Självständigt arbete (30 hp)
Författare Program/Kurs
Carl Lundvall HOP 18-20
Handledare Antal ord: 19998
Aida Alvinius Beteckning Kurskod
Självständigt arbete
mastersuppsats, krigsvetenskap
2HO013
En kvalitativ studie om användandet av uppdragstaktik vid ledning av sjögående förband Sammanfattning:
Enligt Sveriges militärstrategiska doktrin ska Försvarsmaktens ledningsfilosofi baseras på uppdragstaktik. Uppdragstaktikens ursprung och användande har studerats tidigare men det förekommer färre studier inom den marina arenan och av dess användande vid ledning av sjögående förband. Syftet med studien är därför att med en induktiv och explorativ ansats samt genom kvalitativa intervjuer skapa en förståelse för användandet av uppdragstaktik vid ledning av sjögående förband. Studien genomförs med metoden Grounded Theory, vilket resulterar i en grundad teori om hur uppdragstaktik förstås vid ledning av sjögående förband. Resultatet visar på att uppdragstaktik eftersträvas vid ledning av sjögående förband men att dess framgång bygger på en synkronisering av förbandet och dess chefer. Vidare visar resultatet på att det finns
påverkansfaktorer som inverkar negativt på förutsättningarna för att utöva uppdragstaktik, faktorer som leder till fragmentering. Dessutom identifieras effekter som kommer med ledning av
sjögående förband med uppdragstaktik. Relationen mellan synkronisering och fragmentering samt de effekter som uppdragstaktik ger utgör studiens kärnkategori. Studiens resultat förklaras med hjälp av systemteori samt med teorier om osäkerhet, oförutsägbarhet och ledning i krig.
Nyckelord:
Uppdragstaktik, Marinen, sjögående förband, kvalitativ studie, Grounded Theory, synkronisering, fragmentering, sammankoppling, osäkerhet, oförutsägbarhet, ledning, decentralisering, centralisering
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 3
1.1 Bakgrund ... 3
1.2 Problemformulering ... 6
1.3 Material och avgränsning ... 7
1.4 Centrala begrepp ... 7
1.5 Disposition... 8
2. Tidigare forskning ... 9
2.1 Uppdragstaktikens ursprung ... 9
2.2 Implementering och användande av uppdragstaktik ... 11
2.3 Användning av uppdragstaktik vid sjögående förband ... 16
3. Metod... 19
3.1 Vetenskapsteoretisk och metodologisk utgångspunkt ... 19
3.2 Genomförande av intervjuer ... 21
3.3 Analysmetod ... 23
3.4 Etiska aspekter ... 25
3.5 Synen på studiens resultat samt reflexivitet ... 27
4. Studiens grundade teori ... 30
4.1 Synkronisering ... 32
4.2 Fragmentering ... 41
4.3 Effekter av uppdragstaktik ... 48
5. Teori ... 51
5.1 Systemteoretiska utgångspunkter ... 51
5.2 Osäkerhet, oförutsägbarhet samt ledning i krig ... 54
6. Resultatdiskussion ... 55
6.1 Synkronisering ... 55
6.2 Fragmentering ... 57
6.3 Effekter av uppdragstaktik ... 59
6.4 Relationen mellan synkronisering och fragmentering samt effekter av uppdragstaktik ... 61
7. Avslutning ... 64
1. Inledning 1.1 Bakgrund
I den här uppsatsen studeras det krigsvetenskapliga ämnet uppdragstaktik och användandet av uppdragstaktik vid ledning av sjögående förband.
Enligt Sveriges militärstrategiska doktrin baseras Försvarsmaktens ledningsfilosofi på uppdragstaktik. Uppdragstaktik ska genom initiativkraft möjliggöra att chefer kan lösa sina uppgifter även under vad som beskrivs som svåraste förhållanden.1 Doktrinen menar att ledningsfilosofin innebär att uppdrag som ges till underställda förband ska vara klara och tydliga men att metoder och förfaringssätt ska överlämnas till den som utför uppdraget.2 Dessutom beskriver doktrinen att uppdragstaktiken drar nytta av vad som benämns som starka svenska egenskaper så som ”initiativkraft, självständighet och vanan att samverka i platta
organisationer”3. Vidare framgår att:
”Men hela poängen med uppdragstaktik är att låta välutbildade chefer få långtgående mandat i genomförande för att motverka den ofrånkomliga effekten av att krigföring ofta är kaos på grund av friktion, växelverkan och fiendskap. Ledning sker mot avsikten med uppdraget. Planen har inget självändamål. Chefen måste själv förstå när det är det är dags att lämna planen och handla helt självständigt efter avsikten.”4
Palmgren och Wikström har studerat uppdragstaktikens ursprung samt hur uppdragstaktik kommit att uppfattas i Sverige. Författarna menar att den tyska förlagan Auftragstaktik var ett helt koncept för ledning och ledarskap som växte fram under lång tid ur Tysklands militära kultur samt krigserfarenheter.5 De menar att då Sverige även hämtat militära influenser från andra länder än Tyskland så påverkar detta officerarnas förståelse för ledning och krigföring samt deras uppfattning om uppdragstaktik.6
1 Försvarsmakten, Militärstrategisk doktrin MSD 16, 5 2 Ibid, 47
3 Ibid, 47 4 Ibid, 68
5 Palmgren och Wikström, Auftragstaktik och uppdragstaktik, 77-78 6 Ibid, 49
Ett exempel som författarna tar upp är att Sveriges försvarsmakt anpassat sig till
internationella doktriner som utgår från militärt tänkande från Frankrike och USA. Då dessa doktriner bygger på överlägsenhet, intervention samt anfall ifrågasätter de om detta stämmer in på och är relevant för Sverige.7 De hävdar därför att militär ledning i Sverige ”slits mellan
två ideal”8 i sitt försök att kombinera en tysk syn på uppdragstaktik med en
fransk-amerikansk syn på ledning där planen har en central roll.9
Det finns ytterligare studier om uppdragstaktik som tar upp dess ursprung och försöker beskriva vad ledningsfilosofin innebär, hur den används samt faktorer som påverkar dess användande. Flera studier tar likt Palmgren och Wikström upp svårigheterna med att ta till sig och införa en militärledning baserad på uppdragstaktik. Ett exempel är Shamir som menar att USA, Storbritannien och Israel inte lyckades implementera uppdragstaktik fullt ut trots
ländernas omfattande utbildnings- och övningsinsatser.10 Ytterligare exempel är Glenns studie av användande av uppdragstaktik i Australiens armé11, Ploumis och Pilalis studie av
förutsättningarna för användande av uppdragstaktik för Greklands landstridskrafter12 samt Vogelaar och Kramers studie av användande av uppdragstaktik vid nederländska fredsinsatser i Bosnien-Hercegovina13.
Däremot finns det färre studier om användandet av uppdragstaktik vid flottor och sjögående förband. Ett faktum som Krabberød tar upp i sin studie från 2014då han undersöker norska besättningsmedlemmars inställning till uppdragstaktik i situationer av osäkerhet.14 Han menar
att uppdragstaktik var en ledarskapsfilosofi som designades för att militära organisationer bättre skulle kunna hantera osäkerhet i strid.15 Det som Krabberød framför som
anmärkningsvärt med studien är att i situationer som besättningsmedlemmar upplevde som osäkra och då uppdragstaktik borde vara relevant, efterfrågades istället mer styrningar och ett ledarskap som avviker från normen för uppdragstaktik.16
7 Ibid, 78-79
8 Ibid, 51 9 Ibid, 51
10 Shamir, Transforming command: the pursuit of mission command in the U.S., British, and Israeli armies, 156 11 Glenn, Mission Command in the Australian Army: A Contrast in Detail
12 Ploumis och Pilalis, Implementing sustainable mission command in the Hellenic Army 13 Vogelaar och Kramer, Mission Command in Dutch Peace Support Missions
14 Krabberød, Task Uncertainty and Mission Command in a Naval Context, 419 15 Ibid, 416
Även Till tar upp uppdragstaktik när han beskriver att det är effektiv ledning som
sammanfogar ett antal örlogsfartyg till en sammansatt sjöstyrka. Till förklarar att effektiv ledning utgörs av tre faktorer. Den första faktorn är någon form av sambandsmedel för ledning av örlogsfartygen. Den andra faktorn är, det enligt Till, understuderade fenomenet ledarskap vid sjökrigföring. Den tredje faktorn menar Till utgörs av balansen mellan centraliserad ledning och just uppdragstaktik.17
Även Rubel behandlar uppdragstaktik när han tar upp att det finns problem med att den amerikanska doktrinen för gemensamma operationer beskriver uppdragstaktik som lösningen på ett begränsat eller helt utstört samband.18 Rubel motsätter sig inte uppdragstaktik men han menar att även om uppdragstaktik troligtvis skulle leda till att örlogsfartyg kan agera
självständigt utifrån givet uppdrag så kan uppdragtaktik svårligen lösa behovet av
koordinering av sjögående enheter. En koordinering som Rubel hävdar är nödvändig för att möjliggöra insatser med sjömålsrobot från flera enheter samtidigt vilket han beskriver som en förutsättning för att lyckas i den moderna sjöstriden.19
Det Rubel istället anser att uppdragstaktik bidrar med, då inget sambandsmedel finns tillgängligt för koordinering av sjöstyrkan, är att det möjliggör en övergång till en mer ostrukturerad strid.20 Rubel menar att det därmed inte är möjligt att direkt applicera
uppdragstaktikens principer utan att överväga vilka konsekvenser det får på sjökrigföringen. Rubel hävdar därför att det krävs åtgärder för att bättre förbereda sjöofficerare för
användandet av uppdragstaktik och föreslår fortsatta taktiska diskussioner, revidering av doktriner och planer samt utbildningsinsatser.21
17 Till, Seapower: a guide for the twenty-first century, 212
18 Rubel, Mission Command In A Future Naval Combat Environment, 109-110 19 Ibid, 115-116
20 Ibid, 115-116 21 Ibid, 120
1.2 Problemformulering
Sammanfattningsvis innebär detta att Sveriges militärstrategiska doktrin fastslår att
Försvarsmaktens ledningsfilosofi ska baseras på uppdragstaktik och att den ska motverka det kaos som ofta förekommer i krig. Samtidigt verkar Sveriges försvarsmakt i likhet med flera andra försvarsmakter ha vissa svårigheter med att ta till sig och använda sig av
uppdragstaktik. Uppdragstaktik har undersökts på olika vis i diverse studier men det finns färre studier om dess användande vid ledning av sjögående förband. Uppdragstaktik lyfts fram som en del i de faktorer som möjliggör ledning av sjögående förband men användandet måste balanseras mot behovet av centraliserad ledning och samordning av sjöstriden.
Med bakgrund av detta finns det därför anledning att undersöka användandet av
uppdragstaktik vid ledning av sjögående förband. Ambitionen med studien är därmed att göra detta samt att då fånga och beskriva nyanser av uppdragstaktik som bidrar både inom- och utomvetenskapligttill kunskapsfältet. Inomvetenskapligt bidrar studien till ämnet
krigsvetenskap genom att öka förståelsen för uppdragstaktik inom den marina arena och vid ledning av sjögående förband, ett område som inte är lika undersökt. Utomvetenskapligt bidrar studien till ökade insikter om användandet av uppdragstaktik i Marinen och de sjögående förbanden.
1.2.1 Syfte och forskningsfråga
Studiens syfte är att bidra till förståelse för användandet av uppdragstaktik vid ledning av sjögående förband. Forskningsfrågan som besvaras är:
1.3 Material och avgränsning
Eftersom det finns fler studier om användandet av uppdragstaktik inom landstridskrafter men färre studier om användande av uppdragstaktik inom sjögående förband avgränsas denna studie till att omfatta användandet vid ledning av sjögående förband. Då den svenska Marinen även utgörs av förband som verkar på land så avgränsas studien till att omfatta de delar av Marinen som verkar till sjöss och som i studien benämns sjögående förband. En definition av sjögående förband återfinns i delkapitel 1.4.
Studiens material består av författarens grundade teori om uppdragstaktik. Teorin är resultatet av en intervjuanalys av officerares erfarenheter och uppfattningar om ledning av sjögående förband med uppdragstaktik. Vidare utgörs studiens material av tidigare forskning om uppdragstaktik, Perrows teori om systems karaktär22 och van Crevelds teori osäkerhet, oförutsägbarhet samt ledning i krig23.
1.4 Centrala begrepp 1.4.1 Uppdragstaktik
Definitionen av uppdragstaktik har hämtats ur Sveriges militärstrategiska doktrins24 förklaring av begreppet. Valet av denna definition motiveras med att det är svenska officerare som intervjuats i studien. Definitionen utgår ifrån krigets krav och att krigföring utgörs av en tvekamp, fiendskap och växelverkan mellan motståndare. Därför menar doktrinen att
förutsättningarna för att i förväg bestämma en stringent och heltäckande plan är begränsade. Enligt doktrinen bygger uppdragstaktik på enkla ledningsprinciper samt att personal på alla nivåer är välutbildade, har initiativkraft, är beslutsamma och besitter en vilja att ta ansvar. Vidare bygger uppdragstaktik på en kontinuerlig taktikutveckling, en god etik, ömsesidig tillit samt ett stort engagemang. Uppdragstaktik innebär en kombination av vad som benämns som militär disciplin och ansvarsfull frihet.
22 Perrow, Normal accidents: living with high-risk technologies 23 van Creveld, Command in war
Uppdragstaktiken sätter uppdragets avsikt tillsammans med utvecklingen på stridsfältet i centrum. Planen är en utgångspunkt för improvisation samt stridsledning. Uppdragstaktik utgår ifrån funktionalitet snarare än likformighet och att taktisk framgång som vinns lokalt skapar möjligheter till framgång på ett högre plan. Avslutningsvis behövs vad som beskrivs som en väl utvecklad moralisk kompass. Detta då snabba beslut kommer att vara nödvändiga och överläggningar inte alltid är möjliga.25
1.4.2 Sjögående förband
I uppsatsen används begreppet sjögående förband. Detta är inte ett fastställt begrepp i Sveriges försvarsmakt men ibland används det som benämning på de marina förband som genomför verksamhet från fartyg och båtar. I uppsatsen definieras därför sjögående förband som de förband i Marinen som verkar till sjöss med fartyg och båtar. Exempel på
förbandstyper som innefattas av begreppet är ubåtsflottilj, korvettdivision,
minröjningsdivision och bevakningsbåtskompani. Förband som inte omfattas av begreppet är exempelvis amfibieskyttekompani, kustjägarkompani samt marinbasens logistikkompani. 1.5 Disposition
I kapitel ett gavs en konceptuell bakgrund till studien samt att dess problemformulering presenterades. I kapitlet beskrevs även studiens material, avgränsning samt centrala begrepp. I kapitel två presenteras tidigare forskning om uppdragstaktik. I kapitel tre beskrivs och
motiveras studiens metod. Vidare förklaras hur etiska aspekter hanterats samt hur studiens resultat och reflexivitet värderats. I kapitel fyra presenteras studiens grundade teori med citat från studiens informanter. Kapitel fem utgörs av teorier som används för att diskutera och förklara studiens grundade teori i efterföljande kapitel. I kapitel sex återfinns en
resultatdiskussion där studiens grundade teori förklaras och diskuteras. I resultatdiskussionen används teorierna från kapitel fem och en återkoppling sker till tidigare forskning. I kapitel sju avslutas uppsatsen med en återkoppling till studiens syfte och forskningsfråga, dessutom ges förslag till fortsatta studier samt praktiska implikationer. Uppsatsens referenser återfinns i kapitel åtta.
25 Ibid, 67-68
2. Tidigare forskning
2.1 Uppdragstaktikens ursprung
Som nämndes i inledningen av uppsatsen har det gjorts flera studier om uppdragstaktikens ursprung samt studier som försöker beskriva vad ledningsfilosofin innebär, hur den används och faktorer som påverkar dess användande. Två studier som beskriver vad ledningsfilosofin innebär är Palmgren och Wikströms26 samt Shamirs27.
Shamir förklarar att uppdragstaktik var en tysk organisatorisk lösning för att minimera effekterna av krigets friktioner och för att underlätta att organisationens målsättningar skulle uppnås. Uppdragstaktik byggde på en decentralisering och en delegering som tillät
underställda chefer att fatta egna snabba beslut. För att det övergripande målet inte skulle tappas på vägen utgjorde tillgivenhet till chefens riktlinjer en grund och detta motsvarades av uppdragets avsikt. En förutsättning för att ledningsfilosofin skulle fungera var att underställda chefer kunde fatta rätt beslut. Detta byggde på att de hade rätt kunskaper och färdigheter men även på att överordnade chefer förmedlade sina avsikter enkelt och tydligt. Vidare krävdes en organisationskultur där chefer och deras underställda accepterade och delade de risker som var förbundna med att misslyckas. En förutsättning för detta var att chefer vågade tillåta underställda att genomförde uppdraget självständigt.28
Palmgren och Wikström förklarar på ett liknande vis ledningsfilosofins tyska ursprung. De delar upp förklaringen i fyra steg samt pekar på faktorer som de anser viktiga för att förstå vad uppdragstaktik innebär. Första steget var Clausewitz teori om krig som en kamp mellan två levande krafter, vilket innebär att regelmässigheten i krig har sina begränsningar.29 Andra
steget var att Tyskland, för att hantera växelverkan i krig, införde en modifierad syn på
ledning och ledarskap där lydnad och självständighet förenades. Chefer skulle förmedla viljan med uppdraget genom att tydligt och enkelt beskriva avsikt, motiv och förväntningar.
26 Palmgren och Wikström, Auftragstaktik och uppdragstaktik
27 Shamir, Transforming command: the pursuit of mission command in the U.S., British, and Israeli armies 28 Ibid, 27-29
Detaljerade planer med omfattande antaganden ansågs påverka underställdas förtroende samt skapa osäkerhet när krigets utveckling inte följde planen. Istället skulle underställda chefer kunna agera självständigt och anpassa striden efter krigets utveckling. Chefens plats var i täten för förbandet. Detta eftersom chefen där kunde utnyttja de tillfällen som uppstod.30 Vidare skulle han verka som en förebild och fungera som en ”krigsmotor” 31. Tredje steget
var självständighet och enkelhet som organisatorisk princip, vilket innebar att högre förband skulle bestå av vad som ansågs som nödvändiga vapen och truppslag. Detta för att möjliggöra att förbanden kunde strida självständigt. Återigen betonas enkelhet samt att uppdragets mål ska vara i fokus. 32 Vidare beskrivs att målet inte fick ”fördunklas av en massa
tilläggsuppgifter”33.
Fjärde steget innebar implementering av en militär kultur som bidrog till beslutsamhet, ansvar och vad som benämns som ”gåpåaranda”34. Detta då man såg ett behov av självständiga chefer på alla nivåer. För att uppnå detta behövdes en militär kultur med riskvillighet,
handlingskraft och mod att agera trots osäkerhet. Kulturen byggde på debatt, nytänkande samt förtroende officerare emellan. Det var även viktigt att officeren hade de underställdas
förtroende. Rommels framgångsrika ledning av 7. Pansardivisionen 1940 sågs som förebild.35
En slutsats som författarna framför är att beslutsamhet, ansvar och gåpåarandan även medförde att anfallet fick en alltför centralt i roll tyskt militärt tänkande. Detta menar de bidrog till en olämplig militär uppfattning om politik samt krigföring, vilket de anser orsakade Tysklands bristfälliga strategi och haveri under de två världskrigen.36
30 Ibid, 54-56 31 Ibid, 56-57 32 Ibid, 57-59 33 Ibid, 59 34 Ibid, 63 35 Ibid, 60-63 36 Ibid, 63
2.2 Implementering och användande av uppdragstaktik
Som tidigare nämnts har olika länder haft svårigheter med att ta till sig och införa
uppdragstaktik. Shamir hävdar till exempel att USA, Storbritannien och Israel inte lyckades fullt ut på grund av ländernas lednings- och befälstraditioner. Detta trots vad som beskrivs som omfattande utbildnings- och övningsinsatser. Shamir menar att införandet även
påverkades negativt av förändringar i ländernas civil-militära relationer, teknikutveckling, nya operationstyper så som till exempel upprorsbekämpning och fredsinsatser samt av ländernas utbildnings- och befordringssystem.37
Palmgren och Wikström beskriver att då Sveriges försvarsmakt även influerats av länder som Frankrike och USA så har detta påverkat förutsättningarna att ta till sig uppdragstaktik negativt.38 Detta då det är svårt att kombinera uppdragstaktik med en fransk-amerikansk ledningsfilosofi där planen haft en central roll.39
Även Glenn har studerat förutsättningarna för användandet av uppdragstaktik. I en artikel beskriver han hur uppdragstaktik uppfattats och använts i Australiens försvarsmakt. I artikeln jämför Glenn även den amerikanska och den australiensiska försvarsmaktens definition av metoden samt vad som anses vara grundläggande för att den ska fungera. Glenn kommer fram till att båda länderna anser att tydliga order med ett tydligt syfte, decentraliserat
beslutsfattande och förtroende är grundläggande för att metoden ska fungera. Dessutom beskriver Glenn att länderna anser att metoden möjliggör en anpassning till oväntade händelser.40 Däremot hävdar Glenn att den australiska doktrinen förklarar metoden på ett
enklare vis jämfört med USA. Detta då den australiensiska doktrinen säger att: ”mission
command is the practice of assigning a subordinate commander a mission without specifying how the mission is to be achieved” 41 medan den amerikanska motsvarigheten ger betydligt fler styrningar.42
37 Shamir, Transforming command: the pursuit of mission command in the U.S., British, and Israeli armies,
156-189
38 Palmgren och Wikström, Auftragstaktik och uppdragstaktik, 78-79 39 Ibid, 51
40 Glenn, Mission Command in the Australian Army: A Contrast in Detail, 21-23 41 Ibid, 23
Glenn menar att den största utmaningen vid användande av uppdragstaktik ligger i att som chef våga lita på sina underställda och att använda sig av en decentraliserad ledning. Han tar upp att utvecklade sambandsmöjligheter kan motverka detta då det kan medför en mer
centraliserad ledning och mindre utrymme för uppdragstaktik. Därför hävdar Glenn att chefer måste övas i att våga lita på underställda samt på att våga ta lämpliga risker.43
Glenn tar även upp att vid internationella operationer på 2000-talet, som inneburit en samordning av stridskrafter från flera länder samt statliga och ickestatliga aktörer, borde en decentraliserad ledning vara given. Detta då han menar att dessa operationer aldrig kommer innebära en sammanhållen ledning, men att om det går att enas om målsättningen, kan uppdragstaktik vara metoden som leder till framgång oavsett vilken nation eller organisation som leder.44
Ploumis och Pilalis har i sin tur undersökt förutsättningarna för införandet av uppdragstaktik som ledningsfilosofi för Greklands landstridskrafter. Författarna menar på att det finns goda anledningar för att använda sig av ledningsfilosofin. Ett argument som framförs är att det geografiska och strategiska läget medför att lokala chefer snabbt behöver kunna värdera samt agera på inträffade händelser, vilket författarna menar att uppdragstaktik skulle möjliggöra. Författarna menar också att asymmetriska hot bäst möts med uppdragstaktik. Vidare beskriver de att uppdragstaktik även skulle leda till ett ökat samarbete med övriga stridskrafter och därigenom öka förutsättningarna för genomförandet av gemensamma operationer.45
Författarna framför att ett förtroende mellan chefer och underställda är en förutsättning för att ledningsfilosofin ska fungera. De påpekar dock att det finns vad de benämner som kulturella flaskhalsar i det grekiska samhället och inom landstridskrafterna. Flaskhalsar som negativt påverkar förtroendet och därmed även införandet av uppdragstaktik. En av flaskhalsarna författarna beskriver är att det finns undersökningar som tyder på att det grekiska samhället men även landstridskrafterna präglas av toppstyrning samt små möjligheter för inflytande och självständighet för underställdpersonal. Vidare hävdar de att i det grekiska samhället men även inom landstridskrafterna råder ett klimat som leder till grupptänkande.46
43 Ibid, 28-29
44 Ibid, 28-30
45 Ploumis och Pilalis, Implementing sustainable mission command in the Hellenic Army, 102-103 46 Ibid, 104-106
Vogelaar och Kramer har undersökt användandet av uppdragstaktik vid fredsinsatser i Bosnien-Hercegovina. Författarna hävdar att fredsfrämjande operationer är mindre säkra och förutsägbara jämfört med situationen under kalla kriget. Därför menar de att fredsfrämjande operationer kräver mer självständigt tänkande och flexibla ledare som i mindre utsträckning endast agerar utefter i förväg framtagna regler och procedurer. För att åstadkomma detta menar författarna att det behövs en ledningsfilosofi där ansvar och makt delegeras neråt genom befälskedjan, något som skulle stimulera initiativ och ledarskap på alla nivåer. Ledningsfilosofin de förespråkar är uppdragstaktik.47 Vogelaar och Kramer genomförde därför en intervjustudie med nederländska soldater och officerare från fyra bataljoner.48
Forskningsfrågan var vad som utgör hindren för att delegera ansvar och makt i fredsfrämjande operationer.49 Vogelaar och Kramer kommer fram till att det finns tre grundläggande aspekter som påverkar möjligheterna till uppdragstaktik negativt. Dessa är brist på tydliga
målsättningar, otillräckliga resurser samt brist på ömsesidigt förtroende.50 Dessutom presenterar författarna ytterligare sex aspekter som de menar utgjorde hinder för uppdragstaktik vid fredsinsatserna.
Den första aspekten är att med bättre informations och kommunikationsmöjligheter ingrep chefer oftare ifrån ledningscentralen och blandade sig i underställda chefers beslut och handlingar. Detta menar författarna motverkar initiativförmåga och risktagning hos
underställda chefer samt att det påverkar förtroendet negativt. Den andra aspekten är att den långsamma och statiska operationsmiljön ledde till en högre grad av centralisering där
ledningscentralen övervakade och ledde verksamhet. Tredje aspekten är att när en insats pågår under en längre tid så tas procedurer fram för hur olika situationer bör hanteras. Detta
medförde att personal i ledningscentralen detaljerat instruerade hur situationer skulle lösas av patrullerna i fält. Nästa aspekt är att då chefer uppfattade att soldaternas säkerhet var viktig så bidrog detta till en centraliserad ledning. Femte aspekten är att det politiskt känsliga läget gjorde att chefer noga övervakade och tog fram regler för hur händelser skulle hanteras.
47 Vogelaar och Kramer, Mission Command in Dutch Peace Support Missions, 409-410 48 Ibid, 413
49 Ibid, 410 50 Ibid, 422-424
Sista aspekten är att då bataljonerna bestod av olika förbandsenheter vilka kort innan
fredsoperationen satts ihop till ett förband försvårades det interna samarbetet. Detta eftersom bataljonerna därmed hade olika procedurer och kulturer, vilket påverkade möjligheterna för decentraliserad ledning negativt.51
Författarna hävdar att deras undersökning visar på att chefer alltid kommer att kunna uppfatta att det finns anledningar som påkallar en centraliserad ledning och motiv till att förkasta uppdragtaktikens ledningsprinciper. Detta exemplifieras med att å ena sidan tycks
centralisering vara klokt i osäkra och politiskt känsliga situationer, då chefer uppfattar att de behöver försöka kontrollera händelserna. Ett förhållande som verkar öka med ett större massmedialt intresse. Å andra sidan menar författarna att i säkra och stabila situationer verkar centralisering vara ändamålsenligt då standardiserade åtgärder finns framtagna och chefer bara behöver hantera några få oväntade händelser. 52
Avslutningsvis menar Vogelaar och Kramer att anledningen till användandet av en centraliserad ledning går att finna i att de som nu är högt uppsatta chefer utbildades och skaffade sig erfarenhet under kalla kriget, en tid då mer var reglerat och planerat i förväg. Detta menar författarna fortfarande påverkar ledningskulturen och att chefer återfaller till en centraliserad ledning när de inte uppfattar att det finns förutsättningar för uppdragstaktik. För att motverka detta hävdar de att chefer och underställda behöver realistiska övningar och att dessa ska följas upp med uppriktiga och ärliga utvärderingar. Därigenom menar författarna att man kan skapa ett ömsesidig förtroende mellan chefer på olika nivåer.53
Muth har jämfört amerikanska och tyska armékårernas ledningskulturer under
mellankrigstiden. I studien beskriver Muth hur militärutbildning och kamratskap på militära skolor påverkat ländernas ledningskultur.54 Författaren menar att uppdragstaktik ofta misstas för ett sätt att ge order men att det i egentligen är en hel ledningsfilosofi.55
51 Ibid, 424-426
52 Ibid, 426-427 53 Ibid, 427-428
54 Muth, Command culture : officer education in the U.S. Army and the German Armed Forces, 1901-1940, and the consequences for World War II, 7-10
Muth förklarar att en förutsättning för att lyckas med uppdragstaktik är att man vet och förstår chefens intention. Han tar upp att Moltke den äldre var en tidig förespråkare av
ledningsfilosofin och att han redan år 1858 vid ett av generalstabens krigsspel förklarade att en order endast skulle innehålla det som den underställde inte själv kan få avgöra för att uppnå målsättningen. Övrigt skulle överlämnas till underställda att själv besluta om.56 Muth menar att i ledningsfilosofin ingår självständigt tänkande och individuellt ansvar, något officeren tidigt bör lära sig under karriären. Därför är det viktigt att ledningskulturen och militära skolor främjar detta. Vidare tar Muth upp att mobbning och översitteri direkt motverkar självständigt tänkande och individuellt ansvar.57
Petratis hävdar att även Ryssland använder sig av och övar uppdragstaktik men i en något annorlunda form. Detta då uppdragstaktik endast är tillåtet på lägre taktisk nivå och i vad som benämns decentraliserat genomförande medan det på högre taktisk nivå betonas vad som benämns centraliserad avsikt. Centraliserad avsikt förklaras som precis och detaljerad planering understödd av ett övergripande lednings- och kontrollsystem. Petratis menar att Ryssland därmed använder sig av uppdragstaktik för att ta fram nya gemensamma taktiska och operativa metoder. Detta då yngre chefer på lägre taktisk nivå uppmuntras till detta samt till att visa på kreativitet och initiativ. Därigenom kan Ryssland utveckla och pröva nya koncept på lägre taktisk nivå som därefter implementeras som ett standardförfarande på högre taktisk nivå. Metoden används även för urval av unga officerare till generalstabskåren.58 Sammanfattningsvis tyder detta på att flera länder använder sig av uppdragstaktik men att implementering och användandet av uppdragstaktik är förenat med svårigheter. Författarna tar upp att kulturen som råder inom försvarsmakterna och förbanden måste främja användandet av ledningsfilosofin. Kulturen präglas av organisationens lednings- och befälstraditioner, vilket i sin tur påverkar utbildning och övning av chefer men även soldater. Muth tar upp hur militärutbildning och förhållandena vid militära skolor påverkar blivande officerares
möjligheter att ta till sig uppdragstaktik. Ploumis och Pilalis tar upp att kulturen i övriga samhället påverkar möjligheterna för uppdragstaktik.
56 Ibid, 22
57 Ibid, 182-184
Förtroende framhålls som viktigt och att det med ett ömsesidigt sådant tycks finnas förutsättningar för en decentraliserad ledning samt uppdragstaktik. Bristande förtroende i kombination med teknikutveckling och ökade sambandsmöjligheter verkar däremot påverka användandet av uppdragstaktik negativt.
Vogelaar och Kramer framför att när chefer uppfattar att det inte finns förutsättningar för uppdragstaktik är det naturligt att de återfaller till en centraliserad ledning. Vidare menar de att uppdragstaktik är lämpligt vid fredsinsatser då dessa är mer osäkra än vad exempelvis kalla kriget var. Glenn framför en liknande tes när han tar upp att uppdragstaktik kan vara framgångsrikt vid internationella operationer då olika nationer och organisationer ska samarbeta och då ledningsstrukturen därmed är decentraliserad. Shamir menar däremot att nya operationstyper så som fredsinsatser påverkat möjligheterna för implementering av uppdragstaktik negativt. Även Vogelaar och Kramer tar upp aspekter från fredsinsatser som påverkat användandet av uppdragstaktik negativt. Exempel är långsam och statisk
operationsmiljö, prioritering av säkerhet för egen personal, politisk känslighet samt
förbandssammansättningar med olika procedurer och kulturer. Avslutningsvis beskrev Petratis att även Ryssland använder sig av uppdragstaktik men endast på lägre taktisk nivå och i syfte att ta fram nya metoder.
2.3 Användning av uppdragstaktik vid sjögående förband
Som nämnts finns det färre studier av uppdragstaktik vid sjögående förband. Ett exempel är Krabberødsstudie som berördes i inledningen. Krabberød har studerat besättningsmedlemmar ombord på Norges Nansen-fregatters inställning till uppdragstaktik i situationer som uppfattas som osäkra.59 I studien kommer Krabberød fram till att i situationer som uppfattas som osäkra
av besättningarna så efterfrågades ett ledarskap som inte överensstämmer med normen för uppdragstaktik.60 Krabberød tar därför upp att det inte är tillräckligt att cheferna är utbildade och övade i att använda sig av uppdragstaktik utan att även underställd personal behöver övas i detta. Vidare framför han att uppdragstaktik inte är något man bara implementerar vid ett tillfälle utan att det kräver ett kontinuerligt arbete.61
59 Krabberød, Task Uncertainty and Mission Command in a Naval Context, 419 60 Ibid, 429-430
Ett sådant exempel återfinns i brittiska flottan där man i mitten på 2000-talet använde en ledarskapsmodell vid övning och träning av chefer.62 Modellen förenade forskning om
ledarskap och management med den brittiska försvarsdoktrinens grundprinciper för
uppdragstaktik.63 Man övervägde även att använda modellen vid urval av chefer för befordran samt placering av officerare.64
Ytterligare en studie om användandet av uppdragstaktik vid sjögående förband som nämnts tidigare är Rubels. Han menar att genom historien har sjökrigföring i princip genomförts enligt tre grundläggande metoder, ”Structured battle”, ”Melee” samt ”Sniping”. 65
Structured battle innebär att sjöslaget genomförs genom en koordinering av sjöstyrkan. Dock
behöver koordineringen inte innebära att slaget görs i en strikt formering, vilket var metodens ursprung. Det kan även innebära en bestämd doktrin, detaljerade planer eller fartygschefer som är grundligt informerade om stridens intention. Det grundläggande målet med
koordineringen är att sjöstyrkan gemensamt ska kunna öppna eld och skydda varandra.66
Melee däremot är ett sjöslag där varje fartyg slåss självständigt utan koordinering. Det går ut
på att utnyttja fiendes oordning och demoralisering genom att anfalla så många fientliga fartyg som möjligt och därigenom neutralisera dennes sjöstyrka. Metoden går ut på att utnyttja de tillfällen som ges till ett offensivt handlande men innebär en mindre kontroll över egna fartygs handlingar.67
Sniping innebär att använda sig av någon form av bakhåll och vanligast är attacker på
handelssjöfart. I likhet med tidigare nämnda Melee innebär metoden att fartygsenheter agerar enskilt. Skillnaden är dock att Sniping sker mer utspritt och kortvarigt.68 Rubel förklarar att de
tre metoderna återkommer i modern sjökrigföring men att de utvecklats i och med teknikutvecklingen.69
62 Young och Dulewicz, A model of command, leadership and management competency in the British Royal Navy, 228, 240
63 Ibid, 229-230 64 Ibid, 228
65 Rubel, Mission Command In A Future Naval Combat Environment, 110 66 Ibid, 111
67 Ibid, 111-112 68 Ibid, 112 69 Ibid, 112-119
Rubel menar att historiskt präglades sjökrigföringen av en decentraliserad ledning men att teknikutveckling i form av olika sambandsmedel och informationssystem medfört en
möjlighet till samordning och centralisering. Rubel påpekar dock att i den moderna sjöstriden kommer det inte alltid finnas möjlighet till sambands- och informationsöverföring. Rubel framför kritik mot den amerikanska doktrinen för gemensamma operationer som menar att uppdragstaktik är lösningen då sambandsförhållandena inte längre medger en samordnade ledning.70 Detta eftersom Rubel, även om han inte motsätter sig användandet av
uppdragstaktik, menar att uppdragstaktik inte per automatik kan lösa den samordning i form av Structured battle som är nödvändig i den moderna sjöstriden. Istället hävdar Rubel att sjöstriden kommer att utkämpas i versioner av Melee och Sniping. 71
Rubel hävdar att det inte är möjligt att rakt av applicera uppdragstaktikens principer utan att överväga vilka konsekvenser ledningsfilosofin får på sjökrigföringen. Han menar att det därför behövs åtgärder för att förbereda sjöofficerare för användandet av uppdragstaktik och föreslår fortsatta taktiska diskussioner, revidering av doktriner och planer samt
utbildningsinsatser.72
Sammanfattningsvis finns det färre studier om användandet av uppdragstaktik vid sjögående förband. Krabberød har studerar uppdragstaktik utifrån besättningsmedlemmar och ett ledarskapsperspektiv. Young och Dulewicz har undersökt en modell för ledarskap som brittiska flottan utgått ifrån vid övning och träning av chefer. Modellen förenar forskning om ledarskap och management med den brittiska försvarsdoktrinens grundprinciper för
uppdragstaktik.
Rubel beskriver däremot att även om uppdragstaktik har en relevans vid ledning till sjöss så löser uppdragstaktik inte per automatik behovet av samordning vid sjökrigföring. Därför menar Rubel att det behövs åtgärder för att förbereda sjöofficerare för användandet av uppdragstaktik.
70 Ibid, 109-110
71 Ibid, 115-116 72 Ibid, 120
3. Metod
3.1 Vetenskapsteoretisk och metodologisk utgångspunkt
I studien användes Grounded Theory73, eller grundad teori som metoden även benämns, och
den ursprungliga versionen ”The Constant Comparative Method of Qualitative Analysis”74. Valet av metod motiveras utifrån att studiens syfte är att bidra till förståelse för användandet av uppdragstaktik inom ett område där det finns begränsat med tidigare forskning. Grounded Theory var en lämplig metod för detta då den istället för att pröva redan existerande teorier utvecklar en grundad teori som fångar de studerades erfarenheter och handlingar.75 Vidare beskrivs metoden som särskilt användbar för att upptäcka och tydliggöra karaktären i det som sker i syfte att lösa deltagarnas huvudangelägenhet.76 Metoden skiljer sig mot flera andra metoder då den istället för att använda data för att testa teorier använder data för att skapa teorier.77 Metoden är lika rigorös och stringent som andra forskningsmetoder. Den har ett metodpaket som forskaren ska följa och den lämnar ingenting åt slumpen.78 Då studiens syfte var att bidra till förståelse för användandet av uppdragstaktik vid ledning av sjögående
förband och detta gjordes genom att ta reda på officerares uppfattning om fenomenet så var det naturligt att studien utgick från ett explorativt och induktivt perspektiv med inslag av tolkning under analysprocessen. Grounded Theory beskrivs dock skära genom den
traditionella vetenskapsteoretiska uppdelningen med positivistiska deduktiva undersökningar respektive hermeneutiska induktiva undersökningar.79 En uppdelning där Grounded Theory
utgör vad som beskrivs som ”gyllene mittenväg”80. Metoden är användbar oavsett
vetenskapsfilosofisk utgångspunkt och dess kombination av perspektiv ökar dess användbarhet.81
73 Glaser och Strauss, The discovery of grounded theory: strategies for qualitative research 74 Glaser, Getting out of the data: grounded theory conceptualization, 133-144
75 Kvale och Brinkmann, Den kvalitativa forskningsintervjun, 241-242 76 Glaser, Att göra grundad teori: problem, frågor och diskussion, 53 77 Ibid, 55
78 Ibid, 30-33
79 Hartman, Grundad teori: teorigenerering på empirisk grund, 27 80 Ibid, 35
Grounded Theory är av en mix av induktion och deduktion men även om metoden innebär en mix så är den en induktiv metod där en teori systematiskt generas utifrån data. Dock har metoden deduktiva element.82 Metoden innebär att urval, datainsamling och analys sker
parallellt i en växelverkan samt att detta återupprepas om och om igen i en iterativ process.83 Användandet av en metod som i huvudsak är induktiv motiveras utifrån att studiens syfte var att bidra till förståelse för användande av uppdragstaktik vid ledning av sjögående förband och att området tidigare studerats i begränsad omfattning. Vidare motiveras den induktiva metoden med att studien ville fånga officerares förståelse för och perspektiv på användandet av uppdragstaktik utan att deras beskrivningar färgades av existerande teorier. Då existerande teorier om uppdragstaktik till större del hanterar landkrigföring hade studien med en deduktiv metod riskerat att missa det som är specifikt för sjökrigföringen. En induktiv metod medgav att officerarna själva kunde beskriva sina uppfattningar och erfarenheter av ledning av sjögående förband med uppdragstaktik. Dessutom bidrog den induktiva metoden till att analysen kunde genomföras utan påverkan av existerande teorier.
Som metod för insamling av empiri i studien användes kvalitativa intervjuer. Valet motiveras med att metoden möjliggjorde en närhet till informanterna. En närhet som var nödvändig för att uppnå en väl fungerande tolkningsprocess. Den kvalitativa metoden gav också
informanterna förutsättningar att själva få uttrycka sig och beskriva sina uppfattningar, vilket varit svårare att uppnå med en kvantitativ metod. Ytterligare motiv till val av metod var att det gav möjlighet att följa upp och anpassa intervjuerna med fördjupningsfrågor utefter den riktning och djup som intervjuerna utvecklades.84 Intervjuerna genomfördes som individuella intervjuer. Valet av individuella intervjuer motiveras med att studien eftersträvade en
öppenhet för vad den enskilda individen säger samt hur denne tolkar och uppfattar85
användandet av uppdragstaktik.
82 Hartman, Grundad teori: teorigenerering på empirisk grund, 35-36 83 Bryman, Samhällsvetenskapliga metoder, 513
84 Wallén, Vetenskapsteori och forskningsmetodik, 76
I denna explorativa och induktiva studie var därför användandet av kvalitativa intervjuer tillsammans med analysmetoden Grounded Theory86 ett lämpligt tillvägagångssätt för att
undersöka hur användandet av uppdragstaktik vid ledning av sjögående förband förstås. Därmed bidrar studien såväl utomvetenskapligt, då det är relevant för den studerade kontexten och kan användas i utbildnings- och diskussionssyfte, som inomvetenskapligt, då den ger ett teoretiskt bidrag till krigsvetenskapen. Studiens grundade teori är hypotesgenererande och kan omvandlas till en enkätstudie för att därefter prövas på ett större urval.
3.2 Genomförande av intervjuer
Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa individuella intervjuer. Intervjuerna avtalades genom telefonkontakt samt email med informanterna. Innan intervjun fick informanterna ett email med information om studien samt de teman som skulle beröras i intervjun.
Informanterna fick själva bestämma tid och plats för intervjuerna.
I den inledande fasen av studien var urvalet av informanter ändamålsenligt87. Detta då urvalet utgjordes av officerare som var eller intill nyligen hade varit krigsförbandschefer. Därigenom gjordes bedömningen att informanterna besatt relevant information och kunskap om
användandet av uppdragstaktik vid ledning av sjögående förband. Urvalet anpassades emellertid under studien med hjälp av snöbollsmetoden88. Detta då informanterna under intervjun tillfrågades om individer som de ansåg kunde bidra till studien. Studiens slutgiltiga urval utgjordes dock av det som benämns som teoretiskt urval89. Detta innebär att urvalet
förfinades under analysarbetet genom en anpassning efter både ändamål och relevans för studien.90 Något som möjliggjordes genom det fortlöpande arbetet med att snarast efter
intervjun transkribera och analysera intervjuunderlaget. Efter analys av den sjunde intervjun uppstod vad som betecknas som teoretisk mättnad91, vilket innebar att ingen ny data som kunde kodas till nya kategorier påträffades. Mer om analysen av intervjuerna återfinns i delkapitel 3.3.
86 Glaser och Strauss, The discovery of grounded theory: strategies for qualitative research 87 Hartman, Grundad teori: teorigenerering på empirisk grund, 66-67
88 Ahrne och Svensson, Handbok i kvalitativa metoder, 41
89 Hartman, Grundad teori: teorigenerering på empirisk grund, 67-70 90 Ibid, 70-71
Som stöd vid intervjuerna användes en intervjuguide med fem teman. Utifrån intervjuguidens teman ställdes öppna frågor som kompletterades med fördjupningsfrågor för att följa upp detaljer som uppkom under intervjuerna. Trots att guidens teman följde en viss ordning fanns en flexibilitet och intervjuerna anpassades utifrån hur informanterna besvarade frågorna. Även om intervjuerna därmed kunde vandra mellan guidens teman så täcktes alla teman in under intervjun. Intervjuerna var därmed av karaktären semistrukturerade intervjuer92. Nedan följer intervjuguidens teman.
- Bakgrundsfrågor: ålder, militära utbildningar, nuvarande befattning, tid vid förbandet - Ledning i Marinen/eget förband: synen på marinledning, utmaningar, erfarenheter,
förutsättningar, förhållanden/faktorer, förändringar, arbete med ledning etcetera. - Uppdragstaktik: beskrivning av uppdragstaktik, förutsättningar, fördelar, nackdelar
etcetera.
- Uppdragstaktik i Marinen/eget förband: Användandet och arbete med uppdragstaktik i Marinen/vid förbandet, utmaningar, erfarenheter, förutsättningar,
förhållanden/faktorer, fördelar, nackdelar, förändringar etcetera.
- Övrigt: Ytterligare aspekter, förslag på frågor eller deltagare, kompletterande frågor. Samtliga intervjuer spelades in och transkriberades. Därefter analyserades transkriberingen för att kunna användas som stöd inför kommande intervju samt som stöd för det teoretiska informanturvalet.
Två av intervjuerna genomfördes vid Försvarshögskolan. Tre av intervjuerna genomfördes vid informantens ordinarie arbetsplatser. Två av intervjuerna genomfördes i en lånad lokal vid marinstaben. Intervjuerna var ungefär 45 minuter långa, den kortaste intervjun pågick i 34 minuter och den längsta i 57 minuter.
3.2.1 Beskrivning av studiens informanter
Totalt intervjuades sju officerare vilka kom att representera sex olika förband i Marinen samt marinstaben. Samtliga informanter innehade eller hade intill nyligen innehaft en
chefsbefattning vid förbandet eller marinstaben. Därigenom ansågs de besitta goda erfarenheter av ledning av sjögående förband samt att de bedömdes inneha intressanta
kunskaper om användande av uppdragstaktik. Den genomsnittliga tid som officerarna verkat i aktuell befattning där de ansvarat för ledning var 22 månader. I medeltal hade informanterna varit officerare i 24 år. Alla informanter var män mellan 41 och 52 år gamla. Ytterligare beskrivning och information om informanterna utelämnas i syfte att bevara deras anonymitet. 3.3 Analysmetod
Som analysmetod användes riktlinjer enligt klassisk Grounded Theory93 och den ursprungliga versionen ”The Constant Comparative Method of Qualitative Analysis”94. Metoden innebär ett systematiskt, induktivt och jämförande arbete i syfte att utveckla en teori. Metoden är en iterativ process där forskaren växlar mellan empiri och den framväxande analysen vilket medför att insamlad data gradvis blir mer fokuserad och att analysen succesivt blir mer teoretisk.95
Under intervjuerna fördes minnesanteckningar, anteckningarna användes därefter som stöd vid det efterföljande analysarbetet. Att föra anteckningar och nyttja dessa i analysarbetet ingår i metoden Grounded Theory96. Alla intervjuer spelades in för att därefter transkriberas i nära anslutning till intervjutillfället. Transkriberingen gjordes ordagrant och pauser, skratt med mera noterades i transkriberingen. Transkriberingarna analyserades snarast möjligt efter genomförd intervju. Detta för att förstärka den iterativa processen och för att få möjlighet att belysa koder i efterföljande intervjuer. Detta var också en förutsättning för att uppnå det teoretiska urvalet som nämndes i delkapitel 3.2.
93 Glaser och Strauss, The discovery of grounded theory: strategies for qualitative research 94 Glaser, Getting out of the data: grounded theory conceptualization, 133-144
95 Bryant och Charmaz, The SAGE handbook of grounded theory, 1
Nedan förklaras analysens tre faser med utgångspunkt från Glasers beskrivning av metoden97
samt Hartmans förtydliganden98. Faserna benämns öppna fasen, selektiva fasen samt
teoretiska fasen.99
I den öppna fasen analyserades transkriberingen fritt i syfte att identifiera samtliga koder i varje enskild intervju. Detta gjordes genom att läsa igenom och markera stycken i den utskrivna transkriberingen samt genom att göra marginalanteckningar i form av koder som beskrev vad som avhandlades. Koder som beskrev mönster av tankar, känslor, effekter etcetera kom att bilda kategorier. Till stöd användes även minnesanteckningar från
intervjutillfället. Citaten kunde till exempel vara: ”Alltför många gånger har vi gjort så att vi
bytt den taktiska chefen till sjöss inför varje övning. Och då kommer det en ny kreativ människa som vill sätta sin prägel och hitta den optimala lösningen.". Citatet gavs initialt
koden olika ledningsmetod. Den öppna fasen avslutades när mättnad uppstod och inga nya koder eller kategorier identifierades vid fortsatta intervjuer. Under den öppna fasen
identifierades även det centrala från samtliga intervjuerna vilket var effekter av
uppdragstaktik samt faktorer som påverkade möjligheterna till uppdragstaktik. Detta var studiens kärnkategori vilken kom att utvecklas till relationen mellan synkronisering och fragmentering samt de effekter som användande av uppdragstaktik ger.
Därefter följde den selektiva fasen. Fasen innebar att samtliga transkriberingar återigen analyserades. Denna gång skedde det selektivt och med koncentration på citat som hade ett samband till den identifierade kärnkategorin. Under analysen klipptes citat ut ur utskrifter av transkriberingarna. Urklippen sorterades och grupperades i olika mönster som motsvarade koder samt kategorier som relaterade till kärnkategorin. När samtliga citat som relaterade till kärnkategorin hade knutits till en kod eller kategori uppstod återigen en mättnad. Därefter påbörjades det sista steget i analysen.
97 Ibid, 133-144
98 Hartman, Grundad teori: teorigenerering på empirisk grund 99 Ibid, 40-41, 79-95
Under den teoretiska fasen söktes efter relationer och samband mellan olika koder, kategorier samt kärnkategorin. Det innebar ett fortsatt grupperande, uppdelande samt arbete med
namngivning av kategorier och koder. Sakteliga utvecklades en grundad teori med olika koder, underkategorier, överkategorier som alla på något vis förhöll sig till kärnkategorin. Exempel på hur teorin utvecklades är att citatet ”Alltför många gånger har vi gjort så att vi
bytt den taktiska chefen till sjöss inför varje övning. Och då kommer det en ny kreativ människa som vill sätta sin prägel och hitta den optimala lösningen." som tidigare hade
koden olika ledningsmetod nu fick koden ledningsprocedur. Koden ledningsprocedur placerades i underkategorin koncept som ingick i överkategorin synkronisering. Till slut framträdde så de tre överkategorierna synkronisering, fragmentering samt effekter av
uppdragstaktik. De tre överkategorierna hade alla ett antal underkategorier samt att vissa av
underkategorierna hade en ytterligare uppdelning i koder. Till alla koder och kategorier fanns det även ett antal urklippta citat. Därmed kom kärnkategorin att utgöras av relationen mellan
synkronisering och fragmentering samt de effekter som användande av uppdragstaktik ger.
Detta besvarade även studiens forskningsfråga Hur förstås uppdragstaktik vid ledning av
sjögående förband i Marinen? Analysen avslutades med att en bild togs fram för att
åskådliggöra hur överkategorierna med underkategorier och koder förhöll sig till varandra och kärnkategorin. Den grundade teorin med kärnkategorin, överkategorier, underkategorier och koder redovisas i kapitel 4 tillsammans med beskrivningar och citat som tydliggör teorin. Där återfinns även nyss nämnda bild (bild 1).
3.4 Etiska aspekter
För att hantera etiska aspekter i studien har vetenskapsrådets forskningsetiska
överväganden100 samt de riktlinjer som Kvale och Brinkman101 beskriver beaktats. Att ta hänsyn till och beskriva dessa för läsaren utgör även en del av studiens reflexivitet. Studiens reflexivitet beskrivs närmare i delkapitel 3.5. I detta delkapitel redovisas hur de etiska aspekterna tillgodosetts. Som utgångspunkt används Kvale och Brinkmans uppdelning i informerat samtycke, konfidentialitet, konsekvenser samt forskarens roll. Inledningsvis ges en kortare beskrivning av dessa begrepp. Därefter beskrivs hur dessa hanterats.
100 Vetenskapsrådet, God forskningssed
Informerat samtycke innebär att informanterna orienteras om studiens syfte och hur studien kommer att genomföras. Vidare innefattar det att uppmärksamma informanterna om
eventuella risker men även fördelar med att delta. Det innebär också att förklara att deras deltagande är frivilligt och att det är möjligt att avbryta det om så önskas. Det innefattar även att informera om hur eventuell konfidentialitet kommer att garanteras. Vidare ingår
information om hur intervjumaterialet hanteras och används i studien samt efter det att den avslutats.102 Konfidentialitet utgörs av de överenskommelser som görs om hur det
informanterna återger ska hanteras, huruvida deltagandet ska vara anonymt och hur
anonymiteten i så fall tillgodoses. 103 Konsekvenser går ut på att bedöma den eventuella skada informanterna kan lida i och med sitt deltagande. Denna etiska princip utgår ifrån att man ska göra gott vilket innebär att forskaren ska undvika att informanterna skadas genom sitt
deltagande. Det innebär dessutom att beakta vilka konsekvenser studien kan få för den grupp informanterna representerar. Här bör även värderas att den öppenhet som kan råda vid
intervjuer kan innebära att informanterna avslöjar detaljer de senare ångrar. 104 Forskarens roll och att denne agerar oberoende beskrivs som avgörande för studiens vetenskapliga kvalitét och styrkan i de beslut som forskaren fattar under en undersökning. Forskarens roll och dennes oberoende är extra viktigt då studien genomförts genom intervjuer. Att ha god kännedom om etiska frågor, riktlinjer och teorier hjälper forskaren att göra riktiga val då etiska intressen ska vägas mot vetenskaplig betydelse. Vetenskaplig kvalitét på det som publiceras ingår också i de krav som ställs på forskaren. 105
I studien har informanter anonymiserats i syfte att motverka eventuella negativa konsekvenser som deltagandet skulle kunna medföra för dem eller för deras förband. Exempel på hur
anonymiteten tillgodosetts är att informanternas befattningar och exakta förbandstillhörighet utelämnats samt att citaten värderats med avseende på information som kan avslöja deras identitet. Därför har även information som exempelvis namn på operationer utelämnats i citat som återgivits. Informanterna har även getts möjlighet att kontrollera transkriberingen från sin intervju, därmed har de även själva haft möjlighet att värdera konfidentialiteten men även innehållets korrekthet. 102 Ibid, 107-108 103 Ibid, 109-110 104 Ibid, 110-111 105 Ibid, 111-112
Inför intervjuerna samt efter intervjuerna informerades informanterna om studiens syfte och metod. De informerades även om att deltagandet i studien var anonymt och hur detta skulle tillgodoses. Vidare informerades de om att deltagande var frivilligt och att det kunde avbrytas om de så ville. I beskrivningen av studiens metod ingick även information om hur resultatet från intervjuerna skulle användas samt hanteras. Här är det värt att återigen påpeka att transkriberingarna endast kommer att användas för denna studie och inte användas till annan forskning om inte nytt samtycke inhämtas från informanterna. Genom att värdera dessa frågor samt God forskningssed106 har informerat samtycke, konfidentialitet, konsekvenser samt forskarens roll värderats. Det finns dock ytterligare aspekter av forskarens roll, så som forskarens oberoende samt studiens vetenskapliga kvalité, dessa tas upp i delkapitel 3.5. 3.5 Synen på studiens resultat samt reflexivitet
Inom Grounded Theory bedöms normalt inte studiers resultat med begrepp som validitet och reliabilitet. Huruvida resultatet är riktigt eller inte bedöms istället utifrån om den grundade teorin förklarar det den utger sig för att förklara, om den är relevant för och passar in på området som undersökts samt om det är möjligt att modifiera den grundade teorin då nya data tillförs.107 I delkapitel 3.5.1 nyttjas därför kriterierna a) funktion, b) relevans, c) passform samt d) modifierbarhet för att visa på studiens resultat. Ytterligare en aspekt vid
samhällsvetenskapliga studier och som bör uppvisas är det som benämns reflexivitet. Detta innebär att forskarens värderingar inte ska påverka studiens resultat och att forskaren är självreflekterande samt påvisar detta för läsaren.108 En beskrivning av studiens reflexivitet
följer i delkapitel 3.5.2. Andra krav som ställs på forskaren togs upp i delkapitel 3.4. 3.5.1 Studiens funktion, relevans, passform samt modifierbarhet
Studiens funktion109 och att den fungerar innebär att dess grundade teori med kategorier och
koder samt hur dessa förhåller sig till kärnkategorin är tillräckliga för att på ett tydligt vis förklara för läsaren hur uppdragstaktik förstås vid ledning av sjögående förband i Marinen.
106 Vetenskapsrådet, God forskningssed
107 Glaser, Att göra grundad teori: problem, frågor och diskussion, 36-38 108 Bryman, Samhällsvetenskapliga metoder, 43-45
Detta uppnås med beskrivningarna av studiens kärnkategori, överkategorier, underkategorier samt koder som återfinns i kapitel 4 och 6. Vidare bidrar bild 1 som återfinns i kapitel 4 till att visualisera funktionen för läsaren. Beskrivningen av analysmetoden som återfinns i delkapitel 3.2 hjälper även den till att tydliggöra studiens funktion för läsaren.
Relevans uppnås genom att studien inte enbart har ett akademiskt intresse och bidrar
inomvetenskapligt. För att en studie ska vara relevant ska den även bidra utomvetenskapligt och fånga det som varit väsentligt för studiens deltagare.110 Relevansen i denna studie uppnås genom att studiens grundade teori lyfter fram de aspekter som informanterna ansett som intressanta och som betydelsefulla att beakta vid ledning av sjögående förband med uppdragstaktik. Därigenom bidrar studien inte bara inomvetenskapligt utan även utomvetenskapligt och den är därmed att betrakta som relevant.
Passform innebär att studiens grundade teori på ett riktigt vis uttrycker förhållandena i
studiens data. 111 I den här studien har passform erhållits genom att analysen varit rigorös och i enlighet med riktlinjer i klassisk Grounded Theory112. Metoden innebär också att analysen gjorts förutsättningslöst och datanära. Förfarandet har lett till att resultatet är empiriskt förankrat och att den grundade teorin därigenom passar in på det den ska förklara.
Modifierbarhet betyder att studiens grundade teori kan utvecklas och genomgå förändringar om ytterligare data tillförs eller om de förhållanden som den beskriver förändras.113 Detta
innebär att teorin måste kunna modifieras om data förändras.114 Studiens grundade teori
uppnår kriteriet modifierbarhet då det är möjligt att utveckla och anpassa den om nya data upptäcks eller om dess kontext förändras. Däremot består kärnkategorin i enlighet med den ursprungliga versionen.
110 Ibid, 36, 38
111 Ibid, 36-37
112 Glaser och Strauss, The discovery of grounded theory: strategies for qualitative research 113 Glaser, Att göra grundad teori: problem, frågor och diskussion, 36, 38
3.5.2 Reflexivitet
Inför och under forskningsprocessen ska forskaren uppmärksamma hur denne eventuellt påverkar studiens resultat samt åskådliggöra detta för läsarna. Detta benämns personlig reflexivitet.115 Ytterligare aspekt av reflexivitet utgörs av epistemologisk reflexivitet.
Epistemologisk reflexivitet innebär hur problemformulering och forskningsfrågan
tillsammans med studiens metod formar dess innehåll. Det innebär också att beakta vad som eventuellt valts bort, vad som kan ha påverkat resultatet samt hur det sätt som resultatet presenteras på eventuellt påverkar läsarna.116
I denna studie har författaren erfarenhet av ledning av sjögående förband. En erfarenhet som består av att leda andra enheter men även av att ha tjänstgjort ombord på örlogsfartyg i ledande befattningar. Vidare hade författaren innan studien läst om och funderat över användandet av uppdragstaktik. Dessa förhållanden har beaktats men de har inte otillbörligt påverkat studiens resultat då den genomförts datanära och induktivt i enlighet med Grounded Theory117. Därmed är studiens grundade teori ett resultat av informanternas data och inte ett resultat av eventuell förförståelse från författarens sida. Detta stycke om reflexivitet är ett sätt att påvisa detta för läsaren. Ytterligare exempel på hur detta påvisas för läsaren är att den grundade teorin som presenteras i kapitel 4 inte bara innefattar kategorier och koder utan även informanternas citat. Trots detta bör läsaren notera att författarens kunskap om Marinen i vissa fall bidragit till studiens genomförande. Detta i och med att författaren därigenom haft förutsättningar att förstå vad informanterna återberättat. Dessutom har det bidragit till att författaren kunnat följa upp informanternas beskrivningar med fördjupande frågor.
Kunskapen om organisationen har även bidragit till det teoretiska urvalet då det möjliggjorde att individer med adekvat variation kunde identifieras under analysarbetet. Det är dock viktigt att återigen poängtera att studiens resultat samt det teoretiska urvalet grundades i empiri från informanterna och inte utifrån författarens förförståelse. Mer om intervjuerna samt hur analysen genomfördes återfinns i delkapitel 3.2 samt 3.3. Dessa delkapitel samt övriga delar av kapitel 3 är ytterligare exempel på hur reflexivitet påvisas för läsaren.
115 Jacobsen, Hur genomför man undersökningar? - introduktion till samhällsvetenskapliga metoder, 29-30 116 Ibid, 29-30
Studiens epistemologiska reflexivitet åskådliggörs genom att studiens metodologi beskrivs och motiveras i delkapitel 3.1 samt att problemformulering med syfte och frågeställning, avgränsningar och centrala begrepp förtydligas och motiveras i kapitel 1. Vidare har studiens källor kontinuerligt granskats och kritiskt värderats. Exempelvis har informanternas
beskrivningar värderats och uppfattats som ärliga. Något som informanternas anonymitet anses ha bidragit till. Vidare har tillförlitligheten stärkts då informanterna getts möjlighet att läsa igenom transkriberingen från deras intervju. Även övriga källor har värderats källkritiskt. Exempel är att samtliga i uppsatsen ingående artiklar är vad som benämns som peer review-granskade, vilket innebär att artiklarna granskats av experter inom området.118 Vidare återfinns förlagen som publicerat artiklar samt böcker som använts i uppsatsen på nivå ett eller två på NSD:s Register over vitenskaplige publiceringskanaler119.
4. Studiens grundade teori
Analysen av intervjumaterialet visar på att ledning av sjögående förband med uppdragstaktik bygger på en effektiv och väl genomförd synkronisering av ledningen och de ingående
enheterna i sjöstyrkan men att förbandets förutsättningar för att leda med uppdragstaktik även påverkas av en fragmentering. Om det sjögående förbandet är framgångsrikt i sitt arbete med synkroniseringen samt kan hantera fragmenteringen finns det möjlighet att nå de effekter uppdragstaktik ger. Effekterna ger både verkan på det faktiska uppdraget men även mer långtgående effekter vad gäller individers utveckling.
Studiens kärnkategori utgörs därför av relationen mellan synkronisering och fragmentering
samt de effekter som uppdragstaktik ger. Kärnkategorin byggs upp av överkategorierna synkronisering, fragmentering samt effekter av uppdragstaktik.
Synkronisering betyder i den här studien en koordinering av ledning och de i förbandet
ingående enheterna. Det innebär en synkronisering kring konceptuella delar och uppdraget men även en förtroendeskapande synkronisering av ingående förbandsenheter med chefer. En framgångsrik synkronisering medför förutsättningar för att kunna leda med uppdragstaktik och därmed möjlighet att tillgodogöra sig effekter av uppdragstaktik. Synkronisering utgörs av underkategorierna koncept, uppdraget samt förtroende.
118 Booth, Colomb, Williams, Bizup och Fitzgerald. The craft of research, 66 119 Norsk senter for forskningsdata, Register over vitenskapelige publiseringskanaler
Fragmentering betyder i den här studien påverkansfaktorer som är ogynnsamma och inverkar
negativt på förutsättningarna för användandet av uppdragstaktik. Fragmenteringen innebär influenser och erfarenheter från internationella operationer, övertro till olika sambandsmedel, ett behov av samordning av operationer samt strukturella förhållanden på fartyg. Var och en av dessa leder till en fragmentering som försvårar möjligheterna för effekter av
uppdragstaktik. Fragmentering delas in i underkategorierna internationella influenser, överdriven tilltro till sambandsmedel, gråzonsproblematik, verksamhet som kräver samordning samt strukturella förhållanden.
Effekter av uppdragstaktik innebär i den här studien de positiva effekter som uppdragstaktik
medför. Effekter av uppdragstaktik består av underkategorierna förmåga till övertagande av
ledning, möjlighet att agera utan samband, förmåga att agera utan fullständiga order, effektivt nyttjande av resurser, bättre lösning, snabbhet, anpassning till rådande förutsättningar samt individuell utveckling.
Ledning av sjögående förband med uppdragstaktik kan därmed förstås som relationen mellan de tre överkategorierna synkronisering, fragmentering samt effekter av uppdragstaktik. Kärnkategorin med överkategorier, underkategorier och koder visualiseras med bilden nedan. Vidare beskrivs studiens grundade teori i efterföljande delkapitel. Citaten som används valdes utifrån att de beskrev kontexten på ett tydligt och representativt vis, vilket också är
anledningen till att de i vissa fall är längre.
Bild 1: Relationen mellan synkronisering och fragmentering och de effekter som
4.1 Synkronisering
Överkategorin synkronisering innebär den koordinering av ledningen och de ingående
förbandsenheterna som krävs för att förbandet ska ha förutsättningar för att kunna använda sig av uppdragstaktik. Det innebär synkronisering av konceptuella delar så som
ledningsprocedurer, metoder och begrepp men även en synkronisering kring uppdraget som ska genomföras. Uppdraget innefattar både det egna förbandets uppdrag men även det överordnade uppdrag förbandet ska bidra till. Ytterligare en aspekt som ska synkroniseras är de ingående förbandsenheterna med deras chefer så att ett gemensamt förtroende skapas. Överkategorin synkronisering utgörs därför av underkategorierna koncept, uppdraget samt
förtroende. En framgångsrik synkronisering av underkategorierna leder till förutsättningar för
att kunna leda med uppdragstaktik och därmed även möjlighet att nå de effekter som uppdragstaktik ger. Nedan beskrivs underkategorierna koncept, uppdraget samt förtroende. 4.1.1 Koncept
Underkategorin koncept innebär konceptuella delar för ledningen av förbandet samt en metod för hur verksamheten bedrivs. Vidare innebär kategorin en gemensam begreppsapparat som förbandet använder och förstår på samma vis. Kategorin koncept delas in i koderna
ledingsprocedur, metod och begrepp.
4.1.1.1 Ledningsprocedur
Koden ledningsprocedur innebär en gemensam procedur för hur förbandet ska ledas och som det endast görs mindre förändringar i. Vidare framhålls att ledningsproceduren ska präglas av enkelhet.
En informant beskriver behovet av en gemensam ledningsprocedur enligt nedan.
”Alltså 2015 så hade vi ingen struktur på det där överhuvudtaget utan varje individ som fick chansen att leda gjorde sin tolkning av hur vi ska leda ett förband till sjöss.”
Att ledningsproceduren inte får förändras från gång till annan tas upp av samma informant.
”Alltför många gånger har vi gjort så att vi bytt den taktiska chefen till sjöss inför varje övning. Och då kommer det en ny kreativ människa som vill sätta sin prägel och hitta den optimala lösningen.”
