Tillgång till stallbyggnader

Det byggnadsbestånd som beaktas i SASM är uppbyggt kring stallplatserna för djur. Data hämtas från den officiella statistiken. Antagandet som görs för att omvandla antal djur till stallplatser är att alla djur som finns i djurstatisti- ken har en stallbyggnad och att det inte finns fler stallplatser än så. Eftersom den regionala upplösningen i SASM är högre än i den officiella statistiken används dock data från Jordbruksverket med högre regional nedbrytning än den officiella.

Utbudet av byggnader i SASM beror sedan på tidsperspektivet. På riktigt kort sikt betraktas de som fasta. De byggnader som finns kan användas men det går inte öka animalieproduktionen eftersom det kräver fler byggnader. Det medför heller ingen kostnad att använda de befintliga stallplatserna utöver underhåll och uppvärmning. Funktionen blir därmed likartad den för mark.

På riktigt lång sikt kan byggnaderna i stället betraktas som helt rörliga. Alla djuraktiviteter som kräver byggnader måste då bära hela kostnaden för nyinvesteringar. Det innebär också att utfallet helt kommer att sakna kopp- ling till den historiska utvecklingen av var olika djur fanns. Tidsperspektivet är då 50 år eller mer.

Ingen av dessa lösningar är riktigt bra eftersom de anpassningsprocesser som beräknas i övrigt kan ta fem till tio år i verkligheten. Med ett sådant tidsperspektiv kan visa regionala förskjutningar förekomma men det går definitivt inte att starta beräkningen från noll. De företag som har djur idag har mycket bättre förutsättningar att ha djur även om fem eller tio år än ett företag som ska starta helt nytt. De som inte har haft djur tidigare måste både investera i en helt ny djuranläggning och inhämta den kunskap som krävs för den aktuella produktionsgrenen.

Eftersom många analyser görs på medellång sikt (5–20 år) är SASM kon- struerad så att det lätt går att ställa in tidsperspektivet för olika beräkningar. Beroende på det valda tidsperspektivet är större eller mindre delar av det ursprungliga byggnadsbeståndet tillgängligt utan extra kostnader. Delar av byggnadsbeståndet kräver större eller mindre ombyggnader och delar av beståndet är så pass dåligt att det måste utrangerats.

Figur 3 visar hur det idag befintliga byggnadsbeståndet reduceras och kräver större eller mindre investeringar för fortsatt användning med ett tidsperspektiv på 10 år. Hälften av de byggnader som finns i idag antas fortfarande kunna användas om 10 år utan annat än löpande underhåll. De har enbart en fast kostnad och den beaktas inte i SASM eftersom den inte kan påverkas av pro- duktionsbesluten. Ytterligare 40 procent av byggnaderna kan användas men det kräver större eller mindre reparationer eller ombyggnader. Kostnaden för dessa reparationer och ombyggnader är rörlig och beaktas i SASM. Eftersom behovet av åtgärder är allt från ganska enkla reparationen till omfattande ombyggnader ökar kostanden linjärt från noll till kostnaden för nybygge beroende på hur många stallplatser som ska åtgärdas (brant lutande blå linje).

De sämsta 10 procenten av byggnaderna antas vara så dåliga att de utrangeras under tioårsperioden. Ska mer än 90 procent av det nuvarande djurantalet finnas även om tio år krävs därför nyinvesteringar. Det är också möjligt att utöka djurantalet genom mer nyinvesteringar än utrangeringar. Kostnaden för nyinvesteringar är rörlig. Den beaktas i SASM och den antas vara svagt ökande beroende av hur många nya stallplatser som ska byggas (svagt lutande blå linje). Ett tak har satts på maximalt 20 procent fler djur i en enskild region vid ett tidsperspektiv på 10 år, därav den lodräta blå linjen vid 120 procent.

Djurhållningens omfattning beror sedan på den härledda betalningsförmågan för stallplatser i respektive region. På vissa håll går det inte att räkna hem en nyinvestering och då minskar antalet djur där. Samtidigt kan det vara

lönsamt att investera på andra ställen och där kan antalet djur öka. I figur 3 är detta fallet om betalningsförmågan ser ut som i region 1. Där är det lönsamt att öka antalet djur med 10 procent. I region 2 täcks kostnaden för nyinvestering för några djur men inte för alla som skulle behövas för att nå upp till 100 procent. I region 3 är lönsamheten lägre så där täcker lönsamheten i djurhållningen bara vissa reparationer och ombyggnader men inte en nyinvestering. I region 4 är å andra sidan lönsamheten såpass hög att den härledda efterfrågan av stallplatser skulle medföra en kraftig expansion. Där träder taket in och begränsar utökningen till högst 20 procent under en period av 10 år.

Figur 3. Principskiss över investeringsfunktionen för stallplatser i SASM vid tidsperspektiv tio år. Modelltekniken med ett tidsberoende utbud av byggnader gör att tillgången på byggnader delvis blir styrande för produktionsmöjligheterna. Det finns en fördel i att behålla produktionen i de regioner där den redan finns eftersom det är där som de befintliga byggnaderna ligger. Vid nyinvesteringar är det dock bäst att bygga där produktionsförutsättningarna är som bäst, givet de nya ekonomiska villkor som gäller. Hur stark styrningen är beror sedan på tidsperspektivet vilket också gäller i den verkliga beslutssituationen.

5.3.3 Mellanprodukter

Det finns många kopplingar mellan växtodlingen och animalieproduktionen. Djuren behöver foder, betesmarkerna måste betas, gödseln behöver tas om hand och växterna behöver näring. I SASM är dessa samband utformade som marknader för något som kan kallas mellanprodukter, saker som är produkter från en aktivitet men produktionsmedel i en annan.

Grovfoder (11 sorter), livdjur (10 olika) och spridningsareal för stallgödsel hanteras som mellanprodukter i SASM. De kan inte tillverkas i någon fabrik och heller inte importeras från något annat land. Allt grovfoder och alla

livdjur (kalvar, smågrisar, etcetera) måste alltså produceras i Sverige. Hur mycket det blir beräknas i modellen. Grovfodret är så pass dyrt att trans- portera att det måste produceras inom delregionen. Livdjuren kan däremot transporteras inom Sverige. Kortare transporter inom respektive marknads- region antas vara kostnadsfria. Längre transporter kan också förekomma men då till en viss merkostnad.

Marknaderna ska vara i jämvikt i varje region vid en optimal lösning. Det medför att priserna för olika sorters grovfoder och livdjur kan variera regio- nalt. I varje delregion måste produktion respektive förbrukning av grovfoder vara lika stora, men för livdjuren kan några regioner ha underskott om andra har lika mycket överskott. Eftersom transporten mellan marknads- regionerna kostar pengar blir det en prisskillnad mellan dessa regioner som motsvarar kostnaden för transporten.

De produkter som lämnar jordbruket och blir råvara i förädlingsindustrin är en annan form av mellanprodukt. Här återfinns slaktdjuren och mjölken. Dessa är regionala men transporteras inte mellan marknadsregionerna. Priserna bestäms i modellen.