Ute vs Inne

Vid våra observationer upplevde vi att barnen var mer kontaktsökande då vi befann oss inomhus än när vi var utomhus.

Efter rundturen inomhus på avdelningen Kotten gick vi ut på gården för att se vad som hände där. Vi blev inte presenterade för barnen. Vi gick runt och tittade och lyssnade utan att barnen visste vilka vi var. Barnen var utspridda på hela gården.

(Observation, 2007-10-15)

Vi upplevde att barnen inte alls verkade bry sig om oss när vi var utomhus tillsammans med dem för att observera. Berodde detta på att vi inte blev presenterade? Var ytan de befann sig på för stor för att vi skulle synas? Var det naturligt att vi dök upp i utemiljön eftersom detta till karaktären är en mer ”allmän plats”? Vi tror att detta kan vara möjliga anledningar till barnens ointresse för oss. Eftersom de inte alls visste vilka vi var, är det inte konstigt att barnen inte sökte mer kontakt med oss. Runt förskolan och gården fanns höghus med studentlägenheter. Under tiden vi var på förskolan passerade ett flertal personer till och från sina bostäder. Vi tror att barnen därmed var vana vid att människor kom och gick med jämna mellanrum, vilket kan vara ytterliggare en anledning till vår upplevelse av att de inte uppmärksammade oss. Det blev dock annorlunda vid nästa observationstillfälle;

Vid detta observationstillfälle ösregnade det. När vi kom till förskolan var alla inomhus. Barnen var utspridda i lokalerna och sysslade med diverse aktiviteter, bland annat högläsning av ”Jätten Finn” tillsammans med en av pedagogerna och lek med bilar. Vi satte oss hos två av barnen, en pojke och en flicka, som lekte med bilarna. De pratade väldigt mycket med oss, vilket gjorde oss mycket mer deltagande vid dagens observation jämfört med den vi genomförde på måndagen. Barnen som lekte med bilarna berättade om vad de gjorde, vilka färger det var på bilarna

och antalet bilar i samma färg. De berättade också lite om vad de skulle göra senare samma dag.

Flickan förklarade för oss att man måste vara försiktig när man ska gå över gatan och se efter noga så att det inte kommer några bilar. Hon berättade för oss att hon hade sett igelkottar som låg på gatan och menade att de inte såg sig för så bra. ”Igelkottar har inga ögon och ingen mun!” sa hon glatt. ”Har de inte?!” frågade Caroline, varpå flickan svarade ”Näe!” med ett leende. Hon sa att

igelkottarna på gatan var sjuka och vilade lite, sen blev de bra igen.

(Observation, 2007-10-17)

Barnen på avdelningen Kotten, där vi bedrev den största delen av vår undersökning, är tre till fem år gamla. Då barnet är tre år gammalt utvecklas de kognitiva färdigheterna i hög grad. Barnet kan på egen hand starta upp samtal, ställa frågor, göra kommentarer och ge uppmaningar vilket leder till utvecklandet av förmågan att berätta och föra konversationer (Hwang & Nilsson, 2004). Detta var tydligt då vi vistades inomhus tillsammans med barnen. Förutom flickan och pojken som lekte med bilarna var det även andra barn som tog kontakt och pratade med oss.

Barnen bemötte oss helt annorlunda denna dag. Kan det ha berott på att vi befann oss inomhus? Varför skulle detta innebära en så pass stor skillnad gällande barnens

kontaktsökande? Påverkade vi deras värld mer genom att komma in i deras lokaler? Betyder de fyra väggarna något speciellt?

Vi tror att barnen uppmärksammade oss mer då vi befann oss inomhus eftersom förskolans innemiljö tillhör dem och pedagogerna. Utomhus är alla välkomna och barnen kanske är mer vana vid att se andra människor, än de som vanligtvis är på förskolan, då de befinner sig ute. När vi var utomhus var det också lättare för oss att försvinna. Inomhus kändes det som att vi var mer synliga för barnen. Vi tror att rummens fyra väggar har ganska stor betydelse för barnens upplevelse av oss. Förskolans väggar kan föreställas som en slags gräns mellan

barnen och omvärlden. Barnen tillhör förskolans värld, vilket vi tror skapar en ”vi-känsla” dem emellan. Alla som befinner sig utanför förskolans väggar blir då ”de andra”. Eftersom vi vanligtvis inte befinner oss på förskolan Granen och avdelningen Kotten kom vi då att bli ”de andra”. Vi var främmande för barnen i deras förskolevärld. Detta kan ha skapat nyfikenhet hos dem och en vilja att ta reda på vilka vi var. Kanske var det därför barnen

uppmärksammade oss mer inomhus. Utomhus tror vi inte att gränsen mellan ”vi” och ”dem” är lika tydlig som inomhus. Efter detta resonemang vill vi dock lägg fram en annan aspekt av det hela; förskolan som vi bedrev vår undersökning på har som sagt utomhuspedagogisk inriktning, vilket borde medföra att barnen känner sig mer hemma i utemiljön. De borde kanske ha upplevt att vi invaderade deras värld mer när vi var ute än när vi var inne? Kan detta bero på att barnen inte förstår det bakomliggande pedagogiska syftet med att vara ute och att de därför bara ser utevistelsen som ett tillfälle för lek? Är förskoleverksamheten bara ”på riktigt” när den hålls inomhus?

Klockan 10.15 var det dags för samling och denna varade i cirka 10 minuter. Samlingen inleddes med att en oval matta lades ut på golvet. I mattans ytterkant fanns alla

bokstäverna i alfabetet. Barnen satte sig var de ville på mattan. Två av pedagogerna satte sig i ringen på mattan och den tredje satte sig på en stol precis utanför ringen. Det var denna pedagog som höll i samlingen. Först fick vi presentera oss och alla barnen sa ”hej”. Därefter fick de berätta för oss vad de hette.

(Observation, 2007-10-17)

Vi blev presenterade vid samlingen inne, men inte två dagar tidigare då vi var med vid sångstunden som hölls utomhus. Vi ställde oss då frågan varför? Uppmärksammade pedagogerna vår delaktighet i gruppen mer inomhus än utomhus? Är det mer anonymitet utomhus? Under våra besök på förskolan har vi fått känslan av att förskolans verksamhet är mer på ”riktigt” när de befinner sig inomhus. Vi upplevde inte att de använder det stora rum som finns tillgängligt för dem precis utanför dörren på det sätt som vi hade en föreställning om att de skulle göra på grund av deras utomhuspedagogiska verksamhet. Är det så här på andra förskolor med utomhuspedagogisk verksamhet? Är det svårt att använda utomhus som

Eftersom vi valt att enbart undersöka utomhuspedagogisk verksamhet och dess arbete med barns språk, har vi inte sökt efter litteratur som ger en jämförelse mellan inomhusmiljön och utomhusmiljön, samt deras effekter på både barns och vuxnas beteende. Vi tyckte dock att detta var en väldigt intressant aspekt som kom fram i vår undersökning. Vi diskuterade frågan mycket vid arbetet med sammanställning av observationerna. Själva frågan om ”Ute vs. Inne” hade kunnat vara ett annat undersökningsområde att forska vidare inom.