Vad som däremot är slående är hur väl utbred- ningen av -löv-bebyggelse korrelerar med två spe- cifika överregionala maktcentra från järnåldern: Uppåkra i sydväst och Vä, eller en föregångare till denna ort, i nordost. Inga historiska källor som direkt eller odiskutabelt belyser Uppåkra eller Vä under järnåldern existerar, men de arkeologiska lämningarna från Uppåkra visar en förurban plats med stora hallbyggnader, avancerat hantverk, exklusiv import, så kallade guldgubbar, vapenoffer och inte minst en stor kultbyggnad som har exis- terat på samma plats från romersk järnålder upp till en bit in i vikingatiden (Helgesson 2002 s. 45 ff., Larsson (ed.) 2004). Ungefär en halvmil från
Uppåkra växte staden Lund fram under vikinga- tidens senare del, men Lund kan mycket väl dess- förinnan, under Uppåkrafasen, ha varit en mycket speciell naturlokal, en kult- och tingsplats av bety- delse för ett större område, kanske huvuddelen av södra och västra Skåne (Svensson 2015 s. 126 ff., Hallberg 2016 s. 22, 221). Vä eller en bosättning i närheten av Vä kan ha haft en liknande bety- delse i den nordliga och östliga delen av Skåne. Arkeologin är mindre känd här, men Väs medel- tida stadsstatus, det strategiska läget nära Helge ås utlopp i en rik, tidigt och tätt befolkad bygd, höga fosfathalter i närområdet, järnåldersfynd av hög- statuskaraktär samt namnet Vä, en sydöstnordisk variant av vi ’helig plats’, ’kultplats’, är några av de omständigheter som talar för en sådan betydelse (Fabech 1993, Helgesson 2002 s. 66 ff.).
Om vi accepterar att Uppåkra och Vä är plat- ser där makt, status och kult har manifesterats i överregionala sammanhang under järnåldern lig- ger det nära till hands att också se -löv-namns- orterna i ett sådant sammanhang. Resonemangets fulla bredd ska inte utvecklas här. Men vad som kan vara en viktig observation är att klustren av -löv-namnsbebyggelser och den generella utbred- ningen av sådana bebyggelser inte alls (i motsats till de så kallade konungaleven – medeltida kungs- gårdar) ser ut att relatera till känd administrativ indelning, vare sig till häraderna med så kallade primära häradsnamn eller till de härader som tra- ditionellt anses ha sitt ursprung i större förmedel- tida bygdebaserade distrikt. Däremot finns någon sorts samband mellan vissa bestämda -lev-namn och häradsnamn. Mina studier av rättsutövning- ens namn, platser och landskap i Skåne har bland annat resulterat i en teori om att de häradsnamn som ser ut att innehålla bebyggelsenamn antingen egentligen är uppkallade efter de naturlokaler – tingsplatser – som bebyggelsenamnen i fråga också är uppkallade efter (i Skåne är detta det vanligaste), eller istället är uppkallade efter dominerande gods- bildningar med rötter i den yngre järnåldern. Mot en sådan bakgrund är det notabelt att -lev-namnen tillhör de mest frekventa bland de danska härads- namn som sammanfaller med bebyggelsenamn. Det är dessutom så att -lev-namnsbebyggelserna med förleden jarl- ’jarl’ i samtliga (två, eller möj- ligtvis tre) fall då de är belägna i härader som har namnsammanfall med bebyggelsenamn är just
89
de bebyggelser vilkas namn häradsnamnet sam- manfaller med (Hansen 2015 s. 178). Kanske kan häradsnamnen som sammanfaller med bebyggelse- namn på -lev, på samma sätt som kan tänkas om de skånska häradsnamn som sammanfaller med bebyggelsenamn på -stad (Järrestads härad etc.), ses som uttryck för en samhällelig tudelning i en mer privat, godsanknuten och en mer allmän, egalitär sfär. Häradsnamnen med -lev-namn representerar då den privata, godsanknutna sfären i en situation präglad av konkurrens eller maktkamp om den för- kristna offentlighetens platser, de platser där kult och rätt kom till uttryck och genom vilka grupp- identitet och grupptillhörighet definierades.10
I stormens öga
Möjligtvis belyses de skånska -löv-bebyggelser- nas utbredning bäst i de områden där frånvaron av -löv-namn tydligast ser ut att vara en anomali – där de kan förväntas som mest, men ändå sak- nas. Den allra största tätheten av -löv-bebyggelser i Skåne finns i sydväst, framför allt längs Sege å norr om Malmö och längs Saxån som mynnar ut strax söder om Landskrona. Men i områdets mest centrala delar, längs Höje å och Lödde å, i bygden runt Lund och Uppåkra, finns anmärkningsvärt få -löv-bebyggelser.11
Här finns däremot en hög andel bebyggelser med torp-namn. Torp-namn som dominerande inslag i en bygd som har haft tät, rik och konti- nuerlig bosättning igenom hela förhistorien kan te sig märkligt, och har också uppmärksammats av forskningen. Arkeologer har satt denna torp- bebyggelse i samband med omfattande omorga- nisation av landskapet, antingen i en medeltida kontext utgående från Lund eller – mer kontrover- siellt med hänsyn till traditionell datering av
torp-namnstypen – i en äldre fas som relaterar till
Uppåkra (Callmer 2001 s. 115 ff., Anglert 2006 s. 77 ff.). Inte sällan har torp-namnsbebyggelserna i Lundatrakten betraktats ur ett aktör-perspektiv. En bred bild av dramatiska samhällsförändringar
10. Se Svensson 2015, särskilt s. 203 ff.
11. Även runt Gudme finns ett stort -lev-bebyggelsetomt område, vilket har tolkats som att det gods som låg direkt under Gudmedomänen var mycket stort (Albris 2017 s. 275).
12. Det bör noteras att ingen av de ovan nämnda företrädarna för de olika sätten att se på torp-namnsbebyggelserna runt Lund gör anspråk på att ge en generell beskrivning av namntypen eller av torp-namnsbebyggelser. För en mer uttöm- mande beskrivning av de danska torp-namnen se Lerche Nielsen 1997.
under årtiondena upp mot år 1000 har tecknats. I denna har har även uppkomsten av torp-namns- bebyggelser i Sydvästskåne skrivits in och tolkats som utslag av en ny maktordning och ett nytt, medeltida, landskap. Den omorganisering av landskapet som torp-namnsbebyggelserna då anses representera ses som en del av ett skeende som också omfattar stadsetablering, myntslagning, borgbyggande, nedgrävande av silver, runstens- resande, religionsskifte och kyrkobyggande. Mer eller mindre explicit har man menat att samma aktörer som har varit drivande vid andra stora samhällsförändringar också, direkt eller indirekt, ligger bakom etableringen av torp-namnsbebyg- gelser (Anglert 2003 s. 129, 133, Anglert 2006 s. 84 ff., Lihammer 2007 s. 158 f., 163, 202). Mot aktörsperspektivet kan ett mer agrarhistoriskt per- spektiv ställas. Handlar etableringen av bebyggel- ser med torp-namn runt Lund, tillsammans med en rik förekomst av förmodat jämngamla reciproka namn i samma område, primärt om en rad, under tidig medeltid nya, agrarteknologiska möjligheter att exploatera lermorän? Goda argument för detta synsätt tycks finnas, och det ena perspektivet ute- sluter naturligtvis inte det andra. Vid studiet av uttalat hierarkiska samhällen innebär även en agrarteknologisk utgångspunkt att någon form av eliter har haft avgörande betydelse för utveck- lingen (Karlsson 2011 s. 44).12
En fråga man måste ställa sig är om den omfat- tande torp-namnsbebyggelsen runt Lund/Uppåkra har trängt ut äldre bebyggelse med en hög andel namn på -löv. De -löv-bebyggelser som ändå finns i området runt Höje å och Lödde å är sällan kyrk- byar, vilket däremot torp-bebyggelserna i samma område ofta är. I området finns också en hög andel medeltida storgods. Inga av dessa gods har namn på -löv. Överhuvudtaget har mycket få av de många medeltida skånska godsen namn med efterleden -löv. Däremot förefaller ett ursprung i en -löv-bebyggelse kunna diskuteras för en del medeltidsgods såsom Svenstorp (som ursprungli- gen kan ha brutits ut ur någon av byarna Östra
90
Ola Svensson De skånska -löv-namnen
eller Västra Odarslöv, eller en föregångare till dessa), och Lillö (som har en tydlig koppling till och ett möjligt ursprung i byn Härlöv). I nordost, i klustret av bebyggelser med -löv-namn runt Kristi- anstad/Vä, ser det annorlunda ut. Här finns inget -löv-namnstomt område i klustrets mitt. Här finns inte heller någon koncentration av torp-namnsbe- byggelser motsvarande den runt Lund/Uppåkra. Förhållandena skulle behöva studeras närmre, men om man ändå tillåter sig några funderingar – hypotetiska utgångspunkter för fortsatt dis- kussion – kan en bild skisseras: torp-byarna runt Uppåkra representerar utbrytningar eller omorga- nisation av äldre bebyggelse som har haft en högre andel av namn på -löv. Båda bebyggelseskikten har i det här området band till samhällets eliter, men torp-byarna kan i högre grad associeras med människor som under vikingatidens senare del såg sig som företrädare för det samhälle vi är vana att förknippa med medeltiden – med kyrkobyggande, central kungamakt, nya eliter (eller transformerade gamla), ny agrarteknologi och med nya sätt att organisera jordegendomar. Torp-byarna runt Lund och Uppåkra manifesterar ett skede då de förhål- landen som -lev-byarna var sprungna ur hade blivit
obsoleta. Under den yngre järnåldern har förhål- landena runt Vä liknat de runt Uppåkra, men i nordöstra Skåne har sedan förändringarna kring skiftet mellan vikingatid och medeltid tagit sig annorlunda, i vissa avseenden mindre manifesta, uttryck. Förändringarna har i lägre grad gjort tyd- liga avtryck i landskapet, vilket den höga andelen -löv-namn och den låga andelen torp-namn kan vara ett av flera uttryck för.
•
Som framgår ovan finns mycket att undersöka om man intresserar sig för -lev-namnen. Man kan se på markförhållanden, bebyggelsestorlek, ålder och social sammansättning hos bebyggelser, distribu- tion av namntyper, etymologier och mycket annat. Det går att röra sig på makronivå men också på mikronivå vad gäller allt från namnens etymo- logier till samhällsorganisation i Europa under järnåldern. Fältet är stort. Den tillgång till käll- material och undersökningar utifrån många olika relevanta och besläktade discipliner och perspektiv som finns idag innebär goda möjligheter att bilda sig nya uppfattningar om ortnamnselementet -lev.
Källor och litteratur
Albris, Sofie Laurine, 2017: Stednavne og storgårde i Sydskandinavien i 1. årtusind. Ph.d. afhandling, Københavns Universitet, Det Humanistiske Fakultet.
Anglert, Mats, 2003: Uppåkra. Bland högar, ortnamn och kyrkor. I: Landskapsarkeologi och tidig medeltid. Red. av Mats Anglert & Joakim Thomasson. Lund. (Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8o:41. Uppåkrastudier 8.) S. 115–145.
— 2006: Vidinge, torpnamn och kristen gårdskult. I: Centraliteter. Människor, strategier och landskap. Red. av Stefan Larsson. Stockholm. S. 77–100.
Bjorvand, Harald & Lindeman, Fredrik Otto, 2007: Våre arveord. Etymologisk ordbok. Rev. og utvidet utg. Oslo. (Instituttet for sammenlignende kulturforskning. B:105.)
Brink, Stefan, 1991: Iakttagelser rörande namnen på -hem i Sverige. I: Heidersskrift til Nils Hallan på 65-årsdagen 13 desember 1991. Red. av Gulbrand Alhaug, Kristoffer Kruken & Helge Salvesen. Oslo. S. 66–80.
Callmer, Johan, 1986: To stay or to move. Some aspects of the settlement dynamics in southern Scandinavia in the seventh to twelfth centuries A.D. with special references to the province of Scania, Southern Sweden. I: Meddelanden från Lunds universitets historiska museum. 1985–86. Lund. S. 167–208.
— 2001: Extinguished solar systems and black holes. Traces of estates in the Scandinavian Late Iron Age. I: Uppåkra. Centrum och sammanhang. Red. av Birgitta Hårdh. Stockholm. (Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8°:34. Uppåkrastudier 3.) S. 109–137.
91
Dam, Peder, 2015: Bebyggelser og stednavnetyper. København. (Navnestudier nr. 44.)
Elmevik, Lennart, 1979: Om förlederna i några ortnamn på -lev, -löv. I: Sydsvenska ortnamnssällskapets årsskrift. S. 68–84.
Fabech, Charlotte, 1993: Skåne – et kulturelt og geografisk grænseland i ældre jernalder og i nutiden. I: TOR. Tidskrift för arkeologi. Vol. 25. S. 201–245.
Fridell, Staffan, 2008: -löv-namnens nordgräns. I: Namn och bygd 96. S. 83–87. — 2014: Sydsvenska ortnamnsproblem. I: Namn och bygd 102. S. 91–101.
Fornsvensk lexikalisk databas. Tillgänglig: https://spraakbanken.gu.se/fsvldb [Hämtad 2018-06-12].
Hallberg, Göran, 2016: Skånes ortnamn. Serie A, bebyggelsenamn. Del 19. Torna härad och Lunds stad. Uppsala. Hansen, Jesper, 2015: Landsbydannelse og bebyggelsesstruktur i det 1. årtusinde – et bebyggelsehistorisk regionalstu- die. Ph.d.-afhandling, Institut for Historie, Kartografisk Dokumentationscenter, Syddansk Universitet, Odense. Helgesson, Bertil, 2002: Järnålderns Skåne. Samhälle, centra och regioner. Lund. (Acta Archaeologica Lundensia.
Series in 8°:38. Uppåkrastudier 5.)
Jørgensen, Bent, 2009: Køge-Roskilde-områdets stednavne. I: Mellem fjord og bugt. Red.: Hans-Christian Eisen. Roskilde. S. 87–106.
— 2015: Retrospektion. Slutning om ældre bebyggelseforhold på grundlag af yngre navnemateriale. I: Namn och bygd 103. S. 35–51.
Karlsson, Mattias, 2011: Jordar – teknologi – aktörer. Några tankar om bebyggelse och odling kring Lund och Uppåkra i övergången mellan yngre järnålder och tidig medeltid. I: Landskaparna. Red.: Anders Håkansson & Christina Rosén. Halmstad. (Utskrift 11.) S. 25–49.
Larsson, Lars, 2004 (ed.): Continuity for Centuries. A ceremonial building and its context at Uppåkra, southern Sweden. Stockholm. (Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8º:48. Uppåkrastudier 10.)
Lerche Nielsen, Michael, 1997: Vikingetidens personnavne i Danmark. Belyst gennem runeinskrifternes person- navne og stednavne på -torp sammensat med personnavneforled. Ph.d.-afhandling i navneforskning. Køben- havns universitet.
Lihammer, Anna, 2007: Bortom riksbildningen. Människor, landskap och makt i sydöstra Skandinavien. Lund. (Lund studies in historical arcaeology 7.)
Peterson, Lena, 2004: Lexikon över urnordiska personnamn. Uppsala. Tillgänglig: http://www.sprak ochfolkminnen.se/ sprak/namn/personnamn/lexikon-over-urnordiska-personnamn.html [Hämtad 2018-06-12].
— 2010: Reconstructing lost words from old personal names – and the meaning of the place-name element -lev. I: Probleme der Rekonstruktion untergegangener Wörter aus alten Eigennamen. Akten eines internationalen Symposiums in Uppsala 7.–9. April 2010. Hrsg. von Lennart Elmevik & Svante Strandberg. Uppsala. (Acta Academiae regiae Gustavi Adolphi 112.) S. 185–193.
Rindel, Per Ole, 2002: Regional settlement patterns and central places on late Iron Age Zealand, Denmark. I: Central places in the Migration and Merovingian periods. Papers from the 52nd Sachsensymposium, Lund, August 2001. Ed. by Birgitta Hårdh & Lars Larsson. Lund. (Acta archaeologica Lundensia. Series in 8o:39. Uppåkrastudier 6.) S. 185–196.
RAÄ Fornsök = Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister. Fornsök. Tillgänglig: www.fmis.raa.se [Hämtad 2018-06-12].
Sahlgren, Jöran, 1919: Svenska ortnamn och svensk bebyggelseistoria. I: Namn och bygd 7. S. 81–108.
SGU Kartgeneratorn = Sveriges geologiska undersökning. Kartgeneratorn. Jordartskartan. Tillgänglig: http://apps. sgu.se/ kartgenerator/maporder_sv.html [Hämtad 2018-06-12].
Sundquist, Olof, 2007: Kultledare i fornskandinavisk religion. Uppsala. (Occasional papers in archaeology 41.) Svenskt ortnamnslexikon. Andra reviderade upplagan. Red.: Mats Wahlberg. 2016. Uppsala.
Svensson, Ola, 2015: Nämnda ting men glömda. Ortnamn, landskap och rättsutövning. Växjö. Tillgänglig:
http://lnu.divaportal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A858241&dswid=-8073 [Hämtad 2018-06-12]. Strandberg, Mattias, 2018: Arlöv. I: Namn och bygd 106. S. 33–41.
92
Ola Svensson De skånska -löv-namnen