Tränarnas upplevelser av ishockey som organisation gällande skadeförebyggande träning

8.3.1 Match och träningssituationer

T1 förklarar att ishockey alltid har varit en kampsport, detta gör att en minskning av tacklingar inte anses relevant. Det som istället anses relevant är en ökad andel hänsyn till varandra samt att de spelare som har kontroll över pucken måste vara mer förberedd än vad som har visats de senaste åren. Upplevelsen gällande hänsyn anses dock av T1 vara relativt god. Vid jämförelse av några år tillbaka anser T1 att det spelades en fulare hockey, detta är något som senare har förbättrats mer och mer i division II och III.

T2 belyser utbildning av ledare som en stor faktor till förändring. Denna utbildning av ledare kan sedan möjliggöra att tränare kan få sina spelare att förstå vad som anses vara ett korrekt beteende på isen. I nuläget anser T2 att många spelare tar risker i en högre omfattning än vad de egentligen hade behövt. Kroppskontakten är något som även T2 tycker skall vara kvar inom hockeyn, högre fokus bör dock ligga på att utföra denna kontakten på rätt sätt. T2 väljer att även ta upp det faktum att vissa spelare har en tendens att medvetet vända upp ryggen mot motståndarspelaren för att sedan enkelt falla när en tryckning kommer i ryggen. Detta genomförs enligt T2 för att få med sig en utvisning då många lag specialiserar sig på spel med en man mer än andra laget. Detta benämns som dålig sportslig respekt och kan ibland kallas för ”fotbollstakter”. Dessa situationer jämförs då med att en fotbollsspelare överdriver en situation genom att rulla flera varv på gräset för att få en fördel i spelet.

T3 benämner respekten hos spelarna men också att en utbildning kring hur spelare tar emot en tackling från en motståndare måste ske. Detta är något som har varit aktuellt de senaste åren men T3 menar att ett ökat fokus måste riktas till att implementera detta i en ung ålder. Respekt och tacklingsteknik anses därför behöva användas mer bland unga utövare. Den respekt som här benämns behöver öka i situationer då spelare ibland tappar omdömet helt. T3 menar att om en spelare tacklas våldsamt så sker dessa tacklingar oftast med full medvetenhet. Att förändra denna mentaliteten anses dock svårt särskilt i division II eller III, detta då tränare inte anses kunna ställa samma krav på sina spelare som i högre divisioner.

T4 tar upp vikten av förebyggande träning runt muskler, leder och kapslar. En ökad betoning av detta kan krävas eftersom arbetet med förebyggande träning ibland glöms bort eller inte sker på ett korrekt sätt. T4 tar även upp det faktum att hockey under de senaste åren har utvecklats till en snabbare sport med hårdare närkamper. Vidare förklarar T4 att det har uppkommit nya regler för att förhindra exempelvis sena tacklingar. Detta anses vara ett steg i rätt riktning men T4 anser inte att domarna efterföljde dessa regler i någon större utsträckning. Efterföljning av regeländringar anses här vara bristande då de ofta följs strikt i början för att sedan avta mer och mer. Ett striktare regelverk skulle därför kunna vara en relevant åtgärd gällande förebyggande av exempelvis axelskador och huvudskador. Efterföljning av regler av domare kan också vara beroende av vilken division laget spelar i. T4 menar här att domare som dömer i högre divisioner ofta har en bättre förmåga att läsa av spelet och att kommunicera med spelarna. Denna kontroll kan få spelare att känna sig lugna och trygga på isen och genom detta förhindra att spelarna blir frustrerade. Här menar T4 att domarna behöver få större krav på sig. Ett gemensamt ansvar ligger sedan på spelarna gällande situationer på isen samt på domarna gällande att hålla matchbilden lugn. Detta ansvaret anses även vara viktigt för tränare. T4 förklarar vikten av att du som tränare är tydlig och försöker behålla lugnet trots att ishockey är en adrenalinfylld sport eftersom detta i sin tur påverkar spelarnas agerande.

T5 upplever att det tacklas mindre i dagens hockey samtidigt som det oftare blir allvarliga konsekvenser när en tackling väl sker. Detta menar T5 går att se både gällande hjärnskakningar men även gällande axelskador. Tacklingar anses inte vara något som kan tas bort helt eftersom tacklingar är en bidragande faktor som gör sporten attraktiv. Hockey som kultur benämns även som ”macho” genom att tacklingar är en del av spelet vilket gör en förändring svår. T5 tar upp regeländringen gällande att tacklingar ej får användas innan 12 års ålder och hur detta påverkar sporten. T5 menar att istället för att ta bort tacklingarna bör unga spelare lära sig att ta emot en

tackling, särskilt under de unga åren då spelare inte kan köra lika fort. Här finns möjligheten att lära spelare tackla och ta emot en tackling på ett respektfullt och säkert sätt. Genom detta förbud av tacklingar kan istället ett fokus på tacklingar utvecklas när dessa sedan tillåts i äldre ålder, detta gör att fokus på hockey som sport kan minska.

8.3.2 Organisatorisk information och riktlinjer för förebyggande träning

T1 pratar här om vikten av att komma ut och prata med klubbar och spelare för att öka medvetenheten. T1 menar även att det inte finns någon information rörande skadeförebyggande träning så länge du inte aktivt går in och letar.

T2 pratar om att graden av information kan bli bättre samt att informationen bör delges i tidig ålder. Regeln angående tacklingsförbud upp till 12 års ålder tas här upp och om denna regeln anses vara bra. T2 menar att information rörande kroppskontakt kanske skulle implementeras redan innan denna ålder. T2 förklarar att hockeyförbundet har flera utbildningar som sträcker sig från grundkurser och uppåt likt en stege. Genom dessa utbildningar tillgodoses ett utbildningsmaterial och enligt T2 anses dessa utbildningar vara bra. Det som hade kunnat genomföras är att ett ökat fokus läggs på bland annat skadeförebyggande arbete och kostrådgivning. Om detta hade uppmärksammats tidigt i utbildningen så är det något som skulle kunna följa med tränare i framtiden. De tränare som genomgår dessa utbildningar skall ju senare vara tränare för exempelvis division II eller III. T2 menar att det idag kan finnas en del av tränarkåren som inte har denna utbildning och istället har erfarenhet av att vara aktiv som hockeyspelare, fokus ligger då istället på tidigare erfarenheter och anses inte vara utvecklande för sporten. Vidare förklarar T2 att det är möjligt att information rörande förebyggande träning finns men att denna tillhandahålls högt upp i utbildningsstegen. Det finns här ett kapitel om förebyggande träning samt hur dessa skador uppkommer samt hur tränare och ledare skall agera. T2 menar dock att det finns mer att jobba med gällande detta. Enligt T2 ställs inte heller så höga krav på tränare inom division II och III, det kan därför vara svårt för alla tränare att få tillgång till denna information. Det uppmärksammas dock att möjligheten finns i form av ”coaches corner” där tränare får möjligheten att söka allt från övningar till nyheter. Det finns även pärmar som tillhandahålls om man genomgår de utbildningarna som finns.

T3 påvisar det faktum att den information som använts för utvecklande a försäsongsträning har hämtats genom ett aktivt val att leta efter information. Vidare förklarar T3 att det förmodligen finns information rörande skadeförebyggande träning en i mindre grad. Denna anses finnas men inget aktivt letande har skett. T3 förklarar att det finns en ABC-pärm som förklarar hur och vad man ska träna i tidig ålder samt en liten del av förebyggande träning. I denna pärm finns även med träning i form av styrkeövningar, informationen rörande förebyggande träning hade dock kunnat utvecklas mer. En ide hade kunnat vara att dela styrketräning och förebyggande träning till två olika delar, genom detta kan skadeförebyggande träning ses som ett eget ämne. Detta hade då tydliggjort vilka övningar som skall genomföras i förebyggande syfte samt vilka som kan genomföras i styrkesyfte. I nuläget krävs det ganska hög idrottsmedicinsk utbildning för att tillhandahålla detta och ofta finns inte den kompetensen inom division III.

T4 menar att information rörande förebyggande träning förmodligen finns men att detta kräver aktivt letande. Skadeförebyggande träning anses inte heller vara något som tas upp på utbildningar eller liknande. Generellt sett anser T4 att det finns för lite kunskap kring vad som skall göras innan skadan har skett. Vidare förklarar T4 att mer kunskap önskas gällande förebyggande träning. Det föreslås här att förbundet skulle kunna lägga ner mer arbete gällande att få med delen rörande idrottsskador i deras utbildningar. En åtgärd hade även varit att de ökar kraven gällande vad tränare skall kunna rörande ämnet. Om dessa riktlinjer inte finns kan detta resultera i att tränare själva inte väljer att ta reda på kunskap som annars skall anses relevant. Efter detta skulle även information kunna skickas direkt till klubbarna så inte endast tränarna får denna specifika kunskap.

Även T5 tar upp det faktum att aktivt letande krävs för information. Tid för detta anses vara bristande i division II och III, detta leder till att denna informationen kanske endast når ut till större föreningar som har mer tillgång till tid samt möjlighet att rådfråga en fysioterapeut. Informationen anses inte heller framgå i någon kurs, om det har framkommit har det inte varit en central del. Även T5 poängterar att ett ökat fokus måste riktas på skadeförebyggande träning. En åtgärd skulle kunna vara att information rörande skadeförebyggande träning delges redan i ungdomslagen. Genom detta får den nya generationens tränare den information som behövs och kan då ta detta med sig. T5 menar att fokus ofta läggs på att vinna matcher, få publik och sponsorer och att några skador får man alltid räkna med. Detta fokus behöver förändras och detta kan ske redan hos ungdomslag och ungdomstränare.

8.3.3 Organisatoriska åtgärder för att öka förebyggande träning

Här menar T1 att spelare i division II och III inte innehar så mycket kunskap kring exempelvis styrketräning. En ökad kunskap hos spelarna hade därför varit önskvärd.

T2 förklarar att varje distrikt har ett eget förbund och att om information hade kunnat komma från förbundet hade materialet kommit ut till klubbarna på ett annat sätt. Det finns även en person som är anställd av ishockeyförbundet med målet att besöka föreningarna två gånger per säsong och diskutera olika teman. Här diskuteras exempelvis anfallsspel eller försvarsspel, vidare finns ju möjligheten att anställa en person som istället fokuserar på skadeförebyggande träning. Genom detta hade utbildning kunnat ske under en helkväll där skadeförebyggande träning tas upp.

T3 anser att information rörande skadeförebyggande träning skall vara obligatorisk och ingå från det att spelarna är sju till åtta år. Detta möjliggör sedan att du vid en äldre ålder kommer till träning i tid och vet vad du skall göra samt vad som ingår i träningen. Istället för att träningen varar i 1.2h skall träningen vara 2h med 40 minuters fysträning. Det blir viktigt att förklara vikten av förebyggande träning och att detta är en del av ishockey. Vidare krävs det kommunikation till föräldrar där det förklaras att denna sorts träning inte ingår i en elitsatsning utan istället genomförs i förebyggande syfte för att spelarna skall hålla sig skadefria och ha roligt. Det blir här viktigt att lägga fram detta på rätt sätt för ökad förståelse. T3 tar även upp det faktum att studier som visar hur skadeläget ser ut samt vilka konsekvenser som kan komma ur skador bidrar med ökad information. T3 berättar även om att när de pratade med spelare i ålder 10–12 år om just konsekvenstänk så var det flera spelare där som tog åt sig och använde detta tankesätt inom sporten. Det ses här av T3 som en fördel om man kan göra detta samtidigt som information kommer till föräldrarna då barnen är i ung ålder. Att fånga 100% blir svårt om det inte blir en aktiv del av var träning som genomförs, det krävs därför mycket information och fakta kring förebyggande träning som delges redan i tidig ålder.

T4 menar att det gäller att vara tydlig som tränare gällande det faktum att skador även kan komma att påverka sitt eget lag och spelare. Detta blir ett gemensamt ansvar som alla måste ta. Vidare pratar T5 om att förebyggande träning behöver ta större plats i media och hos de utbildningar som bedrivs av ishockeyförbundet, det krävs ett större fokus på detta.