Upplevelser av skolans bemötande

Hur upplever barnen och föräldrarna att deras egen kultur tas till vara i skolan/förskolan? Vår delfråga har både barn och föräldrar besvarat och av svaren vi fick bekräftade de funderingar och upplevelser som vi hade inledningsvis. De berättar att personalen på förskolan/skolan vet för lite och inte frågar tillräckligt om deras olika kulturer och traditioner men föräldrarna och barnen ställde sig positiva till både förskolan och skolans sätt att bemöta och respektera dem.

5.3.1 ”Tyst det är lektion nu, så snacka inte om det i skolan”

Barnen som vi intervjuade reflekterade över att skolan inte har så stor vetskap om hur deras högtider firas, att ingen lärare eller pedagog frågar hur deras firande går till. Mimmi berättar att skolan ”vet ingenting om oss förutom det vi själva berättar, och att de andra barnen i skolan frågar vilket land vi kommer ifrån”. En generell känsla från barnens sida var att lärarna bara undrar hur många dagar barnen ska vara lediga vid de muslimska högtiderna, sen frågar de inte vad de gjort under ledigheten. Detta motsäger vad skolans läroplan säger under saklighet och allsidighet: ”skolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den skall framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana” (Lpo 94 s 6).

Elin berättade att ”jag vill fira jul och andra högtider i skolan, inte bara på fritids”. Flera av barnen tog upp att de tystas ner av sina lärare om de diskuterar med andra elever om just Ramadan, fastan och Bayram. Detta strider emot vad läroplanen för förskolan säger ”flödet av barnens tankar och idéer skall tas till vara för att skapa mångfald i lärandet” (Lpfö 98 s.9). Oskar skulle vilja berätta mer om de islamska högtiderna som Ramadan så att de andra barnen förstår. Han tyckte att det kändes bra att vi frågade honom om hans högtider och han berättade om en vikarierande lärare som visat starkt intresse för två år sedan, vilket hade uppskattats av honom. Heyman (1992) menar att om barn ska få en stark kulturell identitet måste majoritetskulturen vara med i en dialog, för att lära sig förstå och respektera, och inte ifrågasätta barnets kultur, utan hjälpa till att ge barnet en stolthet över den. ”Ur etniskt perspektiv innebär det ett kollektivt drag av kunskaper, värderingar, erfarenheter och tankemönster som uttrycker en gemensam historia, gemensamt språk och religion” (Tallberg Broman, Rubinstein Reich och Hägerström, 2002 s.139). Lollo berättade att kompisarna frågar lite i skolan men att läraren ofta säger ”tyst det är lektion nu, så snacka inte om det i skolan”. Ali berättar i sin intervju att han inte vet om han skulle vilja fira sina högtider i skolan. ”Det skulle kännas konstigt”.

Föräldrarna är eniga med barnen om att lärarna i skolan inte tar hänsyn till barnens bakgrund och att lärarna bryr sig bara om när barnen är lediga, kanske för att lärarna misstänker att barnen skolkar. Sjöwall (1994) hävdar att människans identitet inte ifrågasätts så länge man lever inom den egna kulturkretsen men som minoritet i ett majoritetssamhälle blir det ibland problem. Samuelsson (1999) har i sina intervjuer fått ett rakt svar om att vi svenskar inte vet vad ett religiöst liv är, vilket stämmer bra med vad Mimmis mamma framförde:

Det finns inte någon uppmärksamhet på skolan och de tar inte hänsyn till våra barns bakgrund, de saknar framför allt vetskap om vår högtidsstämning.

Heyman (1992) menar att alla behöver vara öppna och föra en dialog, där vi ger och tar emot, tar del av varandras rädslor men också av värderingar och regler, lär av varandra och hittar lösningar tillsammans. Här ser vi att dialogen mellan föräldrar och pedagoger är viktig och att en uppriktig nyfikenhet välkomnades av barnen och föräldrarna i vår studie.

5.3.2 Vegetarian eller inte i skolan

Wallin (1982) hävdar att de religiösa föreskrifterna inom islam påverkar barnens matvanor vilket ofta visar sig i skolan. Skolan skapar ofta förvirring bland de olika kategorierna då den inte är tillräckligt tydlig med vad som serveras. Mimmi, som äter vegetarisk mat i skolan, beskriver sin familjs matvanor kring högtider:

Vi äter vatten, frukt och mat. Vad för mat? Broccoli, sås, vi äter inget kött bara grönsaker, ingen i familjen äter kött.

Mamman berättade däremot att de inte är vegetarianer och talade vidare om sin

avsaknad av offerlammet, halâlslakt får ju inte bedrivas i Sverige. Maten är en viktig del av traditionerna och. Heyman (1988) anser att våra matvanor är djupt rotade i

värderingar, som ibland också blivit till tabueringar, vilket det arabiska förbudet att äta fläskkött kan vara.

5.3.3 Familjernas tankar om förskolans bemötande

Adel, Oskar och Mollys föräldrar har en positiv inställning till den svenska förskolan trots att de inte har någon erfarenhet av den svenska förskolan. Dessa föräldrar säger att ”personalen på förskolan vet inte om alla muslimska högtider men vi är säkra på att de respekterar dessa”.

De övriga informanterna berättar att de bara meddelar att barnen ska vara lediga och då tar pedagogerna hänsyn till det, men samtliga föräldrar upplever avsaknaden av

nyfikenhet från pedagogerna. I svaren kan vi se att föräldrarna anser att pedagogerna på förskolan har en mer positiv inställning och bemötandet är mera hänsynsfullt än i skolan. De föräldrar med erfarenhet av den svenska förskolan upplever att de muslimska

högtiderna inte uppmärksammas speciellt där, Mimmis mamma uttrycker det tydligt ”inte så tydligt och inte tillräckligt”.