Som vuxen har man stor erfarenhet av utbildningssituationer men mindre erfarenhet av att arbeta aktionslärande. Under den här arbetsprocessen formerades arbetet i arbetslag och över tid erövrades arbetsformen parallellt med att grupperna utvecklade tillit, öppenhet och samarbete. Jag uppfattade att många i gruppen var obekväma med situationen att äga sin egen kompetensutveckling och initiativet för sitt eget lärande. Parallellt med den arbetsglädje som fanns under arbetsprocessen, visar studien att arbetsprocessen är problematisk. Det som kännetecknar arbetsformen, att resultat leder till nya frågor, nya undersökningar, nya handlingar etc., att arbetet aldrig blir färdigt, att det aldrig blir lugn och ro, det uppfattades emellanåt som frustrerande av deltagarna. Känslan att vara nöjd med att ha genomfört en kartläggning räcker inte, utan förväntas omsättas i fortsatt arbete. Att ett resultat ska användas och endast är ett första steg till mer arbete är grundläggande i teoretiska beskrivningar över erfarenhetslärandets förlopp. Jag har tolkat deltagarna som att de handlar utifrån djupt rotade traditionella utbildningsmönster. Mönstret säger att man lämnar ifrån sig sitt resultat till någon som godkänner och värderar. I aktionslärande är en färdighet att inte lämna resultatet till någon annan, utan att själv reflektera över resultatet, diskutera det och låta det bilda underlag för fortsatt arbete. Gruppen genomförde själva undersökningar och på det sättet ägde de sitt eget resultat. Trots det påmindes jag gång på gång om att de ser mig som en mottagare av resultatet, de ville lämna det till mig. Vad betyder det? Betyder det att de är vana att lämna sitt resultat till någon annan, de utför med all säkerhet vanligtvis uppdrag för någon annan, till någon annan
och kanske följer de det mönstret även här, trots att deras aktioner är valda av dem själva. Betyder det att de vill ha min bekräftelse på att de gjort ”rätt”?
Anser de inte att de äger arbetet, att det är på någon annans villkor? De hade inte individuellt fått ta ställning till att gå in i det här arbetet, beslutet hade tagits av ledningen tillsammans med en dialog med hela gruppen. Innebar det att de uppfattade att arbetsprocessen var på någon annans villkor, trots att de påverkade arbetet? Vågade de lita på att det resultat de själva kommit fram till var tillräckligt värdefullt utan någon annans värdering? Kanske är det en kombination av flera faktorer. Här finns många obesvarade frågor värda att ta med i fortsatta diskussioner om vuxnas kompetensutveckling och lärande (Altrichter, Posch, Somekh, 1993; Revans, 1981).
Summering
Deltagarna i den här arbetsprocessen agerade och reagerade i inledningen av arbetet mer efter ett linjärt förlopp där man gjorde klart en arbetsuppgift, presenterade den som att arbetet var avslutat och klart. Jag tolkar det som att det finns en ovana i att se ett förbättringsarbete som ett pågående naturligt tillstånd. Det kan ses i ljuset av att verksamheter inom offentlig sektor alltmer är föremål för kontinuerlig tillsyn, kontroll och kvalitetsgranskning. Ett förbättringsperspektiv diskuteras mer och mer i termer av systematiskt kvalitetsarbete, underförstått en pågående process där resultat följs upp, värderas och omsätts i nya ambitioner och målsättningar.
7.5.1 Att ha roligt på jobbet
Deltagarnas osäkerhet och ovana vid arbetsformen övergick i engagemang och lust. Det blev en kombination av arbete och glädje – arbetsglädje. Jag ser kombinationen som en del av det meningsfulla i den här arbetsprocessen.
Grupperna arbetade med sina undersökningar, det var högt i tak med att utbyta tankar och erfarenheter. Arbetet präglades av en öppenhet där ingen ställer sig utanför och ingen ställs utanför. Bakom den arbetsglädjen ryms många faktorer som gruppens förmåga att samverka, relevansen för uppdraget med tid och rum, val av arbetsuppgift och samspelet mellan mig som ledare och deltagarna.
Att se en grupp ledare arbeta så professionellt och idogt är det som driver mitt eget engagemang. Min egen övertygelse säger att jag vet att detta är
meningsfullt för deras dagliga arbete med väl använda dagar som dessutom är lustfyllda. Att se deras engagemang får mig att utmana dem ytterligare. (Ur mina anteckningar)
Citatet är hämtat från en händelse där jag observerade hur gruppen arbetade efter en metodisk struktur, de diskuterade hur de skulle förhålla sig till insamlad information, de vände och vred på etiska och metodiska frågor. I början av arbetet och processen var det jag som initierade dessa frågor men här visade gruppen att de hade gjort det till sitt eget arbete.
Tillit är ett önskvärt tillstånd mellan parterna i en arbetsprocess. Mitt bidrag till ökad tillit handlade om att de skulle kunna lita på mitt ledarskap, min öppenhet i kommunikation och mitt demokratiska förhållningssätt. Tilliten skulle lägga grunden till vår arbetsrelation och den skulle komma att uttryckas från min sida som balans mellan utmaning och stöd. Tilliten riktades även mot de två förvaltningsledningarna. När vi genom dialog var överens om hur vi skulle gå vidare var det framför allt en av förvaltningscheferna som inför gruppen redogjorde för vad vi beslutat samtidigt som han deklarerade sitt eget engagemang i arbetet. På det sättet legitimerade han det pågående arbetet samtidigt som han markerade sitt engagemang.
Summering
Hur man förmedlar känslan som råder när det är lätt till skratt, högt i tak, raka rör, högt arbetstempo och stor koncentration – på en gång, det vet jag inte. Där kan jag känna avsaknad av Tillers (1999) ”fluga på väggen”, någon som kunnat betrakta det som pågick utan att involveras, någon som kunde ha följt arbetet enbart som observatör. Jag tänker på en av kommunens chefer som tittade in under en arbetsdag och spontant utbrast, ”jag skulle ha tagit med kameran, så roligt de ser ut att ha”, när det ”roliga” var aktiva kursdeltagare som arbetade med sitt eget undersökningsmaterial, vilket innebär att det var arbetet som var det roliga, inte kaffepauser eller goda luncher. För mig innebär dessa erfarenheter att det här sättet att arbeta är en möjlig väg att skapa ökad arbetsglädje genom själva arbetet. Att arbeta sig igenom frågeställningar, undersökningar, analyser och resultat gav i den här arbetsprocessen en arbetsgemenskap som baserades på profession.