The adventures of Robin Hood

7.1.1 Robin Hood

Visuellt framträdande drag

Robin Hood genomgår väldigt lite visuell förändring i filmen; hans hår är välfriserat, ansiktet rent och han bär alltid (med vissa modifikationer) de numera karaktäristiska lincolngröna kläderna. Över hans axlar hänger hans pilbåge med tillhörande pilkoger. Robin utstrålar ungdomlighet och glädje, vilket hans smidighet och benägenhet till stora skratt betonar. Vid ett flertal tillfällen visar Robin också på stor fysisk styrka; han bär utan minsta ansträngning in ett fullvuxet rådjur till bankettsalen, slår ner män med bakbundna händer och klättrar uppför slottsväggen utan att ens bli svettig.

Yttre handling

Robin Hood är i denna version en handlingens man. Redan i in första scen visar Robin detta när han istället för att försöka resonera med Sir Guy hotar honom med sin pilbåge. I sin andra scen genomför han en dramatisk flykt från slottet där han, trots att han är klart övermannad, med hjälp av sin råa styrka och skicklighet med bågen lyckas döda ett antal soldater och normandiska adelsmän.

Robins främsta drivkraft verkar vara en känsla av socialt ansvar, och av den här anledningen ingriper han vid flertalet tillfällen direkt för att bestraffa dem han anser missbrukar sin makt och utövar grymheter. Han erbjuder även beskydd åt de som blivit drabbade. De rikedomar han stjäl skickar han som lösen för att få kungen fri.

Robin framstår som något av en spjuver; i scenen där han första gången möter Lille John utmanar han denne, utan en särskilt bra anledning, på en stavduell. Denna duell har en komisk underton, och Robin delar ut flera (inte särskilt allvarliga) slag som ackompanjerades av olika skämt. Senare när broder Tuck rekryteras till de fredlösa är Robins retsamheter och skämt, såsom stölden av hans mat och hans sätt att tvinga broder Tuck att bära honom över vattnet, på gränsen till rent översitteri. I samma scen visar han dock också prov på sin ärlighet; när

32

broder Tuck tappar sitt svärd i vattnet plockar Robin upp den och ger den tillbaka till honom. Robin skulle senare under deras slutduell på ett liknande sätt ge tillbaka svärdet till Sir Guy.

Romantik är en annan aspekt som ofta återkommer i Robins handlingar – han behandlar hela tiden Marian med respekt, som en gentleman bör, och han visar flera gånger att han är villig att försätta sig själv i stor fara bara för att få möjligheten att träffa henne. Under slutstriden kan man se hur Robin springer från den stora salen där de andra slåss mot fängelsehålorna där Marian hålls fången.

Dialog

Robin Hoods dialog är oftast av en skämtsam art, vilket gör att de gånger han faktiskt är allvarlig står i skarp kontrast. När han plötsligt dyker upp på banketten på Nottingham är han skämtsam och spydig; när Marian upprört utbrister ”Why, you speak treason” svarar han lakoniskt ”Fluently”. Dock förändras Robins ton när prins John framför intentionen att ta makten i landet:

I'll organize revolt. Exact a death for a death. And I'll never rest until every Saxon in this shire can stand up, free men and strike a blow for Rikard and England […] From this night on, I use every means in my power to fight you!

Intensiteten med vilka dessa rader förmedlades gör denna scen till en av de mest minnesvärda i filmen och förstärker intrycket av Robin Hood som en karismatisk ledare. Robin framstår här som en frihetshjälte som är trogen den sanna härskaren och som anser det fullt legitimt att ta till olagliga medel för att återställa ordningen. Han hatar inte normanderna för att de är normander; han uttrycker det så att ”It's injustice I hate, not the Normans”.

Robin har också en romantisk sida. I scenen i Marians kammare är han först skämtsam, men efter att han och Marian får möjlighet att tala med varandra privat tonas denna sida ner och han blir mjukare i sitt tal. Han erkänner utan svårighet att han är kär i henne och friar till henne någon minut senare.

Sammanfattning av karaktär

Robin Hood framstår i filmen som en mycket godmodig man med ett stort sinne för humor som verkligen bryr dig om folkets välmående. Han är karismatisk och orädd, men även om han vid ett flertal tillfällen tar liv så betonar han att det inte är normander han hatar utan orättvisa och förtryck. Det är denna känsla för social rättvisa som verkar driva alla hans handlingar.

33

7.1.2 Lady Marian Fitzwalter

Visuellt framträdande drag

Marian framställs som en mycket attraktiv kvinna; hennes kläder är av yppersta kvalitet och skurna på ett sådant sätt att de framhäver hennes former rätt. Hennes hållning är mycket stolt, och hon håller huvudet högt. Dock mjuknar hennes sätt allteftersom filmen går, och i hennes romantiska möte med Robin har hon håret nedsläppt och mjuka lösare kläder. I jämförelse med de andra ofta mycket långa manliga karaktärerna framstår hon som ganska petit.

Yttre handling

Marian är fysiskt en mycket passiv; detta har dock inte gjort henne handlingsförlamad. Inför Robins avrättning tog hon aktivt kontakt med de laglösa och hjälpte dem att komma på en flyktplan. I slottet kom hon sedan att fungera som en spion som rapporterade allt hon såg och hörde till Robin. På så sätt hade hon en viktig roll att fylla i motståndskampen. Marians fängslande, orsakad av hennes försök att varna Robin om det planerade attentatet på kung Rikard, var en av katalysatorerna till de fredlösas attack på prins Johns kröning.

Marian uppvisar vid ett flertal tillfällen stort mod; när slagsmål utbryter när Robin flyr banketten springer hon inte iväg som de andra kvinnorna, utan hon står stolt kvar med stöd av männen runtomkring henne. När hon står inför domstolen erkänner hon utan omsvep sina handlingar, och vid nyheten om sin dödsdom uppvisar hon inte så mycket rädsla som indignation och förakt. Enda gången hon någonsin uppvisar tecken på rädsla eller osäkerhet är när Robin under banketten i Sherwoodskogen erbjuder henne att följa med honom – dock så är hon mycket snabb med att resa sig och följa med honom när han ifrågasätter hennes mod.

Den stora transformationen i Marians karaktär sker när Robin visar henne hur folket blivit lidande under prins Johns förtryck – hon går då från att verka vara en stolt och smått arrogant dam till att bli mjukare, empatisk och sympatisk för åskådaren. Det är också i den här scenen som hon och Robin lägger grunden för romansen.

Dialog

Marian uppvisar vid ett flertal tillfällen i sin dialog med de manliga karaktärerna en stor trotsighet – denna riktar sig filmens första halva främst mot Robin men kom senare att allt mer riktas mot filmens antagonister. I den första scenen där Robin och Marian möts är hon direkt oförskämd mot honom:

- I hope my lady had a pleasant journey from London? - What you hope can hardly be important.

34

Denna trotsighet vänds senare mot filmens antagonister. Under hennes rättegång svarar hon Sir Guy med stor bitterhet:

- Are you not ashamed, my Lady Marian?

- Yes, I am. Bitterly. But it's a shame that I'm a Norman after seeing the things my fellow countrymen have done to England.

Marian har även mjuka dialoger. När hon talar förtroligt med Bess används en helt annan ton, och när de diskuterar hennes kärlek till Robin blir hennes röst varm, drömsk och ivrig. Hon uttrycker en oerfarenhet inför kärlek och söker bekräftelse hos de äldre och mer erfarna Bess.

Sammanfattning av karaktär

Marian ger vid första anblick sken av att vara en vän mö, men visar sig snabbt vara mycket vass i tungan och bestämd i sina åsikter. Under filmens gång visar hon trotsighet mot alla manlig huvudrollskaraktärer och förmågan att fatta egna beslut. Under filmens gång utvecklas hon från att vara en ganska högmodig och arrogant adelsdam till att bli en modig frihetskämpe.

7.1.3 Sir Guy of Gisbourne

Visuellt framträdande drag

Sir Guy är i sin första scen klädd i typisk riddarmundering med brynja, adelsmärke och mantel. Han är en stilig man, men han ger ett ”mörkt” och kyligt intryck med sitt mörka hår och svarta kläder. Han har en stolt och rak hållning och ger intrycket av att vara en ädling som är medveten om sin egen betydelse. Hans stolthet övergår dock emellanåt i arrogans. Vi ser honom sällan le eller skämta. Sir Guy är en lång man som ofta tornar upp över de andra karaktärerna, och hans fysiska styrka och skicklighet med svärdet verkar vara mycket stor.

Yttre handling

Sir Guy visar tidigt på grymhet; redan i sin andra scen försöker han slå den mycket mindre Much med en spikklubba, vilket endast hindras genom Robin Hoods ingripande. Han visar inte heller någon som helst ånger över att genomföra prins Johns åtgärder mot folket. Sir Guys enda svaghet verkar vara till Lady Marian, mot vilken han uppför sig blygt och till en början inte ens vågar tala med.

Sir Guy uppvisar vid flertalet tillfällen svartsjuka gentemot alla som ger Marian för mycket uppmärksamhet, inte minst Robin. När han ser denne ta med sig Marian djupare in i Sherwoodskogen under banketten reser han sig upprört för att stoppa dem, men blir hindrad

35

av broder Tuck. När han inser att Marian har känslor för Robin uppvisar han stor bitterhet i sitt beteende mot henne som tidigare präglades av respekt, och när han arresterar henne är han direkt oförskämd mot henne.

Till skillnad från exempelvis sheriffen, som ofta porträtteras som feg, är dock Sir Guy ingen feg karaktär – även i de mest farliga situationer uppvisar han en stolt hållning och mod. När Robin skjuter pilar mot dörren där soldaterna står är han den första att försöka rusa ut. Dock uppvisar han emellanåt ett beteende som står i kontrast till detta mod; när Robin blivit omringad och hjälplös vid pilbågetävlingen tvekar han inte att slå honom i ansiktet, och i slutduellen med Robin försöker han sticka ihjäl Robin med en gömd kniv.

Dialog

Vi får i dialogen aldrig veta vad det är som ursprungligen driver Sir Guy att alliera sig med prins John, men under filmens gång blir en uppenbart drivande faktor hans hat till Robin. Detta hat uttrycks ofta genom hans upprepade önskningar att skada Robin. När Robin dyker upp under bankettscenen och uppträder näsvist mot prinsen utrycker Sir Guy en önskan att ”Let me ram those words down his throat, Your Highness!” och när prins John erbjuder honom en stor summa för skytten Robin tävlar mot under pilbågetävlingen svarar han: ”I'll give him to Your Highness for a favour. Provided you let me deal with this wolf's head in my own way”.

I sin dialog visar Sir Guy prov på såväl grymhet som känslokyla. När en av adelsmännen försöker nämna alla som dött i jakten på Robin Hood uppvisar Sir Guy stor likgiltighet inför detta faktum:

- Five men dead. Murdered. Sir lvor, Nigel, Baldwin, Norbert… - You don't have to name them.

Den enda som verkar framkalla några som helst varma känslor hos Sir Guy är Lady Marian, men när han inser att hon har känslor för Robin förändras det här abrupt. Från att ha visat henne stor respekt börjar han tala till henne på ett direkt nedvärderande sätt; detta är tydligast i scenen i vilken han arresterar henne:

- Oh, come now, my dear Lady Marian. You've played the innocent long enough. Let's be frank with one another.

- I don't see the need.

- You're charming Lady Marian, but not exactly clever.

36

Sammanfattning av karaktär

Sir Guy uppträder på många sätt såsom en ädling förväntas – han är både stolt och modig. Men hans kylighet inför folkets lidande och vilja att delta i förtrycket visar att han, trots att det hade kunnat vara annorlunda, är en av de stora skurkarna i filmen.

7.1.4 Prins John

Visuellt framträdande drag

Prins John framstår som en mycket förfinad man med extravagant smak; hans kläder är exklusiva och rikt dekorerade. Hans rörelser är smidiga och eftertänksamma, och ofta leker han med olika objekt som exempelvis blommor och knivar. Han ger intrycket av att vara en belevad man, samtidigt som det finns något arrogant och lismande i hans sätt. Det finns en antydan till feminina drag i prinsens sätt att föra sig, exempelvis när han med en kniv försiktigt petar bort kärnorna ur ett granatäpple i hans första scen eller när han beundrar sin spegelbild.

Yttre handling

Prins John uppvisar stor grymhet och list i sina handlingar. I sin första scen beordrar han en hårdare taxering av folket, varvid han välter en bägare med rött vin som spiller ut över golvet – en symbol för allt blod som kom att spillas som ett resultat av denna order – och prinsen ler skadeglatt vid denna åsyn. När Robin Hood oväntat dyker upp på banketten på Nottingham lurar prins John honom genom att låtsas uppskatta hans närvaro, för att sedan beordra en av soldaterna att försöka mörda honom med ett spjut. Prinsens grymhet påminner emellanåt om den man brukar tillskriva katter; när de lyckats identifiera Robin under pilbågetävlingen väljer han att låta tävlingen fortsätta bara för att kunna njuta längre av känslan av triumf.

Prins John är en man som alltid låter andra män smutsa ner händerna åt honom, i den här filmen framförallt Sir Guy och sheriffen. Av den här anledningen så ser vi inte så mycket av prins John som exempelvis Sir Guy. Denna ovilja att själv delta i bråk syns exempelvis i bankettscenen i Nottingham där han är en av få män som enbart iakttar striden. Han är dock ofta involverad i de olika planer som smids för att stärka hans makt, och det är även prins John som föreslår mordet på sin egen bror.

Dialog

Prins John är den karaktär som oftast ger uttryck för olika grymheter eller uppskattar dem hos andra. Följande dialog med en normandisk riddare utspelade sig under bankettscenen i Nottingham:

37

- Any more objections to the new tax from our Saxon friends?

- Objections, Your Highness? With a Saxon dangling from every gallows tree between here and Charnwood?

- Well said, sir knight. But not too many, mind. Else we'll have nobody left to till our land or pay the tax.

Prins John ger i detta citat uttryck för såväl grymhet som list; han har inget emot att hänga oskyldiga människor, men det får inte gå så långt att det blir olönsamt! Listen använder han sig även av när han ljuger Lady Marian i ansiktet och hävdar att pilbågetävlingen inte är en fälla, utan alla soldater är bara till för om folket ställer till problem. Samtidigt är prinsen också feg och vägrar ta ansvar för sina handlingar; när kung Rikard konfronterar honom om hans förräderi försöker han ursäkta sig och pekar på det faktumet att de är bröder som en förmildrande omständighet.

Det verkar inte finnas någon som helst form av känsla för lojalitet hos prinsen; han hotar sina allierade med döden när de missköter sig, han dömer Lady Marian till döden utan att blinka och sin egen bror fäller han följande citat om när han får höra att han återvänt till England: ”He couldn't rot in Durnstein like any decent man”. Han känner alltså bara lojalitet mot sig själv.

Sammanfattning av karaktär

Prins John är kanske den karaktär som fått den mest illvilliga karaktäriseringen – han är grym, illojal, självisk och beräknande. Han har inga som helst problem att gå över lik för att uppnå sina mål, inklusive sin egen brors. Han är filmens främste skurk utan att för den skull vara den mest framträdande.

7.1.5 Kammarjungfrun Bess

Visuellt framträdande drag

Bess påminner i sitt utseende mycket om en häxa; hennes skarpa drag, kacklande skratt och nätta böjda kropp förstärker det här intrycket. Ganska snart blir åskådaren dock varse att hon inte är en häxa, utan istället ger hon intrycket av att vara en överbeskyddande hönsmamma.

Yttre handling

Bess, liksom Marian, är ofta passiv i filmen. Vid ett par tillfällen sticker hon dock ut hakan; hon sätter sig upp mot de laglösa i Sherwoodskogen när hon upplever ett hot mot Marian, hon börjar i hemlighet träffa och forma ett romantiskt band till den laglöse Much, och när Marian tillfångatas letar hon upp Robins bundsförvanter för att varna dem om prinsens plan att mörda kung Rikard. Bess visar också upp en romantisk sida; när Marian ber henne att lämna henne

38

och Robin ifred lyder hon, trots att man kan se att hennes känsla för vad som är anständigt ifrågasätter det.

Dialog

Bess är mycket lojal mot sin härskarinna och sätter hennes välmående framför allt. När de laglösa anfaller deras eskort hotar hon såväl Robin som Much – om någon skadar ett enda hårstrå på Marian då ska hon minsann visa dem! Senare när hon vidarebefordrar Marians varning till Much undrar denne var han kan finna kungen, vilket upprör Bess – det var inte därför hon sökte upp de fredlösa: ”Oh, never mind him! What do I care about your kings and thrones and such? Robin has gotta do something to save my baby!”

Det är också i dialogen som vi får en inblick i Bess förflutna och privatliv. När Much blygsamt utrycker sin beundran för henne, blir hon förundrad – har han verkligen inte träffat andra kvinnor? Det negativa svaret får henne att skratta gott: ”You don't know what you missed, my lad. I've had the bands on five times!”. När hon diskuterar symptomen på kärlek med Marian ger hon intrycket av att vara mycket väl bekant med känslan, och framstår i kontrast till Marian som en expert.

Sammanfattning av karaktär

Trots sin häxlika framtoning visar sig Bess snabbt vara en högst älskvärd karaktär, som tillsammans med sin Much ger en mer komisk version av romans i jämförelse med den mellan Robin och Marian. Hon värderar Marian över allt annat (inklusive kungen!) och hon är beredd att trotsa vem som helst för att beskydda henne – på det här sättet är hon som en lejoninna som vaktar sin unge.

7.1.6 Kontraster

Robin Hoods karaktär kontrasteras främst mot olika aspekter av filmens tre främsta skurkar: Sir Guy, prins John och sheriffen av Nottingham. När Sir Guy framstår som alltför allvarlig är Robin skämtsam; när prins John ger grymma order tar Robin hand om de som drabbas; när Sheriffen ger prov på feghet är Robin modig. Redan i den första scenen som Robin har med vardera skurk blir det för åskådaren tydligt att Robin står för det goda medan de andra står för det onda (eller åtminstone dåliga). Genom att kontrasteras med dessa tre olika typer av skurkar får Robin möjligheten att framstå i den allra bästa av dager, så till den grad att han inte verkar ha några större brister alls.

Prins John kontrasteras även med sin broder Rikard (som har en ytterst liten roll i filmen, men ändå väldigt tydlig karaktärisering). Medan prins John framställs som grym, beräknande

39

och illojal så ömmar kung Rikard för folket och verkar upprörd över normandernas beteende. I slutet kunde han också förlåta sin bror och nöja sig med att landsförvisa honom när denne var beredd att lönnmörda honom.

Marian kontrasteras främst mot filmens andra kvinnliga karaktär, kammarjungfrun Bess.