Här kommer det teoretiska ramverk med vilket jag har tolkat mina informanters svar att presenteras.
I Roger Säljös bok Lärande – En introduktion till perspektiv och metaforer (2015) berättas att Jean Lave fann att människor, just plain folks (jpfs), inte hade några problem att avgöra vilket av två förpackningar, av olika storlek, som var billigast när de var ute i ett snabbköp men när de konfronterades med liknande uppgifter, som skulle lösas med papper och penna var resultatet ”betydligt sämre och många beklagade sig över hur ’dåliga de var i matte’” (s. 112).
Det intressanta i det här är att de gjorde avgörandena utan att ”genomföra det slags matematiska operationer som skolan företräder” (s.112). Lave var en inte ensam om att göra den här eller liknande upptäckter utan byggde vidare på egna och andra antropologers tidigare studier om hur jpfs hanterar problem och lär i vardagliga situationer. Det Lave invänder mot är den traditionella kognitionspsykologiska idén om tänkande och om vad så kallad transfer innebär (Säljö, 2015).
Transfer har form av en tänkt överspridningseffekt. Det innebär att om man har kunskap inom ett område så kan man lättare tillgodogöra sig kunskap inom ett snarlikt område. Om du exempelvis är en van bilförare så har du lättare att lära dig köra andra fordon än vad en person som aldrig har kört bil har. Det kallas för positive transfer och är vad formell skolbildning bygger på. Det som eleverna lär i ett ämne kan de ta med sig och tillämpa i andra ämnen eller situationer både i andra ämnen och utanför skolan. Dock har man haft svårt att i empiriska studier bevisa att transfer verkligen fungerar (Säljö, 2015).
Enligt Säljö motsätter sig Lave idén om att kunskaper är abstrakta representationer i en persons hjärna som tillämpas oavsett situation. Hjärnan är inte en isolerad apparat som kan studeras som sådan utan Lave menar istället att människor är sociala varelser som opererar i en praktik och man lär av varandra i grupp. Kunskap är en integrerad del av praktiker med sina artefakter, traditioner och lokala traditioner och är ”inbäddade i praxisgemenskap, i
’communities of practice’ (CoP), och man lär genom att delta i kollektiva aktiviteter där kunskaper används och görs synliga för nybörjare” (Säljö, 2015. s.110).
11
Som ett väldigt tydligt exempel på det kan man ta Laves studier av skräddare i Afrika som liknar de skråväsenden som tidigare fanns i Europa. Som lärling tillåts man vara med och utföra enklare arbetsuppgifter såsom städa lokalen, koka te och springa ärenden. Man tillåts inte göra mer avancerade uppgifter eftersom man ännu inte har de kunskaper som krävs men eftersom man hela tiden är i den miljön lär man sig saker. Man lär sig genom att se hur skräddarmästaren bemöter sina kunder, diskuterar materiel- och andra val och hur man tar mått och tids nog släpps man fram och får utföra mer avancerade uppgifter och när man arbetat i åtskilliga år har man gått från att vara med i praktiken men i dess utkant till en mer central position som en kompetent yrkesutövare (Säljö, 2015). Det är ett lärande i situation och det var titeln på den bok Lave skrev tillsammans med systemvetaren Etienne Wenger, 1991, Situated learning: Legitimate peripheral participation. Man är en legitim deltagare i en praktik men man är inte ännu en fullvärdig medlem. Genom att delta i olika deltagarbanor rör man sig mer och mer mot mitten som en fullvärdig medlem av gruppen. Det lärande som sker är inte lektioner eller föreläsningar utan lärandet sker när situationer eller möjligheter uppstår.
Mästaren visar vad som är viktigt att tänka på för att det ska bli rätt. Tid är inte speciellt viktigt utan lärandet får ta den tid det tar, allt utifrån lärlingens förutsättningar. (Säljö, 2015).
Paralleller kan dras till ämnet ensemble. Man möts kring ett innehåll som kan vara en låt eller en genre som ska läras in och läraren är den som vet vad och hur det ska göras. Läraren förmedlar kunskap om exempelvis vilka så kallade stilmarkörer, jämför kännetecken en viss musikstil har. Är det Countrymusik så får gitarristen bland annat stänga av disten men däremot gärna spela slideguitar för det ingår mer i stilen än vad dist gör. Värt att nämnas i sammanhanget om situerat lärande är också att lärandet kan individualiseras och anpassas efter den lärandes förutsättningar. Läraren kan också göra spelandet svårare eller enklare utifrån elevens förkunskaper något som Zimmermann Nilsson (2009) är inne på när hon, i sin studie, visade hur ensembleläraren anpassade hur ackord skulle tas utifrån elevernas kunskapsnivå.
Men man kan även se att situerat lärande inte bara gäller mellan lärare och elever utan man kan också se det som att det sker lärare mellan. Man kommer in som lärare på en ny arbetsplats och även om man har den pedagogiska kunskapen, så kan det på en ny arbetsplats finnas outtalade regler eller rutiner som man inte känner till. Det kan handla om exempelvis hur och om FN-dagen brukar uppmärksammas, vilka rutiner som finns kring Lucia, hur lärarlaget arbetar och var olika funktioner på arbetsplatsen finns. Varefter man lär går man,
12
genom att delta i deltagarbanorna, från att vara en nybörjare och en perifert legitim deltagare till att vara en fullvärdig medlem av lärarkåren (Paulin. 2007).
Även om situerat lärande och praxisgemenskap väckt stort intresse så har det också fått kritik.
Kritiken har flera dimensioner och har framförts från flera olika håll. En aspekt har rört att det är, i ur säkerhetssynpunkt, svårt eller omöjligt att ordna ett lärande på arbetsplatser såsom sjukhus, skolor eller laboratorium medan en annan kritik säger att lärandet låser in människor till att kunna en syssla och att ingen vet hur länge den sysslan är aktuell. Den påstås också göra människor till inget annat än reproducenter av det som produktionen kräver samt att en del mästare bara är ute efter billig arbetskraft. Skolbildning o andra sidan, menar kritikerna, har ett bredare sikte än bara utbilda arbetskraft, den ska fostra in eleverna i ett demokraftiskt samhälle och göra dem till självständiga individer som har generella kunskaper och färdigheter som passar på en rörlig arbetsmarknad (Säljö, 2015). En gyllene medelväg kan vara lärare som också samtidigt är yrkesverksamma som både kan lära brett och samtidigt situationsspecifikt. De kan ”grunda sin undervisning och argumentation i den verksamhet som utbildningen ska leda till” (Blond genom Säljö, 2015. s. 122). Det är också något som skolor marknadsför sig själva med. Rytrmus skriver på sin hemsida ”[h]är undervisas du av lärare som också är musiker, skivproducenter, kompositörer och arrangörer” (u.å.) och Kulturama skriver
Många av oss är yrkesverksamma vilket gör att vi arbetar parallellt samtidigt som vi undervisar. På så vis får du som är elev och studerande en nära förankring till det konstnärliga yrkesutövandet via oss lärare (u.å.).
13
Ensemble är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat men det är också det av mina ämnen som jag har minst erfarenhet utav. I ett försöka att få mer kontakt med ämnet och utöka min erfarenhet så bestämde jag mig för att titta närmare på några på den repertoarval man arbetar med på lektionerna. Det urval av informanter jag har består av bekanta eller bekantas kollegor. De kriterier jag satte upp var att de skulle arbeta på gymnasieskolan eller Kulturskolan, ha ensemble som ämne samt vara över 40 år. Taste freeze sätter, så att säga, in efter att man fyllt 30 - 35 så jag ville ha informanter som hade hunnit fylla 40 år och därmed passerat 35 år med några år. Jag gjorde också en definition på samtida låtar som är att låten inte får vara äldre än fem år gammal. Jag kontaktade de av mina bekanta jag trodde skulle funka och frågade om de hade ensemble eller om de hade någon kollega som hade ensemble och som kunde tänka sig att medverka i den här studien. Jag var inte helt 100 % säker på alla bekanta så jag gjorde en del chansningar när det gäller undervisningsstadium och ålder. Av alla de jag skickade meddelande till hörde en del aldrig av sig, några tackade nej men rekommenderade en kollega istället och några tackade ja. En lärare tackade ja men sa samtidigt att hon var i ålderspannet 35-39 år och alltså inte passerat 40 år än. Då den läraren är en insiktsfull och reflekterande lärare så fick hon medverka ändå. En annan lärare sade att han gärna var med men att han bara var på högstadiet men att alla andra kriterier var uppfyllda. Eftersom jag redan då hade fått ihop fem informanter så tänkte jag att jag tar med honom därför att om det dels inte funkar så har jag ändå informanter så det räcker, dels så är det mer resonemanget bakom låtval som intresserar mig. Grundskolan och gymnasiet har dock olika kunskapskrav och läroplaner när det kommer till ämnet musik så på ett sätt är de inte jämförbara men det skulle visa sig bli en intressant krydda i det hela. Jag har delvis handplockat mina informanter men trots att jag använde mig av bekvämlighetsurval (Trost,