Upplevelser av fördomar och etnisk diskriminering

Flera deltagare påpekar att det finns många förmodar mot afrikaner här i Sverige. De säger att folk tänker på denna afrikanska från kolonierna som inte visste något annat än bara gjorde handarbete. Två deltagare lägger stor vikt vid etnisk diskriminering på arbetsmarknaden, där de säger att det inte finns något annat som kan förklara hur vissa människor får möjlighet att visa sin kunskap för arbetsgivare genom praktik eller chansen att komma till intervjun, men andra får det inte dem möjligheter. En deltagare säger:

”Alla invandrare inte ska ses som analfabeter, särskilt vi som kommer från Afrika, folk tror att vi är från skogen”.

Deltagaren säger att han känner till många från Afrika som nu arbetar som taxichaufförer, bussförare, undersköterskor med masterexamen eller annan universitetsutbildning. Han säger att detta händer på grund av fördomar som riktas mot invandrare från Afrika. Han tycker att det påverkar samhället eftersom invandraren också bidrar till samhällets utveckling. Detta kan kopplas till Helgesson (2000) där Jacobson, en handläggare på arbetsförmedlingen i Umeå menar att man inte tänker på bilden av högst stående samhället i Afrika med avancerade utbildningar som också finns. I studien påpekade respondenterna att det är diskriminering och fördomar med den mentala bilden av Afrika att göra, som någonting annorlunda, efterblivet, vilket hindrar människor från att se styrkan hos dessa människor. En respondent tror att många sorteras bort på grund av utländskt namn. Vidare berättar han att han inte kan se någon annan

30

anledning när de högutbildade utrikesfödda har över 200 poäng på universitetet och är väldigt kompetenta men inte har möjligheter att komma till intervjun.

Detta kan relateras till begreppet etnisk diskriminering som definierats av Molina & de los Reyes (2005) ovan. Även sorteringsteorin bekräftar dessa iakttagelser om fördomar och diskriminering mot afrikaner ute på den svenska arbetsmarknaden där Broomé m.fl. (1996) betonar att den negativa bild man har av utrikesfödda från Afrika kopplas automatiskt till att människan är lågutbildad som bara var arbetskraft under arbetskraftinvandringen, d.v.s. att hen inte är bättre än så. Om man inte känner till de välutbildade utrikesföddgrupper som fanns på 1990-talet, har man ingen aning om vad deras speciella färdigheter kan bidra med till det svenska samhället.

Tre deltagare lyckades inte med att hitta ett jobb inom deras tidigare karriärer och beskrev deras situationer som ohållbara och psykiskt mycket påfrestande, alltså var det bara att ta vad som erbjöds. De kompletterade sina studier och idag motsvarar deras utbildningar en svensk utbildning, men detta ledde inte till något drömjobb. En deltagare säger att han inte förstår hur man kan studera på universitetet i fyra år i sitt hemland och därefter tre år i Sverige och därefter litar fortfarande ingen arbetsgivare på honom och är inte villiga ens att erbjuda praktik hos dem. Detta kan man relatera till Sjögren & Zenon (2007) som hävdar att diskriminering påvisas även om individen har humankapital på arbetsmarknaden. Författarna fortsätter att en ny svensk studie har visat att individer med arabiska namn bara har hälften så stor chans som en likvärdig jobbkandidat att bli kallad till en intervju. Eriksson och Lagerström (2007) även Aldén & Hammarstedt (2014) och Molina och de los Reyes (2005) också bekräftar att namnbytet har en positiv effekt på individens inkomster och att den positiva effekten tycks förklaras av att namnbytet förbättrar möjligheterna att få ett jobb då ett svenskt namn ökar chanserna till att bli kallad till en anställningsintervju.

Sjögren & Zenou (2007) lyfter fram orsaker till att utrikesfödda har svårt på arbetsmarknaden och varför humankapital i vissa grupper inte värderas lika på arbetsmarknaden. Två huvudtyper av förklarande modeller är: Den ena är baserad på devalveringen av individens humankapital på grund av individens etniska eller kulturella ursprung, där det huvudsakligen förekommer preferenser eller ogillande hos arbetsgivare. Den andra är baserad på brist på information för att bilda en korrekt bild av produktiviteten hos en enskild arbetssökande. Detta kan man relatera till de deltagarna som har studier som motsvarar en svensk utbildning men inte lyckades arbeta inom deras karriär. Båda är från Afrika och detta kan hindra dem från att hitta arbete enligt den första förklaringsmodellen. Den andra kan kopplas till deltagaren som ringde till en arbetsgivare där hen sa att det var svårt att tro att sökanden kunde sitt jobb. En deltagare berättar vad en arbetsgivare sa när hon ringde och sökte ett jobb:

”Jag sökte jobb överallt i tre år utan resultat. Ibland ringer jag arbetsgivarna och de frågar om jag har erfarenhet och säger att jag arbetade i fem år. ”Tyvärr! Jag kan inte erbjuda dig ett jobb eftersom jag inte kan veta om du kan jobbet. Du har erfarenhet i ditt hemland, men du har inte arbetat i Sverige, så det är svårt att avgöra om du känner till det här jobbet.

Jag tolkar att arbetsgivaren hade svårt att lita på vad den sökande kunde göra som ekonom. Men Broomé et alt. (1996) och Kinberg Batra tycker att man borde få chansen att visa vad man kan göra med sin kunskap.

31

Helgessons (2000) studie visade också etnisk diskriminering på den svenska arbetsmarknaden där Jacobson säger att utrikesfödda från Afrika har det svårare att komma in på arbetsmarknaden än utrikesfödda från Europa på grund av deras utseende. Likaså ser människor ner på afrikaners tillgångar och sorteras bort på grund av utländskt namn eller hudfärg. Jacobson fortsätter berätta att en del arbetsgivare inte kallar personer med utländska namn till anställningsintervjuer. Han säger att kraven på utbildning och social kompetens blir alltmer höga, men han anser att dessa brister finns hos många svenskar och han anser därför att man inte kan knyta social kompetens till etnicitet. Jag kan relatera till deltagarna som inte fick en chans att få ett jobb som motsvarade deras kunskaper och utbildningsnivå, samt inte heller fick chansen att komma in på en intervju på grund av utländskt namn, utseende eller social kompetens.

David är en respondent från Helgesson (2000), en kille från Västafrika. Han utbildade sig som ingenjör i fyra år i Sverige och sökte jobb över hela Sverige, svaret på ansökningar har alltid varit detsamma. David fick en gång veta att ett jobb han sökte till gick till en man som i framtiden skulle studera till civilingenjörsutbildning. Empiriskt material, tidigare forskning och teorier tyder på etnisk diskriminering finns ute på den svenska arbetsmarknaden, men trots det hävdar Molina och de los Reyes (2005) att diskrimineringen av utrikesfödda personer inte har varit en viktig fråga i integrationsdebatten. Författarna berättar vidare att utrikesfödda personer med bakgrund från specifikt Afrika, Latinamerika och Asien som har bott i Sverige i många år, upplever fortfarande stora skillnader jämfört med den infödda befolkningen när det gäller arbete, arbetsförhållanden och bostadsmarknaden. En informant i Helgessons (2000) studie undrar över varför det skulle vara lättare för en europeisk utrikesfödda än en afrikansk utrikesfödda att hitta ett jobb i Sverige. Han känner att det inte kan vara på grund av språket eftersom de båda är utrikesfödda och måste lära sig svenska. När det gäller social kompetens är de både i samma situation. Därför att en europé inte har några referenser i Sverige eller inte känner till de dagliga rutinerna.