Tidigare forskning

Här kommer tidigare forskning inom ämnena Taste freeze och låtval att presenteras. Som jag skrev inledningsvis finns det ingen vetenskaplig forskning i strikt mening om Taste freeze, det jag har hittat är några onlineartiklar från 2016 och det avsnittet av Fråga musikprofessorn i P2 (Bergkvist & Rune, 2019) som också nämndes inledningsvis. När det gäller låtval på ensembleämnet på gymnasieskolan finns det inte heller mycket gjort och det kan delvis förklaras med att det var så sent som 1994 som ensembleundervisning på gymnasieskolan fick fullständiga betygskriterier (Asp. 2016).

7

I sin doktorsavhandling Mellan klassrum och scen – en studie av ensembleundervisningen på gymnasieskolans estetiska program (2016) undersöker Karl Asp ”vilka lärandeobjekt som iscensätts i undervisningen och hur musiklärarna resonerar kring val av dessa” (s. 5). Som metod använder han både fokusgruppsamtal, observationer och uppföljande intervjuer och hans slutsats är att det finns två diskurser som är framträdande; skola respektive livet som artist. Är det för mycket skola ”uppstår en brist på mening” (s. 138) medan om det blir för mycket konserterande så förväntar sig ingen att de ska lära sig något utan att de ”snarare ska erbjuda underhållning av något slag” (s. 138). Bland de lärandeobjekt han finner att lärarna diskuterar återfinns genrebredd, ett flexibelt undervisningsinnehåll och det sociala samspelet.

De lärare han intervjuar jobbar på fyra stycken gymnasium i Stockholm och de tycker att genrebredd är viktigt. De ger aldrig genre en klar och tydlig definition men de gånger en specifik genre nämns så är det inom västerländsk populärmusik. Lärarna pratar om att genrebredd inte bara är viktigt för eleverna ut ett pedagogiskt perspektiv utan att ägna sig åt olika genrer också hjälper eleverna hitta sin identitet. Med det flexibla undervisnings-innehållet menas att lärarna har möjlighet att anpassa undervisningen efter elevens kunskapsnivå men också för att nå ett speciellt syfte. ”[D]et råder en samstämmig överenskommelse mellan musiklärarna att det som ska undervisas är legitimt att betrakta som något flexibelt” (s. 85). I avsnittet om det sociala samspelet diskuteras hur eleverna lär sig att hitta sin roll i ensemblespelet och mognar som både människor och musiker. En ensemble kan ses som ett ”mikrosamhälle” (s. 93) där de enskilda medlemmarna har olika roller som musiker men också som sociala varelser och det är något som utvecklas under gymnasiets tre år.

Han finner också att repertoarval i en lärares undervisning inte tillmäts något egenvärde, utan

”oavsett repertoar så kommer musikundervisningen ändå att vara ändamålsenlig genom att all repertoar i någon mening innehåller problem som eleverna måste lösa” (s. 120). I just det avsnittet är lärandeobjektet att framför musik och Asps informant säger ”för att lyckas åstadkomma detta är det mer ändamålsenligt att utgå från vad eleverna vill ägna sig åt” (s.

120).

Marie-Helene Zimmerman Nilssons undersöker i sin avhandling, Musiklärarens val av undervisnings-innehåll (2009), hur fem stycken musiklärare på gymnasiet anpassar undervisningen eller innehållet beroende på ämne. Zimmerman Nilsson (2009) har utifrån ett

8

variationsteoretiskt och ett musikdidaktiskt perspektiv undersökt och jämfört undervisning i ämnena gehörs- och musiklärare och ensemble. I avhandlingen berättar Zimmerman Nilsson (2009) bland annat att en lärare i ensemble förenklar hur gitarrackord ska tas utifrån vilken nivå eleverna är på medan de lärare hon studerade i gehörs- och musiklära snarare förändrade undervisningen för att eleverna ska förstå. Zimmerman Nilsson (2009) konstaterar att

”Läraren anpassar innehållet till elevernas färdighetsnivå i undervisningen” (s. 146) när det gäller ensemblelektionerna men när det gäller ”musik och teori som innehåll i undervisningen innebär [det] att aktiviteterna är underordnade eller följer som en konsekvens av den innehållsmässiga dimensionen” (s. 146). Resultatet pekar på att medan man förändrar hur man lär ut i gehörs- och musiklärare så ändrar man vad man lär ut i ensemble. Det beror på att det man brukar gå igenom inom gehörs- och musiklära består av ett fixerat innehåll och att det är något som eleverna bara ska lära sig medan det i ensemble är lärarens uppgift att få låten att fungera. Det är en låt som är undervisningsinnehållet och inte de enskilda instrumenten. Som gitarrist exempelvis så har du enskilda gitarrlektioner där det fokuseras på teknik och musikalitet men när det kommer till ensemble så är lärarens uppgift att få eleverna att spela tillsammans oavsett om man behöver förenkla spelsättet eller göra det mer avancerat beroende på elevens kunskapsnivå.

Larry Pierre Davids The efficacy and analysis of four contemporary methodologies vis-a-vis traditional methods of teaching music (2006) är en jämförande studie mellan traditionella lärometoder innan 50-talet och modernare metoder, efter 50-talet. Ett problem som Davids (2006) pekar på är att det material som finns tillgängligt ofta är för gammalt.

For instance, books on music pedagogy contained songs that were inappropriate to today’s generation of music lovers and music students. The kind of songs being shown in the music books were generally outdated, outmoded, and irrelevant to today’s generation of children and young adults. (s.7).

Davids jobbar mer med instrumentundervisning men jag kan se att det finns likheter även till det material som finns utgivet för ensemblespel. Davids (2006), som i över 30 års tid själv har jobbat som lärare och musiker, säger vidare att

I have noticed that when I teach a student a piece of music they connect to, it generates excitement and motivation. Even a simplified version of a song or a piece of music that they appreciate will inspire them to practice and return for more music lessons.

9

Slutligen vill jag nämna en avhandling som ligger i utkant men som ändå är intressant. Arja Paulins: Första tiden i yrket – Från student till lärare: en studie av de svårigheter nyblivna lärare möter under sin första tid i yrket (2007) som handlar om det arbete nyexaminerade lärare får ta itu med när de kommer ut till sin första arbetsplats. Paulin var intresserad av om lärarutbildningen förbereder sina studenter för det kommande arbetslivet. Hon fann att även om de var förberedda för den pedagogiska biten så fanns det områden de inte alls var förberedda för. Relationen till eleverna och deras föräldrar samt kollegor orsakade svårigheter men också att hitta rätt nivå på undervisningen och hantera ungdomar med bristande motivation saknade de också verktyg för. Paulin (2007) förklarar den nyanställdes situation som ”situated learning” som är en teori som utvecklades av Lave och Wenger i deras bok:

Situated Learning: Legitimate peripheral participation (1991). Den teorin förklaras närmare i nästa avsnitt.

10