Undantag från kravet på särskild upplysning

10.3.1 Behandling av personuppgifter i ostrukturerad

information

Informationsmängden ökar ständigt

Säkerhetspolisen tar varje dag emot stora mängder information i olika former och från olika källor. Informationsflödet påverkas av vad som händer i omvärlden och är av naturliga skäl som mest intensivt i samband med särskilda händelser. Som exempel kan nämnas när media publicerade information om en person som vistades i Sverige och som befarades inom kort skulle utföra ett terroristattentat. Det resulterade i en oerhört stor mängd tips från allmänheten. Samtidigt var informationsutbytet intensivt både nationellt och internationellt. Motsvarande kraftiga informations- flöde uppkom vid attentatet på Drottninggatan i Stockholm i april 2017. Även händelser utomlands kan periodvis generera stora mängder information. Säkerhetspolisen kan också förväntas få ta emot allt större informationsmängder generellt.

Bearbetning och analys av underrättelseinformation

Alla handlingar som kommer in till eller upprättas vid Säkerhetspolisen diarieförs i myndighetens dokument- och ärendehanteringssystem. Den första bedömningen av uppgifterna görs så snart som möjligt av ansvarig handläggare i det systemet. Om uppgifterna behöver behandlas i Säker- hetspolisens underrättelseverksamhet förs de därefter som regel över till it-systemet för bearbetning och analys. Det systemet innehåller två delar. Den ena delen är en uppgiftssamling med uppgifter för bearbetning och analys och den andra en uppgiftssamling med bedömd information.

När en handling har tillförts uppgiftssamlingen för bearbetning och analys bedöms den även av en särskild granskningsfunktion. Granskning- en syftar bl.a. till att säkerställa att Säkerhetspolisen överhuvudtaget får behandla uppgifterna. Behovet av att behandla känsliga personuppgifter prövas särskilt. Känsliga personuppgifter som inte får behandlas tas bort genom maskning. Därefter bearbetas informationen genom att uppgifterna

Prop. 2018/19:163 bryts ut och kopplas samman med annan information, tematiseras och tillförs särskilda upplysningar om det krävs.

När bearbetningen är klar kan uppgifterna föras över till uppgiftssam- lingen med bedömd information eller tas bort. Det förekommer dock att uppgifterna ligger kvar i uppgiftssamlingen med uppgifter under bearbet- ning och analys även en tid efter det att bearbetningen är färdig. Det framgår dock att bearbetningen av uppgifterna är klar.

Särskilda bestämmelser för gemensamt tillgängliga uppgifter

När det gäller ostrukturerad information dvs. uppgifter som är under bearbetning och analys, kan det vara svårt för Säkerhetspolisen att uppfylla vissa av de krav som ställs på gemensamt tillgängliga uppgifter. Svårigheten gäller främst kravet i 6 kap. 10 § andra stycket polisdatalagen på upplysningar om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak (avsnitt 10.2). Uppgifterna kan normalt inte förses med sådana upplysningar förrän de har bearbetats. Därför görs det i 6 kap. 10 § andra stycket undantag från kravet på sådan upplysning, om person- uppgifterna ingår i en uppgiftssamling som har skapats för att bearbeta och analysera information och bearbetningen och analysen befinner sig i ett inledande skede. Enligt förarbetena ska det vara fråga om en kortare period (prop. 2009/10:85 s. 370 f.).

10.3.2 Det befintliga undantaget bör justeras

Regeringens förslag: Gemensamt tillgängliga personuppgifter ska inte

behöva förses med en upplysning om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak om

1. uppgifterna ingår i en uppgiftssamling som har skapats för att bearbeta och analysera information och som enbart särskilt angivna tjänstemän har åtkomst till, och

2. bearbetningen av uppgifterna inte har genomförts.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Endast Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden

yttrar sig i denna del och anför att det inte av betänkandet går att läsa ut när bearbetningen av uppgifterna kan anses genomförd. Som undantaget är formulerat finns det därför en risk att kravet på särskild upplysning inte kommer att uppfyllas i uppgiftssamlingar för bearbetning och analys.

Skälen för regeringens förslag

Bör undantaget justeras?

Som framgår av avsnitt 10.3.1 är det inte meningen att ostrukturerad underrättelseinformation ska behandlas i en uppgiftssamling för bearbet- ning och analys någon längre tid utan att den bearbetas. Utgångspunkten är att analysen av den ostrukturerade informationen ska genomföras så snabbt som möjligt. På grund av den omfattande mängd information som periodvis kan komma in till Säkerhetspolisen har myndigheten dock inte alltid möjlighet att strukturera de uppgifter som förs in i uppgiftssamlingen för bearbetning och analys så snabbt som förutsätts i 6 kap. 10 § andra

stycket polisdatalagen. Konsekvensen blir att uppgifterna inte kan göras Prop. 2018/19:163 gemensamt tillgängliga, eftersom de inte helt uppfyller de krav som ställs

på sådana uppgifter.

Säkerhetspolisen behöver emellertid kunna tillgängliggöra sådan ostrukturerad information till fler än det fåtal tjänstemän som arbetar med bearbetning och analys och i vissa fall under längre tid än under ett inledande skede. Det finns risk för att relevant information inte kommer den operativa verksamheten till del om den inte kan göras gemensamt tillgänglig. En konsekvens kan bli att viktig information om t.ex. nära förestående attentat inte upptäcks i tid. Om sådan information inte till- gängliggörs förrän den är färdigbearbetad kan det också leda till att Säkerhetspolisens förmåga att identifiera, bedöma och reducera hot och sårbarheter minskar. Tillgång till ostrukturerad information är enligt upp- gift särskilt viktig för att kunna identifiera aktörer som agerar ensamma.

Säkerhetspolisen har till uppgift att skydda grundläggande samhälls- funktioner och att bekämpa terrorism. Vid en intresseavvägning mellan verksamhetens behov och enskildas integritet väger därför verksamhets- intresset tyngre än annars. Att tillåta att information tillgängliggörs i något större utsträckning än i dag trots att den inte hunnit struktureras och, där det krävs, förses med särskilda upplysningar får mot den bakgrunden accepteras. Det befintliga undantaget från kravet på upplysning om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak bör därför justeras.

Utformningen av undantaget

I Säkerhetspolisens underrättelsearbete är utgångspunkten att uppgifter som inte har bedömts och tillförts en upplysning om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak varken kan läggas till grund för beslut, bedömningar eller åtgärder. Personalen är således van vid att hantera svårbedömd information och det finns, enligt myndigheten, tyd- liga rutiner för hur ostrukturerad information ska behandlas. Risken för att sådan information leder till felbedömningar och åtgärder som inte är sakligt motiverade anses mot den bakgrunden vara liten.

De skäl som har förts fram för att tillåta att ostrukturerad information får tillgängliggöras i större utsträckning än i dag gör att undantaget bör omformuleras. Det är först när bearbetningen är genomförd som det är möjligt att påföra de särskilda upplysningar om uppgiftslämnarens trovärdighet och uppgifternas riktighet i sak som krävs i vissa fall. Undantaget bör därför gälla fram till dess att bearbetningen av uppgifterna är genomförd. Viktig underrättelseinformation kan då vid behov göras gemensamt tillgänglig på ett sätt som bättre svarar mot Säkerhetspolisens behov. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden anser att formuleringen inte gör det tydligt hur länge undantaget gäller, eftersom det inte framgår när bearbetningen är genomförd. Enligt uppgift från Säkerhetspolisen framgår det tydligt i systemet när bearbetningen är genomförd och kravet på särskilda upplysningar bedömt. Det framstår också som naturligt att det är så, eftersom verksamheten är beroende av att det klargörs när informationen är bedömd så att den kan läggas till grund för eventuella åtgärder och beslut. Regeringen anser därför att undantaget både är tillräckligt tydligt och på ett tillfredställande sätt tillgodoser

Prop. 2018/19:163 Säkerhetspolisens behov av ett något generösare undantag från kravet på särskilda upplysningar. Utgångspunkten är dock fortfarande att Säkerhetspolisen ska genomföra bearbetningen och analysen av den ostrukturerade informationen så snart som möjligt.

Det är viktigt att understryka att hela uppgiftssamlingen för bearbetning och analys inte undantas från kravet på särskilda upplysningar. Undantaget omfattar endast sådana uppgifter i uppgiftssamlingen som inte har hunnit bearbetas. Så snart bearbetningen är genomförd och informationen strukturerad är undantaget inte längre tillämpligt. Personuppgifterna ska då förses med särskilda upplysningar om det behövs.

När ska behandlingen senast upphöra?

I avsnitt 12.2.3 föreslås att personuppgifter i en uppgiftssamling för bearbetning och analys som längst ska få behandlas tre år efter utgången av det kalenderår då den senaste registreringen avseende personen gjordes. Som framgår av avsnitt 12.2.1 får personuppgifter dock aldrig behandlas under längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Behandlingen ska således upphöra även om tidsfristen om tre år inte har löpt ut om uppgiften inte längre behövs för ändamålet med behandlingen. Det förutsätter dock att det går att bedöma om behandlingen är nödvändig för ändamålet. Huvudregeln ger således stöd för fortsatt behandling så länge uppgifterna behövs för något av de tillåtna ändamålen. Det finns därför stöd för fortsatt behandling om Säkerhetspolisen t.ex. bedömer att uppgifterna allmänt är värdefulla för att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet (prop. 2009/10:85 s. 327 och 367 f.).

När det gäller ostrukturerad underrättelseinformation ligger det i sakens natur att det är svårt att bedöma det fortsatta behovet av behandling. Bedömningen måste innan bearbetningen och analysen är klar göras på ett mer övergripande plan och i större utsträckning utgå från sannolikheten att uppgifterna kan komma att behövas i verksamheten än en reell bedömning av den enskilda uppgiften. Enligt regeringens mening kan det vid en sådan övergripande bedömning ofta finnas behov av fortsatt behandling av den ostrukturerade informationen för något av de ändamål som är tillåtna enligt lagen.