I kapitlet presenteras teorier om systems och organisationers karaktär samt osäkerhet, oförutsägbarhet och ledning i krig. Teorierna används därefter i kapitel 6 för att förklara hur studiens grundade teori med kärnkategori och överkategorier kan förstås.
5.1 Systemteoretiska utgångspunkter
Perrow presenterar två dimensioner eller mått för att beskriva ett systems karaktär, interaktion respektive sammankoppling. Han menar att dessa kan användas för att beskriva såväl tekniska och industriella system som sociala och politiska system.124 Den första dimensionen,
interaktion, utgörs av om delarna eller komponenterna i ett system påverkar varandra linjärt
eller komplext. Linjär interaktion innebär att systemets delar interagerar och påverkar varandra i enlighet med vad som förväntas av dem, så som de är designade och så som man kan förutse. Dess motsats är komplex interaktion, vilket innebär att systemets delar påverkar varandra på annat vis än vad som är möjligt att förutse eller vad de designats för. Detta eftersom det finns samspel och påverkan inom systemet som inte är möjligt att i förväg identifiera och som sprider sig på ett oväntat eller oförutsägbart vis.
Perrow förtydligar dock att ett system oftast inte är helt linjärt eller helt komplext utan att det snarare innebär grader av det ena eller det andra. Vidare menar han att linjär interaktion är vanligast men att även det mest linjära system innehåller en del komplex interaktion.125 Den andra dimensionen, sammankoppling, innebär huruvida systemets olika delar eller komponenter är tätt eller löst sammankopplade. Ett system med tät sammankoppling innebär att det inte finns vad som beskrivs som slack eller buffert mellan systemets olika
komponenter. Detta leder till att om något händer inom en del eller komponent i systemet får detta direkt påverkan på övriga delar av systemet. Tätt sammankopplade system beskrivs ha processer som är mer tidsberoende samt att de karakteriseras av invarians och regelbundenhet. Detta ger ett system som är mer förutsägbart och där saker sker i en viss ordning. Vidare kännetecknas tätt sammankopplade system av att det bara finns ett sätt att nå
produktionsmålet. Därmed är även tätt sammankopplade system mindre flexibla och de utmärks bland annat av att kvantiteter och resurser måste vara de rätta och att ett avbrott i en komponent innebär ett avbrott i hela systemet. Dess motsatts är löst sammankopplade system, vilka är mer flexibla och har delkomponenter som i mindre utsträckning har direkt inbördes påverkan på varandra. I löst sammankopplade system finns det möjlighet att hantera
förseningar och förändringar i olika delsystem utan att det får påverkan på hela systemet. Vidare finns det olika sätt och ordning som processen kan genomföras på126 vilket Perrow uttrycker som att det finns ”many ways to skin the cat”127.
Fördelen med tätt sammankopplade system är att de möjliggör ett snabbt agerande på händelser eller olyckor som inträffar. Nackdelen är att de åtgärder som systemet ska kunna vidta måste vara identifierade i förväg och inbyggda i systemets design. Ytterligare nackdel med tätt sammankopplade system är att deras snabba agerande kan leda till katastrofala konsekvenser. Istället är löst sammankopplade system mer adaptiva och det finns en större möjlighet att systemet kan hantera oväntade händelser som inte kan förutses.128
125 Ibid, 72-78
126 Ibid, 89-94 127 Ibid, 94 128 Ibid, 89-96
5.1.1 Centraliserad respektive decentraliserad ledning
Perrow tar upp att vissa anser att centraliserade och strikt kontrollerade auktoritära organisationer bättre hanterar riskfyllda miljöer och händelser. Perrow hävdar istället att huruvida centralisering eller decentralisering är lämpligt eller inte avgörs av systemets karaktär. Det vill säga att det är beroende av systemets interaktion och sammankoppling. Utifrån bild 2 förklarar Perrow att det finns fyra olika typer av system och att deras karaktär avgör vilken typ av ledning som är lämpligast.
Bild 2: Centraliserad respektive decentraliserad ledning129
Perrow menar att centraliserad ledning är mer lämplig för att hantera händelser i linjära
system och när systemet är tätt sammankopplat. Anledningen till detta är att händelser i linjära system är lättare att förutse varvid det är möjligt att genom tät koppling samt strikt ledning hantera dessa. Däremot är en decentraliserad ledning mer lämpligt för att hantera händelser i komplexa och löst sammankopplade system. Detta eftersom händelser i komplexa system inte kan förutses och det därmed inte är möjligt att i förväg designa systemet för att kunna vidta rätt åtgärder. Istället medger lös sammankoppling tillsammans med en decentraliserad ledning att systemets delkomponenter är adaptiva och själva kan finna lämpliga lösningar. Om
systemet istället är linjärt och löst sammankopplat menar Perrow att antingen centraliserad eller decentraliserad ledning kan vara lämplig. Detta eftersom händelserna i ett linjärt system kan förutses och systemet därmed kan designas för att hantera dem varvid centraliserad ledning är lämplig men att lös sammankoppling även kan ge systemet möjlighet att vara adaptivt varvid även decentraliserad ledning kan var lämplig.
129 Ibid, 332
Däremot menar Perrow att det uppstår problem vid komplexa och tätt sammankopplade system. Kraven som ställs på ledningen i dessa system är motstridiga. Detta då
decentralisering är lämplig för att hantera komplexa händelserna som det inte går att förutse och planera för medan centralisering är lämplig för att hantera den täta sammankopplingen.130 Därmed finns det olika typer av system eller organisationer och dess karaktär är avgörande för vilken typ av ledning som är mest lämplig. Perrow menar att en centraliserad och auktoritär organisationsstruktur inte är att föredra om det ska finnas goda möjligheter för anpassning till oförutsedda händelser.131
5.2 Osäkerhet, oförutsägbarhet samt ledning i krig
van Creveld menar att historiskt har ledning i krig inneburit ett ändlöst sökande efter säkerhet. Ett sökande efter säkerhet om fienden och om faktorer som väder, vind samt annat som påverkar krigets utkomst men även ett sökande efter säkerhet om de egna styrkornas status, avsikter, aktioner etcetera.132 Vidare beskriver van Creveld att säkerhet utgörs av produkten av faktorerna tillgänglig information samt uppdragets komplexitet. Han hävdar att större och mer komplexa uppdrag kräver mer information samt att om information är otillräcklig så får det en negativ inverkan på uppdragets genomförande.133 Han menar också att det är en illusion att tro att det någonsin kommer att finnas ett ledningssystem eller ledningsprocess som kan förse ledningen med helt tillförlitlig information. Han förklarar att detta är omöjligt eftersom krig är oförutsägbart och att det alltid kommer att finnas betingelser som inte går att förutse med ett ledningssystem eller ledningsprocess och som påverkar krigets utkomst. Vidare förklarar han att eftersom krig innebär en kamp mellan två motståndare så går det inte heller att med säkerhet förutse vad dessa kommer försöka göra mot varandra. Han menar att för att uppnå absolut säkerhet så krävs tillgång till all relevant information men att detta medför problem då ju mer information som insamlas desto längre tid tar det att processa informationen. Ytterligare problem som kommer med en större mängd information är att det blir ännu svårare att urskilja korrekt information från felaktig eller falsk information. van Creveld konstaterar därför att genom historien har varken större staber, nya stabsprocedurer eller teknikutveckling löst problemet med osäkerhet i krig. 134
130 Ibid, 330-336
131 Ibid, 330
132 van Creveld, Command in war, 264 133 Ibid, 265
Istället är osäkerhet något som alla ledningsnivåer måste lära sig att hantera och generellt så menar van Creveld att det finns två sätt att hantera osäkerheter i krig; centraliserad eller decentraliserad ledning.135 Han beskriver att de två är ”perverst sammanlänkade”136 eftersom ju mer säkerhet förbandets ledning eftersträvar genom att med centraliserad ledning försöka insamla information och styra skeenden desto mer osäkerhet skapas det samtidigt på nivåerna under. Omvänt förhållande gäller för en decentraliserad ledning då det innebär att förbandets ledning därigenom accepterar en lägre grad av kontroll och en högre grad av osäkerhet på egen nivå men att detta bidrar till en reducering av osäkerheten på nivåerna under. Dock innebär det inte att användandet av en centraliserad eller decentraliserad ledning ger en
mindre mängd osäkerhet för förbandet som helhet. Istället innebär det att osäkerheten fördelas på olika hierarkiska nivåer inom förbandet beroende på om ledningen sker centraliserat eller decentraliserat.137