Tema 1 avsåg att identifiera faktorer i tjejernas bakgrund som kan ha haft inverkan för vägen in i våldsbrottslighet. Fyra övergripande kategorier, överensstämmande med tidigare forskning, har funnits; ensamhet och utanförskap, våld i hemmet, missbruksproblematik och bristande impulskontroll. De kategorier som tenderar att återkomma hos de flesta av tjejerna är ensamhet och utanförskap (fem av sex) och våld i hemmet (fyra av sex). Berglund (2000) menar att negativa livserfarenheter med rötter i uppfostran, otillräcklig omtanke och bekräftelse samt mobbing från familj och omgivning kan göra att en del personer utvecklar en negativ självbild. Då man inte ser något värde i den sociala ordningen föredrar man att avvika, vilket blir en källa till identitet. I denna studie har alla tjejer utom Ellinor använt våld som ett sätt att accepteras av andra och för att vara del av en gemenskap och känna samhörighet. Detta har de dock funnit i avvikande miljöer och inte i det etablerade samhället. Denna studie har inte funnit några nya riskfaktorer utan studien stödjer de tidigare funna faktorerna. Vad denna studie dock inte kan bekräfta är det i tidigare forskning påvisade starka sambandet mellan tjejers våldsutövande och av att ha varit utsatt för sexuella övergrepp (Molnar et al, 2005). Denna studie motbevisar inte det faktum att det kan vara så, utan det kan istället handla om att tjejerna i studien valt att inte lyfta fram det som en orsak till deras våldsbeteende. Det kan även vara så att de inte ser sexuella övergrepp som en möjlig orsak eller att de helt enkelt inte har sådana erfarenheter. Dessutom ställdes inte en fråga kopplad till denna riskfaktor utan frågan om orsaksfaktorer var av allmän karaktär. Kolfjord (2003) menar att även om våldsamma tjejer under sin uppväxt blivit utsatta för sexuella övergrepp, bevittnat eller utsatts för våld eller upplevt mobbing under skoltiden så kan inte kvinnors och
7.1.1 Teorin om sociala band
Svaga sociala band till föräldrar, skola och kamrater tycks för tjejerna i studien ha inneburit ökad risk för att utveckla ett våldsamt beteende. Fysiskt våld eller återkommande hot från föräldrar kan försvaga eller till och med förstöra de sociala banden (Scheff, 1997). Att tjejerna både bevittnat och varit utsatta för våld inom familjen tyder på att det inte funnits respekt och hänsyn inom familjerelationerna. Det är inte konstigt att tjejerna sett våld som en möjlig utväg då våldet redan varit en del av deras uppväxtvillkor. Tjejernas band, både till skolmiljön, fritid och kamrater har också varit försvagade då de varit mobbade och utfrysta. Försvagning i alla de sociala bandens principer har således gjort att tjejerna känt att det är i sin ordning att inte längre anpassa sig till det etablerade samhället. När varken familjen eller kamraterna funnits där för dem har de stått utan någon princip som kvarhåller dem i det etablerade samhället. De har valt att hitta egna medel för att få gemenskap och vara någon. Människor som lever i ett utanförskap kan se brottslighet som en möjlig utväg att finna gemenskap (Talbott & Thiede, 1999). Tjejerna har funnit denna samhörighet genom att börja slåss. Bristerna i de sociala banden, både till familj och kamrater, har således kompenserats av att tjejerna funnit starka sociala band i avvikande miljöer.
7.2 Tema 2 – Livet som våldsam
Även under tiden då tjejerna utövade våldet har likartade kategorier funnits. Våldsutövandet har tenderat att öka och bli värre med åren. Våldet har eskalerat från att i början vara lättare fysiskt våld till att med tiden bli allt grövre. Våldet tenderar att vid våldshändelsen vara av impulsiv art, samtidigt som man innan planerat att gå ut och utföra en våldshandling. Förändringar har skett även avseende plats där våldet utförts och offrets kön. Tjejerna i studien uttrycker att det inte är ovanligt att en tjej idag slår en kille. Detta motsäger den allmänna bilden om att tjejer är passiva och tittar på när killar utför våld. Lander et al (2003) har dock visat att tjejer i könsblandade gäng ofta är aktiva i våldsbrotten och detta resultat har stärkts genom denna studie.
Ett starkt samband har funnits mellan alkohol och våld vilket överensstämmer med befintlig forskning (Hillborg, 1999; Ekbom et al, 2006; Stout, 1991; Weizmann-Henelius, 2006). Det är vanligt att tjejer missbrukar alkohol eller droger för att döva känslolivet och detta kan leda till användandet av våld (Goodkind et al, 2006). Forskare har också funnit ett tydligt samband mellan tillgänglighet av droger och
alkohol och användandet av hänsynslöst våld (Blum et al, 2003; Ellickson och McGuigan, 2000).
Gemenskapen har också spelat stor roll under våldsbrottsligheten och de flesta har ingått i gäng. Genom våldet har de flesta av tjejerna gått från ensamhet och utanförskap till att bli någon. Denna gemenskap som ofta kan innehålla grupptryck har påverkat tjejerna att utföra våldet. Ellinor och Nora menar dock att det enbart varit ett eget val medan de övriga anger att det både varit ett eget val och påverkan från kamrater. Denna studie har liksom tidigare forskning konstaterat att tjejernas aggression och våldsbrott inte har syftat till att skada någon och tillhyggen har inte använts (Stout, 1991; Wiklund, 1990). Det har snarare handlat om att få ut aggressioner som de burit inom sig och inte kunnat hantera på andra sätt. Tjejerna har även velat få respekt och status inför killar. Killarnas åsikter har vägt tungt för tjejerna och killarna har kunnat uppmana till en våldshandling. Detta kan knytas an till att samhället till viss del än idag präglas av ett hierarkiskt och institutionaliserat maktförhållande mellan könen, som uttrycks av männens överordning och kvinnornas underordning. Detta kan till viss del kopplas till den könsmaktsordning som Lundgren (1993) diskuterar i sin studie. Tjejerna har dock inte varit maktlösa i våldssituationerna utan de har genom våldet känt en viss makt. Denna makt som de fick när de slogs gav tillfredsställelse och upplevdes som något positivt då de kunde visa sig mäktiga inför andra tjejer och killar i gänget. De blev populära och omtyckta och gemenskapen växte sig starkare.
De åldrar som är mest riskfyllda och där våldet enligt statistiken ökar som mest är 15-17 år (Chesney – Lind, 2001). Det är också vid dessa åldrar som studiens intervjupersoner började använda våld och då det eskalerade. Vid denna tid befinner sig ungdomarna många gånger i en känslig period och det blir mycket viktigt för dem att passa in och vara populära bland jämnåriga (Pajer, 1998). Att det är vanligt med våldsbrott i denna ålder kan också bero på att ungdomarna vill tänja på gränser och göra uppror mot vuxenvärlden. Detta kan antas pågå under en tillfällig period i deras
hennes beteende till största delen varit ett experimenterande under en kort period i ungdomstiden.
7.2.1 Teorin om sociala band
Tjejerna i studien har under tiden som våldsutövare fått starka sociala band till våldsvärlden. I denna värld har de fått anknytning, åtaganden och delaktighet, något som de inte fick i det etablerade samhället. Att begå brott och vara våldsam kan vara manliga och kvinnliga uttryckssätt att bli sedd och bekräftad, när andra vägar i det vanliga livet misslyckas. Berglund (2000) stärker detta och menar att ungdomar har en strävan att leta situationer och gemenskaper som bekräftar att de är någon. De ungdomar som har ett utanförskap möter följaktligen, inom exempelvis antisociala kretsar, tillhörighet, acceptans och lojalitet som förfaller lockande. För tjejerna i studien försvagades de sociala banden till positiva miljöer mer än tidigare och de förstärktes till våldsvärlden. När de väl fått starka sociala band, som de tidigare saknat, har tjejerna gjort allt för att passa in och bli accepterade. I dessa miljöer har de, i motsats till den fjärde principen i teorin om sociala band, haft en övertygelse om att det inte är viktigt att följa samhällets regler. Detta resonemang tyder på att förutom teorin om sociala band kan även gängteorin appliceras på tjejernas våldsbrottslighet. Enligt gängteorin finns ett klart samband mellan uppkomsten av gäng och de omständigheter under vilka ungdomar lever. Ungdomar som har svaga sociala band kan söka sig till brottsliga gäng för att få tillhöra en väl sammanhållen grupp. Våldsbrottsligheten fungerar som en förenande faktor och ökar sammanhållningen inom gruppen (Sarnecki, 2003).