Jag slutade leka och göra konst ett tag. Jag blev rädd för den del av mitt varande som förknippades med psykisk sjukdom. Jag förnekade alla mina drömmar, dödade varenda illusion och blev objektivt duktig i verkligheten, skaffade mig ett cv och sånt. Winnicott ställer frågan: ”Kan vi vinna något genom att undersöka den eventuella existensen av ett livsområde som egentligen inte kan beskrivas som vare sig »inre» eller »yttre»?”19 Det tror jag. Det vet jag. Jag tror, liksom Winnicott, att i leken finns konsten, kulturen och livet. Och jag tror även, att om detta rum begränsas, så kommer vi alla att bli galna. I detta potentiella rum, finns möjlighet och kreativitet. Jag tror att Elon Musk en gång lekte att han var på Mars. Det är kreativitetens kraft, en fantastisk föreställningsförmåga, en plats där nytt liv kan uppstå. Det är uppfinnarens källa, en lösningsbank för entreprenörer och varje människas hemliga förmåga.
Jag kan välja vem jag vill vara. Jag kan leka den jag är. Min konst är också en möjlighet till att upptäcka mig själv, ett äventyr och en längtan efter att träffa mig själv i mötet med det andra. Det potentiella rummet som ständigt närvarande, som en luft att andas, eller en ström att flyta i. Ett naturens tillstånd, universums starkaste kraft. Det finns där vi inte vet, bortom förnuft och begrepp. Jag brukar gå dit och träffa Gud.
Kan jag få leka nu? Kan vi gå in i rummet tillsammans? Det som finns mellan det yttre och det inre, mellan objektiv verklighet och subjektivt medvetande, på gränsen där det finns oändligt med nya liv, i filtret mellan fakta och fantasi. Där finns ett rum att leka i! Vill du leka med mig? Följ med. Det är inte farligt. Vi kan hitta ut igen. Kom, jag vet vägen. Jag har varit där förut.
18 Staffan Carlshamres definition ur Fenomenologi – försök till en pedagogisk översikt, hämtad från canvas. 19 Winnicott, s. 167
Examinationsuppgift i Kunskapsreflektion för Bodil Persson Stockholms konstnärliga högskola VT2021
10
Referenser
Carlshamres, Staffan ”Fenomenologi – försök till en pedagogisk översikt” hämtad från canvas.
Ehn, Billy och Löfgren, Orvar. Kulturanalyser. Malmö: Gleerup, 2001. Foucault, Michel. Övervakning & straff. Lund: Arkiv förlag 1987/2003
Gadamer, Hans-Georg (1960) Wahrheit und Methode, [Sanning och metod]. 1960 övers. Arne Melberg. Göteborg: Daidalos,1990
Winnicott, Donald W (1971) Playing and reality, [Lek och verklighet]. 1981 övers. Ingeborg Löfgren. Stockholm: Bokförlaget Natur & Kultur, 1995
Psykosen är granne med kreativitet. I Forskning och framsteg. Hämtad 2021-03-12 från https://fof.se/tidning/2011/9/artikel/psykosen-ar-granne-med-kreativitet
Brev till Kitte Wagner, konstnärlig ledare på Malmö Stadsteater
1 Hej Kitte,
Jag heter Jessica Karlén och fick ditt namn av Ada Berger som tyckte att jag skulle kontakta dig. Jag är komiker och har just avslutat min magister i internationell scenkonst på Stock- holms konstnärliga högskola. Jag har skrivit mitt examensarbete om gestaltandet av galen- skap och icke-vetande som konstnärlig metod. Ada Berger har varit min externa handledare, en sorts samtalspartner, förebild och mentor under projektet och hon tyckte att jag skulle maila dig och presentera min idé som kommit fram som ett resultat av det här arbetet.
Jag vill dramatisera och regissera min komikerkollega Josefin Soncks debutroman: ”Jag måste sluta tänka på Patrik Lundgren”. Både jag och Josefin är standupkomiker, och min vis- ion är att Josefin ska spela med i föreställningen tillsammans med en ensemble bestående av förslagsvis tre skådespelare. Den går givetvis att gestalta som en monolog, men jag vill skapa en dramatisering där fler kroppar får plats. Jag vill också att huvudkaraktärens inre monolog och verklighet ska få en yttre form som gestaltad dialog.
Ada Bergers verk ”Liv Strömqvist tänker på dig” inspirerar mig mycket, och det var därför jag frågade om hon ville handleda mig, Jag ville veta, rent praktiskt, hur gestaltar jag en annan konstform på scen? Hur blir standup och filosofi till dramatik? Och hur är det att dramatisera en annan konstnärs verk? Och framför allt, hur får jag in en humorföreställning, på en av Sveriges större scener?
Jag har kört standup i Sverige sedan 2008, och internationellt sedan 2014, bland annat i Ryssland, Nordamerika, Japan och framförallt i Sydafrika, där jag även gjorde research inför min c-uppsats i filosofi om skrattet som biologisk, politisk och existentiell funktion, med fokus på standup och dess relation till yttrandefrihet och demokrati. Jag är också mycket nyfiken på själva skämtets metafysik, hur den där komiska upplevelsen uppstår.
Jag vill med föreställningen och dramatiseringen av Josefins bok ifrågasätta synen på galen- skap. Klara, som är huvudkaraktären i verket, kan ses som galen. Men är hon verkligen det? Det är också det jag vill att publiken ska undra. Jag vill skapa en humorföreställning som ifrå- gasätter och hjälper oss att hantera kulturkrockar och oförståelser för den andra, den som är annorlunda, konstig eller främmande… Jag vill skapa ett slags lek där vi inte riktigt vet, och det är det som är roligt och läskigt, samtidigt som jag berättar en historia som också är min egen. Jag tänker mig att den här föreställningen riktar sig till åldersgruppen unga vuxna och uppåt.
På fredag avslutar jag min tjänstledighet för studier, och återgår till att arbeta 50% på Söder- törns högskola, som projektledare på kommunikationsavdelningen med fokus på breddad re- krytering. Jag marknadsför utbildning till främst ungdomar som kommer från icke-akade- miska miljöer. Jag har ingen större erfarenhet av att sätta upp stora produktioner på institut- ion, men jag har jobbat på myndighet och arbetsleder, utbildar och rekryterar ca 40 personer och skapar bland annat events och mässor.
Så, nu har jag kontaktat dig, och jag gissar att det jag undrar över är, om du ser någon möj- lighet för det här projektet inom din verksamhet, om du tycker att det låter intressant? För att sedan, i så fall påbörja svaret och dialogen om frågan ”hur”?
Vänligen
Jessica Karlén 073 545 3 787