Att tillägna när man tänker om döden

Då barnens utforskarsystem tycktes vara aktivt (Broberg m fl, 2012) hände det under intervjun att barnen helt naturligt kom in på känsliga ämnen som döden under tiden de ritade sina teckningar. Likaså verkade tankar och delgivande av erfarenheter om döden till kompisar också kunna ske i en ritningsaktivitet. Här följer två exempel.

5a. Vera: ”alltså mest så brukar ja rita till Xxxx och Xxxxx. - Varför ger du till dem? ”För dom har dött o ja älskade dom….. ja osså lägger vi dom vid begravningarna” (intervju).

5b. Linnéa och Moa sitter och ritar. - Vad ritar ni? Linnéa: ”En ängel”…. Moa: ”Min xxxxx e död”. Medan de ritar så pratar de om katter, ” Små små katter” säger Linnéa, och Moa nickar medhållande. Moa härmar en kattunge hur den kryper på golvet och jamar, men sätter sig strax igen. -Vad gör du nu Linnéa? Hon håller tre färgpennor i samma hand, samtidigt ritar hon runt runt på pappret ”En ängelkatt”. -Vad betyder det? ”Vet inte”. -Vad är en ängel? Moa: ”De e såna som e döda”. -Vad är en ängelkatt? ”De e en katt som e död” svarar Moa. Barnen ritar och småpratar om katter. -Vad ska du göra med teckningen Linnéa? ”Ge den till Xxxxx (Moas katt) Moa tar med den”. -Vad har du ritat Moa? ”De e till mina kattor” -Vad betyder de färgerna? (Jag pekar på färgstreck som hon ritat efter varandra i ena hörnet av teckningen) ”De som en regnbåge”. -Vad betyder de prickarna (jag pekar på gråa prickar hon ritat) ”De e vatten som rinner ut från alla rör” (observation).

Aronsson (1997) skriver att barn ritar det som är betydelsefullt för dem. I de två empiriexemplen märks hur barnen naturligt pratar om döden och att det tycks vara ett ämne som angår dem. Dessutom uttrycker Vera och Moa att de har erfarenheter av döden, Vera för att hennes två anhöriga har dött och Moa för att hennes xxxxx är död. Aronsson (1997) menar att vi behöver veta något om hur barn formulerar sina tankar och känslor i den bildvärld som omger dem för att vi ska kunna förstå deras bilder (ibid). Hon menar vidare att barns bilder kan innehålla och tolkas utifrån emotionella perspektiv, förutom de övriga perspektiv hon nämner, estetiska, sinnliga, tankemässiga och sociokulturella perspektiv (Aronsson, 1997). Dock uttrycker inte

sammanhang (ibid). Detta kan då tolkas som att Moa och Vera blir, genom sitt delgivande av

sina kunskapserfarenheter om döden i gruppaktiviteterna, de andra barnens

informella lärare. Genom sin nya kunskap; genom ritandet, beskriver Aronsson (1997) att barn tänker högt, då kan kompisarna internalisera dessa kunskaper till sina tankeverktyg, vilka hjälper dem att skapa nya bilder och ytterligare verktyg att tänka utanför sin vanliga referensramar. Vera menar att hon lägger sina teckningar vid gravplatsen, vilket också är en handling i att ge med tanke bakom, likaså gör Linnéa när hon vill ge sin teckning till Moas katt. Vera och linnéas givande beskriver dessutom en normal vardaglig aktivitet i barns liv; så vanlig att vi inte är medvetna om den sociala och psykologiska funktion den har (Komter, 1996). Något som barn också ofta gör, är att tillverka gåvor/teckningar som de ger till dem de älskar och tycker om (Davies, 2015). Linnéa uttrycker att hon tycker om katten genom att rita en teckning till den. Vera uttrycker, att hon älskade sina anhöriga. Här kan förstås, att trots Veras erfarenheter av döden, är det inte helt säkert att hon riktigt förstår dess fulla innebörd. Det kan då tänkas förklara att hon tänker på sina anhöriga som hon älskade och som dött, utifrån den relation hon fortfarande skulle haft till dem ifall de levde.

5.6.1 Tänker om döden med perspektiv -

Anknytningsteorin - intermediärt område

Barnens uttrycker sig i ett känsligt ämne, döden men de tycks inte visa några tydliga anknytningsbeteende (Bowlby, 1988), därför tolkas det att deras utforskarsystem är aktivt (Broberg m. fl, 2006). I dessa kreativa sammanhang, befinner Vera, Moa och Linnéa sig även i det intermediära området där de kan fantisera, symbolisera och föreställa sig om döden på olika vis och sin relation till den (Winnicott, 1971). I Veras situation tycks detta visa sig genom att hon kan tänkas försöka förstå de känslor hon har om sina anhöriga och sin relation dem. Det i sin tur påminner om att hon genom symbolisering då kan skilja på fantasi kontra verklighet, och inre- kontra yttre objekt (Winnicott, 1971). Linnéa som här inte uttrycker någon erfarenhet om döden får i det intermediära området ta del av Moas erfarenheter om detta. Dessa erfarenheter tar hon till sig i ett kreativt ritande samtidigt som hon skulle kunna föreställa sig i sin fantasi vad en ängelkatt kan betyda. Detta gör Linnéa utifrån Moas förklaring om vad en ängel är ”de e såna som e döda” (5b) till att sedan kanske föreställa sig vad en ängelkatt är. Detta kan också förstås som att de utforskar utifrån en trygg bas samt använder sig av sina inre arbetsmodeller (Bowlby, 1988).

5.7 Att tillägna när man är ledsen

Efter att ha frågat och observerat barnen när de var tillfreds och glada, blev det därför viktigt att fråga vad de tänkte på när de ritade och kände olika negativa känslor som arg eller ledsen. Till en början kom barnen med förslag på strategier de använder sig av för att ställa om till ett känslotillstånd med positiva känslor som tillfreds och glad. Några barn uttryckte att de gärna ritar när de är ledsna samt att de då gärna ritar glada symboler med glada färger eller glada gubbar.

Efter att ha vistats i Verkstan, kommer jag in i Naturverkstan. Vid ett bord sitter Moa 4 år själv och ritar på ett vitt A-4-papper. Jag frågar Moa om jag får sätta mig bredvid henne och hon nickar ja:

-Vad ritar du? ”Inget” säger hon lågmält. Det syns att hon är både arg och ledsen, hon har gråtit. ”Vet inte vad det ska bli” säger hon med eftertryck. Moa har börjat rita med svart penna och sedan bytt till mörkblå penna och ritar nu något som har formen av ett blad. Hela tiden tittar hon ner på teckningen. -Hur är det? ”Jag vill hem nu, vill att mamma ska hämta nu!” hennes röst är ledsen och tryckt. -Varför det? ”För jag är ledsen….. Xxxx vill inte leka med mig, jag har frågat och hon svarar inte mej”. Moa ritar energiskt. Jag väntar ett litet tag.….-Vad tänker du på? ”Mamma”. …..-Vad ska du göra med teckningen? ”Ge den till mamma”. -Varför? ”För jag vill det”….. Jag sitter tyst sidan om henne en lång stund medan hon fortsätter att rita på teckningen och inemellan byter färgpennor från burken framför henne. Bilden har nu blivit större och med ljusa färger. Efter ett tag vågar jag mig på att fråga: -Vad är bra med att rita? ”Man känner sig glad”. Moas röst låter nu mycket lättare. -Brukar du tänka på vad du ritar? ”Ja brukar tänka på julen”. –Varför då? ”Jo för då har vi julgran och julklappar” säger hon och ser förväntansfull och glad ut (observation).

Denna empiri beskriver en händelse som sker på förskolor varje dag. Den visar hur känslan att vara både arg och ledsen på sin kompis, vänder till att känna sig mer tillfreds och dessutom tänka om sådant som gör henne glad, och som slutligen tycks göra henne glad. Moa ritar frenetiskt på pappret först med svart penna och sen med mörkblå penna, men efter ett tag börjar hon byta färgpennor och slutligen visar teckningen även ljusa färger. Motivet hon ritar föreställer en kombination av mönster och färger. Aronsson (1997) menar att barns teckningar kan tydas utifrån flera perspektiv, som estetiska, tankemässiga, sinnliga, sociokulturella och som i Moas fall emotionella. Samtidigt kan Moas färgval, att stegvis gå från svart, mörkblått till ljusare färger, förstås utifrån hennes sinnesstämning och processen i att först vara arg och ledsen till att bli tillfreds och glad. Moas färgval, från mörk till ljusare kulörer påminner om det

5.7.1 Ledsen med perspektiv – Anknytningsteori - Intermediärt området

Moas känslor att, vara både arg och ledsen stämmer in på det Bowlby (1988), menar med anknytningsbeteende samt att anknytningssystemet är aktivt. Att Moa tänker på mamma när hon är arg och ledsen visar att mamman är en betydelsefull anknytningsperson, vilket Bowlby menar är tecken på och resultat av de erfarenheter som Moa fått av att mamman svarat på hennes signaler när hon sökt närhet och trygghet till henne. När Moa sitter och ritar en teckning med mönster och olika färger samtidigt som anknytningsbeteenden visar sig, kan tolkas som att Moa använder sig av en strategi i processen från att vara ledsen till tillfreds och glad, vilket liknas som att hon använder sig av sina inre arbetsmodeller. Inre arbetsmodeller menar Bowlby (1988) är den erfarenhetsbank med samlad erfarenhet som Moa fått av att bli omvårdad och att bli tröstad av sin nära anknytningsperson, mamman i detta fallet. Här ska tilläggas att barn kan ha flera nära anknytningspersoner och att Moa troligtvis har fler sådana både i familjen och möjligen på förskolan. Det kan också tänkas att min närvaro har en viss inverkan, genom mina frågor till Moa, i själva bearbetningsprocessen. Men när Moa tänker på att rita gör henne glad, på julen och de symboler som ingår där kan då liknas som att hon använder strategier genom sina inre arbetsmodeller för att bearbeta sina känslor. Winnicott (1971) menar att barnets utveckling av grundläggande identifikation direkt har att göra med de erfarenheter barnet har av en nära vuxen, ofta en förälders. Förälderns omvårdande förmåga att svara på dess signaler och samtidigt låta barnet hålla på med sina övergångsfenomen och övergångsobjekt för att finna ro (Winnicott, 1971). Övergångsfenomen tillsammans med övergångsobjekt som barn använder sig av på förskolan kan då vara att krama en nalle som med sin doft och struktur får barnet att minnas föräldern, hemmet och känslor som ingår där. Men det kan även handla om återkommande ljud eller rytmiska rörelsemönster (ibid). Detta skulle kunna tänkas liknas vid tankemönster hos Moa när hon tänker på mamma och hemmet. Här kan då tolkas att Moa använde sin förmåga till att symbolisera sin inre- och yttre verklighet och som Winnicott (1971) menar, när barnet använda sig av symbolisering har det redan förmågan att skilja på fantasi och inre objekt, och verklighet och yttre objekt, samt skilja mellan grundläggande kreativitet och förnimma med sina sinnen. När då Moa befinner sig i denna trilogi med kombinationen; känslan av att vara arg och ledsen, det återkommande tankemönstret på mamman och samtidigt ritandet av mönster och färger, tillsammans skulle kunna liknas vid ett övergångsobjekt, men i symbolisk mening, ett symboliskt övergångsobjekt.

6. Diskussion

I detta kapitel kommer analysresultaten från de sex olika temana att diskuteras med de studier som redogörs under kapitel, tidigare forskning. Dessa teman framkom som resultat efter att varje empiri analyserats i två delar. Den första delen utifrån barns ritande och tillägnande, och den andra delen utifrån teorier och begrepp från anknytningsteorin och det intermediära området. Genom att nämna resultatexempel från analysens teman och förhålla dem till tidigare forskning, är avsikten att bidra med en nyanserad sammanfattning som svarar på föreliggande studies syfte och därmed frågeställningar. Diskussionen börjar dock med en övergripande bild över temanas analysresultatet utifrån anknytningsteorin och det intermediära området i förhållande till ritandet och tillägnandet.

Studiens övergripande perspektiv och begrepp kommer från anknytningsteorin och dess två system, utforskarsystemet och anknytningssystemet (Bowlby, 1988; Broberg m fl, 2012), samt