Utbildnings och betygsystemet

4.3.1 Intervjuresultat med ungdomar

Majoriteten av ungdomarna i både Vinterområdet respektive Sommarområdet säger att utbildningssystemet är styrt av regeringen och är därmed styrt av makthavare som själva indirekt bestämmer vilka som ska bli antagna till en utbildningsplats på t.ex. gymnasium, universitet eller högskola, vilket de tycker är både oroväckande och lite skrämmande. De menar att regeringen sätter upp ramar för hur intagningskraven skall se ut, sen är det upp till skolornas antagningsenhet och VHS (Verket för högskoleservice) att sålla ut vem som ska få en plats. Ungdomarna reflekterar kring några problem inom den högre utbildningen. Den första frågan de ställer sig själva är: Hur många utbytesstudenter som är icke-svenska medborgare ska få studera i Sverige? Den andra frågan är: Hur många studenter med t.ex. gymnasiebetyg (avgångsbetyg från gymnasiet) och även med arbetslivserfarenhet ska få en utbildningsplats på högskola/universitet? Och den sista frågan är: Hur många studenter med endast gymnasiebetyg (avslutad gymnasieutbildning och/eller med komplettering av

gymnasiebetyg från Komvux) - som behörighetskvalifikationer ska få vara med och

konkurrera om de begränsade antalet platser som finns tillgängliga på högskola/universitet? De flesta av dessa ungdomar funderar även på om t.ex. klasstillhörighet eventuellt kan ha någon betydelse för att lättare bli antagen till en ”finare” utbildningsplats, då de vet om att det finns både gymnasium och universitet som anses vara just ”finare” än andra ”vanliga” skolor. Några av ungdomarna från båda bostadsområdena menar att gymnasium såsom Borgarskolan och Pauligymnasiet i Malmö, samt universitet och högskolor såsom Uppsala universitet, Lunds universitet, Handelshögskolan och Chalmers tekniska högskola i Stockholm (som mycket svåra att ta sig in på, då behörighetskraven är höga) anses vara väldigt

högkonkurrerande och eliminerande. Majoriteten av ungdomarna från Vinterområdet anser att betygssystemet överlag är rättvist och bra, eftersom de inte har några dåliga erfarenheter att referera till.

Magnus: Jag funderar på att bli polis men jag måste kämpa en hel del då det krävs höga betyg för att komma in på polis högskolan. Det är inte så lätt så som jag har hört… Mina kompisar har

35 berättat att man måste göra högskoleprovet för att ha en chans att konkurrera om en plats dit. Inte nog med det (hahaha) man ska ju också ha väldigt bra fysisk och psykisk hälsa för att kunna bli en polis. Kanske… om man har ett bra kontaktnätså tror jag att man kanske kan lyckas bättre ... Anna: Som jag nämnt tidigare så är jag nöjd med betygssättningen som den fungerar idag. Däremot har jag hört att vissa invandrarungdomar ibland kan vara missnöjda med sina betyg, eftersom de tycker att deras lärare har varit orättvisa när de satt dem…Orsaken till varför invandrareleverna tycker så tror jag kan bero på att lärare inte bara går efter provresultat utan också efter elevens övriga kunskaper och prestationer…Jag vet om en tjej med svensk bakgrund i min förra klass i grundskolan som var jätteduktig på lektionerna och vi hade nästan likadana poäng på proven, men ändå fick hon sämre betyg än vad jag fick… Och det var ju verkligen orättvist av läraren. Jag har en äldre pojkvän som kommer från Chile och hans föräldrar jobbar i en fabrik ute i Fosie industriområde… Min pojkvän har däremot gått på Lunds Universitet, men han avbröt sina studier p.g.a. den orättvisa examinationen där, och han upplevde också att lärarna diskriminerade honom bara för att han bryter lite på svenska och kanske utrycker sig lite ”felaktigt” ibland… Men ”hallå” så löjligt, vad spelar det för roll? Jag fattar ingenting hur orättvisa saker kan vara ibland bara för att man inte är svenskfödd.

Viktor: Jag är inte ”ett dugg orolig” för att inte få plats på någon av de ”schyssta” universitet som finns i Sverige… Jag menar, jag vill inte skryta, men (hahaha) jag har faktiskt höga betyg och om ni inte tror mig så kan jag visa mina betyg härifrån mitt gymnasieprogram… Ärligt talat, jag och min familj har kontakter som faktiskt lätt kan ordna fram saker åt mig… Ni vet, ja, alltså man känner speciella folk runt omkring som lätt ordnar fram utbildningsplatser åt en… Min farsa är rektor och morsan är studie – och yrkesvägledare på ett universitet… Så ni fattar ju… för mig är det en ”peace of cake”… (hahaha).

Majoriteten av ungdomarna från Sommarområdet tycker att Sverige har ett väldigt

förvirrande och orättvist betygssystem. Flera av ungdomarna hävdar att det är avgörande att kunna flytande svenska för att få ett högt betyg inom samtliga ämnen. De menar att det inte spelar någon roll hur duktig man än är under lektionstid och hur höga provresultat man än får, så sänks ens betyg rejält om man inte har perfekta svenska språkkunskaper. De flesta av ungdomarna känner sig även diskriminerade och orättvist behandlade i den svenska skolan av de flesta lärare bara p.g.a. deras etniska härkomst.

Maryam: Jag tycker att betygssystemet är ”helt okej”, eftersom jag själv under min tid i grundskolan och nu på gymnasiet fått bra betyg och jag känner att de alltid varit rättvisa. Jag hoppas verkligen att jag kommer in på mitt drömuniversitet (hahaha) för jag vill bli åklagare i framtiden… Pappa var advokat i Irak men på grund av kriget var vi tvungna att flytta till

Sverige… Ja, nu jobbar han som taxichaufför, vad ska han göra…? Som jag förstod på min pappa så godkänner inte utbildningssystemet hans betyg från hemlandet och det tycker jag är synd.

36 Mohammad: Även om mina föräldrar inte har någon akademisk utbildning tänker jag själv skaffa mig en i framtiden, men som det ser ut just nu går det inte eftersom jag har underkänt i två kärnämnen från grundskolan… Lärarna var inte snälla där… hm, både jag och många av mina kompisar fick dåliga betyg av dom, varför vet jag inte riktigt för jag tycker asså att jag kämpade ihjäl mig för att få ett bra slutbetyg i nian… men vad hjälpte det…? Jag hamnade ändå bara på fattigt individuellt program i ett år. Nu går jag första året på gymnasiet men jag funderar på att hoppa av för jag trivs inte riktigt med den nya klassen, eftersom jag har ingen som jag känner här… Men lärarna är i alla fall schyssta… Min storebror jobbar i en förening som kallas för ”Lugna Gatan”, ni kanske känner till den va? I alla fall ska jag kanske börja jobba där, jag får se… Amir: Som jag har sagt innan har inte mina föräldrar fått något särskilt bra jobb inom det som de är utbildade för… Asså, de har bra jobb tycker jag, men de kunde ha tjänat mycket bättre om dom skulle jobbat som tandläkare här i Sverige. Men jag har lärt mig av mina föräldrar att så länge man har nåt så ska man försöka att vara nöjd och tacksam (hahaha) … Man ska inte klaga, här är det ju ändå lugnt och nice liksom… Jag menar inget jävla krig och sånt skit, ni vet… Hittills är jag rätt så nöjd med min utbildning, men i teknikämnet skulle jag vilja ha fått bättre betyg än vad jag fått… ”Det är bara att kämpa på hårt”, som pappa brukar säga (hahaha). Men man måste ju också tänka att alla kan ju inte bli läkare, advokater, poliser och så vidare… jag menar, få ta en akademisk utbildning, några måste finnas kvar som vanliga arbetare, på fabriker, kiosker, ålderdomshem och så vidare… Ja ni vet…

4.4 Framtidsvisioner

4.4.1 Intervjuresultat med ungdomar

Alla ungdomar från de båda områdena var eniga om att kunskapen hos människor uppfattas allmänt i världen liksom ”ett vapen i handen”, som i sin tur kan tolkas av omgivningen antingen som ”hot eller tillgång”. Ungdomarna tycker att de har större valmöjligheter och förutsättningar när det gäller jobb och karriär i framtiden, då vi idag lever i ett mer globalt samhälle i jämförelse med hur det var förr. Ungdomarna från Vinterområdet är nöjda och tror att de kommer att lyckas eftersom de nu går på privata gymnasieskolor med bra rykte och status. De är även nöjda med sina betyg och har inte något emot att flytta utomlands, men de tror att de kommer att nöja sig med att jobba i Sverige i framtiden.

Magnus: Jag har alltid drömt om att bli polis en dag i framtiden… Jag minns att min mamma hade köpt en sån där poliskostym som jag alltid sprang runt i när jag var liten… och när jag ser på gamla fotografier från den tiden brukar jag skratta åt minnet… (hahaha). Det är synd att jag inte har fotot på mig för då skulle ni fått se det, jag ser riktigt cool ut där… Så jag får hoppas att jag kommer att kunna springa runt i en sån där riktig polisuniform en vacker dag och där ni kanske kommer och intervjuar mig för tredje gången gillt, det skulle faktiskt göra mig stolt.

37 Anna: Åååhh, vad jag längtar till den dagen då jag får stå och operera små och gulliga djur och bota dom från deras hemska sjukdomar eller andra lidanden… Jag bara vet att det är det enda jobbet för mig för det passar både mig som person och även min gymnsieinriktning som jag ju går på. Som veterinär vill jag arbeta i Sverige därför att här anser framförallt vi svenskar att djuren har sina rättigheter i samhället precis som vi… Såsom prognoserna ser ut inför min framtid som veterinär på den kommande arbetsmarknaden, enligt min studie- och yrkesvägledare, så har jag strålande möjligheter att lyckas, ”på ett utomordentligt sätt”, som hon sa. Jag ser verkligen fram emot detta och jag tror faktiskt att hon siar rätt om min framtid. Jag tycker att man ska ha stort förtroende för dessa studie- och yrkesvägledare, då de inger hopp om framtiden för oss ungdomar. Viktor: Jag har alltid varit intresserad av datorer och spel. Jag kan sitta uppe hela nätter och bara spela, chatta, hacka och så vidare… Jag drömmer om att bli dataingenjör och kanske bli en känd och mycket omtalad författare kring datateknik och allt annat som berör området… Jag vet att jag kan ha otroligt bra chanser att få jobb utomlands inom det här yrket… ni vet jag har ett bra socialt kontaktnät… (hahaha). Men det gör jag bara om det i allra värsta fall skulle krisa sig med jobb i Sverige.

Samtliga ungdomar från Sommarområdet har hopp om framtiden vad det gäller att få jobb i eller utanför Sverige, så de kan försörja sig själva. Några ungdomar från Sommarområdet är lite missnöjda med utbildningssystemet, men har trots allt ljusa framtidsvisioner, även om de i dagsläget är besvikna. De vill helst inte gå in på exakt vad deras besvikelser specifikt beror på, så vi valde att inte ifrågasätta varför de känner på det viset. De tycker i alla fall inte att det är lönt att ”bjuda på sig själv” för ingen tar dem ”på allvar” eftersom de kommer från

”invandrartäta” områden med låg status.

Maryam: Jag drömmer om att bli åklagare och jag kämpar verkligen för att uppnå målet. Jag vill helst jobba i Dubai för jag tror inte att mina chanser att lyckas i Sverige är lika stora som i Dubai… Jag är ju liksom inte svensk, jag har irakiska rötter och där i Dubai som ni vet så talar man arabiska och det passar mig perfekt… Ja, sen har jag också hört att man får jättebra betalt där (hahaha)… Jag kan bara se mig där som en miljonär som shoppar loss dygnet runt (hihihi)… Det passar mig utmärkt…

Mohammad: Jag drömmer om att bli polis i framtiden och jag ska göra allt för att bli det… Det spelar ingen roll hur länge det kommer att ta för mig att nå målet, bara jag lyckas nån dag… Jag vill ju också jobba inom Lugna Gatan föreningen för att skaffa mig erfarenhet om det våldsamma gatulivet i samhället, och det kommer nog också att hjälpa mig när jag ska plugga vidare till polis. Amir: Jag har alltid drömt om att bli kock… Jag har talang till att laga mat, enligt alla som har smakat den. Min gymnasieinriktning är ju inom detta område, så en dag i framtiden ser jag mig själv som en berömd kock med kanske en egen lönsam restaurang. Jag har ju också en kusin som

38 äger en restaurang och där brukar jag få hjälpa till med att tillaga maten… Det är ju nog en stor hjälp för mig och i min framtida kockkarriär, kanske?

Lina: Mitt framtidsmål är att kanske bli sjuksköterska eftersom jag ju redan nu går på

omvårdnadsprogrammet. Jag älskar att jobba med människor, stora som små och att kunna hjälpa dom med deras besvär. Jag har alltid fått höra att jag är duktig på att bry mig om och att ta hand om människor med olika behov. Jag tror att jag har ett stort hjärta för människor…