5.5 Uppgift 4: ”Boken och tiden”
5.5.3 Textanalys av uppgift 4
Tabell 27. Textvärden för uppgift 4 tillsammans med referensvärden för tidningsgenren totalt. Uppgift 1 (471 ord) Tidningsgenren
totalt157 Tidningsgenren totalt158 Lix 36 39 Långa ord 21,3 % 24,4 % 25 % Substantiv 27,6 % 25,3 % Verb 19,1 % 18,3 % Nominalkvot 1,44 1,44
Fundamentslängd 1,3 ord 2,8 ord
Genomsnittlig meningslängd
15,0 ord/mening 14,3 ord/mening 13,1 ord/mening
Uppgift 4 är enligt tabell 27 mycket lik en tidningstext. Det enda som skiljer stort är fundamentslängden. Fundamentslängden är särkilt kort i den del av texten som kallas uppgift där i stort sett varje mening börjar med ett verb.
I uppgift 4 är större delen av verben statiska eller passiva. Det kan göra att texten ger känslan av att saker bara är eller sker och texten är alltså långt ifrån dynamisk. Den verksamhet som verben skildrar är även till stor del mental: veta, vill, väljer, menar, tycker. Från och med sista uppgiftspunkten blir verben något mer dynamiska: jämför, kontakta, placera.
Mer än vart tredje substantiv är abstrakt, och det är klart att uppräkningen av olika epoker och betygskriterier bidrar till detta. Det finns inte speciellt många sammansatta ord och de som är det är oftast konkreta som litteraturlista, kurskamrater osv. Många fackord förkommer (epok, litteraturhandbok, verk, författarskap osv.) och de dominerar texten.
Texten innehåller flera koder. Det gör texten svårare. Svårast är orden epok (och namnen på dessa) och idéer (i betydelsen idéströmningar), och uttryck som typisk för sin tid, konkreta exempel och placera i ett större sammanhang. Detta språkbruk är avancerat.
157 Strand (1984). 158 Westman (1974).
83
I texten finns flera skrivfel. I sista punkten under uppgiften har svara tappat ett a och det står svar istället. Ett allvaligare fel är att det i de citerade betygskriterierna står uttryck istället för intryck. Dessutom saknas en punk efter Läs den valda boken. Texten har för övrigt flera parenteser, vilket inte brukar underlätta läsningen.
Textbindningen har både förtjänster och brister. I inledande stycket består de dominerande ledfamiljerna av uppgift – två bokredovisningar – uppgift samt den närliggande de böcker – de böckerna – de två böckerna – Bok 1 eller Bok 2 – de böcker – bok. Nära ligger även ordet litteraturlista. Trots att inga pronomen ensamma ska hålla ihop texten utan att böckerna skrivs ut, så blir det ändå inte tydligt. Lite förvillande kan det tyckas vara att ordet två först hör ihop med bokredovisningar och sedan med böckerna. Vad Bok 1 och Bok 2 står för är inte heller tydligt, mer än att de inte finns på litteraturlistan. Hoppet till de verk som nämns i målet är antagligen väl stort för många läsare.
Texten är inte speciellt rik på sambandssignaler utan hålls snarare ihop av kronologi och tematik. Lite otydligt är det kring examinationsformen. Det börjar tydligt med Lämna in uppgiften skriftligt, ett faktiskt påstående. Därför förvånar det lite när det i meningen efter står att man kan redovisa muntligt. Ska det då vara både skriftligt och muntligt? Här hade en sambandsignal kunnat eliminera problemet. Ska det vara istället eller även?
Uppgift 4 har en tydlig disposition: materialval, mål, hjälpmedel, uppgift, examination, betygskriterier. Den tydliga dispositionen borde göra texten tydlig och överskådlig trots att den är lång. Strukturen understryks av rubriker som markerats grafiskt med fet stil, vilket även det borde underlätta läsningen och förståelsen. Bortsett från att målet placerats efter materialvalet och att betygskriterierna placerats allra sist så bygger dispositionen på en kronologisk ordning. Eftersom kronologi är den mest grundläggande berättarformen borde läsaren vara bekant med denna ordning och snart känna igen den. 5.5.3.2 Ideationell och interpersonell struktur
Texten består till stor del av uppmaningar. Språkhandlingarna är med andra ord grafiskt markerade, dvs. att det som innehållsmässigt är uppmaning även är formulerat som uppmaning. Det borde skapa tydlighet i texten.
Texten är inte helt ny och även om den inte är direkt beroende av den tid och miljö den skrevs i, är den klart påverkad av den. Frågan är hur denna påverkan syns i texten? Ordbehandlaren skulle kunna härledas till en skrivprocess. Uppmaningen att dela med sig av sina kunskaper till kurskamraterna skulle kunna härledas till ett socialkonstruktivistiskt tänkande. Att det inte finns något sista inlämningsdatum kan vittna om flexibla kurser och kontinuerliga kursstarter med eget ansvar och individuellt upplägg, men något tydligt ställningstagande kring kunskapssyn förmedlar texten inte. Läsaren skulle genom uttrycket nyfunna kunskaper till och med kunna ledas att tro att kunskap är något man finner på biblioteket och har tillägnat sig så snart man fått tag på den rätta handboken.
En lärare har skrivit texten och det finns således ett maktövertag för skribenten gentemot läsaren som är elev. Det går aldrig att komma ifrån att eleven är ute efter ett betyg och läraren har makten att sätta det. Dessutom har läraren ofta ett kunskapsövertag vilket i
84
uppgift 4 kanske främst visar sig genom alla fackord. Relationen mellan skribent och läsare är i första halvan av texten något försiktig. Läsaren är du i texten rakt igenom, förutom vid den lite knepiga perspektivväxlingen mitt i meningen ”När du läst din bok är det bara att kasta sig in i uppgiften”. Formuleringen med att kasta sig in i en uppgift är vardaglig och kanske är det ett försök att balansera fackspråkligheten.
Inte förrän i stycket om examinering träder skribenten fram som mig. Tidigare i texten har meningar gjorts passiva där skribenten är subjekt, som i ”Den levande litteraturen rekommenderas”. Det står alltså inte utsatt vem som rekommenderar denna bok. Textens enda värdeord finns i det stycke där skribenten blir mig. Det är inbjudan till kontakt som förstärks med de positiva värdeorden varmt och gärna.
Uppgift 4 är i hög grad horisontellt intertextuell med sina uttalade kopplingar till Skolverkets kursplaner, kursens studiehandledning, den eller de skönlitterära böcker eleverna läser, samt litteraturhandböcker i allmänhet och Den levande litteraturen i synnerhet. Med intertextualitet menas att den samspelar med andra texter. Men uppgiftsinstruktioner är även vertikalt intertextuella med andra uppgiftsinstruktioner eleven möter. Om läsaren t.ex. är van att läsa uppgiftsinstruktioner som är uppbyggda på ett visst sätt så påverkar det tolkningen. Intertextualiteten visar att uppgift 4 är en del av ett större sammanhang. Deltagare i kommunikationen kring texten är alltså inte bara skribenten och läsaren, läraren och eleven, utan på ett mer övergripande plan är även utbildningsanordnaren (genom logotypen) och Skolverket (genom betygskriterierna) med. Eftersom Skolverkets text i sin tur påverkas av regering och riksdag och de i sin tur av samhället i stort, så kan texten sägas vara en lite del av en lång kedja eller av ett stort nät tänkt att bygga upp landets humankapital. Det är möjligt att den starka intertextualiteten på detta vis skapar en känsla av att uppgiften är en meningsfull del av ett större sammanhang. Det skulle i så fall förstärkas av den förpliktigande formuleringen din uppgift är .