Upplevelsen av information

Information om skolformerna, läroplaner och skolor ges genom Skolverkets och

Utbildningsförvaltningens hemsida. En mer personlig kontakt och möjlighet till information ges av habilitering, nätverk och av skolorna själva. Men hur är den faktiska upplevelsen av informationen för dessa föräldrar, och har de hittat fram till någon information?

6.3.1 Svårt att få tag på det man vill ha

Samtliga föräldrar i studien, uppger att de inte anser att de fått tillräckligt med information kring skolformerna, skolorna eller hur valet går till. De flesta är medvetna om att

informationen säkert finns, men att den är svår att ta till sig och skapa sig en helhetsuppfattning kring.

Det går ju att söka på internet och så, så att informationen finns ju. Men sen är det ju alltid så att det är du som förälder som själv får sålla, men det är väl det där att det inte är så lätt att få helhetsbilden. (mamma till Albin)

Den information om skolval som man fått hemskickad när ett äldre syskon skulle börja sexårsverksamheten, har man ännu inte mottagit för sitt barn. Om barnet är född sent på året, och har haft möjligheten att börja sexårsverksamheten när det varit åldersmässigt rätt i tid,

men då föräldrarna valt att vänta, så skickas informationen endast vid det första tillfället och inte ytterligare en gång.

Eftersom att skolvalet ändå har funnits i föräldrarnas tankar under en längre tid, har det varit viktigt för föräldrarna att tidigt försöka söka information själva. Till nätverk, som Svenska downföreningen har man kunnat vända sig, men uppfattar inte deras information som något som har tydliggjort skolformernas och skolornas organisation. Informationen därifrån har uppfattats kretsa mer kring föräldrars rättigheter att kunna påverka, och också vilka krav som de bör ställa på skolan för att deras barn ska bli inkluderade. Föräldrarna upplever att den informationen var mer riktad åt de föräldrar som vill välja grundskolan, vilket också sätter deras val av särskola i ett annat perspektiv. Om informationskällors fokus ligger på att alla elever ska kunna inkluderas och bedriva sin skolgång i grundskolan, så blir ett val till särskola mer ifrågasatt och ett beslut som man måste försvara. Föräldrarna vill att särskolans

verksamhet ska integreras med grundskolan, och att deras barn ska kunna ha möjlighet att kunna ha vissa lektioner och gå på fritids tillsammans med barn från grundskolan. Det finns alltså en tanke och en medvetenhet om att särskolan är, och kan vara en segregerande verksamhet och därför får valet en karaktär av att behöva försvaras mer än om valet vore direkt till en grundskola.

Föräldrarna har också kunnat vända sig till habiliteringen för information och stöd.

Mottagandet där har varit olika, vissa har kunnat känna sig stärkta i sitt val genom att habiliteringen har kunnat bekräfta föräldrarnas uppfattning kring barnets mer eller mindre framträdande svårigheter. För andra har deras information varit direkt förvirrande och något som de snarare hade kunnat vara utan.

Vi var på ett gruppinformationstillfälle på habiliteringen, som var något av de flummigaste jag någonsin varit med om. Under all kritik! Det gjorde att alla som satt där bara blev mer förvirrade och arga, de sitter och pratar om att lagen säger att era barn får gå var som helst. Ja men lagen säger en sak, det är ju mycket vackra ord, men hur ser verkligheten ut, var finns det en bra skola? Men de får ju inte uttala sig om sådant, så det blir bara det här lite luddiga. (mamma till Simon)

Föräldrarna förstår att habiliteringen inte direkt kan rekommendera skolor, samtidigt som man söker efter en viss guidning bland alla valmöjligheter. När upplevelsen varit godare har bekräftelsen från habiliteringen upplevts som en större trygghet av föräldrarna till att kunna stärka sina tankar om valet, en trygghet som de mer missnöjda föräldrarna söker efter. När informationen inte kan uppfattas som konkret eller som ett stöd i valet vill man hitta denna

bekräftelse någon annanstans. Valet uppfattas som sagt som mycket svårt och kravfyllt, och även fast föräldrarna är två så vill man dela sina tankar och upplevelser med någon annan.

6.3.2 En bekräftelse genom andra föräldrar

Det är då som föräldrarna har kunnat hitta ett stöd i andra föräldrar som befinner sig i samma situation. I umgänget med andra föräldrar som har barn med Downs syndrom, kan man stöta och blöta sina tankar och få den bekräftelse eller mothugg som man känner ett beroende av.

Kontakten med andra föräldrar har varit jätteviktig, för alla har vi ju samma frågor.

(pappa till Albin)

Man lär sig ju mycket av varandra tycker jag, eller vi lär oss i alla fall av andra.

(mamma till Albin)

Vi är några föräldrar som har träffats och pratat om det här, vi har varit och hälsat på det stället som vi vill komma till, några familjer gick dit tillsammans. Så vi är ju några som är på samma blad, kan man säga. (mamma till Simon)

Man har också kunnat skapa sig en idé om en gemensam väg att gå. Tankarna om att deras barn ska få gå i en skolverksamhet tillsammans med andra barn som har Downs syndrom, blir stärkta och genom att söka till samma verksamhet så kan tankarna bli verklighet. Detta skulle inte bara innebära en trygg miljö för barnen, utan också ett mindre ensamt ansvar för

föräldrarna att bära om eller när krav måste ställas på verksamhetens stöd till sitt barn.

Genom sitt umgänge har man hört sig för om skolor som skulle vara mer eller mindre bra, och kommit fram till en gemensam uppfattning.

6.3.3 Skolans information – den mest värdefulla

Samtliga föräldrar uppger att den mest betydande och värdefulla informationen kommer direkt från skolorna, det är helt upp till föräldrarna att ta upp kontakten med skolan och be om den informationen som man söker. Som tidigare nämnt har det varit lättare att få direkt kontakt med lärare och pedagoger när man vill söka till särskolan och en särskoleklass. I samtalen med dessa pedagoger, och genom besök i verksamhetens lokaler blir det lättare för föräldrarna att skapa sig en bild av hur tillvaron skulle bli för deras barn där. Genom det goda bemötandet och genom pedagogernas positiva inställning till, och erfarenhet av

särskoleverksamheten och till barnen som går där, så känns deras val i nuläget bra.

När valet går till grundskolan sker kontakten oftast med rektor eller biträdande rektor. I det mötet får föräldrarna oftast en grunduppfattning kring skolans inställning och erfarenhet av att jobba med barn i behov av särskilt stöd. Utgångspunkten för föräldrarna är att barnet ska få gå i den skola där deras äldre syskon går, eller har gått. Då har man redan tidigt etablerat en kontakt med skolans rektor och en del av personalen. Att få konkreta svar på hur skolgången

kommer att se ut och hur stödet ska organiseras för deras barn, är i nuläget svårt för skolan att ge en bild av. Om föräldrarna vill ha denna mera konkreta information, så får de en

upplevelse om att skolan ber dem att vänta tills beslutet är taget och barnets plats i skolan är bekräftad. Det är då som den aktiva processen att organisera stöd kan börja.

Vi har bara förstått att vi måste bida vår tid för att det ännu inte är dags, och när det blir dags så har vi ju ett helt frågebatteri om hur de har tänkt sig kring stöd och resurser kring Felicia. Vår dröm är ju egentligen att hon ska kunna få en person som blir involverad ganska tidigt på vårkanten, och som kan vara med vid några tillfällen på dagis och se hur hon funkar i grupp och lära känna henne, det hade ju varit helt fantastiskt! (mamma till Felicia)

För föräldrar som tidigt haft tankar om ett skolval kan denna upplevelse och detta bemötande inte vara tillräcklig för att man ska luta sig tillbaka tills tiden är mogen. Istället har man själva bedrivit en viss ”lobbying” när man hämtat och lämnat syskonen i skolan. Det är då man kunnat möta lärarna i både skolan och på fritids, och försökt etablera tanken om att deras barn snart också kommer att bli en elev på den här skolan. En skola kan inte säga nej till att ett barn ska få börja i deras skola om det är föräldrarnas vilja, däremot kan det se olika ut hur

erfarenheterna ser ut kring att jobba med ett barn med en funktionsnedsättning. Om det finns en erfarenhet, kanske inte just när det gäller Downs syndrom men med andra former av funktionsnedsättningar, så upplever föräldrarna att möjligheterna är större att barnet kan gå i den skolan än i en skola där erfarenheten är mindre. Tanken hos föräldrarna är att det finns ett grundintresse hos skolans personal, och som är något som måste lockas fram ytterligare, och samtidigt börja skapa föreställningar om vilka utmaningar de kommer möta när barnet till hösten kommer börja. Om detta tankearbete kan påbörjas i ett tidigt stadium hos pedagogerna, så kan det senare arbetet kring resurser och stöd underlättas. Ett initiativ, taget och genomfört av föräldrarna men som kanske inte överensstämmer med rektorns bild av att vänta in tiden.

6.3.4 Information man söker efter

Inom detta område råder det olikheter mellan vad föräldrar upplever att de saknat i

informationsväg. Det som är mer eller mindre utmärkande i alla föräldrarnas berättelser, är saknaden av de personliga upplevelserna från andra föräldrar som har gått igenom ett skolval.

För det mesta är man inte ute efter den kvantitativa informationen kring hur lagen uttrycker sig om de olika skolformerna, utan de är de personliga referenserna och eventuella känslor och upplevelser som är av intresse att ta till sig.

Om man har ett barn med Downs syndrom så vill man läsa om andra familjer, man vill se att de också är vanliga människor och vanliga familjer. Tänk om det fanns

något sådant om skolan, eller om vad som hände sedan till exempel. Ibland tänker jag att jag själv ska göra en sådan bok. (mamma till Isak)

När valet nu också lett fram till ett mer bestämt beslutstagande, så har man inte heller upplevelser av att man fått tillfredställande information om de motsatta skolformerna. När valet är grundskola, så har man inte aktivt sökt information kring olika särskolor och hur deras verksamhet fungerar. Likväl gäller för föräldrarna som vill välja särskolan, ett aktivt sökande bland grundskolor har antingen inte genomförts eller har ganska snart avslutats då man inte fått ett inspirerande och tryggingivande bemötande. Sökandet bygger återigen på föräldrarnas eget engagemang och ork till att ta in, sålla och ställa krav på mer information.