under början av 1900-talet
UNDER 1900-TALET
Sagolandet
»Den allra första bostaden var primitiv. Vilddjuren tassade omkring knutarna så snart det blev mörkt.» Ur boken Floden steg av Gerda Pehrson, s. 49.
»Svenskarna samtalade med varandra. De menade, att när de styrande i landet så gärna ville ha hit svenska emi-granter borde de ha hjälpt dem tillrätta bättre. De var eniga om att ingen civiliserad människa kunde bo kvar i dessa områden. Men vart skulle man ta vägen? Det var nu frågan.» Ur boken Floden steg Gerda Pehrson, s. 125.
publicerades även så kallade »brasilienbrev». Den borgerliga pressen var helt avvisande.4
I Brasilien hade man nyligen avskaffat slaveri och kejsaren var störtad. Leve republiken! Den nya revolutionära regeringen hade också antagit en lag om invandring som vände sig till européer. Det brasilianska konsulatet annonserade även i Social-demokraten.
Det man främst ville ha var lantbrukarfamiljer eller ogifta lantbrukare mellan 18 och 50 år, hant-verkare eller tjänstefolk som var arbetsdugliga och ej straffade. Villkoren för invandring var fri resa till bestämmelseorten, fritt uppehälle och läkarvård, bosättning i ett kolonistcentrum efter fritt val, jordlotter om 15 hektar, uppehälle de nio första månaderna samt ett tillfälligt egendomsbevis.
Resan skulle förberedas, matsäck packas, filtar, redskap samt gevär införskaffas och avskedsfester anordnas. Den 24 maj 1891 klockan sex på morgo-nen lämnade det första fartyget Bore, Stockholm.
Ombord fanns arbetarfamiljer, många arbetslösa, politiskt aktiva. fackföreningsfolk, skomakare, murare, kakelugnsmakare och järnarbetare. Social-demokraten kallade dem »våra präktigaste parti-vänner» och de som emigrerade lovade ljudligt att hålla socialismens röda fana högt även i det nya landet.5
Den 4 november 1891 upplöstes regeringen i Rio och huvudstaden försattes i belägringstillstånd.
Svenskarna hade kommit till en våldsam kontinent och ett inbördeskrig. I januari 1892 publicerades ett brev i Socialdemokraten, »Res ej till Brasilien».6
I Kiruna bildades understorstrejkåret 1909 en emi-grantförening. När strejken avblåstes bar många ar-betare inom sig en dröm om frihet och social rättvisa. Om detta ideal inte kunde förverkligas i hemlandet, skulle man då kunna verka för detta i andra länder?
Här återkom liknande tankar som tidigare fun-nits i Stockholm och Sundsvall. Över 700 personer från Norrbotten reste till Brasilien. Resan till Bra-silien gick bra och emigranterna fick liksom tidi-gare emigranter vila upp sig på Ilha das Flores,
»Blommornas ö», där den brasilianska staten tog väl hand om dem. Men resan vidare genom ursko-gen upp till Rio Grande Sul har beskrivits som en dödskaravan »la caravana de la muerte». Den de-mokratiska idén att fritt kunna välja sitt land hade skördat offer och fler skulle det bli.
Man fick hjälp till utsäde och material till hus-bygge samt ett understöd från brasilianska staten men det var långt till centralmakt och svårigheter hopade sig. Översvämningar, insekter, sjukdomar och dessutom självsvåldiga lokala myndigheter hjälptes åt för att göra livet för kolonisterna out-härdligt. På nyårsdagen 1912 beslöt därför 38 famil-jer om 354 personer efter rådslag att begära hjälp hos svenska regeringen för att återvända till hem-landet.7
Den liberala regeringen Staff beviljade medel till hemresa och Adrian Molins Nationalföreningen mot emigrationen gladde sig att emigration till Bra-silien nu framstod som ett totalt misslyckande.
Skulden för misslyckandet kunde också läggas på agitation från socialistiska tidningar som Socialde-mokratenoch Norrskensflamman.
I det svenska kollektiva minnet blev domen över Brasilienemigration hård. Nationalföreningen gav ut skriften »Ett nytt emigrationsäfventyr?» skrivet av Stockholmstidningens medarbetare Gösta Olzon.
För att ingen skulle missa budskapet publicerades ett utdrag av denna skrift i Läsebok för folkskolan.
Eyvind Johnson har senare på 1930-talet i litterär form beskrivit de repatrierade emigranternas drömmar, vedermödor och hemkomst!».8
Att alla emigranter vände hemvar dock inte sant, långt ifrån alla ville återvända till hemlandet på re-geringens bekostnad. Kvar fanns bland annat såg-verksarbetare och andra hantverkare som assimi-lerat sig till det nya landet på olika platser.9 Yxorna tystnade heller inte i bosättningarna i Rio Grande do Sul där många efterhand flyttade över gränsen till Argentina och Misionesprovinsen. De politiska diskussionerna eldades där fortfarande av lär-jungar till Viktor Lennstrand, Hinke Berggren eller Hjalmar Branting och Kata Dahlström.
Från Sverige hade man fört med sig lärdomar av ett disciplinerat organiserat föreningsliv och det var kanske en faktor som räddade nybyggarna från en-samhet och undergång. Svenska klubben i Guarany var ett sådant exempel. Socialdemokraten prenumere-rade man på och föreläsningar anordnades: »Elin Key och den nya tiden», »Vad det vill säga att vara fritänkare», »Kooperation och bolagssystem». I den skandinaviska föreningen Svea, i Villa Svea (Oberá) inleddes möten med nationalsång och avslutades med Internationalen. Andra sånger som sjöngs var Kungssången, Vårt land och Arbetets söner.
Man bildade en hjälpkommitté, skiljedomskom-mitté, byggnadskommittè, skytteförening, idrotts-förening, Club Viking, och en kvinnoidrotts-förening,
”Nu är vi alla fall flera, kan hålla ihop och hjälpa varandra, sa Olsson. När vi kom hit för 20 år sedan, var vi så få och fick kämpa ensamma. Det var ett rent under att vi överlevde.» Ur Floden steg av Gerda Pehrson.
”Visst var skivorna av majsbullen tunna ibland, men vi hade alltid haft välling av getmjöl eller soppa på sötpotatis. Nog hade vi barn ätit oss mätta. Men hade maten räckt till pappa och mamma?» Ur Floden steg av Gerda Pehrson.
Verdandi. Det fanns också en främlingsbok där be-sökare kunde skriva sina intryck.10
Med tiden svalnadedet radikala socialistiska poli-tiska intresset. Förbindelser med den svenska so-cialismen ebbade ut och ersattes med förbindelser med föreningen för svenskhetens bevarande, bap-tister och svenska kyrkan.
Det berättas om en äldre syndikalist som låg inför sitt yttersta och genom sjuksystern med-delade han medlemmarna i Verdandi att »en män-niska kunde leva utan Gud men svårligen dö utan honom». Han bad också att man inte som brukligt skulle sjunga internationalen utan en svensk psalm och att pastorn vid tillfälle skulle väl-signa graven.11
Det politiska intresset hos emigranterna och deras arvingar var dock inte försvunnet. När Oberá
för första gången skulle välja municipalstyrelse 1951, kandiderade två svenskättlingar till borgmästare-posten. Walter Carlsson för peronisterna, »Partido justicialita» och Allan Kallsten för socialdemokra-terna »Partido radical». Kallsten var även ordförande i föreningen Svea. Carlsson valdes till posten som borgmästare. Även på 1960-talet valdes en sven-skättling, Rolf Lilliesköld, till borgmästare i Oberá.12 De som engagerade sig i demokratiprocessen i Argentina under 1970-talet fick däremot betala ett högt pris. Sverige tog emot många flyktingar och bland dem även ättlingar till svenskar som för hundra år sedan var svartlistade och politisk obe-kväma.
Svenska utvandrare sökte frihetens stamort på jorden i Sydamerika, deras ättlingar tvingades nu att fly till förfädernas land. Denna gång möttes de av ett demokratiskt Sverige.13 n
Föreningen Sveas hus i Oberá, uppfört 1916. Föreningen hade som ändamål att »bliva svenskhetens bevarande samt att på bästa vis arbeta för vårt såväl fysiska som moraliska höjande.» Vanligtvis inleddes möten med Du gamla och fria och avslutades med Internationalen.
Referenser: Sagolandet 1 SA Flodell: Brasilienfararna, s.
20, 2000 Amigos
2 Socialdemokraten 12 mars 1891 se även Göran Friborg Brasilien-svenskarna: Utvandring, invandring, bosättning 1850–1940,s. 21–28, Emi-grantinstitutets skriftserie nr 5 1988.
3 Brasilienfararna sid 27 4 Se t.ex. Dagens Nyheter 24 maj 1905: »Emigrationens fördärf-bringande, öfverflöd på barn och åldringar – brist på arbetsdugligt folk», www.stockholmskällan.se.
Svenska Dagbladet22 maj 1907:
»Stort möte i emigrationsfrågan.»
www.stockholmskällan.se
5 Ibid sid 31 6 Ibid sid 33
7 7 Stig Johansson: »Drömmen om Brasilien», Skogsindustriarbetaren 1943
8 Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Av-delning 3 och 4 / 308. Ett emigra-tionsäventyr, s. 1244–1252. Eyvind Johnson, Se dig inte om, s. 78–99, Bonniers folkbibliotek 1936
9 Brasiliensvenskarna, s. 61–68, 81–82.
10 Brasilienfararna, s. 67–72. Se även Brasiliensvenskarna, s. 82–90, Gerda Persson: Svenska pionjärer i Sydamerika, s. 57–71, LT förlag, 1970. Gerda Persson har även
in-tervjuat ett antal emigranter i boken Dona Ida och andra emigrantö-den,Settern 1978. Prins Wilhelm:
Den röda jordens svenskar, Nord-stedts 1948
11 Brasilienfararna, s. 115 12 Brasilienfararna, s. 158 13 Brasilienfararna, si. 160 Claro Jansson [till vänster]
in-vandrad 1891, med tiden blev han en välkänd fotograf. Här tillsam-mans med sågverksarbetare.
Kooperativets gård i Oberá 1948, en rörelse startad av svenska invandrare.
Denna bibliografi presenterar skrifter i ARAB:s samlingar som är någorlunda enkla att finna med hjälp av ämnes-ord och koder med anknytning till Brasilien. Därmed även sagt att det kan finnas fler skrifter som berör Brasilien i vårt bestånd. Bibliografin har kompletterats med ett urval skrifter som behandlar Latinamerika i stort och som har utgivts under senare år.
A-E
Alexander, Robert Jackson, A history of organized labor in Brazil, Westport: Praeger, 2003, 231 s.
Alves, Marcio Moreira, Senapskornet: om den brasili-anska revolutionens nödvändighet, Stockholm: Prisma, 1974, 241, [1] s.
Amado, Jorge, Den bloddränkta jorden: roman, Stockholm: Arbetarkultur, 1951, 326, [1] s.
Amado, Jorge, Guldfruktens land, Stockholm: Tiden, 1974, 320 s.
Amado, Jorge, Kärlek och död vid havet, Stockholm, 1955, 284 s.
L'anarchosyndicalisme au Bresil, Bordeaux, [198-?], 18 s.
Anner, Mark Sebastian, Solidarity transformed: labor responses to globalization and crisis in Latin America, Ithaca : ILR Press, 2011, xxvii, 213 p: ill.
Another knowledge is possible: beyond northern episte-mologies. Edited by Boaventura De Sousa Santos, Lon-don: Verso, 2007, 447 s.
Another production is possible: beyond the capitalist canon. Ed. by Boaventura de Sousa Santos, London:
Verso, 2006, 488 s.
Arraes, Miguel, Le Brésil, le pouvoir et le people, Paris, 1970, 258 s.
Barros, Mauricio, Labour relations and the new unio-nism in contemporary Brazil, Basingstoke: Macmillan, 1999, xx, 321 s : diagr.
Bello, José Maria, A history of modern Brazil:
1889–1964, Stanford: Stanford U.P, 1968, 362 s.
Bourne, Richard, Lula of Brazil: the story so far, Ber-keley: University of California press, 2008, 285 s : ill.
Branford, Sue, Brazil under the Workers' Party: from euphoria to despair. Sue Branford & Jan Rocha,
Bourton on Dunsmore: Practical Action Publishing, [2015], 64 s.
Branford, Sue, The last frontier: fighting over land in the Amazon. Sue Branford and Oriel Glock, London: Zed, 1985, 336 s : ill.
Branford, Sue, President Lula och Brasiliens arbetar-parti.Sue Branford, Bernardo Kucinski, Hilary Wain-wright, Stockholm: Atlas, 2003, 174 s.
Brazil - the new militancy: trade unions and transnational corporations. Editors: Jeroen Peijnenburg ... , Amster-dam: Transnationals information exchange, 1984, 55 s.
Brazil under Lula: economy, politics, and society under the worker-president. Edited by Joseph L. Love, Werner Baer. Basingstoke: Palgrave Macmillan, 2009, 326 s.
Brésil: pouvoir et luttes des classes. Textes réunis par G.M. Mattei, Paris, 1966, 193 s.
Le Brésil des travailleurs. [Publ. par] La Confédération fédéral des travailleurs, Paris: CFDT, 1976, 64 s: ill.
Bæhr, Ivan, Arbejderbevægelsen i Brasilien: på vej mod demokrati,Köpenhamn: Arbejderbevægelsens Biblio-tek og Arkiv (ABA): AO : Fremad, 1987, 80 s.
Challenging social inequality: the Landless Rural Wor-ker's Movement and agrarian reform in Brazil. Edited by Miguel Carter, Durham; London: Duke University Press, 2015 , xxix, 494 s.
Cidades rebeldes: passe livre e as manifestaçöes que toma-ram as ruas do Brasil. Carlos Vainer ... ,Säo Paulo: Boi-tempo: Carta Maior, 2013, 108 s : ill.
Collectif Paulo Freire, Multinationales et travailleurs au Brésil, Paris, 1977, 254 s.
The country of football: politics, popular culture & the beautiful game in Brazil. Edited by Paulo Fontes, Ber-nardo Buarque de Hollanda, London: Hurst & Com-pany, 2014, 274 s.
Cubero, Jaime, El sindicalismo revolucionario en el Bra-sil: pasado, presente, posibilidades, São Paulo: Editora Acadêmica, 1988, 70 s.
Da Conceição, Manoel, Experiencias del movimiento campesino en America Latina: tres testimonios. Manoel da Conceição, Segundo Cancino, Felix Arancibia, Stock-holm: Latinamerikainstitutet, 1980?, 60 s.