Teori

2.3.1 Symbolisk interaktionism

En teoretisk utgångspunkt som används för att förstå hur människor tolkar sin omvärld är den symboliska interaktionismen. Tankarna kring symbolisk interaktionism grundades av George Herbert Mead redan 1937 men har sedan dess kommit att vidareutvecklas av bland annat Herbert Blumer. Blumer menar att symbolisk interaktionism bygger på tre antaganden. Det första är att människor agerar utefter vilken mening saker och ting har för dem. Det andra är att meningen dessa ting får bygger på erfarenheter och social interaktion med människor i dess omgivning och det tredje är att denna mening kan påverkas och omskapas i så kallade tolkandeprocesser (Aspers, 2011: 50).

Dessa tre antaganden utgör därmed människans verklighetsuppfattning och denna består då av kategoriseringar och meningstillskrivande av saker och ting, skapat av människor emellan (Blumer, 1986: 10).

Vidare menar Blumer att människor kan ha olika uppfattningar av samma fenomen. Detta beror på att olika individer då tillskriver samma saker olika mening baserat på individens tidigare erfarenheter och sociala interaktioner (Blumer, 1986: 8–10).

Inom symbolisk interaktionism talas det bland annat om symboler. Dessa kan enligt olika individer ha olika mening. Symboler kan utgöra allt från ord till kroppsrörelser till fysiska objekt. För att exempelvis ett ord ska kunna definieras som en gemensam symbol krävs det emellertid att den definieras på samma sätt av de som kommunicerar med varandra. Individen internaliserar andras uppfattning och definitioner kring symboler vilket öppnar upp för

förståelse och gemensam grund individer emellan. Det möjliggör också en förståelse för varandra i sociala samspel och informationsutbyte (Blumer, 1986: 8–11). Detta utbyte av information och förförståelse för saker och ting gör det möjligt för individen att ta sig an nya situationer och möten utan att behöva definiera situationen från början. En risk med denna typ av informationsutbyte är dock att dessa subjektiva uppfattningar ofta misstas för inneboende sanningar eller objektiva värden (Blumer, 1986: 10).

Symbolisk interaktionism har alltså mening, eller betydelser, som sin utgångspunkt. Mening är en social produkt som ständigt (åter)skapas – på så vis blir den mening som människor tillskriver varandra, sig själva och olika objekt betydelsefullt att sociologiskt studera i sig själv (Blumer, 1986: 3).

I denna uppsats möjliggör teorin om symbolisk interaktionism en analys av hur de intervjuade föräldrarna i denna studie tillskriver mening inte bara till barnen utan också till kön,

handlingar och ting, så som kläder.

2.3.2 Doing gender

Candace West och Don H. Zimmerman (1987) presenterade sitt begrepp “doing gender” i en artikel med samma namn. I artikeln förklaras begreppet som att vi gör kön och att detta är något som sker i det sociala samspelet mellan människor. (West & Zimmerman, 1987: 126).

Kort sammanfattat menar West & Zimmerman (1987: 137) att doing gender, göra kön, är följande: “Doing gender means creating differences between girls and boys and women and men, differences that are not natural, essential, or biological”. En central del i doing gender-teorin är alltså att särskilja mellan biologiskt kön och genus. För att göra detta delar de upp kön i tre kategorier: sex, sex category och gender. Sex syftar till det fysiologiska könet en individ föds med. I sex category läggs ytterligare en dimension till, nämligen det fack individen sätts i, manligt eller kvinnligt, av andra baserat på yttre attributen. Detta är en

klassificering som görs oavsett individens egen upplevelse av dess könstillhörighet. Denna klassificering sker tämligen oreflekterat och automatiskt. Det är så pass inpräntat i individen att det finns två kön att många, i de flesta fall, ser sex och sex category som sammanhängande (West & Zimmerman, 1987: 132).

Slutligen liknas begreppet gender nästan vid den “karaktär” en person spelar, det vill säga som individen tar till sig, följer och agerar utefter de samhälleligt skapade uppfattningarna om vad som anses feminint och maskulint. Enligt West och Zimmerman utförs aktiviteter och gester kopplat till ens gender, det vill säga genus, med en medvetenhet om hur de uppfattas och karaktäriseras av andra runt omkring (West & Zimmerman, 1987: 136).

Ett exempel på hur vi skapat sociala skillnader, helt byggda på de fysiska skillnaderna på sex-nivå är könsuppdelningen av offentliga toaletter, trots att det som sker där inne är lika oavsett kön (West & Zimmerman, 1987: 137).

Kvinnor och män tillskrivs även egenskaper som upplevs så naturligt för könen, till exempel att kvinnor tenderar att ta större ansvar för att en konversation ska flyta på, att det inte reflekteras över som ett görande. Istället för att se det som arbete uppfattas det istället som naturligt förekommande “kvinnlighet” (West & Zimmerman, 1987: 138).

Vidare diskuteras det även om de sociala identiteter som individen antar i olika situationer.

Till exempel läkare på dagen, förälder på eftermiddagen och vän på kvällen. Den identitet som individen dock inte kan lämna på ett ställe, för att sedan anta nästa, är könsidentiteten, man eller kvinna (West & Zimmerman, 1987: 139).

I artikeln belyses även hur barn redan i förskoleålder lär sig betydelsen av de olika könen och vad som förväntas av pojkar respektive flickor. Enligt West och Zimmerman lär sig pojkar att de ska vara effektiva, ha rätt fysiska förutsättningar och besitta lämpliga färdigheter. Flickor å andra sidan får lära sig att de ska värdesätta utseende i en större utsträckning (West &

Zimmerman, 1987: 141).

När man läser “Doing gender” får man ha i åtanke att den skrevs på 70-talet och bygger på amerikansk forskning. Idag har vi generellt en annorlunda och mer fri syn på kön och könsroller, särskilt i en svensk kontext. Grunderna avseende vad som anses manligt och kvinnligt, de två könen och könade av småbarn och objekt genomsyrar dock fortfarande dagens samhälle. Av denna anledning finner vi det motiverat att använda ”doing gender”-teorin även i en samtida kontext. Teorin möjliggör en analys av sådant småbarnsföräldrarna antar för givet eller rent av inte ser, kopplat till just kön. Teorin synliggör alltså att det som de

intervjuade beskriver som manligt och kvinnligt inte är naturligt givet och att de förväntningar eller föreställningar som föräldrarna tillskriver barnen är socialt konstruerat och bygger på ett görande. På så sätt kompletterar symbolisk interaktionism och ”doing gender”-teorin

varandra. Det förstnämnda synliggör tillskrivandet av mening och det sistnämnda synliggör specifikt konstruktioner av kön.

Doing gender har utmanats av andra teorier om kön, till exempel Judith Butlers (2007) teori om att kön är performativt. Enligt Butler gör vi och skapar kön men teorin är mer avancerad och fokuserar på normbrott och genustrubbel (Butler, 2007). I denna studie ligger fokus på hur könsnormer upprätthålls och därmed används här teorin om doing gender då den kan bidra till förståelse för hur respondenterna i studien tänker och resonerar om kön.