Tema 2: Val av arbetssätt som utvecklar elevernas muntliga kommunikationsförmåga

Studiens andra frågeställning lyder: Hur uttrycker några matematiklärare på gymnasiet att de arbetar för att utveckla elevernas muntliga kommunikationsförmåga? Svaren på denna fråga grupperades i Tema 2: Val av arbetssätt som utvecklar elevernas muntliga kommunikationsförmåga. Detta tema handlar om de arbetssätt som de intervjuade lärarna säger sig använda för att utveckla elevernas muntliga kommunikationsförmåga. Informanterna beskriver att eleverna i stort sätt pratar och diskuterar matematik med varandra vid varje lektion, exempelvis vid genomgångar eller när lärare hjälper elever med uppgifter. Lärarna beskriver även att eleverna får möjlighet att arbeta med den muntliga kommunikationsförmågan när de arbetar med strukturerade arbete som utförs

34

gruppvis eller parvis. När eleverna arbetar med att utveckla den muntliga kommunikationsförmågan beskriver lärarna att eleverna blir säkrare när det gäller användning av matematiska begrepp och att de betydligt oftare använder dessa begrepp när de pratar matematik. Till exempel säger Lärare A att eleverna är ”mer medvetna om var och hur begreppen kan användas”, medan Läraren B säger att när eleverna utvecklar i sina muntliga framställningar ”blir [elever] mer modiga och be mer om hjälp om de har språket”. Däremot framkommer inte från lärarnas beskrivning om de på något sätt, till exempel med hjälp av ett skriftligt eller muntligt prov, faktiskt undersöker och tar reda på om elever utvecklar sin muntliga kommunikationsförmåga.

Utifrån intervjuarna kunde två huvudsakliga arbetssätt identifieras och grupperas i Undertema 1: Par- och grupparbete, samt Undertema 2: Helklassdiskussioner. Det första är när elever under bestämda tider och aktiviteter diskuterar matematik i par- eller grupparbete för att förklara eller redovisa matematiska uppgifter. Syftet är att eleverna ska nå en gemensam förståelse av ett specifikt matematiskt begrepp. Det andra arbetssättet handlar om diskussioner som uppstår mellan lärare och elever under lektionen eller när lärare hjälper eleverna enskilt med sina uppgifter.

6.2.1 Undertema 1: Par- och grupparbete

Par- och grupparbete är de två arbetssätten som lärarna beskriver som aktiviteter där eleverna har möjlighet att utveckla sin förmåga att muntligt kommunicera med varandra och på så sätt utveckla sin förståelse i matematik. Grupparbete väljer lärarna att använda i sin undervisning med de elever som är mer villiga att diskutera och prata matematik med andra eller inför klassen. Medan pararbete väljs när elever är mer tillbakadragna eller när de känner sig obekväma att prata inför helklass.

Lärare B beskriver att grupparbete är ett arbetssätt som ”är jättebra och passar många elever”. Läraren menar att många elever vill stå fram på tavlan och presentera sina lösningar inför helklass. Därför beskriver Lärare B att eleverna arbetar med den

35

muntliga kommunikationsförmågan i grupparbete minst en gång per vecka. Lärare B berättar att eleverna arbetar med uppgifter som de först får diskutera tillsammans och sedan kommer de ”fram till tavlan och visar sin lösning. De andra grupperna får diskutera om den lösningen är en bra lösning eller om det finns andra typer av lösningar”. För de elever som istället känner sig obekväma att redovisa inför helklass berättar Lärare B att parabete är det arbetssätt som bäst passar dem. Läraren beskriver detta som att ”de (elever) som är mer tillbakadragna och känner inte sig bekväma fram vid tavlan, då passar det två-två övningar bättre”.

Även Läraren C beskriver att eleverna arbetar ”i små grupper för att de ska prata med varandra och lösa uppgifter tillsammans och då kan den kommunikativa förmågan utvecklas”. Vidare beskriver läraren att grupparbete bäst passar ”de elever som är mer verbala” medan pararbete hjälper de elever som ”tenderar vara tysta i grupp och är väldigt introverta”. och vill sitta med sin luva uppe och skärma av och sitta och bara koncentrera sig själva.

Lärare D beskriver också grupparbete som ett arbetssätt som utvecklar elevernas förmåga att muntligt kommunicera med varandra eftersom det ”ger sina elever mest”. Läraren förklarar vidare att det är viktigt att eleverna ska kunna kommunicera med varandra om en progression i elevers matematiska lärande ska ske.

6.2.2 Undertema 2: Helklassdiskussion

Lärarna berättar att eleverna i stort sätt pratar och diskuterar matematik med varandra vid varje lektion, exempelvis vid genomgångar eller när lärare hjälper elever med uppgifter.

Lärare B uppmuntrar eleverna att använda rätt matematiskt språk när de frågar om hjälp eller när de diskuterar uppgifter med varandra. Läraren beskriver detta på följande sätt:

36

Oftast brukar jag säga att jag inte förstår om eleverna saknar begreppet. Så måste de verkligen anstränga sig, för att när de ska få hjälp så måste de kunna beskriva problemet. Detta är det vanliga klassiska eget arbete som går runt i mina lektioner.

Även Lärare D beskriver att eleverna arbetar med den muntliga kommunikationsförmågan varje lektion i sin undervisning. Skillnaden är att Läraren D har i början av varje lektion en gemensam uppgift som eleverna ska lösa tillsammans. Uppgifterna varierar i svårighetsgrad. Sedan låter läraren de elever som har klarat uppgiften går runt i klassrummet för att hjälpa de som inte klarat än den.

Helklassdiskussioner är inte vanliga i Lärare A:s undervisning och något strukturerat och planerat arbete för att utveckla elever muntliga kommunikationsförmåga verkar inte förekomma i någon större utsträckning. Läraren berättar att diskussioner sker per automatik i de grupper som har samarbetsviljan då diskuterar de matematik utan att läraren behöver säga till. Detta beskrivs av Lärare A som att

De grupper som har samarbetsviljan diskuterar de matematik automatiskt. När de behöver arbeta med någon uppgift då behöver jag inte säga till att de ska arbeta i grupper för gör de det automatiskt. Alltså arbetar vissa grupper med kommunikationsförmåga hela tiden och då har varje lektion med det att göra. Vissa klasser gör det på 1 av 20 lektioner när de får möjligheten av mig.

Läraren menar att om eleverna är villiga att samarbeta får de vid varje lektion diskutera matematik, medan de grupper som inte har samma samarbetsvilja får enbart diskutera matematik när läraren skapar aktiviteter för detta. Detta är värt att notera och det kommer att problematiseras i nästa kommande kapitlet.

37