Utbildning, skolval och framtidsvisioner

I förhållande till vad de svenska ungdomarna säger i intervjun gällande deras föräldrars utbildningsbakgrund och dess påverkan på deras funderingar kring utbildning, bekräftar den tidigare forskningen att elever som har tydliga utbildningstraditioner i hemmet kommer att lyckas med sina studier i skolan, enligt Kjellman (2001). I enlighet med vad

invandrarungdomarna säger i intervjun om hur deras föräldrar är nyfikna och intresserade av deras studier, kan vi knyta an det till den tidigare forskningen, där t.ex. Kjellman &

Andersson (1996) hävdar att invandrarföräldrar är mer engagerade i sina barns studier än svenska familjer. Samtidigt menar de att svenska föräldrar däremot känner sig mer trygga med sina barns skolgång än vad föräldrar med invandrarbakgrund gör. Vidare kan vi konstatera att den negativa attityden till högre utbildning hos några av ungdomarna kan refereras till Kjellmans (2001) och Bourdieu & Passerons (2008) studier, som säger att elever vars föräldrar har en arbetarbakgrund och en låg utbildningstradition i bakgrunden ofta överför sina sociokulturella traditioner till sina barn.

Det som samtliga ungdomar sagt i intervjuerna gällande skolval och valfrihet kan vi relatera till den tidigare forskningen, som pekar på att samhällets inställning spelar roll vid val av skola, enligt Kjellman (2001). Utbildningsdepartementet (1994) förklarar i sitt häfte att valet av skola som elever och föräldrar gör idag beror på många olika saker, vilket också

framkommit i intervjuerna. Med det som en av ungdomarna berättat om sina föräldrars utbildningsbakgrund och skolvalet och det som forskningen belyser, är att när lågutbildade föräldrar gör ett skolval åt sina barn väljer de oftast en skola i närheten av det egna

bostadsområdet, medan de högutbildade överför sitt kulturella kapital, d.v.s.

utbildningskapital, till sina barn på ett omedvetet sätt eller inte (Kjellman, 2001). Det som en av ungdomarna hävdat i intervjun om informationen gällande gymnasievalet, är att hans skola bara informerat om detta en enda gång till de avgående grundskoleeleverna. Detta kan vi koppla till det som Bunar (1999) påstår, om att skolledare bör ta sitt ansvar och samarbeta

41 med andra skolor så att viktig information kan komma fram och på så vis förebygga

desintegration.

Det viktigaste för det svenska utbildningssystemet är enligt Bourdieu & Passeron (2008) att skolan måste framstå som legitim och auktoritativ genom att både de som har förtur och de som kommer i andra hand verkligen accepterar gällande villkor för selektionen inom

utbildningssystemet. Detta kan vi märka i och med det som ungdomarna har uttryckt vad det gäller deras syn på och tankar kring den svenska utbildningen och dess regler. Då vi kunnat konstatera att ungdomarna förstår att utbildningens nivå, kvalitet och inriktning har stor betydelse för deras livschanser på arbetsmarknaden kan därmed relateras till den tidigare forskningen, där individens sociala position är absolut beroende av en kvalificerande utbildning (Jonsson, 1998). I och med det som ungdomarna har berättat beträffande deras föräldrars direkta eller indirekta inflytande på att de (som deras barn) bör skaffa sig en högre utbildning, liksom föräldrarna själva gjort, kan vi hänvisa till det som Jonsson (1998)

beskriver i sin tidigare forskning, att skolan bidrar till att föräldrar överför sina utbildnings- och kulturtraditioner till sina barn. Vidare kan vi se att några ungdomar, d.v.s. en av

respondenterna samt det som en av respondenterna återberättat om sin pojkvän, som båda kommer från familjer med arbetarbakgrund, faktiskt har avbrutit sina pågående studier av olika diskriminerande anledningar. Detta kan vi således relatera till vad Bourdieu & Passeron (2008) belyser i sina studier gällande arbetarklassens själveliminering från gymnasie- och universitetsutbildningar. Det som man också kan oroa sig över är det som en av ungdomarna erfarit genom sina misslyckade försök att genomföra sin utbildning på grund av

diskriminering. Jonsson (1998) menar att elever med arbetarbakgrund ofta antas bli

socialiserade till ett hierarkiskt och orättvist arbetsliv och lydnad inför makteliten i samhället. I förhållande till hur ungdomarna utrycker sig om den rättvisa eller orättvisa betygssättningen inom skolan kan vi hänvisa till vad Jonsson (1998) menar; att syftet med betygen egentligen är en selektion i utbildningssystemet, för att tilldela ett begränsat antal platser inom den högre utbildningen. Faktum är att Sverige är det enda land i världen som har ett så betygs- och poängfixerat betygssystem, enligt Arvedssons (2002) studier. Vidare, enligt Kjellman (2001) har en hel del forskning påvisat att ju högre samhällsklass föräldrarna tillhör, desto högre utbildning och inkomster, desto högre betyg får barnen, vilket också framgått i och med hur ungdomarna generellt resonerar kring denna fråga. Vi har kunnat konstatera att flera

ungdomar tycker att betygssystemet är snedvridet på något vis, och detta knyter vi an till den tidigare forskningen som menar att om man ska komma tillrätta med den förfördelade

42 betygssättningen och examinationen inom utbildningssystemet krävs att test och

betygsforskningen ersätts med en systematisk granskning av elimineringsmekanismerna. Det viktigaste tillrättaläggande verktyget för test- och betygsforskningen är att kunna få en förståelse av hur relationerna mellan utbildningssystemets funktioner är i förhållande till hur det reproducerar klasstrukturerna i samhället och hur detta problem kan lösas, så att

utbildningsmöjligheterna kan bli mer jämlika mellan människor (Bourdieu & Passeron, 2008).

Den bild som framkommit i intervjuerna är att alla ungdomar har både framtidshopp- och mål oavsett etniska, kulturella eller socioekonomiska bakgrundsförhållanden. Detta inger hopp om framtiden för ungdomarnas del. I den tidigare forskningen om det nya kunskapssamhället som innebär att skaffa specialutbildning och som individen kan konkurrera med på

arbetsmarknaden, kan vi koppla till ungdomarnas olika framtida utbildnings- och karriärval (Imsen, 2000 & Kjellman 2001). Bourdieu & Passeron (2008) hävdar att kombinationen av de olika klassernas utbildningschanser och möjligheter till en framtida karriär kan

sammankopplas med de olika program och skoltyper som erbjuds. Vidare menar Bourdieu & Passeron (2008) att det dolda och uppenbara urvalet som utbildningssystemet fattar beslut om till de högsta utbildningsnivåerna - genom att lyckas dölja sin sociala funktion att legitimera klasskillnader bakom sin tekniska funktion att producera kvalifikationer - har

utbildningssystemet trots allt svagheter. De menar att utbildningssystemet inte kan ignorera arbetsmarknadens orubbliga krav på balanserad arbetskraft. Vi tror att denna teori kan inge hopp om framtiden för alla, oavsett klasstillhörighet.

43

6. Diskussion

Sammanfattningsvis har det varit mycket intressant och lärorikt att själva utifrån didaktiska överväganden få planera, strukturera och genomföra en empirisk studie kring ett allmänt och omdebatterat ämne om studenters reella skolvalfrihet och möjligheter att få konkurrera om det begränsade antalet utbildningsplatser som finns inom gymnasieskola, högskola och

universitet, för att således kunna klättra på samhällets hierarkistege. Vi har således utifrån tidigare forskning och resultat, trots alla motsägelser eller sanningar inom forskning och realitet, kommit fram till att det i synnerhet är det symboliska kapitalet som har avgörande betydelse för om man ska nå utbildnings- och karriärframgångar, oberoende av vilken social, kulturell eller ekonomisk bakgrund man har. Vi tror att även arbetarbarnet kan lyckas med att göra en ”klassresa” om den framförallt är målinriktad, vilket även framgått i hur

invandrarungdomarna ser på sina framtida karriärmöjligheter.

Vi anser att vi har nått upp till vårt syfte med intervjustudien, då vi har kunnat genomföra en jämförande undersökning med ungdomar ifrån olika samhällsklassade bostadsområden i Malmö stad. Vi tycker att arbetet med intervjustudien har gett oss fördjupade och berikande kunskaper om, dels studenternas tankar kring ”försöken att hitta sin egen identitet genom rätt utbildnings- och skolval”, och dels hur människor med olika sociokulturella och ekonomiska bakgrunder förhåller sig till varandra och interagerar tillsammans. Vi känner oss relativt tillfreds med vårt upplägg med studien och vi anser att vårt val av metoder och

tillvägagångssätt för att samla in empiri till stor del har uppfyllt det ändamål vi ämnade uppnå. Vi anser att vi har lyckats med våra intervjuer på ett relativt tillfredsställande sätt, då vi mestadels har utgått från boken Den kvalitativa forskningintervjun och även använt diktafon, papper och penna som goda artefakter i undersökningen. Det har varit mycket inspirerande att få samtala med dessa ungdomar, då de har vitt skilda bakgrunder men samtidigt lika åsikter i vissa sammanhang. Tidsaspekten har varit förhållandevis gynnsam då vi, trots en del stress under arbetsprocessens gång, hunnit med vår projektplan och även hunnit läsa in en hel del forskningslitteratur, som berört den avsedda studien, under den första delkursens gång i utbildningen. Arbetsupplägget har varit tämligen rättvist fördelat mellan oss båda och samarbetet har flutit på, på ett smidigt sätt. Kort sagt, vi trivs helt enkelt att

samarbeta. Om arbetet skulle kunna ha utförts på ett annorlunda vis känner vi i dagsläget att det inte skulle behövts, då vi fått jämförelsevis tillfredsställande svar på alla de omfattande frågor vi ställt till respondenterna. Mer tycker vi inte att vi har kunnat begära av ungdomarna,

44 då de varit tålmodiga och generösa med sina personliga åsikter. Samt bör man beakta att då vår empiriska undersökning är utförd endast tillsammans med ett fåtal utvalda ungdomar ifrån två socialt skilda förorter och bakgrunder, kan man på så vis inte generalisera resultatet på andra ungdomar med liknande förutsättningar, eftersom varje enskild människa är unik i sig.

Vi har kommit fram till att en del tidigare forskning kring ämnet för vår undersökning kan upplevas som paradoxal och på så vis förvirrande i förhållande till det som bl.a. ledande politiker, skolans styrdokument, skollagen och andra påbud hävdar, när det gäller

utbildningssystemet och skolvalfriheten i det svenska samhället. Därmed återstår det bara att se om det nuvarande svenska utbildningssystemet kommer att kunna bidra som tillväxtmotor för samhället? Det är det naturligtvis svårt att sia om, trots all aktuell forskning inom området, då det endast är framtiden som kan bevisa det för oss alla. Vi tycker, liksom Bourdieu & Passeron (2008), att även om utbildningssystemet har dolda eller synliga funktioner så är det trots allt arbetsmarknadens behov som faktiskt styr tillgång och efterfrågan på arbetskraft i ett samhälle, oavsett om det finns kompetent eller icke-kompetent arbetskraft tillgänglig, och det kan i sig vara en trygghet att veta, anser vi. Fakta idag är att den som följer med i

rapporteringen i aktuella nyhetssändningar blir snart varse om den dystra sanningen om att ungdomsarbetslösheten är otroligt hög, då mer än var fjärde ungdom i åldern 18-24 år är helt arbetslös, och detta till följd av den globala finanskrisen. Rapporteringen tar även upp att de ungdomar som inte fått praktikplats eller arbete på en arbetsmarknad med svår konkurrens och orimligt höga kompetenskrav, återstår bara möjligheten studera vidare. Det verkar vid första tanken bara positivt, då intaget till exempelvis högskola/universitet har ökat med 20 procent sedan 2008. Men som nämnts, å ena sidan, är den vidare tanken den att när

studenterna examineras möter de eller kommer de förmodligen att möta en extremt tuff konkurrens på arbetsmarknaden om de aktuella jobben, samt att ha stora och dyra lån att betala tillbaks till CSN (Centrala Studiestödsnämnden), oavsett om de får jobb eller inte. Vilket i sin tur kan leda till att den enda möjligheten att kunna försörja sig är att söka försörjningsstöd hos kommunen. Å andra sidan, menar den svenska staten att det finns begränsade sociala förmåner att få i samhällssystemet, såsom arbetslöshetskassa och

försörjningsstöd. Med anledning av det flyttar därför statsmakten skattefinansierade resurser till utbildningssektorn istället, så att ungdomar kan hänvisas till fortsatta studier inom olika utbildningsområden och nivåer. Denna statsmanöver är realpolitiskt strukturerad, då avsikten är att ”förvara” människor under en viss tid, så att siffrorna i arbetslöshetsstatistiken på så vis kan regleras, då det är ytterst väsentligt att siffrorna ur ett nationellt och internationellt

45 perspektiv ser ansvarsfulla ut ”på pappret”. I realiteten är statsmakten helt införstådd med att alla inte kan få jobb inom utbildningsområdet efter avslutade studier, då det finns ett

begränsat antal lediga tjänster inom varje arbetskategori och tillfälle. Vi kan med anledning av våra resultat därför hoppas att dagens ungdomar, oavsett social bakgrund, tillsammans kan förändra och skapa ett nydanande och rättvisare utbildningssystem, så att alla får vara med och konkurrera om alla utbildningsplatser på lika villkor.

Avslutningsvis kan vi konstatera, att det nuvarande svenska utbildningssystemets negativa effekter, enligt den tidigare forskningen och våra reflektioner kring respondenternas skolvardagssituation, faktiskt bidrar till att bevara och förstärka redan djupt inrotade

klasstukturer mellan människor i samhället, då rika blir rikare och bara nöjer sig med mer och fattiga blir fattigare och får nöja sig med mindre. När de rikas exploaterande av den ”fattiges” duglighet tillåts, blir priset den ”fattige” får betala att den låter sig offras utan motstånd. Vi frågar oss själva, varför?