Enkätens avslutande frågor syftade till att undersöka vad receptarier anser om ett eventuellt införande av tillsyn av farmaceuter och utdömande av disciplinära påfölj- der, då en farmaceut inte utför sina arbetsuppgifter på ett föreskrivet sätt vid expedi- tion av läkemedel till djur. Hur pass känt var dessa förhållanden bland receptarierna? Skulle ett eventuellt införande påverka deras sätt att arbeta? Cirka 70-75 % av re- ceptarierna uppgav att de sedan tidigare inte var bekanta med att det inte finns någon tillsyn över farmaceuter eller någon som ansvarar för utdömning av disciplinära på- följder vid felaktig expedition av läkemedel till djur (tabell V); dock tycks majorite- ten (två tredjedelar) anse att det finns ett behov av såväl tillsyn som disciplinära på- följder (tabell VI). Även på frågan vad receptarien anser om ett eventuellt införande av tillsyn var inställningen övervägande positiv och ingen deltagare ansåg införandet av tillsyn som något dåligt (figur 7). På frågan vad receptarierna ansåg om ett even-
tiv då cirka 8 % av deltagarna ansåg det vara dåligt. Hos en del tycks den negativa tonen grunda sig i att kunskapen om djurläkemedel upplevs som otillräcklig och att de då känner att ett för stort ansvar, som borde ligga på veterinären, istället läggs på receptarien. Här kan en parallell dras till frågan om receptarierna tror att arbetssitua- tionen skulle ändras vid ett eventuellt införande av tillsyn och disciplinära påföljder (figur 8). Av det fåtal deltagare som trodde att arbetssituationen skulle kunna bli sämre, framförde en del osäkerhet och viss rädsla för de disciplinära påföljderna. En av receptarierna skrev följande:
”Rädslan för påföljd vid ev felexp. Gör att vi måste ha fler kontakter med veterinären för att få doser kollade när vi ej har uppgifter att tillgå. Arbe- tet kommer ej att löpa på så smidigt.” (receptarie 30)
Majoriteten av deltagarna (cirka 70 %) trodde dock inte att arbetssituationen skulle ändras vid ett eventuellt införande. Känslan som infinner sig efter att ha läst delta- garnas svar på de öppna frågorna är att många är positivt inställda till införandet av tillsyn och disciplinpåföljder, bland annat för att de redan känner att de arbetar efter bästa förmåga. Dessutom tycks tillsyn upplevas som någonting positivt, som kan leda till bättre utbildning, utveckling av yrket och säkrare expeditioner. Receptarier- na kan grovt indelas i två grupper, dels majoriteten, som ser positivt på införandet då de ser framtida möjligheter, såsom större satsning på utbildning och på stöd i form av bra informationskällor, dels en minoritet, som ser införandet som något negativt då de menar att dagens förutsättningar för farmaceuterna är för dåliga för att ansvaret ska kunna läggas på dem.
Även studiens sista öppna fråga, samt många av svaren på de öppna frågorna 23c och 24c, visar genomgående att farmaceuterna känner ett behov av mer utbildning och bättre informationsmaterial kring djurläkemedel under såväl utbildningen som när de blivit yrkesverksamma. En receptarie skrev:
”Det behövs mer utbildning om djurläkemedel redan på högskolan. Man är inte särskilt förberedd när man börjar jobba. Det man kan har man lärt sig på apoteket” (receptarie 36)
”Handel med läkemedel för djur” [30] samt i ett flertal amerikanska studier [27-29]. I de sistnämnda fallen kan man dock inte bortse ifrån att studierna utgick från förhål- landen i USA, vilka inte är direkt jämförbara med dem i Sverige. Likaså framgår det av enkätundersökningar som genomförts av sektionen för öppenvårdsfarmaci, att det genomgående behövs mer fortbildning för farmaceuterna på apoteken [31-32].
Metoddiskussion
Metodval
En enkätundersökning utfördes, då studien övervägande skulle vara av kvantitativ karaktär. Avsikten var därför att undersöka och presentera hur stor andel av re- ceptarierna i Kalmar län som har en viss åsikt eller som agerar på ett visst sätt i sin yrkesutövning. Om avsikten med studien istället hade varit att belysa den enskilda receptariens åsikt hade en intervjubaserad studie varit mer lämplig.
Ytterligare faktorer som talade för en enkätstudie, var den begränsade tidsperioden under vilken studien skulle utföras, samt att studien skulle utföras av en person. För att kunna presentera åsikter från samtliga receptarier i ett län syntes en skriftlig enkät vara det lämpligaste instrumentvalet, då enkätformulären kunde postas och nå ett större antal personer, än vad som skulle ha varit möjligt vid en intervjustudie.
Metodvalet grundades även på att en hög grad av standardisering och strukturering av studien eftersträvades [33], då målet var att samtliga receptarier skulle delta i stu- dien under samma förutsättningar, bland annat genom att erhålla samma information om studien, samma frågeformulär med samma instruktioner, samt samma förutsätt- ningar att besvara enkäten under samma tidsperiod. Avsikten med att ett enkätformu- lär med övervägande alternativfrågor med fastställda svarsalternativ utformades var dels att öka graden av strukturering i frågorna, dels att minska risken för studieleda- ren att tolka svaren felaktigt, något som lättare kan ske vid tolkning av öppna frågor [33]. Vid en anonym enkätstudie kan inte heller studieledaren påverkas av personliga uppfattningar om deltagarna, och inte heller direkt påverka hur deltagarna väljer att besvara en fråga, något som lättare kan ske vid ett personligt möte.