De lärare som vi har intervjuat menar att elever lär sig på olika sätt, det anser även Boström (1998). Det som var centralt angående elevernas lärande i resultatdelen var dialogen. Lärarna menar att dialogen skapar goda lärandesituationer och är en förutsättning för att undervisningen ska vara givande. Enligt Marie används dialogen som ett sätt att stimulera elevers lärande. Liknande teori använder Strotz och Svenning (2004) som menar att dialogen i ett sociokulturellt perspektiv är nyckeln för att upptäcka och skapa sig kunskaper. Elevernas lärande sker i ett samspel mellan språk, kultur och upplevelser (Lundegård, 2004). Arfwedson (1992) stödjer lärarnas resonemang och menar att språket är ett instrument för ta till sig ny kunskap i det sociokulturella perspektivet. Språket är enligt Imsen (2006) det som formar elevernas förståelse för världen. I intervjuerna märkte vi att lärarna fokuserade mycket på elevernas kommunikation i klassrummet som ett sätt för eleverna att ta till sig kunskap. Lärarnas teori stämmer därmed överrens med Imsens förhållningssätt till lärandet. Men det är inte bara språket som är en grund till elevernas lärande, Marie anser att elever lär sig bäst genom steg för steg inlärning. Liknande resonemang förs av Marton och Carlgren (i Strotz & Svenning, 2004) som menar att det finns en kunskapssyn inom fenomenografin, där eleverna lär sig lämpligast genom steg för steg inlärning. Löfstedt (1999) och Szczepanski (2007) ifrågasätter lärarnas inställning till att dialogen är en stor del i elevernas lärande. De menar att
all kommunikation inte behöver ske verbalt utan det kan även ske via sinnena. Astrid och Thomas som arbetar på skola B var de enda lärarna som tryckte på att elevernas kunskap inte ska vara reproducerande. Att kunskap lätt blir reproducerande beror på lärarens intresse och vad läraren anser vara viktigt för eleverna, vi ser detta som ett dilemma då Thomas förespråkar frirummet och dess betydelse. Kunskap ska vara personlighetsutvecklande och inte reproducerande enligt Ericsson (2004).
Under intervjuernas gång insåg vi att lärarna inriktade sig på klassrummet som en specifik plats för elevers lärande. Förklaringen var att lärarnas pedagogiska verktyg fanns nära till hands och att klassrummet är ett slutet rum utan en störande omgivning. Boström (1998) menar dock att klassrummet som ett begränsat rum förutsätter att alla elever lär sig på ett och samma sätt. Lärarna har dock sagt i intervjuerna att alla elever lär sig på olika sätt, därmed borde lärarnas undervisning vara mer varierande än vad den är för att tillgodose varje elevs behov. De intervjuade lärarna speciellt på skola A menar att eleverna är vana vid de väggar som finns i skolan och skapar trygga miljöer för lärandet. Detta tycker vi är en snäv inställning kring elevernas lärande. Vi anser att eleverna behöver variation för att kunna utvecklas, de behöver framförallt stimulerande lärandesituationer, givetvis kan dessa ske i klassrummet men en kombination mellan utomhusundervisning och klassrumsundervisning är det optimala. Thomas tycker det men utför det inte i praktiken. Enligt Björklid (2005) ska utomhuspedagogik användas som ett komplement till den traditionella undervisningen. Det är många av lärarna som inte inser kombinationen av dem båda, utan de vill ha en lärarhandledning för utomhusaktiviteter. De intervjuade lärarna ser utomhusundervisning som en tillfällig undervisningssekvens som används när tid ges.
5.2 Undervisning kopplat till elevernas vardag
Lärandet skiljs åt mellan skolan och vardagen. Det formella lärandet som sker i skolan måste kopplas samman med elevernas verklighet, det vill säga det informella lärandet. (Carlgren 1999) När lärarna fokuserar elevernas lärande enbart till klassrummet uppkommer det ett problem med sammanhanget och helheten. Den bokliga bildningen blir mer prioriterad än handling och iakttagelser som finns i utomhusundervisningen. (Strotz & Svenning, 2004 och Dahlgren, 2007)
Lärarna ska enligt läroplanen Lpo94 ge eleverna möjlighet till att lära känna sin närmiljö och bedriva undervisningen i denna. (Björklund, 2007) Även om kursplanen uttrycker undervisning i närmiljön bedrivs det inte regelbundet på de skolor vi har undersökt. Men vid enstaka tillfällen görs studiebesök utanför skolorna. Gummesson & Gummeson (1998) anser att när elever får tillfälle att undersöka, pröva och iaktta sådant som finns i deras närmiljö lär de sig om deras omvärld. De får även sina viktigaste sociala och kulturella kunskaper i närsamhället. Liknande resonemang förs av Jean Piaget inom det kognitiva perspektivet där eleverna lär sig genom att utforska och aktivt delta i de övningar som eleverna ställs inför (Nyström, 2002). Vi tycker det är intressant att lärarna väljer bort denna miljö som undervisningslokal som ligger när elevernas perspektiv. För oss handlar det om att kombinera lärarens kunskaper med elevernas erfarenheter. Björklids (2005) definition av närmiljön liknar lärarnas definition av närmiljön, det vill säga att båda inriktar sig på hem-, familj- och skolmiljön. Björklids (2005) definition tycker vi tar upp det väsäntliga kring begreppet närmiljö, men begreppet är ändå relativt begränsad i sin omfattning.
Vårt resultat visar att en stor utmaning för läraren är att variera sin undervisning så att alla elever tillfredställs. Enligt fenomenografin har variationen en stor betydelse för elevers lärande. De flesta av de intervjuade lärarna hävdar att undervisningen ska kopplas samman med elevernas kunskap och med deras vardag. Läraren gör det genom att ta exempel från elevernas vardag och närmiljö. Szczepanski (2007) hävdar liksom lärarna på de olika skolorna att det är viktigt att eleverna får möta verkligheten i undervisningen. Lärarnas tillvägagångssätt används på grund av att de har en inställning till att eleverna lär sig i ett socialt sammanhang liknande det resonemang som finns i det sociokulturella perspektivet där fokus ligger på individ i grupp. Denna inställning till lärande har även Szczepanski (2007), Lundström & Nordström (2001) och Molin (2006) som menar att elevernas lärande skapas genom att koppla samman verkligheten med klassrummet. Vi anser att det är viktigt att väva in det samhälle vi lever i med elevernas undervisning därför att kunskap ska förankras i verkligheten för att skapa förståelse. Lärarna kopplade samman elevernas vardag och närmiljö i den mån de kunde i undervisningen för att skapa en större förståelse hos eleverna. När lärarna använder elevernas närmiljö i undervisningen stöds detta tillvägagångssätt av Strotz och Svenning (2004) men även Lundegård (2004) menar att elevernas näromliggande sociala struktur ska vara centralt i undervisningen.