Uppfostran

I detta kapitel diskuterar vi vidare på demokrati och jämställdhet med våra informanter och hur de olika pedagogerna tolkar begreppet ”uppfostran” och hur de sedan arbetar kring det. Under intervjuerna kring ”jämställdhets” begreppet kom vi in på att fostra eleverna. Är det verkligen skolan och fritids roll att fostra eleverna till att bli bra samhällsmedborgare som förespråkar ett jämställt samhälle? Hur tolkar informanterna läroplanen? Tycker informanterna att de som pedagoger har det yttersta ansvaret eller

37

ligger det främst på vårdnadshavarna? Genom att dyka in djupare in i detta utifrån jämställdhets begreppet hoppades vi på att få fler bitar till vårt hermeneutiska pussel (Christoffersen & Johannessen, 2015).

De olika pedagogerna tänker lite annorlunda kring detta fostrande uppdrag. Fyra av sex pedagoger tyckte inte att det är fritids ansvar att uppfostra eleverna. De ansåg generellt att det är vårdnadshavarnas ansvar men att fritids kan hjälpa till genom att ge både föräldrar och elever redskap för uppfostran. En informant uttrycker sig om vi inte bara ska lära ut kunskap till barnen som pedagoger idag, utan att det läggs för mycket ansvar på skolan att vi även ska uppfostra eleverna idag.

Många kan ju tycka att det är vi som ska uppfostra barnen, de kan tycka det är ganska skönt att bara lämna in barnen till oss och tro att vi ska uppfostra barnen för att få ett “färdigt” barn med sig hem. Fast så är det ju inte, det går hand i hand med föräldrarna för att vi ska få det att fungera. (Pedagog 4).

Vi tolkar detta som att det nu för tiden läggs det inte bara stor vikt vid att personalen på skolan ska förmedla kunskap, utan också att man ska uppfostra eleverna. Vi tolkar dock att vår informant menar att ett större fokus kring uppfostran ska inte komma från skolan, utan från hemmet. Eleverna ska kunna komma till skolan med en bas av uppfostran som personalen kan jobba vidare på. Sen är det alltid viktigt att skolan och hemmet har en bra kontakt och hjälps åt för att lyckas så bra så möjligt. Två andra informanter förstärker dessa tankar om att det läggs för mycket ansvar på skolan:

Uppfostran är föräldrarnas ansvar, sen kan vi såklart lära barnen strategier i att hantera sitt liv, hur man kan hantera sin omvärld, hur man kan få sin röst hörd, hur de kan påverka osv. Men rent så uppfostranmässigt, säga till de att de ska sitta stilla osv. tycker jag inte är vårt uppdrag. Det är skillnad på att lära barnen hur man ska uppföra sig och att faktiskt uppfostra dom. Vi kan ge barnen

verktygen men det är föräldrarnas uppdrag att se till att barnen faktiskt uppför sig. (Pedagog 5).

De skyller gärna på skolan, att det ska vara vår uppgift, men människans grunda uppfostran ska komma hemifrån. Sen påverkar detta skolan, eleverna är här flera timmar

38

om dagen ju. Det gäller att skolan och hemmet har en nära relation till varandra och samarbetar. Sen får eleverna höra mycket på sociala medier som de

tillbringar mycket tid på. Där händer det jättemycket som jag inte tror föräldrarna hinner snappa upp direkt.

(Pedagog 6)

Vi tolkar att pedagog 5 menar att det återigen läggs för stort ansvar kring uppfostran på skolan, när det borde ligga hos hemmet. Att man som pedagog inte ska behöva lära eleverna om uppfostran vad som är rätt eller fel utan det ansvaret ligger hos föräldrarna. Utan att man ska som personal hjälpa eleverna att ge dem verktyg att tolka, lära och förstå saker omkring sig för att uppföra sig på ett bra och vettigt sätt som fungerar bra överens med samhällets normer och regler. Vi tolkar att pedagog 6 känner att ett stort ansvar läggs på skolan att uppfostra eleverna, men att hon tycker det bör komma hemifrån. En viktig del är att relationen och samarbetet med hemmet. Ju bättre kontakt och samarbete med hemmet desto större chans är det att lyckas generellt kring eleven. Mycket av det negativa som föräldrar och pedagoger hör från eleverna kommer ofta från internet genom olika sociala medier, (Youtube och alla spel som eleverna spelar hemma). Detta kan i sin tur få konsekvenser genom att eleverna lär sig fula uttryck. Ifall vårdnadshavarna hade varit mer uppmärksamma och engagerade i sina barn, om vad dem gör på nätet, så tror vi att mycket hade kunnat regleras, stoppas, och diskuteras innan det har gått för långt. Det var en pedagog som vi verkade vara lite kluven över uppfostrans uppdraget:

Jag tycker det är absolut vårdnadshavares ansvar men jag tycker som pedagog så måste jag också tänka på vad det är för familj, ibland har elevens familj vissa sociala problem. Jag uppfostrar inte eleven men genom mitt arbete med andra barn kan vi visa honom eller henne att så ska det göras. Det kan till exempel vara läxa eller lek eller bara i mötena med varandra men i slutändan är det föräldrarnas ansvar. (Pedagog 1)

Vi tolkar det som att hon inte tycker att det är fritids ansvar att uppfostra eleverna. Samtidigt tycker hon att fritid måste lära eleverna hur man ska uppföra sig mot varandra. Speciellt elever vars familjer inte har det särskilt bra ställt ekonomiskt eller socialt i samhället. Vi tror att pedagogen inte tolkar att det är hennes uppdrag egentligen enligt läroplanen, men att hon vill hjälpa utsatta elever lite extra. Detta kan bero på många orsaker, att hon tycker synd om eleven i frågan, eller att hon vill ha ett väl fungerande samhälle och vill bidra med så många bra samhällsmedborgare som möjligt, eller att hon

39

vill hjälpa vårdnadshavarna. Dock kan vi inte veta hennes intentioner då vi inte

personligen känner henne. De två pedagogerna som tyckte att fritids har ett uppfostrande ansvar uttryckte sig lite annorlunda kring varför de tyckte att fritids ska uppfostra

eleverna:

Jag kommer ju från en skola i ett tuffare område i Malmö, där har man ett mycket större uppfostrings ansvar. För föräldrarna här är ju inga experter i svenska samhället det är barnen som får komma och tolka och dem tar alldeles för mycket ansvar för att vara barn. (Pedagog 2)

I läroplanen står det att vi har ett demokratiuppdrag och lagen säger att alla människor har ett lika värde, så det kan inte vi komma undan. Oavsett om en konflikt har uppstått på eller utanför skolan så ska vi lösa problemen och försöka lära eleverna att förstå och tolerera alla. Så jag tycker att vi är skyldiga att “uppfostra” eleverna genom vårt värdegrundsuppdrag. (Pedagog 3)

Vi tolkar det som att pedagog 2 ser uppfostringsuppdraget som kontextuellt. Att fritids bara har ett uppfostrings ansvar, (eller i alla fall ett större uppfostrings ansvar) i utsatta områden. Ifall man arbetar på en skola med lite konflikter, i ett rikare område i Malmö, verkar han inte tycka att det är fritids ansvar. Han uttrycker att när vårdnadshavarna inte har de sociala redskapen själva, då ska vi på fritids gå in och hjälpa dessa elever. Ge eleverna redskapen för att bli bra samhällsmedborgare, men också för att integrera vårdnadshavarna i samhället. Vi tolkar Pedagog 3 som att hon menar att det är fritidshemmets ansvar oavsett vad. Hon verkar tolka uppfostran som en del av demokratiuppdraget som står skrivet i läroplanen.

5.6.1 Sammanfattning av uppfostran

Det blir svårt att förhålla oss till vår första frågeställning i detta kapitel. Generellt tolkar vi det som att informanterna inte tycker det är skolans/fritids ansvar att uppfostra eleverna. Dock så verkar många tycka att det är kontextuellt. Pedagog 2 uttrycker att man har ett större uppfostringsuppdrag om man arbetar på en ”tuffare skola”, då vårdnadshavarna kanske inte har samma förutsättningar för att kunna uppfostra sina barn. Pedagog 3 uttrycker att hon tycker det hör till skolans och fritids värdegrundsuppdrag. Men generellt

40

verkade alla informanter lite kluvna till frågan. Är det läroplanen som är otydlig över vad som gäller? Eller handlar det om personers olika tolkningar?

Även om de flesta av våra pedagoger inte tycker det är skolans/fritids ansvar att uppfostra eleverna så arbetar de med det på liknande sätt. Pedagogerna förespråkar att ge eleverna ”rätt verktyg” för att kunna bli bra samhällsmedborgare genom diskussioner i den dagliga verksamheten samt lekar/aktiviteter som tränar eleverna i hur man bör uppföra sig.

Eftersom denna fråga var den frågan där flest informanter var oense, tolkar vi det som att uppfostranuppdraget inte är tillräckligt tydligt utskrivet i läroplanen. Uppenbarligen var det bara pedagog 2 och 3 som tolkar uppfostran som en del av demokratiuppdraget som ska utföras på fritids. Hur kommer det sig? Vad är det som skiljer sig i informanternas bakgrund som får de att tycka så olika kring denna fråga? Vi kan gissa på ifall det har att göra med deras politiska, sociala eller ekonomiska klass. Det hade bara varit vilda gissningar dock. Tyvärr ser vi inga klara likheter eller skillnader i våra informanters bakgrund för att försöka sätta ihop vårt hermeneutiska pussel (Christoffersen & Johannessen, 2015).