I denna del kommer studier och forskning som är relevant för vår studie att presenteras.
Fokus kommer att ligga på institutionella samtal i tv, manlig och kvinnlig representation i tv och samtalsstilar kopplat till kön.
4.1. Institutionella samtal i tv
Tre forskare som anses har lagt grunden för samtalsanalys, conversation analysis [CA] är Harvey Sacks, Emanuel Schegloff och Gail Jefferson. De har hittat ett system för hur organiserandet av yttranden i samtal kan vara applicerbart i flera kontexter. De
samtalsanalytiska studier som gjorts har främst varit menade att bidra till den generella analysen av institutionellt samtal och interaktion. Däremot har tv- och radiosändningar en speciell karaktär som särskiljer sig från majoriteten av institutionella samtal (Heritage, 1997).
Det eftersom huvudmottagaren för sändningens samtal i form av publik oftast är frånvarande.
Det finns dock ett antal program där det finns en studiopublik i sändningen, men det är lika vanligt att de enda deltagarna som finns i studion är produktionsteamet. Ett problem som finns inom tv -och radiosändningar är dess relation till samtalsanalysens särpräglade uppfattning om talets analyserbarhet. Det vill säga fokusen på den följande ordningen av samtal-i-interaktion, där analysen koncentrerar sig på turordning och dess strukturella fenomen (Heritage, 1997).
I flera av sina studier kom Heritage (1997) fram till att CA fokuserar på turtagning och sociala ageranden och att de utförs med hjälp av yttranden och sekvenser. Institutionella samtal bygger på kontrasten mellan symmetriska relationer i vardagligt samtal och de mer asymmetriska relationerna i institutionella samtal, som exempelvis turtagning (Heritage, 1997).
4.1.1. Turtagning och intervju som metod
Intervju är en metod som används regelbundet inom journalistik (Heritage & Clayman, 2010, s. 215). Från början användes metoden enbart för att samla in information, men numera fyller det en större funktion. Nämligen att fungera som ett underhållande tv-inslag i ett program för att göra det mer livfullt. Intervjuer fungerar även som ett inslag i ett nyhetsprogram där frågorna är dynamiska och inte följer ett strikt manus. Typiskt för intervjuer på tv är att det
framför allt är professionella journalister som använder metoden och därför ses intervjuer som trovärdiga.
Typiskt för turtagning i en intervju är att det är en person som styr samtalet. En person i samtalet ställer en fråga och den andra personen svarar. Turen fortsätter med fråga-svar-fråga-svar tills det att intervjun är klar. Metoden idag är välkänd vilket gör att den känns igen av gemene man, just på grund av strukturen av turtagningen (Heritage & Clayman, 2010, s. 215–
216). Då vi intresserar oss för tv-sändningar och strukturen för turtagning är detta relevant för vår studie. I expertstudion finns det likt intervjumetoden givna roller för vem som ställer frågor och vilka som är ämnade till att svara på frågorna, vilket gör strukturen igenkännbar.
4.2. Manlig och kvinnlig representation i tv
Maria Edströms studie Tv-rummets eliter (2006) gick ut på att omvandla människor som syns på tv till siffror. I studien tittar hon på alla personer som syns i tv-rummet och på den personal som vistas bakom programmen i SVT och TV4 mellan 7–13 februari år 2000. Hon kom fram till att av all personal, både framför och bakom kameran, är två av tre personer män. Det är inte heller någon större skillnad mellan de två tv-bolagen när det gäller könsfördelningen (Edström, 2006, s. 94). Av de personer som visas framför kameran är det däremot mindre kvinnor som är representerade. På SVT jobbar 30 procent kvinnor framför kameran och 45 procent kvinnor jobbar bakom kameran. Tittar vi i stället på TV4 jobbar 32 procent kvinnor framför kameran och 51 procent kvinnorna bakom kameran (Edström, 2006, s. 96).
Edströms resultat gör att folk ofta har en bättre bild av att kvinnor är representerade i tv-rummet, eftersom de är med i själva produktionen av programmen. Tyvärr tar inte kvinnorna lika mycket plats framför kameran som de gör bakom kameran (Edström, 2006, s. 95). Det vi ser på tv och i tv-rummet blir den uppfattning vi får av verkligheten. Edström (2006) menar att om exempelvis tv-rummet är överrepresenterade av män, blir det en vanesak i samhället och då förväntar vi oss se mer män än kvinnor i tv-rutan. Ser vi däremot ungefär lika mycket män som kvinnor på tv, skulle vi reagera på om något av könen i stor del är
överrepresenterade framför kameran. Överrepresentationen kallar Edström könsmakt och enligt henne innebär könsmakt att 40 procent av människorna i ett sammanhang består av det ena eller det andra normativa könet (Edström, 2006, s. 91).
Liknande studier har gjorts av Gunilla Jarlbro (2006) där hon studerade dagspressen och tv utifrån ett genusperspektiv. Hon studerade programmen Aktuellt och Rapport genom en kvantitetsinnehållsanalys för att se hur många kvinnor som representerades i programmen.
Resultatet visade att Aktuellt hade 34 procent kvinnor som presenterades i sändningslistan och jämförelsevis hade Rapport 31 procent kvinnor representerade. Det går att se ett genomgående mönster där kvinnor i nyhetsmedier både i Sverige och internationellt är underrepresenterade. Det har under tidigt 2000-tal funnits en snäv inriktning i fråga om vilka inslag kvinnliga journalister visas i på nyheterna (Jarlbro, 2006, s. 50). På svensk tv har det funnits tydliga roller inom nyhetsrepresentationen. Kvinnliga journalister har i stora drag oftast rapporterat om sociala frågor, skola, barn, kultur och omsorg. Manliga journalister har i stället haft större representation inom sportnyheter, politik och näringsliv (Jarlbro, 2006, s.
50).
Majoriteten av den tidigare forskningen kring kvinnliga journalister inom sport är överens om att området har varit och fortfarande är mansdominerat (Luisi et al., 2020). Utöver detta blir kvinnors arbete inom sportbranschen granskade i större omfattning än sina manliga
kollegor. De upplever också trakasserier från både sportfans och atleter på grund utav deras kön (Luisi et al., 2020). I studien gjord av Luisi et al. (2020) undersöktes det om publiken anser att trovärdigheten och kompetensen skiljer sig åt mellan en kvinnlig och en manlig sportkommentator för den amerikanska fotbollsligan National Football League NFL. Det framkom att manliga sportkommentatorer ansågs som mer kunniga, kompetenta och underhållande i jämförelse med kvinnliga sportkommentatorer. I undersökningen hade
dessutom den kvinnliga och manliga kommentatorn samma manus, men resultatet visade ändå att mannen ansågs mer kunnig och underhållande (Luisi et al., 2020).
4.3. Kön och samtalsstilar
Robin Lakoffs bok Language and Woman's place har haft betydelse för fortsatt genusinriktad språkforskning. Lakoff kom med sin forskning fram till att kvinnan hade språkliga brister som försvagade kvinnors maktposition i samhället. Edlund et al. (2007, s. 48) menar att kvinnor och män använder sig av olika samtalsstilar och samtalsstrategier för att upprätthålla makt eller för att utbyta information. De tar upp ett exempel som belyser hur viljan om att be om ursäkt skiljer sig åt. Författarna menar att personer utav de normativa könen har olika mål med deras språk. I detta fall undviker mannen att be om ursäkt då det försätter honom i
underläge. Kvinnan ser i stället ursäkten som ett sätt att visa empati och förståelse till andra människor (Edlund et al., 2007, s. 92). Dessa olika mål med interaktionen kan ses som en orsak till kvinnors och mäns olika språkstilar. Till följd av detta ses kvinnors samtalsstil som mer indirekt och artig, till skillnad från männens samtalsstil som ses som direkt och
statusinriktad (Norrby & Håkansson, 2015, s. 136). Detta är intressant för vår studie då en del av studien ämnar sig åt att undersöka maktbalansen i samtalen mellan könen i expertstudion.
4.4. Forskningslucka
Att kvinnor står inför utmaningar för att lyckas ta sig in i sportbranschen är inget nytt fenomen. Som ett mansdominerat område spelar sportmedieindustrin en stor roll för att upprätthålla vissa föreställningar som finns baserat på kön (Edström, 2006). Utifrån den tidigare forskningen vi har presenterat kan vi se att det finns ett behov av att utforska sportjournalistiken inom media på ett nyare plan. Det eftersom vi hade svårt att finna undersökningar som behandlar maktbalansen och samtalsstrukturen mellan kön på tv och i vårt specifika fall, expertpaneler. Den forskningen vi har hittat om institutionella samtal på tv fokuserar främst på samtalsretoriken inom politik och i debatter.