tjejer, men sen så när vi upptäckte att vi klarade dom så började vi ta mer killar” (Filippa).

De övriga tre tjejerna Vendela, Ellinor och Nora, har däremot på något sätt varit bekanta med sina offer.

”Oftast tjejer mot tjejer”. // ”Oftast var det planerat, aldrig någon "oskyldig". Med oskyldig menar jag någon som inte visste vilka vi var eller som vi hade något otalt med” (Vendela).

Tjejerna har utfört våldet både ensamt och i gäng. Hälften har till största del utfört det i grupp medan den andra hälften har utfört det på egen hand. Alla tjejer anger att våldet till största del varit impulsivt, emellertid har vissa planerat det genom att gänget bestämt träff med andra gäng för att göra upp. Gängmedlemmarna hoppades att offren skulle vara tuffa och säga emot så att gräl kunde uppstå. Det alla tjejerna har gemensamt är att inga tillhyggen någon gång har använts. Tjejerna beskriver likartade motiv till våldet i termer av svartsjuka, maktlöshet, underlägsenhet, försvar och svek. Syftet var ofta att få status och respekt hos killar, visa makt och att göra sig av med aggressioner.

6.3.2 Gemenskap

Eftersom de flesta av tjejerna har haft erfarenhet av ensamhet och utanförskap uppfattades den gemenskap som de fann i våldskretsarna som väldigt positiv. Tjejerna kände för första gången att de blev någon, de kände att de var bra på något och de fick respekt och status.

”Gemenskap, jag fick kompisar för första gången i mitt liv, kände mig hemma i gänget och blev någon. På rätt kort tid gick jag från att vara utanför och en loser till att ha rätt hög status och bli sedd som en vinnare. Och det var för att jag ansågs bra på att slåss” (Klara).

Även Nora har ett liknande resonemang. Hon påpekar dock att samtidigt som gemenskapen till gruppen växte sig starkare så blev utanförskapet till det övriga samhället ännu större.

”[Jag vann] ingenting egentligen, snarare ett större utanförskap. Ibland gemenskap också, eftersom personer som gjort likadant stöttar en och kommer en närmare, eftersom man varit med om samma sak. Men gemenskap är inget jag tänkt på att vinna när jag utförde våld. Det var mer något som kom efteråt” (Nora).

6.3.3 Balansen mellan det egna valet och påverkan från kamrater

Sabina, Filippa, Vendela och Klara uttrycker att det både varit ett eget val samt påverkan från kamrater i gänget att använda våld.

”Både och. Jag hade bergis inte hållt på med det om jag inte hade hamnat i det gänget. I det gänget var det liksom ett klart tryck mot att man skulle delta och använda våld. Men samtidigt var det ändå mitt val att vara kvar i gänget och inte typ bara lämna det och söka mig till ett annat gäng” (Filippa).

Grupptrycket i gängen hade en betydande roll för att tjejerna skulle utöva våld. Tjejerna gjorde det för att hålla ihop gänget och för att få känna samhörighet. De fyra tjejerna ingick i könsblandade gäng och blev ofta påverkade av killarna att utföra våldet. Killarnas åsikter om att det var sexigt och tufft med en tjej som slåss vägde tungt och påverkade tjejernas våldsutövande.

6.3.4 Alkohol och våld

Samtliga tjejer berättar att våldet till största delen utförts under alkoholpåverkan. Vendela säger att det troligen inte skulle ha begåtts lika många våldshandlingar om inte alkohol varit inblandat. Sabina och Klara har dessutom erfarenhet av droganvändande i samband med våld. De som inte själva använt droger beskriver att många andra i gänget gjort det, och de tycker att det är skrämmande hur droger kan påverka våldet. Drogerna orsakade att personer lättare förlorade kontrollen och våldet

”Men kanske att jag, öh om jag var nykter, att jag kanske tänkte ett steg längre, alltså att jag tog det lite lugnare då. Ja så tror jag nog att det är” (Ellinor).

6.4 Tema 3 – Vägen ut ur våldsbrottslighet

Tjejerna i studien berättar att vägen till ett uppbrott från våldsutövandet var en process som skedde under en lång tid. De bestämde sig inte över en dag för att sluta, utan det var mer något som växte fram. Sabina berättar att det hela tiden fanns en känsla av att vilja sluta men att känslan av att vara bra på något, att slåss, övervägde. En annan tjej berättar:

”Jag är inte riktigt säker, men jag tror att det inte är en spec händelse, utan det var nog mer att det växte fram över tid så att säga. Man insåg vad man skadade andra och att det inte var värt det” (Vendela).

6.4.2 Personlig mognad

För flertalet av tjejerna i studien har det varit en mognadsprocess att sluta slåss. De beskriver ett större förstånd och att de började ifrågasätta vad de gjorde. Med stigande ålder kom tjejerna till en punkt då de började fundera över sitt handlande.

”Mognade väl, och insåg att jag kunde bli en egen person/göra min tonårsrevolt på ett annat sätt eller hur man ska säga. det var ju inte så att jag typ satt och funderade "hmm...hur ska jag göra min tonårsrevolt nu" utan det var mer det att jag liksom började tänka till mer” (Filippa).

6.4.3 Yttre händelser

Även de yttre processerna har varit viktiga, främst i form av personer i deras närhet som befunnit sig utanför våldslivet. Tjejerna beskriver att de på så vis har fått en annan kontakt med omvärlden. För alla har det på något vis handlat om kamrater som har visat uppskattning för någon annan handling än våldsutövandet. En annan faktor är att andra våldsutövande tjejer och killar i samma gäng har slutat eller åkt fast. Sabina, Klara och Vendela beskriver händelser som påverkat deras uppbrottsprocess och som kan karaktäriseras som chockartade. De anger dock inte att dessa händelser har varit den enda avgörande faktorn för att sluta använda våld. Sabina och Klara åkte fast och Vendela beskriver bland annat att en väns död påverkade henne.

”En sak som påverkat var när en av mina tidigare vänner omkom i en knivolycka…//…efter ett bråk och [jag] la av helt efter detta” (Vendela).

Andra yttre händelser har för alla utom Nora varit någon form av kontakt med myndighetspersoner. Dessa beskrivs ha varit viktiga men anses inte ha haft en