Vad tycker eleverna om prov med frågor som kräver förståelse?

Förutom att försöka bedöma förståelse med hjälp av ett prov ville vi även ta reda på vad eleverna tycker om den sortens prov. I vår enkät ställde vi först frågor om undervisningen för att kunna jämföra med attityder till provet. Resultatet visar att eleverna som helhet anser att undervisning om blodomloppet är både intressant och viktigt. Detta stämmer överens med TIMSS-rapportens resultat (Sjøberg, 2000a). När det gäller i fall

undervisningen var lätt eller svår har de flesta valt något av de två alternativen i mitten. En viss skillnad finns mellan pojkar och flickor. Flickorna svarar i högre grad att undervisningen var lätt, men skillnaden är inte signifikant. Denna antydan till skillnad kan bero på, som TIMSS-rapporten visat, att flickor har ett större intresse för biologi än vad pojkar har (Sjøberg, 2000a). Intresse kan som vi tidigare sagt kopplas till prestation och ett ämne som är intressant kan ofta kännas enklare att förstå (Marton m.fl., 1986). Eleverna verkar vara överens om att provet är svårt och ingen har svarat att provet var lätt. Eleverna tycker alltså att undervisningen var relativt lätt medan provet var svårt.

Detta kan bero på att de inte är vana vid denna sorts prov och därför tycker att det är svårt. Undervisningen, däremot, skiljer sig inte så mycket från den undervisning de är vana vid, vilket kan vara orsaken till att de inte upplever den som svår.

Att de flesta flickorna tycker att provet inte visar vad de kan skulle kunna bero på att de känner att de inte har fått visa sina kunskaper i tillräcklig utsträckning. De är alltså besvikna över att det inte var fler faktafrågor på provet då det kanske är sådant de har läst in. Detta kan kopplas till elevernas egna arbetsinsatser. Större delen av flickorna säger att de har ansträngt sig under undervisningen och de kände sig förberedda inför provet. De har alltså förmodligen läst på till provet och tycker själv att de har tillräcklig kunskap. Därför är det inte konstigt att de är besvikna.

Pojkarna tycker i högre utsträckning än flickorna att provet visar vad de kan. Även de hade ansträngt sig, om än inte i samma utsträckning som flickorna, och kände sig

förberedda. Att fler pojkar angett att provet visar vad de kan skulle även kunna bero på hur eleverna har tolkat frågan. Vi tänker oss frågan som en gradering på hur väl provet visar vilken kunskap de har uppnått i förhållande till betygskriterierna. Den kan också tolkas som om ifall eleverna på provet får visa att de kan det de har läst in, det vill säga faktakunskaper. Vi tror att en del elever har tolkat frågan på detta sätt.

En allmän åsikt om provet är att det var svårt, särskilt fråga 7, men även fråga 8, 9 och 5. Fråga 7, 8 och 9a förväntade vi oss att eleverna skulle ha lite svårare att svara på, då de kräver en djupare förståelse. Att de även har angett att fråga 5 var svår kan bero på att svaret till denna inte går att hitta i boken utan har endast tagits upp under lektion. Eleverna kritiserar provet och anser att frågor vars svar inte går att finna i läroboken inte bör vara med på proven. En flicka tror till och med att svaren går att finna i boken då hon skriver ”för att klara sig bra på provet skulle man behöva plugga på andra sidor än de vi fick.”

Eleverna håller med om att frågorna 1 – 6 går att memorera, men inte frågorna 7 – 9. De ser inte förståelsefrågorna som bättre provfrågor utan snarare tvärtom. De inser att dessa frågor kräver djupare förståelse, men ser inte värdet i denna förståelse. Någon uttryckte även att provet inte är anpassat efter deras kunskaper. En annan elev tycker att det borde vara utbildade lärare som gör proven och alltså inte lärarstuderande. De flesta tycker alltså att vi, som lärarstudenter, inte har lyckats utforma ett prov som motsvarar den undervisning de fått och många ser inte att det fanns en möjlighet att klara av att

svara på förståelsefrågorna. Vi tolkar dessa upprörda känslor som att eleverna inte är vana vid att prov innehåller den här typen av frågor. Som tidigare beskrivits anpassar eleverna sin inlärning efter hur de är vana vid att bli bedömda (Marton m.fl. 1986; Newton, 2003) och de verkar vara vana vid att provsvaren går att finna i läroboken. Det var vår förhoppning att våra förståelsefrågor skulle leda till att eleverna lärde sig något nytt, då svaret på förståelsefrågorna inte ska ha gått att memorera utifrån lärobok eller undervisning (Newton, 2003). I vår enkätundersökning var det inte många som svarade att de hade lärt sig något nytt av provet. Detta tror vi beror på feltolkning av frågan. Det bara är några som har tolkat frågan så som vi hade tänkt. Det vill säga om de, när de såg frågorna, kunde skapa en förståelse av något de inte tänkt på innan utifrån den kunskap de besitter. En pojke svarade att han hade lärt sig precis sådant som vi önskade. Andra svarade att de hade lärt sig något nytt, om inte under provet så i alla fall när de sedan fick se svaren. Men de flesta har istället svarat på vad de lärt sig av undervisningen och vad de ska göra annorlunda nästa gång för att få ett bättre resultat. Här ser vi också att en del elever förstår vad som krävs för att kunna svara på förståelsefrågorna då de skriver att de ska lära sig ”analysera” och ”förstå bättre”. Detta är ett utmärkt exempel på hur eleverna anpassar sin inlärning efter hur de blir bedömda (Newton, 2003).

Eleverna i vår undersökning var till stor del missnöjda både med hur provet var utformat och det resultat de fick. Eftersom de inte var beredda på eller vana vid den här typen av frågor såg de inte heller syftet. Eleverna måste, för att nå bra resultat, förutom att få reda på vad som krävs, även få reda på varför så att undervisningen känns

meningsfull (Marton m.fl., 1986).