Lärande och samhälle Idrottsvetenskap
Examensarbete
15 högskolepoäng
Skadeförebyggande träning gällande axelskador inom
division II och division III ishockey
- Preventive training regarding shoulder injuries in division II and III ice-hockey
Nordlund
Lucas
Handledare: Stephen Garland
Examinator: Torsten Buhre
Idrottsvetenskapligt program 180hp Slutseminarie: 1/6–2020
Avancerad nivå Samhälle
Abstract
The following study examines the problems regarding injuries in division II or III ice-hockey. The amount of injuries in this sport is high and when considering the effect on society something needs to be done in order to change it. Ice-hockey is a fast sport with body-checking being allowed. This leads to a number of injuries with shoulder injuries being one of the most common. The aim of this study was to examine if any preventive training is being used regarding shoulder injuries in division II or III. The study also examines which possibilities could be used in order to enable a larger amount of preventive training. Five trainers were interviewed, and all of these trainers had at least one year of experience being a trainer in division II or III. The theory considering organizational culture was used in order to better understand how the culture affects the game of ice-hockey. The culture was here considered important due to the fact that it affects how the sports works and why a certain behavior is used. The gathered information in this study was analyzed through a thematic analysis. With this, themes and categories could be developed with the aim of answering the questions asked in this study.
Sammanfattning
Följande studie tar upp problematiken bakom skador inom division II och III ishockey. Antalet skador inom denna sport är många och ur ett samhällsperspektiv blir det därför viktigt att undersöka vad som krävs för en förändring. Ishockey är en sport som går snabbt samt använder sig av kroppskontakt i form av tacklingar. Detta gör att flera skador uppdagas inom sporten där skador rörande axeln är en stor del. Denna studie syftar genom detta till att uppdaga om någon förebyggande träning sker gällande axelskador inom division II eller III. Vidare undersöks vad som krävs för att möjliggöra att förebyggande träning sker i större omfattning. Fem tränare medverkade i studien vilka alla hade minst ett års erfarenhet av division II eller III ishockey. Teorin rörande organisationskultur berördes för att kunna belysa kulturens inverkan på sporten ishockey. Kulturen ansågs här viktig då den bidrar till ökad förståelse till varför sporten fungerar som den gör samt varför ett visst beteende utförs. Den insamlade empirin i studien analyseras med hjälp av en tematisk innehållsanalys. Denna analys kan uppdaga teman och kategorier med målet att ge svar på de frågeställningar som används.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7
2. Syfte och frågeställningar ... 8
3. Bakgrund/begrepp ... 8
3.1 Kontakt inom ishockey ... 8
3.2 Skydd inom ishockey ... 8
3.3 Oskrivna regler inom ishockey ... 9
3.4 Förebyggande träning ... 9 3.5 Maximal styrka ... 10 3.6 Explosiv stryka ... 10 3.7 Ledband ... 11 3.8 Axelluxation/glenohumeral leddislokation ... 11 3.9 Återkommande axelinstabilitet ... 13 3.10 Luxation av akromioklavikulärleden ... 13 4. Teori ... 15 4.1 Organisationskultur ... 15 5. Tidigare forskning ... 16 5.1 Rådande skadeläge ... 16 5.2 Kulturell påverkan ... 19 6. Sammanfattning ... 21 7. Metod ... 22 7.1 Insamling av empiri ... 22 7.2 Intervjuer ... 22 7.3 Urval ... 23 7.4 Litteratur ... 24 7.5 Etiska överväganden ... 24 7.6 Bearbetning ... 25
7.7 Tabell 1: Exempel på direkt tematisk analys av meningsbärande enhet ... 25
7.8 Reliabilitet ... 26
7.9 Validitet ... 27
8. Insamlad empiri ... 27
8.1 Respondenter ... 27
8.2 Tränarnas egna upplevelser gällande rådande skadesituation ... 28
8.2.1 Upplevelser av aktuella skador och dess prevention ... 28
8.2.3 Vikten av förebyggande träning och dess begränsningar ... 33
8.3 Tränarnas upplevelser av ishockey som organisation gällande skadeförebyggande träning ... 34
8.3.1 Match och träningssituationer ... 34
8.3.2 Organisatorisk information och riktlinjer för förebyggande träning ... 36
8.3.3 Organisatoriska åtgärder för att öka förebyggande träning ... 38
9. Analys ... 39
9.3 Tabell 2: Tränarnas upplevelser gällande vad som påverkar förebyggande träning av axelskador ... 39
9.3.1 Resursbrister ... 39
9.3.2 Bristande information ... 40
9.3.3 Tidsbrist ... 41
9.4 Tabell 3: Tränarnas upplevelser gällande organisationens arbete mot förebyggande träning ... 42
9.4.1 Utbildning ... 42
9.4.2 Tidig integrering av kunskap ... 43
9.4.3 Attitydförändring ... 44 10. Diskussion/slutsats ... 45 11. Metoddiskussion ... 48 11.1 Möjligheter ... 48 11.2 Begränsningar ... 48 11.3 Brister i studien ... 49 12. Referenslista ... 51 12.1 Litteratur ... 51 12.2 Webbsidor ... 54 13. Bilagor ... 54 13.1 Intervjuguide ... 54 13.2 Informationsbrev ... 55
1. Inledning
Skador inom idrotten är något som oftast är oundvikligt, men hur skulle tillvägagångssättet se ut för att minska antalet skador i en sport som ishockey? Skador inom ishockey kan i många fall vara så akuta att sjukvård krävs. Dessa skador kan även skada en spelares framtida möjligheter att utöva sporten. När dessa skador sker ökar även kostnaderna för samhället, enligt Aman, Forssblad & Larsen (2018) bör därför prevention av skador inom sport fokusera på de skador som inträffar mest frekvent samt anses allvarligast för att sedan se hur dessa kan förebyggas. På detta sätt kan lidandet hos spelare minskas, kostnader för samhället minska samt att spelarna kan fortsätta utöva sin sport. Aman et al., (2018) visade även på att huvud/nacke samt övre och underkroppsskador kunde ses som vanliga inom ishockey. Det fanns även en risk att personer som utsätts för någon form av skada kan bli permanent påverkad. Vidare tar studien även upp det faktum att antalet skador för sporterna fotboll, handboll och innebandy har minskat under perioden 2006–2015. Skadefrekvensen för fotbollsspelare minskade här med 22% för män och 32% för kvinnor. Innebandy minskade med 4% för män och 15% för kvinnor. Även handbollen minskade skadefrekvensen med 6% för män och 7% för kvinnor. Detta skiljer sig åt från ishockey där antalet skador ökade för män med 20% (2006–2015) och 37% för kvinnor (2006–2012). Då antalet skador inom ishockey inte ser samma nedåtstigande kurva som resterande tre sporter bör problemet uppmärksammas ytterligare för att den negativa utvecklingen skall stanna av.
Eftersom problemet fortsätter att vara kostsamt för samhället blir det intressant att uppmärksamma eventuella åtgärder för att minska skadeantalet. Upptäckterna av Aman et al., (2018) visade på det faktum att ishockey är en av de sporter där skadefrekvensen har ökat mellan åren 2006–2015. Denna sport blir därför relevant gällande problemet eftersom utvecklingskurvan gällande förebyggande åtgärder inte går åt rätt håll. Samma forskare menar att förebyggande träning bör ske för knä samt att neuromuskulär träning bör inkluderas gällande förebyggandet av huvud/nacke och överkroppsskador. För att skapa denna bild är det viktigt att undersöka tränarens faktiska kunskaper kring axelskador samt hur specifik deras preventiva träning anses vara. Denna information kan sedan bidra till ökad kunskap gällande det rådande tillvägagångssättet samt vad som behöver utvecklas.
2. Syfte och frågeställningar
Syftet var att genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer undersöka omfattningen och organiseringen gällande träning av axelskador inom herrishockey i division II och III. Studien avsåg att genom en direkt tematisk innehållsanalys uppdaga tränarnas upplevelser gällande förebyggande av axelskador. Vidare syftar studien till att uppdaga hur tränarnas upplevelser kan förstås utifrån de teoretiska begreppen artefakter, värderingar och grundläggande
antaganden som används inom teorin organisationskultur.
1. Hur upplever tränarna arbete gällande förebyggande av axelskador inom division II och III ishockey?
2. Hur anser tränarna att ishockey som organisation kan arbeta med förebyggande träning av axelskador?
3. Bakgrund/begrepp
3.1 Kontakt inom ishockey
Kroppskontakt inom ishockey i form av tacklingar sker i en miljö som är omsluten av plast och kompositväggar med glas. Inom sporten kan även slagsmål förekomma i juniorligor samt inom professionell ishockey. Spelare tenderar idag till att vara större, starkare, snabbare, våldsammare samt använda sig av utrustning som inte anses vara fullt säker. Spelarna utför en dynamisk sport som sätter höga kräv på skicklighet detta eftersom de kan uppnå en hastighet av 48 km/h samtidigt som pucken kan färdas i hastigheter upp till 160 km/h (Anderson, Melugin & Stuart, 2019). Genom att sporten är så dynamisk och fysiskt krävande används även skydd för att minska antalet olyckor som sker. Dessa skydd beskrivs nedan.
3.2 Skydd inom ishockey
Krav på skydd som måste användas inom ishockey inkluderar handskar som anses som farlig utrustning om handflatan är borttagen eller trasig. Handsken måste även passa handen och genom detta täcka hela handen och handleden. Armbågsskydd används och måste bestå av ett yttre skyddshölje på minst 1,27cm. Om detta hölje inte uppfyller kraven anses utrustningen som farlig. Spelarens utrustning består även av benskydd med målet att skydda knä och framsidan
av benen. Detta skydd skall kunna täckas helt av damasker. De skridskor som används får inte bestå av vassa kanter eller för lång skena (Ishockeyförbundet, 2019–2020). Även om dessa regler finns för att öka säkerheten hos spelaren finns det andra aspekter som kan öka eller minska risken för skada. Oskrivna regler inom ishockey påverkar i högsta grad hur spelet spelas vilket kommer att förklaras nedan.
3.3 Oskrivna regler inom ishockey
Oskrivna regler är något som existerar i alla sporter. Ishockey är en sport som framförallt fokuserar på att vinna matcher genom att fysiskt vara starkare och bättre än dina motståndare samt att mentalt försöka skrämma spelare i andra laget. Då ishockey är en fysisk sport med mycket kroppskontakt anses den som en våldsam sport som skulle kunna jämföras med exempelvis rugby. Detta fokus på att vara fysiskt starkare än din motståndare kan bevisas genom exempelvis tacklingar vilket ökar risken för skador. Oskrivna regler är här till för att bevara den rådande kulturen inom sporten. Oskrivna regler kan anses öka risken för skador men dessa regler finns även för att bibehålla en respekt och säkerhet om spelarna har kunskap kring reglerna. En oskriven regel inom ishockey är till exempel att slagsmål tillåts till viss del vilket inte hade tillåtits utanför rinken där sporten utövas (Lupinek, 2019). Det finns även formella regler som skall följas av alla spelare. Följs inte dessa resulterar det i en utvisning eller matchstraff där spelarna sedan får återgå till spel. Då 50% av de skador som sker inom ishockey resulterar i att spelaren bryter mot de formella reglerna kan detta påverka skadefrekvensen (Lorentzon, Wedren, Pietilä & Gustavsson, 1988). Detta ger spelarna möjlighet att utföra ett beteende som anses bryta mot reglerna men sedan få fortsätta spela. Dessa oskrivna samt formella regler tillsammans med ovan nämnda faktorer kan alla anses relevanta för att förstå hur skador inom sporten uppkommer. Vanliga skador och konsekvenser av ishockey kommer att visas och förklaras nedan.
3.4 Förebyggande träning
En obalans gällande rörelse, överbelastning och kontakt genom smällar gör att axelleden är mycket känslig för skador som uppstår i samband med en direktkontakt gällande de muskler och strukturer av ben som finns runt omkring axeln. Problem kan även uppkomma genom att musklerna som stabiliserar axeln inte är tillräckligt starka för att stå emot direktkontakt vid till exempel en tackling i ishockey. Detta gör att styrketräning av de stabiliserande musklerna kan
ses som en förebyggande åtgärd. Träningsmetoder som används frekvent gällande rehabilitering av axeln är för att stärka flexibilitet och styrka, detta sker ofta genom träning med gummiband och hantlar. Enligt Wirhed, (2012) kan muskelstyrkan tränas snabbare än styrkan hos senor, ledband eller brosk. Detta gör att en för hög träningsvolym riskerar att skada befintliga muskelfästen och leder. Förebyggande träning av axeln är komplext då den träning som utförs måste inneha ett fokus på att stärka musklerna utan att muskelfästen och leder kommer till skada. Denna förebyggande träning behöver även underhållas under tid för att minska risken för skada.
3.5 Maximal styrka
Maximal styrka kan ses som en individs förmåga att producera sin maximala kraft mot någonting extern (utanför kroppen). Denna produktion av kraft kräver att individen medvetet kontraherar sina muskler. Detta är något som kan tränas genom motståndsträning, vidare anses även motståndsträning förbättra snabbhet, smidighet, hur snabbt kraft kan användas, hypertrofi (ökad muskelmassa), muskulär uthållighet, motorkontroll, balans samt koordination. Genom att det är flera aspekter som kan tränas genom motståndsträning är det viktigt att överväga vad som skall prioriteras beroende av vilken sport som utförs (Thompson, Rogerson, Ruddock & Barnes, 2020). Maximal styrka tränas för att medvetet kontrahera musklerna för att producera så mycket kraft som möjligt och kan därför anses vara relevant för ishockeyspelare. Under rubriken ”Kontakt inom ishockey” förklaras tacklingar som en del av sporten vilket kräver en god förmåga att kunna producera kraft såväl för att kunna ta emot en tackling som för att kunna utföra en tackling.
3.6 Explosiv stryka
Förutom maximal styrka kan även explosiv stryka vara relevant gällande sporten ishockey. Explosiv styrka innebär hur snabbt en individ kan generera full kraft. Ett vanligt sätt att mäta en persons förmåga att använda sig av explosiv styrka är att mäta tiden det tar från början av muskelarbete till att nå maximal kraft. Forskning visar att genom speciell träning som lägger stor vikt på muskelkontraktion som är specifik för sporten kan en ökad explosiv styrka utvecklas (Kochanowicz, Niespodziński, Mieszkowski, Sawczyn, Cięszczyk & Kochanowicz, 2019).
3.7 Ledband
Dessa avser att hålla kroppens leder i position. Vid fysisk träning avsedd ledbandsvävnad kan ledbandets förmåga att töjas öka vilket ökar ledbandets styva elasticitet. Vidare kan även tåligheten mot stötar samt styvheten hos ledbanden öka genom fysisk träning, genom detta kan en förbättring ses gällande de rörligheten där ledband övergår till ben. Det går dock inte att förbättra den mekaniska stabiliteten hos leden, detta då ledbandens längd är oföränderlig (Wirhed, 2012). Vidare kommer axelskador inom sporten förklaras mer ingående nedan.
3.8 Axelluxation/glenohumeral leddislokation
Axelluxation är något som drabbar 7% av alla ishockeyspelare någon gång under deras karriär. Genom bild 1 visas en frisk axel där ledkapsel befinner sig på plats i ledhålan.
Bild 1: frisk axel med ledkapsel på plats i ledhålan (Foto från pixabay, hämtad 5/5-20 och godkänd 5/5-20)
Vid främre axelluxation inträffar 95% av skadetillfällena gällande axel och innebär att armen förs framåt/neråt. Denna sorts luxation sker oftast när armen roteras utåt eller bakåt men förekommer även när någon faller med utsträckt arm. I de flesta fall (90%) innebär en akut främre axelluxation att ledkapseln har dragits av från dess fäste på framkanten av ledhålan (se bild 2). Risken finns att om ledkapseln inte läker tillbaka till sitt ursprungliga fäste riskerar personen i fråga att få återkommande besvär gällande instabilitet, detta påverkar i sin tur axelledens förmåga att pendla fram och tillbaka, rotera samt lyftas in eller ut från kroppen (Thomeé, Swärd & Karlsson, 2011).
Ledkapsel Nyckelben
Akromion
(skulderbladsutskott)
Bild 2: Ledkapsel som dras ur sitt fäste i ledhålan, indikeras av röd pil (Foto från pixabay, hämtad 8/5-20 och godkänd 8/5-8/5-20)
Om axeln fortsätter att gå ur led kan detta anses vara en indikation på att en operation behöver genomföras. Denna operation genomförs för att öka stabiliteten i axeln och är särskilt relevant om den skadade personen utför en kontaktsport som ishockey. Tiden innan en spelare anses vara fullt återhämtad och klar för spel varierar mellan sex månader och upp till ett år (Mosenthal, W., Kim, M., Holzshu, R., Hanypsiak, B., & Athiviraham, A, 2017). Vidare kan symptom upptäckas genom att deltoideusmuskeln (se bild 3) upplevs försvinna om personen i fråga lätt utåtroterar sin arm samtidigt som armen befinner sig lite utanför kroppen.
Bild 3: Visar position av deltoideusmuskeln (Foto från common wikimedia, hämtad 8/5-20 och godkänd 8/5-20)
Ledkapsel Ledhåla
Deltoideus
Om denna sorts skada inträffar akut upplevs oftast armen som orörlig och personen i fråga känner svår smärta. För att kunna utesluta skelettskador krävs oftast en röntgenundersökning. Denna undersökning visar om ledhuvudet ligger ur position vilket oftast sker framåt/neråt vid användande av ledpannan som utgångspunkt. Vid genomförande av denna undersökning kallas det distalstatus. Distalstatus innebär att blodcirkulation och nervstatus utvärderas i armen och handen vilket är mycket relevant och bör därför genomföras innan leden läggs tillbaka på sin ursprungsposition (Thomeé et al., 2011).
3.9 Återkommande axelinstabilitet
Axelinstabilitet är ett problem som för många idrottare anses vanligt. Dessa problem kan förekomma gällande luxation (axel ur led) samt subluxation med en känsla av instabilitet. Detta innebär att personen i fråga får en känsla av att axeln är ur led och att den sedan hoppar tillbaka utan några aktiva åtgärder. Denna form av subluxation återfinns ofta hos en Bankartskada vilket innebär att ledkapseln och labrumringen har dragits ur sitt fäste i benet framtill. Vidare symptom för återkommande axelinstabilitet innebär att den skadade individen upplever en osäkerhet gällande sin axel eller att axeln de facto går ut led återupprepade gånger. Detta inträffar ofta genom att individen genomför en utåtrotation av armen genom till exempel en kaströrelse. För att kunna utvärdera detta problem genomförs en stabilitetsundersökning för att kunna utröna inom vilken riktning instabiliteten förekommer. Ledkulan kan här både förflytta sig bakåt eller framåt i relation till ledpannan (Thomeé et al., 2011).
3.10 Luxation av akromioklavikulärleden
Genom att ishockey anses vara en sport som innehåller mycket kontakt ökar risken för en luxation av akromioklavikularleden. Denna innebär en luxation av leden mellan skulderbladsutskottet (akromion) och nyckelbenet (klavikeln) vilket kan inträffa om en ishockeyspelare exempelvis tacklas mot sargen eller kolliderar med en annan spelare. Vid inträffande av denna skada riktas kraften mot axeln neråt och nyckelbenet förs på detta sätt uppåt. Detta leder sedan till att nyckelbenet går ur led samtidigt som skulderbladet förblir intakt i sitt ursprungliga läge, detta kan ses i bild 4 (Thomeé et al., 2011).
Bild 4: Ledkapsel och ledband som avser att hålla nyckelbenet på plats har brustit (Foto från akutasjukdomar.se, hämtad 15/5-20 och godkänd 19/5-20)
Vid denna typ av skada bedöms skadan utifrån allvarlighet genom sex olika grader. Graderna I-IV är de som anses ske mest frekvent. Här innebär de två första graderna en luxation och ledbandsskada som kan behandlas utan operation. Vidare finns det en viss kontrovers gällande en grad tre skada och om denna bör behandlas genom operation eller ej (Mosenthal et al., 2017). Grad IV innebär att skadan även har påverkat fästet för deltoideus. Vidare innebär en grad V eller VI skada att luxationen anses mer tydlig än vid grad IV, detta innebär att skadan har skett antingen uppåt eller neråt. Om skadan anses vara I alltså den lägsta har endast ledkapseln kommit till skada tillsammans med en subluxation. Grad II-IV innebär att ledbanden mellan akromion och nyckelben har genomgått en bristning, positionen av detta ledband kan ses i bild 5 (Thomeé et al., 2011). Nyckelben Akromion Akromion (skul Nyckelben Ledband
Bild 5: Position av ledband mellan akromion och nyckelben, indikeras med röd pil (Foto från pixabay, hämtad 13/5–20 och godkänd 13/5-20)
Författarna menar även att de symptom som uppdagas ofta anses vara tydliga och specifika för skadan. En akut svullnad som avser det berörda området uppdagas samtidigt som smärta är närvarande.
4. Teori
4.1 Organisationskultur
Enligt Hosseini, Hajipour, Kaffashpoor & Darikandeh, 2020 innebär denna teori att kulturen hos olika organisationer är en delad känsla av mening, tro och värderingar. Denna genomsamma känsla påverkar sedan tankar, attityder och beteende hos de som medverkar i organisationen. Enligt Denison (2000) definieras organisationskultur som en delad förståelse hos medlemmarna rörande organisationen samt vad det är organisationen står för. Det existerande ledarskapet inom organisationen är även detta något som påverkar klimatet, kulturen och de strategier som används av organisationen.
Vidare ser Schein (1992) organisationskulturen som en lök med tre lager. Det första lagret består av fysisk och social kontext som skapas av de som medverkar i organisationen, detta påverkar sedan hur medlemmarna väljer att bete sig för att kommunicera. Ovanstående definieras som artefakter vilket även inkluderar den fysiska miljön och exempelvis klädkoder. Andra lagret består av medlemmars värderingar och hur dessa skapas och påverkas genom påverkan av organisationen. Det kan dock finnas en skillnad mellan de värderingar en organisation väljer att framföra officiellt samt hur värderingarna faktiskt påverkar beteendet inne i organisationen. Sista lagret består av hur individer väljer att se på vad som är rätt eller fel. De använder sig här av grundläggande antaganden som påverkas av organisationen de befinner sig i (Yilmaz, 2014). Användandet av organisationskultur kan ge ökad förståelse för hur spelare och tränare påverkas av att befinna sig inom sina respektive organisationer. Organisationskulturens tre delar artefakter, värderingar och grundläggande antaganden anses alla kunna vara relevanta för att ytterligare förstå risken för skador samt hur dessa påverkar ett förebyggande arbete.
5. Tidigare forskning
I detta avsnitt kommer tidigare forskning beskrivas utifrån rubrikerna rådande skadeläge samt kulturell påverkan. Rådande skadeläge kommer fokusera på att ge en beskrivning av det aktuella skadeläget inom ishockey. För att underlätta för läsaren kommer informationsrutor användas där viktig information skrivs fram. Kulturell påverkan kommer redogöra för hur detta påverkar utförandet av sporten samt varför kulturen kan försvåra ett ökat fokus på förebyggande träning.
5.1 Rådande skadeläge
Studien av Aman et al., (2018) genomfördes under 10 år och använde sig av databasen som lagrar alla existerande försäkringar för ishockeyspelare i Sverige. Detta gör att studien tar upp skador som inträffar genom alla åldrar. Det kan dock finnas bortfall gällande skador eftersom alla skador inte rapporteras till försäkringsbolaget, således blir en följd att skador som inte rapporteras inte finns med i rapporten. Sporten ishockey definieras här som en snabb sport där spelare kan komma upp till en hastighet av 48km/h och pucken kan uppnå en hastighet av 160km/h. Eftersom ishockey är en så snabb sport bedöms risken för skador som hög. Studien genomförd av Aman et al., 2018 visade att av dessa fyra sporter (handboll, innebandy, fotboll och ishockey) var det ishockey som hade flest antal skador, särskilt gällande huvud/nacke samt i de övre lemmarna.
Av de skador som inträffar gällande de övre extremiteterna är enligt Mosenthal et al., 2017 axelskador den vanligaste och står för 58% av skadorna. Detta kan sedan jämföras med skador mot huvud och ansikte som står för 39%. Den vanligaste axelskadan som sker rapporteras vara separation mellan akromioklavikulärleden. Vidare förklarar Aman et al., 2018 att skador som sedan tenderade att bli permanenta ursprungligen kom ifrån axelskador för män och knäskador för kvinnor. Bakomliggande orsaken till axelskada verkade även vara kroppskontakt som under de flesta fall sker vid kollision vilket påverkar överkroppen. Wirhed, (2012) menar här att skador av dessa kollisioner kan uppkomma av bristande styrka i de muskler som avser att stabilisera axeln. Dessa skador anses som allvarliga och traumatiska vilket ökar relevansen av förebyggande åtgärder för att minska antalet avslutade karriärer på grund av skador samt minska samhällskostnader gällande sjukvård.
En akut skada definieras här av Fuller, Ekstrand, Junge, Andersen, Bahr, Dvorak, Hägglund, McCrory & Meeuwisse (2006) som en akut fysisk skada för en atlet som kommer från ett specifikt och oundvikligt tillfälle relaterat till aktiviteten som utförs i sporten. Vidare visar Aman et al., 2018 att det inträffade totalt 2469 axelskador för män samt 62 axelskador för kvinnor inom ishockey mellan åren 2006–2012. Anledningen till att kvinnor inte erhåller lika många axelskador kan bero på att kvinnor inte tillåts använda tacklingar i sporten samt att kvinnor använder galler som helt täcker ansiktet, detta medan män (över 18) använder sig av ett visir vilket endast täcker ögon och näsa samt att de använder sig av tandskydd. Forskarna i denna studie föreslår en förändring av reglerna gällande kroppskontakt samt att ökad uppmärksamhet läggs på "fair-play". De föreslår även att designen av de nuvarande hjälmarna bör ses över gällande skydd för stötar mot huvudet. Förebyggande träning för knä förespråkas samt att neuromuskulär träning sker för att förebygga huvud/nack- samt överkroppsskador (Aman et al., 2018). Då sporten ishockey fortsätter att utvecklas som sport menar även Mosenthal et al., 2017 att reglerna gällande ishockey måste skärpas och att tränare och spelare måste förses med kunskap gällande de risker som finns inom sporten samt hur ett förebyggande arbete kan ske.
Molsa, Kujala, Myllynen, Torstila & Airaksinen (2003) genomförde en liknande studie i Finland. Det uppdagades här att 31% av skador som sker inom ishockey omfattar överkroppen. Antalet överkroppsskador anses här vara högt jämfört med andra sporter. Studien förklarar här axelskador, nämligen när axeln går ur led eller separation mellan akromion och nyckelben. Dessa skador uppkommer ofta av direkta smällar mot överdelen av axeln. Forskarna samlade information från skador som rapporterades till försäkringsbolag, detta inkluderade kön, ålder, lagtillhörighet, vilken dag skadan inträffade, första dagen spelaren uppsökte hjälp, mekanismen bakom skadan samt vilken anatomisk position skadan gällde. Gällande axelskador var de vanligast skadorna muskelsträckning, frakturer på den distala delen av nyckelbenet samt • Av handboll, innebandy, fotboll och ishockey var ishockey den sport där flest skador
inträffade gällande huvud/nacke samt övre lemmar (Aman et al., 2018).
• Av de skador som inträffar gällande de övre extremiteterna var axelskador den vanligaste och står för 58% av skadorna. Detta kan sedan jämföras med skador mot huvud och ansikte som står för 39% (Mosenthal et al., 2017).
• Den vanligaste axelskadan inom ishockey rapporteras vara separation av akromioklavikulärleden (Mosenthal et al., 2017).
förskjutning av akromioklavikularleden. Det rapporterades även att av de 760 skador som undersöktes framkom det att 70% skedde under matcher genom antingen tacklingar eller annan kroppskontakt (Molsa et al., 2003). Detta stärks även av Dwyer, Massimo, Bleakney & Theodoropoulos, (2013) som pekar på att tidigare rapporter har visat att risken för ishockeyspelare att bli skadade är 25 gånger så hög under en match jämfört med vanlig träning. Vidare påvisas det även av Lorentzon et al., (1988) att otillåtet spel som vanligtvis resulterar i utvisningar står för 50% av skadorna som resulterat i att den utsatte spelaren inte kunde träna eller spela match. Dwyer et al., (2013) menar även att det förekommer fler skador hos de hockeyspelare som befinner sig i åldern 30 eller över. Skador anses även öka utefter som sporten blir mer tävlingsinriktad vilket i sin tur leder till att spelare utövar en högre andel kontakt med andra spelare. Även om skador mot ansikte och hjärnskakningar anses vara den skada som inträffar mest frekvent kan skador mot övre extremiteter fortfarande uppgå till 32% av alla allvarliga skador inom sporten. Anledningen till detta kan bland annat grunda sig i det faktum att de axelskydd som används inte anses vara flexibla vid jämförelse av till exempel amerikansk fotboll. Dwyer et al., (2013) rapporterar här att axelskador har identifierats stå för 8,6%-21,9% av totalt antal skador inom ishockey.
Molsa, Kujala, Nasman, Lehtipuu & Airaksinen (2000) genomförde en studie under tre årtionden på 7 lag i Finlands högst liga. Studien fick godkännande av lagets fysioterapeut samt de medicinska organisationerna som tillhörde lagen. Skador klassades som en plötslig och • Det inträffade totalt 2469 axelskador för män samt 62 axelskador för kvinnor inom
ishockey mellan åren 2006–2012 (Aman et al., 2018).
• Det rapporterades även att av de 760 skador som undersöktes framkom det att 70% skedde under matcher genom antingen tacklingar eller annan kroppskontakt (Molsa et al., 2003).
• Ishockeyspelare löper 25 gånger så hög risk att skada sig under en match jämfört med vanlig träning (Dwyer et al., 2013).
• Otillåtet spel som resulterar i utvisningar stod för 50% av skadorna som resulterade i att spelare inte kunde träna eller spela match (Lorentzon et al., 1988).
• Axelskador rapporterades stå för 8,6%-21,9% av totalt antal skador inom ishockey (Dwyer et al., 2013).
traumatisk händelse under match eller träning som senare ledde till undersökning och behandling. Totalt förekom 641 skador, 367 mellan åren 1976–1979, 144 under 1988–1989 samt 130 under åren 1992–1993. Efter studien genomförts uppdagades en skillnad gällande skador som svullnad, vrickning och överansträngning. Dessa skador har fördubblades under de sista 20 åren. Utifrån forskarnas egna upplevelser anses antalet sträckningar av ligament i axel, knä och ankel samt proportionen av svullnad rörande ländryggssmärta, sträckningar i ljumskregionen samt sträckning av adduktorerna genomgått en ökning. Studien påvisar här att mekanismen bakom skadorna kan vara en ökning av antal tacklingar samt kollisioner med sarger och/eller spelare. Att storleken på spelarna har ökat är även en igenkänd faktor för ökat antal skador. Genomförd studie menar även att ishockeyspelare under de senare åren har blivit mer kontrollerade med mindre yta att åka på vilket tvingar till ökad kroppskontakt. Slutsatsen dras att andelen kroppskontakt har ökat vilket även har ökat antalet skador, särskilt det procentuella antalet skador baserat på totalt antal spelare.
5.2 Kulturell påverkan
Todd, Soklaridis, Treen, Bhalerao & Cusimano, (2017) använde sig av en kvalitativ metod där de genomförde tematiska analyser på intervjuer. Studien tar avstamp i frågan kring hjärnskakningar inom hockey men berör ämnen kring hur ishockey skulle kunna göras till en säkrare sport. Respondenterna som medverkade var 5 personer som arbetade med vård av hockeyspelare, 3 personer från hockeymedia, 3 professionella hockeyspelare, 3 hockeytränare, 2 rekreations ishockeyspelare, 1 hockeysupporter (fan), 1 hockeyförälder, 1 forskare inom hjärnskakningar samt 1 hockeydomare. Semistrukturerade intervjuer genomfördes vilket resulterade i att forskarna kom fram till att kulturella barriärerna inom ishockey är en bidragande faktor till varför sporten ej förändras till en ”säkrare sport”. Ishockey är en sport som använder sig av tacklingar med målet att skrämma, få spelare ur balans samt orsaka eventuella skador. Detta menas vara viktigt för sporten så länge det genomförs på ett respektfullt sätt. Forskarna tar även upp det faktum att ishockey har utvecklats till en snabbare sport med mindre skyddande utrustning samt större spelare. Respondenterna som intervjuades menar även på det faktum att ishockey är en sport som ej går att förändra på grund av en starkt rådande kultur. Denna kultur kan exempelvis påverkas av de grundläggande antaganden som existerar inom sporten, exempelvis att tacklingar genomförs med målet att bibehålla kulturen (Schein, 1992). Forskarna väljer även att ta upp det faktum att tacklingar nödvändigtvis inte används för att skada utan för att upprätthålla de moraliska värderingar som är accepterade
inom sporten (Todd et al., 2017). Eftersom kroppskontakt ses som ett grundläggande antagande som formar sporten kan detta anses vara svårt att förändra (Schein, 1992). Upprätthållande av dessa värderingar kan genomföras genom otillåtet spel vilket enligt Lorentzon et al., (1998) inträffar vid 50% av skadetillfällena. Användandet av detta spel för upprätthållandet av moraliska värderingar kan därför anses påverka skadefrekvensen.
En studie genomförd av Adam, Mason & Robidoux (2015) undersökte rådande diskurser inom kanadensisk ungdomsishockey. Forskarna använder sig av begreppet diskurs och menar att dagens ishockey består av en konservativ diskurs som förhindrar att sporten utvecklas till en säkrare sport. Denna diskursen menas ta avstamp i ett narrativ angående nationell stolthet samt maskulinitet. Forskarna använder sig av Foucault (1978) och hans teori kring diskurserna rörande sexualitet. Att beteendemönster påverkar rådande diskurs är enligt forskarna tydligt inom sport om synen grundar sig i Foucaults teori. Forskarna kommer fram till att analys av aktiva diskurser och sociokulturella processer påverkar vilka strategier som appliceras gällande skadeförebyggande inom sport. Detta kan vidare förstås genom de tre begrepp som ingår i teorin kring organisationskultur (Schein, 1992). Rapporten kan användas för uppmärksammande av diskurser inom hälsa och säkerhet och hur dessa påverkar sporter med hög skaderisk. Michael, Sofia & Laura, (2013) påvisar även det faktum att regeländring inom ishockey kan resultera i att kulturen förändras. Att förändra regler innebär här att spelare, tränare och domare alla måste utgå från vad som anses vara acceptabelt enligt regeländringarna. Dessa regeländringarna är något som i sin tur kan påverka de grundläggande antagandena som finns inom sporten och genom detta förändra synen gällande spelets utveckling samt förebyggande träning (Schein, 1992) Forskarna påvisade även det faktum att utbildning tillsammans med psykosociala tillvägagångsätt för att minska skadetillfällena resulterade i att aggressionen minskade. Det gick dock inte att utröna ett direkt samband mellan detta och reducerade antal skador, istället kan angreppssättet ses som lovande och skulle kunna vara en relevant åtgärd.
Kemler, Valkenberg & Gouttebarge, (2019) undersökte hur skadeförebyggande träning kunde genomföras hos atleter inom löpning och skidåkning. Forskarna använde sig av här av
intervention mapping (IM) samt knowledge transfer scheme (KTS). Protokoll ur IM användes för att skapa en uppfattning rörande det rådande problemet samt identifiera en lösning till detta, vidare uppdagades även eventuella begränsningar till denna problemlösning (Bartholomew, Parcel & Kok, 1998). KTS användes för integrering av tidigare forskning och hur denna
information som kan omvandlas till praktiskt handlande (Verhagen, Voogt, Bruinsma, & Finch, 2014). Kemler et al., (2019) skapade sedan en egen interventionsmodell med hjälp av IM och KTS. Denna intervention resulterade i fyra steg nämligen:
• Problemformulering • Fördjupande forskning • Produktutveckling • Utvärdering
Metoden som användes i denna studien resulterade i slutsatsen kring vikten av involvering av de atleter interventionen avser, detta för att främja anpassning för den avsedda målgruppen. Det faktum att interventionen genomfördes på löpare och skidåkare bör därför tas i beaktning. Involvering av avsedda atleter stärker överstämmelsen kring skadeläget samt vilket beteende som bör användas för förebyggande av skador. Den produkt som utvecklades bestod här av den färdiga interventionen gällande hur arbete för ett skadeförebyggande beteende skulle genomföras (produktutveckling). Forskarna skapade genom detta en genomförbar intervention för den avsedda målgruppen. Utformandet av interventionen i denna studien anses kunna tillämpas till andra sporter, det krävs dock en inkludering av den målgrupp som avses för att uppnå specifika mål och behov (Kemler et al., 2019).
6. Sammanfattning
Genom analys av tidigare forskning kan det urskiljas att axelskador är ett aktuellt problem som påverkas av hastigheten inom sporten, tacklingar och att storleken på spelare ökar. De studier som har tagits upp ovan baseras inte exklusivt på Sverige utan innefattar även studier från Finland och Kanada. Båda dessa länder anses inneha en stark hockeykultur och genom detta ökar relevansen av information från dessa länder. Det påvisas att axelskador förekommer både inom finsk samt svensk ishockey, samt att problemet är omfattande. Det blir dock viktigt att betona att denna studie endast genomförs på fem svenska ishockeylag och genom detta kan den inte generaliseras till andra länder. Den rådande kulturen som uppdagas i Kanada av Adam et al., (2015) anses relevant då Kanada innehar en stark hockeykultur som i sin tur kan påverka den globala inställningen gällande kulturspåverkan.
7. Metod
7.1 Insamling av empiri
Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes då dessa anses bidra med nödvändig information. Enligt Bryman (2011) utgår kvalitativa undersökningar i att förstå människors olika sociala sammanhang, det utgår i detta fall från respondentens perspektiv. Eftersom denna studie syftade till att uppdaga tränarens åsikter kring vilken träning som för nuvarande riktas mot skadeförebyggande blev den subjektiva åsikten hos tränaren intressant. Tränaren fick på så sätt chansen att förklara hur och varför den specifika träning sker eller inte sker. En semistrukturerad intervju gav även möjligheten att ställa följdfrågor för att förtydliga eller öka förståelsen under intervjun.
Studien använde sig av en abduktiv strategi, denna strategi grundar sig i både deduktiv och induktiv forskning där deduktiv menas med forskning som utgår från redan skapade teorier vilket senare speglade utformandet av studien. Induktiv forskning innebär att forskaren skapar en hypotes som sedan stärks eller förkastas med hjälp av användandet av teorier efter genomförd datainsamling. Användandet av en abduktiv strategi baserades i att tidigare forskning användes för att kartlägga det rådande problemet (Larsson, Lilja & Mannheimer, 2005). Syftet med studien grundades alltså i att det fanns ett generellt problem gällande idrottsskador i ishockey. Vidare fanns det begränsat med tidigare forskning rörande det specifika urval som användes. Att kartlägga det rådande problemområdet bidrog också till att en genomtänkt intervjuguide kunde produceras. Genom tidigare forskning ökade förståelsen för problemet vilket tydliggjorde de problem som behövde särskild uppmärksamhet samt vilka problem som inte ansågs vara lika viktiga. Denna forskning kunde enligt Bryman, (2011) stärka trovärdigheten hos mig som författare då kunskaper inom området har utforskats.
7.2 Intervjuer
Intervjuerna genomfördes över video om detta fanns tillgängligt för de respondenter som intervjuades, detta för att försäkra att riktlinjer kring COVID-19 efterföljs (Folkhälsomydingheten, 2020). Personen som höll i intervjun använde sig alltid av video för att genom detta upprätta en säkerhet hos respondenten kring vem det var som ställde frågorna. Vid genomförandet av intervjuerna spelades samtalet in med hjälp av en diktafon på en
mobiltelefon. Intervjuerna var semistrukturerade vilket möjliggjorde eventuella följdfrågor, dessa inspelningar transkriberades efter genomförd intervju. Lincoln och Guba (1985) och Guba och Lincoln (1994) ansåg att kvalitetskriterierna tillförlitlighet och äkthet var lämpliga vid dessa intervjuer. De menade här att kvalitativa intervjuer möjliggjorde en bedömning av
äkthet då detta kunde bedömas under pågående intervju. Genom detta kunde upplevelsen
stärkas om respondenten gav tydliga svar som verkade sanna eller om svaren bedömdes som tvivelaktiga. Denna tolkning av äkthet genomfördes av mig under inspelning av intervju samt under transkriberingen. Äktheten i svaren stärkes genom att analysera hur svaret uppkom och om respondenten ansågs ha tolkat frågan på ett korrekt sätt. Om svaret inte uppfyllde dessa krav användes inte informationen för vidare analys. För att säkerställa en hög tillförlitlighet bearbetades det transkriberade materialet ett flertal gånger för att sedan kunna genomföra en direkt tematisk innehållsanalys. Genom att bearbeta materialet flera gånger kunde trovärdigheten gällande uppdagade teman öka (Bryman, 2011). Vidare förklarade Olinger, 2020 vikten av att presentera situationen som intervjun befann sig i när citat används. Genom att förklara detta kunde en ökad förståelse för respondentens svar uppdagas samt hur svaret kunde formas beroende av vilken fråga samt på vilket sätt den ställdes på. Detta är något som senare togs i beaktning vid analys av intervjuerna.
7.3 Urval
Urvalet definierades som målstyrt då de tränare och föreningar som intervjuades handplockades utefter att de var en aktiv idrottsorganisation som utövade ishockey samt att de för tillfället spelade division II eller III ishockey. Eftersom studien endast avsåg dessa divisioner inom ishockey kunde ett målstyrt urval försäkra att de personer som intervjuades hade möjlighet att besvara de frågor som ställdes och att deras svar var relevanta för att kunna besvara syftet med studien (Bryman, 2011). Förfrågan om intervju skickades ut till 15 klubbar i dessa divisioner genom att ringa direkt till tränaren samt skicka E-mail. Av dessa 15 klubbar var det 5 som valde att ställa upp på en intervju. Urvalsmetoden anses vara ett bekvämlighetsurval och grundades i det faktum att studien endast pågår under en begränsad tid vilket påverkade omfattningen av antalet intervjuer. Urval baserat på geografisk plats togs inte i beaktning då intervjuerna skedde över video. Krav ställdes på att tränaren hade varit aktiv som tränare i minst ett år, detta för att försäkra det faktum att tränaren har haft möjlighet att utveckla skadeförebyggande träning och även kunnat skapa sig en bild av hur ishockey i division II och III ser ut. Tränarna för dessa
klubbar valdes även för att dessa ansågs inneha den kompetens och kunskap som eftersträvades för att kunna besvara syftet med studien (Bryman, 2011).
7.4 Litteratur
Sökningen efter relevant litteratur skedde genom biblioteket på Malmö Universitet. Utöver detta användes även Libsearch from Ebsco som tillhandahölls och gjordes möjligt genom studier på Malmö Universitet. Här kunde kriterier som endast ”peer-reviewed” användas för att öka källans trovärdighet. Specifika nyckelord/sökord användes för att avgränsa litteraturen till det specifika forskningsområdet (Bryman, 2011).
7.5 Etiska överväganden
Denna studie genomfördes utifrån Helsingforsdeklarationen. Det fanns dock fortfarande en risk att studien skulle kunna bryta mot denna då studien involverade mänskligt medverkande. För att undvika att Helsingforsdeklarationen bröts användes ett informationsbrev där syftet med studien förklarades. Här förklarades även innebörden av att vara medverkande i studien samt hur informationen skulle behandlas och att de som medverkade var anonyma. All information rörande studien delgavs till de personer som valde att medverka. Om personer som inkluderats i studien vid något tillfälle valde att dra tillbaka sin medverkan användes ingen information från denna person. Det skedde inte några former av medicinska tester som kunde påverka medverkande.
Enligt Bryman (2011) behövde även hänsyn tas till fyra principer nämligen informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet
Samtyckeskravet syftade till att de personer som medverkade i studien själva bestämde om de
ville medverka eller ej. Detta krav behandlades genom att respondenten verbalt svarade ”ja” efter att informationsbrevet (se bilaga) har lästs upp av den som intervjuar. Detta informationsbrev skickades sedan ut till respondenten som genom detta kunde läsa igenom informationen igen.
Informationskravet berörde forskarens skyldighet att informera deltagare om vilket syfte som
intervjun började. Information delgavs respondenterna gällande frivillighet samt att de kunde välja att inte medverka i studien även efter genomförd intervju.
Nyttjandekravet användes till förtydligande om att informationen som samlades in endast får
användas i forskningssyfte. Respondenterna delgavs denna information vilket tydliggjorde att deras personliga åsikter och svar inte skulle användas till något annat syfte än till den avsedda studien.
Konfidentialitetskravet baserades på att insamlade uppgifter behandlades med anonymitet. Alla
uppgifter som samlades in under studiens gång var inte tillgänglig för någon annan än forskaren samt de som medverkade. Inga personliga uppgifter skrevs ner vilket minskade risken för att konfidentiell information kom ut. Efter genomförda intervjuer samlades inspelningarna in för att föras över till ett separat USB som endast var tillgängligt för författaren till studien.
7.6 Bearbetning
Bearbetningen av den insamlade empirin skedde genom transkribering av genomförda intervjuer för att underlätta analys. Bryman (2011) påvisade det faktum att analysen blev mer tillförlitlig genom inspelning då forskaren inte hade möjlighet att glömma bort något som sades. Denna tillförlitlighet ökades även genom att det transkriberade materialet bearbetades ett flertal gånger efter transkribering för att säkerställa en tillförlitlig analys. En direkt tematisk analys av svaren genomfördes utifrån de tre begrepp som framkommer inom teorin för organisationskultur. En direkt analys genomfördes då användning av teorin kring organisationskultur ansågs relevant för att besvara forskningsfrågorna (Hsieh & Shannon, 2005). Efter noggrann läsning kunde meningsbärande enheter urskiljas som vidare analyserades genom en kodning av vad som sades. De koder som identifierades användes för att analysera hur meningsbärande enheter sedan kunde kopplas till begreppen artefakter, värdering samt grundläggande antaganden inom organisationskultur (Bryman, 2011). Nedan visas ett exempel på hur en direkt tematisk analys genomfördes:
7.7 Tabell 1: Exempel på direkt tematisk analys av
meningsbärande enhet
Meningsbärande enhet
Kondenserad meningsenhet
Kod Subkategori Kategori
Nej, det kan jag inte säga att vi har gjort, det finns inte dom tillgångarna i dem här lägre
divisionerna. Framför allt och göra såna grejer utan, de är ju förhoppningsvis nu när jag har tagit hjälp av den killen att de kan hjälpa att de stärker upp spelarnas axlar lite mer och såna grejer. Men annars finns det inte några resurser till att göra några av dessa grejer.
Det finns inte tillräckligt med tillgångar i de lägre divisionerna för att kunna förebygga specifika axelskador. Resurserna hos lägre divisioner anses inte vara tillräckliga för skadeförebyggande träning Bristande tillgångar och resurser Resursbrister
7.8 Reliabilitet
Bryman (2011) definierar extern reliabilitet som hur väl följande studie skulle kunna upprepas med liknande resultat (test-retest). Eftersom studien inte genomfördes på en hel serie av ishockeylag begränsades resultaten till specifika föreningar. Olika föreningar kunde arbeta mot idrottsskador på olika sätt vilket innebar att det inte gick att generalisera resultaten till alla andra divisioner än II och III föreningar. Valet av semistrukturerade intervjuer kan även ses som en försvårande faktor gällande upprepande av studien. Detta då intervjuerna baseras både på frågor från intervjuguiden men även följdfrågor som uppkom under tiden intervjun pågick. Enligt Bryman, (2011) är det omöjligt att frysa de situationer som uppstod i den sociala miljön där en intervju genomfördes vilket försvårar upprepning av studien. Den interna reliabiliteten avsåg hur informationen kunde tolkas av olika personer. Eftersom studien genomfördes av en ensam
författare kunde informationen endast tolkas av denne. De resultat och slutsatser som uppdagades kan därför ha påverkats genom att tolkningarna endast gjorde av mig. Under studiens gång har objektivitet dock eftersträvats av mig som forskare.
7.9 Validitet
Studien ansågs inneha god validitet då personerna som medverkade alla hade en stark relation till de frågor som undersöktes. Bryman (2011) definierade extern validitet i hur väl olika variabler har ett sammanhang med det avsedda ämnet. Eftersom urvalet var baserat på respondenternas relevans till ämnet kunde trovärdigheten anses öka. Tränarna som här valdes ut hade de erfarenheter som ligger i linje med det ämne som undersöktes. Eftersom urvalet ställde krav angående ett års erfarenhet av rollen som tränare tillgodosågs en helhetsbild gällande de frågor som ställdes. Den interna validiteten ansågs även stärkas genom intervju då begrepp som ansågs otydliga kunde förklaras och förtydligas (Bryman, 2011).
8. Insamlad empiri
8.1 Respondenter
Personlig information rörande tränarna samlades inte in i denna studien. Jag har istället valt att presentera generell information utifrån egen kunskap som berör tränarnas situationer i division II och III. De tränare som deltog i studien har alla haft erfarenhet av att vara huvudtränare, detta innebär att de innehar det största ansvaret jämfört med resterande
medlemmar av ledarstaben samt arvodering av föreningen. Under säsong tränas det på is cirka tre gånger i veckan samt spel av matcher två gånger i veckan. Tränarna har ofta begränsad tid gällande träningstider vilket kan påverka upplägget av träningen. Det finns även en begränsad tillgång till sjukgymnaster eller fystränare, detta varierar beroende av vilken föreningen tränaren befinner sig i.
Tränare 1 (T1) Varit tränare inom division II eller III i fem år och är i nuläget tränare för en division II klubb.
Tränare 2 (T2) Varit tränare inom division II eller III i 20 år och är i nuläget tränare för en division II klubb.
Tränare 3 (T3) Varit tränare för samma division III klubb i två säsonger
Tränare 4 (T4) Varit tränare inom division II och III i 10 säsonger men har även varit tränare i divisioner över dessa. Tränar för tillfället en division III klubb
Tränare 5 (T5) Varit tränare i 12 år med åtta år inom division II och III
8.2 Tränarnas egna upplevelser gällande rådande
skadesituation
8.2.1 Upplevelser av aktuella skador och dess prevention
Rörande skador som sker frekvent tar T1 upp hjärnskakningar, dessa skador anses vara mest framstående och utöver detta anses inte många skador inträffa. Det framkommer dock att en spelare fick en axelskada som tvingade spelaren att avstå från träning och match under en lång tid. T1 förklarar att hjälp har tagits av en gammal kompis som för tillfället är personlig tränare med målet att skapa en träning som gick in mer specifikt på enskilda delar och muskler i kroppen. Denna sortens träning skulle sedan resultera i att spelarna lättare klarar av de tacklingar som sker och genom detta undvika skador. T1 påvisar även här att kunskapen till största del finns hos den personliga tränaren och att T1 själv inte är så insatt i de specifika muskler som tränas gällande förebyggande av skador. Detta eftersom försäsongsträningen precis har dragit igång, det T1 dock väljer att ta upp är det faktum att några av de övningar som genomförs inte har genomförts på tidigare försäsongsträningar.
Enligt T2 ansågs tandskador samt huvudskador inträffa mest frekvent. Upplevelser togs även upp relaterat till tidigare tränarjobb inom division III, T2 beskriver att fyra axelskador då inträffade varav en benämndes som allvarlig. Även T2 använder sig av sommarträningen som ett sätt att förebygga skador inför säsongen. Detta sker genom träning av bålstabilitet, nacke, rygg, mage, och axlar. Denna sorts träning sker en gång i veckan med det specifika målet att förebygga skador. Förutom detta passet får spelarna ett eget ansvar gällande träning av styrka. Passen förklaras ofta byggas upp med hjälp av olika stationer där olika övningar utförs. Exempel på dessa övningar förklarades som frivändningar, chins, dips och plankan med flera.
Mycket av träningen anses av T2 fokusera på överkroppen och axlar med övningar som drag mot hängande ringar samt armhävningar med händerna i hängande ringar. Detta för att införa en instabilitet som tvingar kroppen att korrigera med bålen för att kunna hålla balansen. Genom detta anser T2 att flera muskler kan inkluderas under samma övning.
T3 beskriver ofta uppkommande skador som hjärnskakningar, ljumskskador, ryggskador eller axelskador. T3 ger bilden av att preventivt arbete försöker inkluderas i den sommarträning tillsammans med rörelseträning som sker innan säsong. Vidare menar T3 att det ”är som det är” i division III, spelarna är inte där så ofta och därför blir träningen som den blir ibland. Träning består generellt av uppvärmning och rörelseträning för att undvika skador genom att spelarna är stela. Detta går sedan över till träning gällande styrka, löpning med inkludering av exempelvis hoppträning. Efter genomförd träning ombeds även spelarna att utföra stretching. Den rörelseträning som har använts under försäsongen är även något som tas med in i säsongen, denna sker då på eget ansvar innan träning för att dels vara uppvärmda men även för att underhålla den rörlighet som tränades under försäsongen.
T4 menar att de skador som sker mest frekvent resulterar i knäskador samt huvudskador. T4 svarar att i nuläget kan inte träningens upplägg anses använda sig av någon förebyggande träning gällande specifika skador. Finns det någon spelare där information finns rörande en existerande skada eller en tidigare skada så anses det viktigt att denna specifika spelare utför de övningar som krävs för att bygga upp och stärka den specifika delen av kroppen. Denna sorts träning är dock ingenting som vi genomför på plats utan då skickas denna spelare vidare på annat håll till någon som har en högre del expertis. T4 förklarar vidare att fysträningen är uppbyggd utefter spelet ishockey istället för den specifika spelaren.
T5 nämner likt T3 att återkommande ljumskproblem inträffar frekvent. T5 menar här att ingen specifika skadeförebyggande åtgärder har vidtagits. T5 pratar däremot om att de haft tillgång till kontakt med sjukgymnaster med jämna mellanrum. Här fick spelarna chansen att diskutera eventuella skador. Vidare var det dock svårt att använda dessa tillfällen till fullo då det ansågs vara svårt att hinna med. T5 förklarar här att spelarna inte är proffs utan den tiden de lägger på ishockeyn är ju den tiden de har över av dagen. Genom detta var det svårt att uppfylla målet där alla skulle få träffa sjukgymnasten och prata om existerande problem. Hjälpen som togs av sjukgymnast grundar sig dock i att spelaren har ett existerande problem, alltså kan dessa åtgärder inte anses som förebyggande träning.
8.2.2 Upplevelser av axelskador och dess prevention
T1 förklarar att AC-leden är en av de skador som sker mycket frekvent gällande axelskador. Denna sorts skada förklaras även vara anledningen till att en av lagets nyckelspelare inte kunde närvara på träning eller match under en hel säsong. AC-leden hade här blivit skadad under en tackling. T1 nämner vidare att denna spelare fortfarande rehab-tränar för att kunna komma tillbaka till spel. När frågan ställs rörande hur skadorna uppkommer framhäver T1 att det inte anses vara fult spel som är problemet. T1 anser att det är vanliga tacklingar där axeln anses vara i fel position och/eller dåligt tränad. Skadan på nyckelspelaren förklaras som en vanlig tackling där spelaren klämdes vid sargen. Förutom skada mot AC-leden tas även axelluxation upp (axel ur led). Denna sorts skada anses uppkomma i liknande situationer som vid skadan av nyckelspelaren enligt ovan. T1 menar vidare att ingen förebyggande träning har skapats efter att dessa skador inträffade. Vidare förklaras detta genom att det inte finns tillräckligt med resurser inom division II och III. Förhoppningar finns dock gällande ökad träning för att stärka axeln genom hjälp av personlig tränare.
T2 förklarar att axelskador är något som i princip sker varje säsong. De skador som tas upp resulterar i skada rörande AC-leden eller att axeln hoppar ur led. T2 förklarar här att för två säsonger sedan hade de totalt tre axelskador där en av dessa resulterade i permanenta skador. Skadan som här uppkom ansågs inte vara något som det går att skydda sig mot, T2 förklarar uppkomsten till skadan som en ”tjuvsmäll” bakifrån där spelaren är oskyddad vilket ses som ett regelbrott. Denna skada skedde med två sekunder kvar av andra perioden vilket T2 förklarar som en situation där medverkande väntade på att slutsignalen skulle lyda. Pucken befann sig ute i hörnet och spelaren fick en crosschecking i ryggen, detta samtidigt som spelaren befann sig med distans till sargen vilket resulterade i att axeln vreds ur led. Här uppdagas det enligt T2 att denna sorts beteende av spelare inte resulterar i tillräckligt stora konsekvenser. Denna specifika händelse resulterade i ett matchstraff men utöver detta skedde inga andra konsekvenser för spelaren i fråga. Detta beteende är något T2 anser att du som ledare har ansvar för, det blir viktigt att visa för spelarna vad laget står för och att de själva inte utför dessa aktioner. T2 tar här upp det faktum att det anses vara ett ledarproblem. Om en spelare inte kan respektera reglerna eller ändra sitt beteende anses det vara ett ledarproblem om spelaren tillåts fortsatt spel innan detta beteendet har åtgärdats. Detta beteende måste enligt T2 förändras, tränaren behöver här hjälpa spelaren att hitta en korrekt nivå gällande sitt spel. Gällande skador
kring AC-leden samt axel ur led anser T2 att skadorna kan uppkommer i flera olika situationer. Situationer där skador har inträffat beskrivs som vid tekningar och tacklingar där tacklingar ansågs vara anledningen till att flest skador sker. T2 beskriver även att de tacklingar som resulterade i mest skador är bakifrån eller från sidan, alltså inte tacklingar som sker rakt framifrån. Detta ansågs senare kunna resultera i skador för både AC-led samt axelled. Utöver detta beskriver T2 att de har tillgång till ett fåtal sjukgymnaster som kan utforma rehabilitationsprogram. Vidare menar T2 att mer fokus måste riktas till att spelarna faktiskt genomför de program som tillhandahålls. Detta kan göras genom att tränare påminner spelarna att göra övningarna under en längre tid. Gällande de spelare som inte har blivit utsatta för skador har ingen förebyggande träning genomförts. De åtgärder som istället genomförts är att öka respekten för varandra och spelet ishockey. Denna respekt inkluderar ett ansvar för sommarträning och fysträning. Förebyggande åtgärder poängteras även genom det faktum att spelarna måste kunna ta ett beslut att exempelvis inte ta emot en passning i ryggen då risken för skada då ökar. Här påvisas vikten av att bedöma vad som är värt att utföra samt vad som bör undvikas. Spelarna måste här lära sig att läsa av situationen, är det ett lag som spelar hårt samt använder sig av otillåtet spel och sena tacklingar så krävs det att prioriteten är att skydda sig själv i första hand.
T3 hänvisar till en specifik skada hos en spelare, T3 kunde här inte identifiera den specifika skadan utan hänvisar istället till att spelaren förklarade att han inte kunde lyfta armen samt att en hög andel smärta var närvarande. T3 berättar att spelaren utsattes för en tackling som skedde snett framifrån. Detta resulterade i att spelaren inte kunde träna eller spela under en lång tid utan att T3 visste vilken specifik skada som orsakades. Genom att skadan inte identifierades av T3 framkommer det inte hur skadan kunde behandlas. Spelaren fick här uppmaningar att undersöka skadan men svarade istället att det kändes bättre och bättre. Det som T3 kan bekräfta var att axeln inte var ur led, mer än så framkommer ej. Genom detta ansågs spelaren inneha ett ansvar att åtgärda sin skada. Vidare menar T3 att ingen förebyggande träning har skett för spelar som inte blivit skadade sedan innan. Detta då axelskador inte anses vara tillräckligt speciella eller specifika för utökad uppmärksamhet.
Även T4 berör liknande skador som har nämnts ovan. T4 berör specifikt skadorna kring AC-leden samt att axeln går ur led. Vidare berättas det om att de senast förra säsongen hade en skada som resulterade i att axeln gick ur led. T4 förklarar att dessa två axelskador har varit ett större problem under tiden hos andra föreningar, det anses däremot inte vara ett lika centralt
problem hos den nuvarande föreningen. När T4 sedan använder sig av personliga erfarenheter uppdagas känslan av att skadorna sker mer frekvent under matcher än träningar. Träningar ses här som ”snällare” med mer eftertanke hos spelarna gällande deras handlingar. Under match menar T4 att spelare ofta lägger i en högre växel och genom detta ökar även risken för skador. Det beskrivs här att spelarna ofta faller in i sargen på fel sätt eller att sena tacklingar genomförs med ett för långt avstånd till sargen. Att spelare tar ett dåligt skär och faller in i sargen kan också vara en bakomliggande anledning till skada men anses inte ske lika ofta. T4 förklarar även att sargen är stummare än en spelare vilket gör att skador upplevs inträffa mer frekvent om en spelare faller in i sargen än vid endast kontakt med en annan spelare. Förutom detta beskriver T4 att spelares axel ibland kan gå ur led vid till exempel ett skott, detta då spelaren redan har en axelproblematik sedan innan. Vidare har inga åtgärder tagit gällande förebyggande träning efter det att skadan inträffat. Den filosofi rörande träning som användes innan skadan skedde är även den som gäller efter.
T5 förklarar genom sin erfarenhet att axelproblem inte anses vara ett av de stora problemen. T5 menar här att de skador som inträffat oftast resulterar i ordentliga skador vilket T5 menar kanske inte definieras som en vanlig axelskada. De problem som tas upp är relaterade till skador hos AC-leden samt nyckelbenet där AC-leden benämns som ett av de stora problemen efter ljumskproblem. Tidigare upplevelser benämns som att spelare har haft problem med axlar till och från, detta har sedan gjort att spelare får stå över träningar om problemen förvärras. Problemen kunde ofta förvärras om spelaren utsattes för en tackling in mot sargen. Vidare säger T5 att det har funnits tillfällen då spelare har fått axeln ur led men dessa problem anses inte vara lika vanliga. Skadebilden beskrivs här som närkontakt med en annan spelare i form av en tackling och att spelarna sedan landar fel. Denna närkontakt är tillåten inom ishockey men konsekvensen kan ändå resultera i en skada. T5 förklarar även att vissa spelare direkt kan känna om deras axel är ur led baserat på tidigare upplevelser. Om spelaren har erfarenheter av detta har det även hänt att spelarna själva har försökt få axeln tillbaka i rätt läge. Vidare förklarar T5 att ingen förebyggande träning skett samt att graden av denna träning anses låg inom division II och III. Istället för att förebygga skador har åtgärder satts in efter inträffad skada genom sjukgymnastiska övningar för att stärka axeln. Vidare förklaras anledningen bakom avsaknaden av förebyggande träning ligga i tidsbrist och att tränaren inte har tillräckligt med tid för att skapa ett sådant program.
8.2.3 Vikten av förebyggande träning och dess begränsningar
T1 menar att det är svårt att definiera hur viktigt förebyggande träning av axeln är. Om ett arbete hade kunnat bedrivits anses det vara bra men T1 är tveksam till om detta sker i division II och III. Vidare menar T1 att viss träning kan ske gällande nacke och huvudskador men att en addering av axelskador skulle bli ett för stort krav. Om förebyggande träning för axeln skulle ske menar T1 att liknande arbete behöver ske för resterande delar av kroppen. T1 menar att svårigheter bland annat ligger i tillgång till gym och kvalitativ utrustning. Inom division II och III är det ofta svårt att bedriva en bra verksamhet då det inte finns så mycket att tillgå på gymmet.
T2 ser inga direkta svårigheter gällande preventiv träning. Det anses istället finnas mycket möjligheter för regionerna att utveckla arbetet både genom utbildningar och utökad information.
T3 benämner det förebyggande arbetet av axelskador som viktigt både för att vara styrkemässigt men även rörelsemässigt förberedd. Om dessa två aspekter kan tränas ger detta en god grund gällande förebyggande av skador. Enligt T3 kan den största svårigheten vara att det är just division III. Upplevelsen är här att många kommer till träningen men att de inte är beredda att lägga tid utöver de två till tre träningar de har i veckan. Förebyggande träning är något som måste ske kontinuerligt och på denna nivån av ishockey är det kanske två lag som skulle klara av det. T3 tar även upp det faktum att spelare i division III inte tjänar 25 000 kronor i månaden vilket hade gjort att ökade krav skulle kunna ställas. Det finns även en tidsbrist hos spelarna som ofta har familj, barn och arbete. Vidare har de spelare som befinner sig inom division III sällan en ambition att ta sig högre upp i divisionerna, det är därför lättare att få unga spelare att genomföra förebyggande träning då dessa fortfarande har starka ambitioner.
Även T4 tar upp det faktum att tidsbrist hos spelarna är en bidragande faktor till att förebyggande träning inte sker. Det kan då bli viktigt att prioritera bort något som inte anses vara lika viktigt som skadeförebyggande träning för att få ökad tid till detta. En annan åtgärd hade kunnat vara att aktivt lägga in förebyggande träning i spelarnas försäsongsträning.
