Upplevelser av axelskador och dess prevention

T1 förklarar att AC-leden är en av de skador som sker mycket frekvent gällande axelskador. Denna sorts skada förklaras även vara anledningen till att en av lagets nyckelspelare inte kunde närvara på träning eller match under en hel säsong. AC-leden hade här blivit skadad under en tackling. T1 nämner vidare att denna spelare fortfarande rehab-tränar för att kunna komma tillbaka till spel. När frågan ställs rörande hur skadorna uppkommer framhäver T1 att det inte anses vara fult spel som är problemet. T1 anser att det är vanliga tacklingar där axeln anses vara i fel position och/eller dåligt tränad. Skadan på nyckelspelaren förklaras som en vanlig tackling där spelaren klämdes vid sargen. Förutom skada mot AC-leden tas även axelluxation upp (axel ur led). Denna sorts skada anses uppkomma i liknande situationer som vid skadan av nyckelspelaren enligt ovan. T1 menar vidare att ingen förebyggande träning har skapats efter att dessa skador inträffade. Vidare förklaras detta genom att det inte finns tillräckligt med resurser inom division II och III. Förhoppningar finns dock gällande ökad träning för att stärka axeln genom hjälp av personlig tränare.

T2 förklarar att axelskador är något som i princip sker varje säsong. De skador som tas upp resulterar i skada rörande AC-leden eller att axeln hoppar ur led. T2 förklarar här att för två säsonger sedan hade de totalt tre axelskador där en av dessa resulterade i permanenta skador. Skadan som här uppkom ansågs inte vara något som det går att skydda sig mot, T2 förklarar uppkomsten till skadan som en ”tjuvsmäll” bakifrån där spelaren är oskyddad vilket ses som ett regelbrott. Denna skada skedde med två sekunder kvar av andra perioden vilket T2 förklarar som en situation där medverkande väntade på att slutsignalen skulle lyda. Pucken befann sig ute i hörnet och spelaren fick en crosschecking i ryggen, detta samtidigt som spelaren befann sig med distans till sargen vilket resulterade i att axeln vreds ur led. Här uppdagas det enligt T2 att denna sorts beteende av spelare inte resulterar i tillräckligt stora konsekvenser. Denna specifika händelse resulterade i ett matchstraff men utöver detta skedde inga andra konsekvenser för spelaren i fråga. Detta beteende är något T2 anser att du som ledare har ansvar för, det blir viktigt att visa för spelarna vad laget står för och att de själva inte utför dessa aktioner. T2 tar här upp det faktum att det anses vara ett ledarproblem. Om en spelare inte kan respektera reglerna eller ändra sitt beteende anses det vara ett ledarproblem om spelaren tillåts fortsatt spel innan detta beteendet har åtgärdats. Detta beteende måste enligt T2 förändras, tränaren behöver här hjälpa spelaren att hitta en korrekt nivå gällande sitt spel. Gällande skador

kring AC-leden samt axel ur led anser T2 att skadorna kan uppkommer i flera olika situationer. Situationer där skador har inträffat beskrivs som vid tekningar och tacklingar där tacklingar ansågs vara anledningen till att flest skador sker. T2 beskriver även att de tacklingar som resulterade i mest skador är bakifrån eller från sidan, alltså inte tacklingar som sker rakt framifrån. Detta ansågs senare kunna resultera i skador för både AC-led samt axelled. Utöver detta beskriver T2 att de har tillgång till ett fåtal sjukgymnaster som kan utforma rehabilitationsprogram. Vidare menar T2 att mer fokus måste riktas till att spelarna faktiskt genomför de program som tillhandahålls. Detta kan göras genom att tränare påminner spelarna att göra övningarna under en längre tid. Gällande de spelare som inte har blivit utsatta för skador har ingen förebyggande träning genomförts. De åtgärder som istället genomförts är att öka respekten för varandra och spelet ishockey. Denna respekt inkluderar ett ansvar för sommarträning och fysträning. Förebyggande åtgärder poängteras även genom det faktum att spelarna måste kunna ta ett beslut att exempelvis inte ta emot en passning i ryggen då risken för skada då ökar. Här påvisas vikten av att bedöma vad som är värt att utföra samt vad som bör undvikas. Spelarna måste här lära sig att läsa av situationen, är det ett lag som spelar hårt samt använder sig av otillåtet spel och sena tacklingar så krävs det att prioriteten är att skydda sig själv i första hand.

T3 hänvisar till en specifik skada hos en spelare, T3 kunde här inte identifiera den specifika skadan utan hänvisar istället till att spelaren förklarade att han inte kunde lyfta armen samt att en hög andel smärta var närvarande. T3 berättar att spelaren utsattes för en tackling som skedde snett framifrån. Detta resulterade i att spelaren inte kunde träna eller spela under en lång tid utan att T3 visste vilken specifik skada som orsakades. Genom att skadan inte identifierades av T3 framkommer det inte hur skadan kunde behandlas. Spelaren fick här uppmaningar att undersöka skadan men svarade istället att det kändes bättre och bättre. Det som T3 kan bekräfta var att axeln inte var ur led, mer än så framkommer ej. Genom detta ansågs spelaren inneha ett ansvar att åtgärda sin skada. Vidare menar T3 att ingen förebyggande träning har skett för spelar som inte blivit skadade sedan innan. Detta då axelskador inte anses vara tillräckligt speciella eller specifika för utökad uppmärksamhet.

Även T4 berör liknande skador som har nämnts ovan. T4 berör specifikt skadorna kring AC- leden samt att axeln går ur led. Vidare berättas det om att de senast förra säsongen hade en skada som resulterade i att axeln gick ur led. T4 förklarar att dessa två axelskador har varit ett större problem under tiden hos andra föreningar, det anses däremot inte vara ett lika centralt

problem hos den nuvarande föreningen. När T4 sedan använder sig av personliga erfarenheter uppdagas känslan av att skadorna sker mer frekvent under matcher än träningar. Träningar ses här som ”snällare” med mer eftertanke hos spelarna gällande deras handlingar. Under match menar T4 att spelare ofta lägger i en högre växel och genom detta ökar även risken för skador. Det beskrivs här att spelarna ofta faller in i sargen på fel sätt eller att sena tacklingar genomförs med ett för långt avstånd till sargen. Att spelare tar ett dåligt skär och faller in i sargen kan också vara en bakomliggande anledning till skada men anses inte ske lika ofta. T4 förklarar även att sargen är stummare än en spelare vilket gör att skador upplevs inträffa mer frekvent om en spelare faller in i sargen än vid endast kontakt med en annan spelare. Förutom detta beskriver T4 att spelares axel ibland kan gå ur led vid till exempel ett skott, detta då spelaren redan har en axelproblematik sedan innan. Vidare har inga åtgärder tagit gällande förebyggande träning efter det att skadan inträffat. Den filosofi rörande träning som användes innan skadan skedde är även den som gäller efter.

T5 förklarar genom sin erfarenhet att axelproblem inte anses vara ett av de stora problemen. T5 menar här att de skador som inträffat oftast resulterar i ordentliga skador vilket T5 menar kanske inte definieras som en vanlig axelskada. De problem som tas upp är relaterade till skador hos AC-leden samt nyckelbenet där AC-leden benämns som ett av de stora problemen efter ljumskproblem. Tidigare upplevelser benämns som att spelare har haft problem med axlar till och från, detta har sedan gjort att spelare får stå över träningar om problemen förvärras. Problemen kunde ofta förvärras om spelaren utsattes för en tackling in mot sargen. Vidare säger T5 att det har funnits tillfällen då spelare har fått axeln ur led men dessa problem anses inte vara lika vanliga. Skadebilden beskrivs här som närkontakt med en annan spelare i form av en tackling och att spelarna sedan landar fel. Denna närkontakt är tillåten inom ishockey men konsekvensen kan ändå resultera i en skada. T5 förklarar även att vissa spelare direkt kan känna om deras axel är ur led baserat på tidigare upplevelser. Om spelaren har erfarenheter av detta har det även hänt att spelarna själva har försökt få axeln tillbaka i rätt läge. Vidare förklarar T5 att ingen förebyggande träning skett samt att graden av denna träning anses låg inom division II och III. Istället för att förebygga skador har åtgärder satts in efter inträffad skada genom sjukgymnastiska övningar för att stärka axeln. Vidare förklaras anledningen bakom avsaknaden av förebyggande träning ligga i tidsbrist och att tränaren inte har tillräckligt med tid för att skapa ett sådant program.