Utöver den moderna kristeorin använder vi tre teoretiska begrepp för analys av empirin. Dessa begrepp är: praktiskt handlande, praktisk kunskap och praktisk yrkesteori. Följande begrepp bidrar med olika perspektiv på hur det mänskliga handlandet formas. Med hjälp av begreppen kan vi lättare förstå helheten kring vad som ingår i krisstödspersonernas kunskapsbank och vad som påverkar det som avgör det praktiska utförandet av krisstödet. Begreppen väckte vårt intresse för att de beskriver handlingar och förhållningssätt som blir aktuella när teorin inte vägleder praktiken fullt ut. När vi beskriver de teoretiska begreppen utgår vi från ett antal valda källor. Beskrivningarna utesluter således inte att någon annan kan ha beskrivit begreppets innebörd på ett annorlunda sätt.
4.2.1 Praktisk kunskap
Schön (2003) inleder i boken “The reflective practitioner” med antagandet om att kompetenta yrkesutövare inom bland annat psykosocialt stöd använder sig av kunskap som Schön benämner som tyst kunskap. Den tysta kunskapen uppstår i den professionellas praktik som ett intuitivt reflekterande i stunden för handlingen. Förmågan bidrar till att kunna hantera osäkra och ibland konfliktfyllda situationer för praktiken. Schön menar att det praktiska handlandet som professionella utför inte främst ska förstås av kunskap som är akademiskt specialiserad, standardiserad och tydligt vetenskapligt avgränsad (Schön 2003, ss. viii–ix).
Praktiska erfarenheter förvärvas genom var och ens konkreta handlande men också genom att man får ta del av andras erfarenheter av sitt handlande (Thomassen 2007, s. 26). Det praktiska handlandet utgår således alltid från konkreta och tidigare upplevda erfarenheter för sitt sammanhang, alltså inte från enbart teoretisk och abstrakt kunskap (Ibid. s. 31). För att lösa problem inom det praktiska handlandets praktik, krävs mer än bara teoretiska kunskaper. I verkliga situationer med människor krävs en känsla för och en förmåga att se till helheten för situationen. Professionella angriper sällan en situation med en färdig idé för en lösning efter enbart teoretiska kunskaper. Istället antar den professionella ett tolkningsförfarande där den drabbades situation måste ses utifrån sin helhet. Vad har personen för socialt nätverk,
flexibel efter varje konkret situation och där beslut för agerande, utöver teoretiska kunskaper också baseras på erfarenheter och tidigare handlande (Schön 2003, ss. 49–50). Praktisk kunskap är också alltid i förbund med ett reflekterande över sitt eget agerande och över den drabbades reaktioner och sätt att agera. För praktisk kunskap pågår hela tiden en process där varje handling föregås av eftertanke kring vad som hänt i tidigare möten där liknande handling använts. Vilka reaktioner skedde? Vilka frågor uppstod? Vad kunde gjorts annorlunda? Praktiskt handlande och kunskap utvärderas ständigt av dig själv och av andra i omgivningen samtidigt som en pågående reflektion över dina ageranden skapar nya erfarenheter för din praktik (Schön 2003, ss. 68–69). Eftersom reflektionen sker mitt i den pågående handlingen behövs också för varje unik situation en viss improvisation. Parallellt med improvisationen sker ett reflekterande för anpassning till de reaktioner som ditt agerande skapar. I dessa situationer skapas ny kunskap direkt i anslutning till den pågående praktiken (Schön 2003, s. 50; Thomassen 2007, s. 39). 4.2.2 Praktiskt handlande
Thomassen (2007, ss. 24–25) beskriver begreppet fronesis utifrån Aristoteles tankar om praktiskt omdöme och förnuft som handlar om att överväga vilket praktiskt handlande som ska ges för varje unik situation du befinner dig i. För att kunna göra dessa avväganden krävs en stor allmän kunskap och precision för det aktuella yrkesutövande som avses. Aristoteles menar att det för praktiskt handlande inte finns någon handbok som talar om hur man exakt ska utöva sin profession inom samtliga specifika situationer. Förnuftet inom praktiskt handlande bidrar med förmågan att hjälpa den professionella att avgöra vilka metoder och vilket bemötande som krävs för handling. Fronesis beskrivs som den praktiska vishet du förvärvar dig genom personliga erfarenheter och är starkt förbunden med dina personliga förutsättningar i din praxis (Ibid.). Vår avsikt med att använda Aristoteles begrepp om praktiskt handlande som ett perspektiv på handling är för att det skulle kunna vara en del av krisstödspersonernas metoder i möten med människor i akut kris. Eftersom det vetenskapliga underlaget inom krisstöd är otydligt kommer vi med hjälp av ovanstående begrepp kunna förstå på vilka grunder krisstödspersonerna behöver komplettera vetenskapens kunskapsluckor med praktiskt handlande. Schön (2003) är dock noga med att förklara att praktiskt handlande genom reflektion inte på något sätt befriar den professionella från ansvaret att arbeta utifrån bästa möjliga evidens. Schön menar dock att reflektionen för handlandet bidrar till en följsamhet inför klientens särskilda behov (Schön 2003, s. 295).
4.2.3 Praktisk yrkesteori
Lauvås och Handal (2015 s. 26) har myntat begreppet praktisk yrkesteori som bygger på uppfattningen om att handlade i yrkesrollen kan förstås som en process som styrs av personliga teorier som i sin tur styrs av känslor och invanda handlingsmönster. De menar att alla yrkesutövare utvecklar personliga teorier som redskap för praktiskt handlande när den teoretiska kunskapen om praktiken inte upplevs som tillräcklig. Den praktiska yrkesteorin förutsätter att förvärvade yrkeserfarenheter och teoretisk kunskap om yrkesutövande samexisterar inom oss och samtidigt genomsyras av våra värderingar. Lauvås och Handal (2015, s. 26) menar att alla utvecklar en praktisk yrkesteori som är individuell för
i relation till den man är. Den praktiska yrkesteorin är utformad i relation till handledning, men vi anser att den kan bidra med relevans till vår studie eftersom den försöker redogöra för förhållandet mellan teoretisk och praktisk kunskap.
Den praktiska yrkesteori består således av ditt praktiska handlande som kommer utifrån den praktiska kunskap du har förvärvat. Liksom det praktiska handlandet utgår från din praktiska kunskap utgår kunskapen från handlandet. Dessa tre begrepp är starkt sammankopplade till varandra och kan vara svåra att särskilja. Begreppen bildar tillsammans med de akademiska kunskaperna den helhet som behövs för att möta varje unik situation som uppstår i krisstödspersonernas arbete. Begreppen syftar till att ge vår analys och diskussion bra förutsättningar för tolkning av empirin.
4.3 Sammanfattande teoridiskussion
Modern kristeori tillsammans med valda teoretiska begrepp ligger till grund för vilka resultat vi lyckas skapa ur vår empiri. Våra val av teori och teoretiska begrepp har möjliggjort att vissa delar av empirin har framställts särskilt och att annan empiri hållits i bakgrunden (Svensson 2015, ss. 208–209). Med början i Hobfolls fem principer och psykologisk första hjälp har den moderna kristeorin utvecklats i takt med att ny forskning genomförts. Vår utgångspunkt i modern kristeori används i kombination med den ytterligare kunskap om krisstöd vid allvarliga händelser som presenterats i vår tidigare forskning. Vår målsättning med studiens teoretiska positionering är att den ska vara representativ för nuvarande kunskapsunderlag gällande krisstöd vid allvarliga händelser. Vår avsikt med att använda modern kristeori är att den ska bidra med ett perspektiv på hur ett modernt krisstöd vid allvarliga händelser bör utformas. Den moderna kristeorin är förankrad i den krisstödsgrupp vi valt att undersöka vilket både kan vara en för- och nackdel. Att teorin är central för krisstöd vid allvarliga händelser (Hobfoll m.fl. 2007; NCTSN & NCPTSD 2006) är en fördel eftersom vi vet att den är relevant för krisstödsgruppens arbete. En nackdel kan dock vara att vi missar andra intressanta perspektiv på krisstödsarbetet som skulle kunnat synliggöras med ett utifrånperspektiv.
Studiens teorianknytning består också av tre begrepp som kompletterar den moderna kristeorin genom att bidra med perspektiv på krisstödspersonernas praktiska handlande. Praktisk kunskap, praktiskt handlande och praktisk yrkesteori är tre självständiga begrepp vars ursprungliga avsikt inte är att de måste hänga ihop. I denna studie har vi dock valt att gruppera begreppen för att de ska komplettera varandra och att vi därigenom ska kunna förstå hur krisstödspersoner utvecklar och använder kunskap. Detta skulle kunna vara en nackdel då vi inte kan veta om begreppens egentliga potential uppnås på samma sätt som om begreppen stod för sig själva.
Att vi endast utgår från en teori skulle kunna medföra att analysen av resultatet inte når ett tillräckligt djup. Av denna anledning har vi valt att komplettera modern kristeori med de tre begreppen. Trots att studien endast utgår från en teori anser vi att analysen ändå nått ett tillfredsställande djup som möjliggjorts med hjälp av våra teoretiska begrepp och hur vi använt dem.
5 Metod
I följande kapitel beskrivs studiens metodologiska ansats, datainsamlingsmetod, urvalsprocess och analysprocess. Kapitlet avslutas med en redogörelse av vår förförståelse, etiska överväganden samt en kritisk reflektion. Kapitlet syftar till att redogöra för det tillvägagångssätt som har använts för att skapa transparens för studien.
Arbetet har skrivits mestadels tillsammans med undantag för vissa delar där arbetet istället har delats upp. Genom kontinuerlig gemensam genomgång av arbetet har vi granskat samtliga delar för att skapa ett bra språk och en helhetskänsla i arbetet.
5.1 Val av metod
Studien genomförs med en kvalitativ metod i form av intervjuer som med avstamp i hermeneutik har målet att skapa en större och djupare förståelse för den enskilde krisstödspersonens arbete och i samarbetet med övriga i krisstödsgruppen. Med en ökad förståelse menar vi hur man som enskild skapar trygghet för sitt krisstöd och kring vilken betydelse krisstödsgruppen som grupp har för tryggheten i arbetet. Empirin samlas in genom semistrukturerade intervjuer och analyseras med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Att valet föll på en kvalitativ metod har sin utgångspunkt i syftet då vi anser att kvalitativ metod med intervjuer har störst möjligheter att ge svar på vår forskningsfråga. Att syftet ska styra valet av metod är också något som Ahrne & Svensson (2015, ss. 14–15) beskriver.
Inom hermeneutiken finns olika sätt att förhålla sig till och bearbeta det empiriska materialet. Eftersom vi författare har med oss en viss förförståelse kring krisstödsgruppens funktion kommer vi för vår tolkning pendla mellan ett induktivt och abduktivt förhållningssätt. Det abduktiva förhållningssättet handlar om att vi som intervjuare och tolkare av empirin har ett visst individuellt förhållningssätt till hur vi förstår och vad vi tillåter oss att förstå och tolka. Detta abduktiva förhållningssättet är beroende av vår förförståelse (Sohlberg & Sohlberg 2019, s. 309). Mer om hur analysprocessen har genomsyrats av det induktiva och abduktiva förhållningssättet beskrivs under 5.4 Analysmetod.
Som nämnt ovan utgår studien från ett hermeneutiskt perspektiv där tolkning och förståelse är syftet. Ett centralt begrepp inom hermeneutik är den hermeneutiska cirkeln som kan beskrivas som att pendla mellan del och helhet. Detta är ett angreppssätt med vilket man tar sig an det empiriska materialet. Att pendla mellan del och helhet innebär ett ömsesidigt beroende av varandra, det vill säga delen kan inte förstås utan helheten och vice versa (Sohlberg & Sohlberg 2019 ss. 87–88; Allwood & Erikson 2017 ss. 109–110). I vår studie har vi pendlat mellan del och helhet genom att använda oss av den information vi hade med oss in i studien i form av tidigare forskning, erfarenhet från verksamhetsförlagd utbildning, tidigare arbetslivserfarenhet och samtal med samordnaren. Med hjälp av helheten har vi kunnat förstå delarna utifrån vår förförståelse och med ytterligare information från delar (nya svar på samma frågor) kan den tidigare förklaringen förstås på ett nytt sätt utifrån den nya helheten som uppstått. Tolkningen
5.2 Datainsamlingsmetod
Datainsamlingsmetoden för studien är semistrukturerade intervjuer där vår empiri inhämtats från sju intervjuer med krisstödspersoner inom en och samma krisstödsgrupp. Vår målsättning var att genomföra minst åtta intervjuer men efter att ha genomfört sju intervjuer fanns inga möjligheter till fler intervjuer inom samma grupp. Vi vände oss därför till närliggande städers krisstödsgrupper för att söka efter fler intervjupersoner. Men efter att vi diskuterat kring vad en ytterligare intervju egentligen kunde tillföra valde vi att nöja oss med sju intervjuer. Vi antog att en ytterligare intervju från en annan krisstödsgrupp som jobbar under helt andra förutsättningar inte skulle tillföra så mycket i relation till det arbete som det skulle kräva för oss att sätta oss in i dennes kontext.
Semistrukturerade intervjuer valdes eftersom det möjliggjorde att intervjupersonen till viss del fick styra innehållet under förutsättning att svaren befann sig inom de teman vi satt upp inför intervjun. Fördelen med en semistrukturerad intervju är att informanten har möjlighet att prata fritt om ämnet och inte behöver hålla sig strikt till den ordningen som framgår i intervjuguiden. Intervjupersonen har också friheten att ställa följdfrågor som ligger utanför intervjuguiden, på detta sätt blir det möjligt att få en djupare förståelse kring det som informanten väljer att ta upp (Bryman 2011, s. 413; Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015, s. 38). Inom kvalitativ metod utmärks den semistrukturerade intervjun av en stor flexibilitet i intervjuprocessen, vilket även var vår målsättning med intervjuerna.
De genomförda intervjuerna var mellan 30 och 50 minuter långa och genomfördes via video- eller telefonsamtal. Vår primära ambition var från början att genomföra samtliga intervjuer i fysisk kontakt med informanterna. För att genomföra intervjuerna så smidigt som möjligt hade vi planerat att träffas på varje informants egen arbetsplats. Det är att föredra om intervjun handlar om deras yrke och arbetssituation (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015, ss. 42–43). Att genomföra intervjuer via video eller telefon gör ofta att intervjun upplevs mer formell och är därför ett mindre bra alternativ när man vill nå ett djup och fånga flera nyanser av informantens upplevelser och erfarenheter i en viss situation (Ibid. s. 44). På grund av omständigheter kring Covid–19 och direktiv om distansläge från Linköpings universitet tog vi för säkerhets skull beslutet att genomföra intervjuerna via video eller telefon trots de eventuella nackdelar det inneburit för våra möjligheter till djup och nyanser i svaren för våra intervjufrågor. Vi tycker att intervjuerna, trots förutsättningarna, höll en hög kvalitet. Ibland kunde vi som intervjuare dock känna att vi saknade den personliga kontakten mellan oss och intervjupersonen.
Under förberedelserna inför intervjuerna utformades en intervjuguide (bilaga 1). Intervjuguiden delades in i tre olika teman: metoder för krisstöd, trygghet för arbetet och forskning om krisstöd. Varje tema bestående av frågor, fungerade som en hjälp för intervjuaren. Eftersom intervjuguiden är semistrukturerad fanns inget krav på att alla frågor skulle ställas eller att eventuella följdfrågor inte får ställas (Bryman 2011, ss. 413). Vi strävade efter att åstadkomma en intervjuguide med öppna frågor, vardagligt språk och där våra teman representerade syftet för examensarbetet. Vi eftersträvade också att våra teman skulle följa på varandra i en bra
rådande intervjusituation och beroende på intervjupersonens svar. Intervjupersonerna fick gärna ge fylliga svar så länge vi ansåg det intressant för våra frågeställningar eftersom flexibiliteten är viktig i genomförandet för semistrukturerade intervjuer. Även om vi följde frågorna för intervjuguiden i samma ordning för samtliga intervjuer, kunde svaren på frågorna täcka in flera svar än bara för den enskilda frågan.
Inför analysen av intervjumaterialet var det viktigt att vi båda var insatta i materialet, därför valde vi båda att närvara vid intervjutillfällena. Att vi båda var närvarande bidrog också till att fler följdfrågor kunde ställas. Det var dock för en av intervjuerna inte möjligt för oss båda att vara närvarande. Inför intervjun skickade vi ut en samtyckesblankett för intervjupersonerna att läsa igenom och skriva under (bilaga 2). Innan respektive intervju hade vi gjort upp vem som skulle vara ansvarig för intervjun med att ställa frågor samt föra intervjun framåt. Den som inte intervjuade antecknade istället under intervjuns gång för att det skulle fungera som en säkerhet om det skulle visa sig att tekniken inte fungerade. Dessa minnesanteckningar behövde vi aldrig använda eftersom inspelningarna av intervjuerna fungerade korrekt vid samtliga intervjuer. Videointervjuerna spelades in via programmet Zoom och telefonintervjuerna spelades in med hjälp av högtalartelefon på en diktafon.
Efter genomförda intervjuer transkriberade vi materialet. Vi turades om att transkribera några intervjuer var och bestämde därför på förhand hur vi skulle skriva. Vi valde att transkribera intervjuerna ordagrant för att inte riskera en felaktig tolkning av materialet och för att materialet ska hålla en god kvalité inför vår analys (Bryman 2011, s. 430). Intervjuerna transkriberades samma dag eller dagen efter för att vi skulle minnas så mycket som möjligt från intervjuerna. Alla intervjupersoner tillfrågades om de ville få tillgång till det transkriberade materialet. Att vi erbjöd möjligheten var för att intervjupersonerna skulle få läsa igenom det de själva sagt och ändra eller förtydliga något om de så ville. Att få läsa det transkriberade materialet underlättar för den intervjuade att en än gång ta ställning kring sitt samtycke. Det var en intervjuperson som önskade att läsa transkriberingen, inga ändringar önskades.
5.2.1 Samtal med samordnaren
För att inhämta kunskap om krisstödsgruppens funktion, sammansättning och centrala arbetssätt genomfördes ett samtal med samordnaren för gruppen. Detta samtal genomfördes i ett tidigt skede av studien och var till hjälp för oss i utformandet av intervjuguiden. Liksom för intervjuerna föregicks samtalet av information kring samtycke och behandling av uppgifter. Samtalet med samordnaren ligger till grund för den bakgrundsinformation om krisstödsgruppen som finns under 2.1.